- Vad är ditt problem??? vrålade jag ut till honom.
- Jag...jag....
- Jag vadå?
- Jag...i..inget..
- Tänk så hade Sofie sett detta???
- Det kanske hon har också..
- Oh vad fan menar du med det? vråla jag ut utan att tänka mig för.

---

Alex riktade sin blick mot ingången. Jag vände mig om och där såg jag.... Sofie!
- Sofie!!! Vänta! Det är inte som du tror!
Hon sprang iväg. Jag sprang ut från restaurangen och sökte efter henne med blicken. Jag såg henne springa i full fart mot utgången och jag satte fart mot samma håll.
- SOFIE! SOFIIIIE!!!!!
Hon svarade inte. Hon sprang in i folkmassan utanför hotellet och jag tappade bort henne. Helvete!

Jag sprang tillbaka till hotellet och såg Alex. Jag sprang mot han och han bara flinade.
- VA FAN HAR DU GJORT? HAR DU ENS NÅGON ANING OM VAD DU HAR STÄLLT TILL MED?
- Haha, Justin, jag har inte ställt till med någonting. Du vet bara inte att du gillar mig, än.
- Jag gillar dig inte på det sättet, förstå det! Jag älskar Sofie och det kommer jag alltid att göra. Det är henne jag ska leva mitt liv med! Det kommer aldrig ändras!
- Ha-ha.
Där brast det. Jag smällde till honom hårt på kinden.
- Aouch, hörde jag några killar i 25 årsåldern bakom mig.
Jag kollade bara på dom och vände mig mot Alex igen. Men han var borta......
Jag sprang upp till hotellrummet och slog in Sofies nummer. Jag ringde och ringde men jag fick inget svar.
Jag sprang ut och letade igen men nu var det så mycket folk att jag inte ens såg 2 meter framför mig. Men jag ropade på henne hela tiden men jag såg ingen skymt av henne någonstans....

Sofies perspektiv:
Jag traskade in på restaurangen med humöret på topp. Äntligen skulle jag få träffa min Justin!
Humöret ändrades snabbt när jag såg honom kyssa någon annan. När personen som Justin kysste vände sig om såg jag att det var en kille.
Han kollade på mig och log. Sedan började Justin skrika på honom. Jag klarade inte av detta. Var Justin bög? Varför sa han inte det från första början? Varför?
Det är självklart okej, men varför sa han ingenting? Varför lät han det pågå så länge? Varför sa han inte ifrån? Vågade han inte? Vi hade ju till och med sex?
Tankarna flödade runt i mitt huvud och när jag såg att han var påväg att gå mot mig sprang jag därifrån.
Jag var så ledsen. Jag var kär i en person som inte var kär i mig.
Tårarna rann ner för mina kinder och jag sprang och sprang och sprang. Jag sprang in i en folkmassa så Justin inte skulle hitta mig. Sedan sprang jag till stranden.
Solen var påväg ner och jag klarade inte av att stå längre.
Tanken på att han inte har samma känslor för mig som jag har för honom överväldignade mig och jag låg och tjöt och skrek i sanden på stranden. Jag låg så nära vattnet att en våg stänkte över mig.
Jag fick sand ända ner i min hals. Jag låg där tills det blev mörkt.
Det hade kommit massa folk till stranden och det dunkade musik ur högtalare. Strandfest.
Jag försökte jag ställa mig upp men det gick inte så bra. Jag kollade mobilen (som fortfarande funkade) och kollade på klockan... 23:45.. Oj...
Justin hade ringt mig över 15 gånger men jag hade inte svarat.
Jag lyckades ställa mig upp men var fortfarande vinglig. Jag hittade min väska en halvmeter ifrån mig och kollade så allt låg kvar. Det gjorde det.
När jag skulle gå ifrån stranden rycktes jag med i ett gäng som kom springandes. De tog tag i mina armar och jag skrek:
- SLÄPP MIG! HALLÅ, SLÄPP!!!
De lyssnade inte och när vi kom fram till baren gav de mig en dricka som såg ut som en Strawberry daiquiri. Jag tänkte inte efter och slukade den. Sedan kom jag på..... barnet.
Jag slängde glaset i sanden och sprang det fortaste jag kunde därifrån. Långt kom jag inte förens en kille kom och drog i min arm. Jag kollade inte upp.
- Hey.
- Eh, hej. Kan du släppa mig?
- Inte förens du säger vad du heter.
- Sofie. Släpp. NU!
Jag kollade fortfarande inte på honom.
- Jaja, kom igen tjejen, ha lite kul! Släpp loss!
Han släppte min arm, men jag kollade fortfarande inte på honom, men tänkte att jag inte hade något att förlora. Justin hade jag väl säkert redan förlorat.
- Ska du inte fråga vad jag heter? killen trängde sig igenom mina tankar.
- Eh, vad heter du?
- Alex.
Jag kollade upp och kände igen det ansiktet. Han log och nu kände jag defenitivt igen ansiket.
Det var Alex. Killen som kysste Justin........

---

Hur ska detta sluta? Peppa oss med maaaassa kommentarer nu!!!!
Förlåt för en kort, men imorgon har jag nationellt prov och Karro har prov och en del med handbollen.

Förresten! Följ oss gärna via bloglovin` så missar ni ingen episode! Hur bra? Klicka på bilden!


Klicka på bilderna för att komma till våra bloggar!