HemYou change my life - episode 121 - THE END.
22:50:00Vi hade en väldigt trevlig middag och när jag och Justin lagt barnen satte vi oss i våran soffa allihopa och fortsatte att snacka om allt mellan himmel och jord i flera timmar.
Jag har världens bästa vänner, tänkte jag för mig själv. Sedan lutade jag huvudet mot Justin och han tog tag i min hand.
Justins cover av I'll be (Edwin McCain) - Lyssna samtidigt.
Kvällen slutade bra & framåt 12 tiden blev vi trötta & gick till sängs. Kort därefter låg vi och sussade i vår sköna säng.
Jag har världens bästa vänner, tänkte jag för mig själv. Sedan lutade jag huvudet mot Justin och han tog tag i min hand.
Justins cover av I'll be (Edwin McCain) - Lyssna samtidigt.
Kvällen slutade bra & framåt 12 tiden blev vi trötta & gick till sängs. Kort därefter låg vi och sussade i vår sköna säng.
14 augusti, ca 4 månader senare.
*Riiiiiiiiing riiiiiiiiiing riiiiiiinnggggg* lät det över hela huset. Det var väckarklockan. Jag satte mig upp i sängen, kolla på klockan och stängde sedan av den. Klockan var nästan 7 och det var dax att gå upp och väcka ungarna. Idag var det en ganska stor dag.
Det var Claras första dag på dagis & jag skulle få besked om jag hade fått huvudrollen som jag testat för några dagar sedan.
Det var Claras första dag på dagis & jag skulle få besked om jag hade fått huvudrollen som jag testat för några dagar sedan.
Jag gick in till rummet bredvid där både Drew & Clara låg och sov. Dem var så söta när de låg där. Clara låg i ett sött litet nattlinne med hästar på och nallen Gunnis i famnen. Drew låg i sängen bredvid, han hade sin coola spiderman pyjamas på sig och munnen var vid uppe. Det var blött där munnen vilat emot, det fanns bara en förklaring, han har dreglat i sömnet inatt igen, som vanligt.
Jag väckte de små sockerbitarna och gick sedan ut till köket för att göra frukost åt dom. När jag satt och matade Clara kom Justin in i köket och tog över så att jag också kunde äta frukost.
Ca. 1 timme senare var vi alla klara med kläder osv osv. så vi satte oss i våran gemensamma bil och körde iväg till dagiset. Drew gick nämligen också på det dagiset, fast på en annan avdelning.
Vi fick vara med Clara några timmar, men sedan klarade hon sig själv så vi åkte hem.
Vi satt och åt lunch när min mobil plötsligt började ringa. Jag hämtade den ute i hallen och gick in i köket igen och svarade.
"Hallå?"
"Ja hej, det är Johan från Uproductions. Är det Sofie Bieber jag talar med?"
"Ja, det är Sofie Bieber"
"Okej, vad bra. Jo det är så att jag har en väldigt stor nyhet..."
Jag höll andan och blundade.
"Jo, det är så att du har fått huvudrollen i filmen du sökte till! Grattis!"
"ÅH, skämtar du!? TACK TACK TACK!"
Jag började hoppa upp och ner men hörde att han tänkte säga något mer.
"Filminspelningarna börjar om 1 månad och vi har skickat iväg ett manus till dig. Vi kommer att höras innan, men om en månad får du befinna dig i LA"
"Självklart, men vi hörs.. och syns då! Tack, hej!"
Vi la på och jag hoppade fortfarande upp och ner och började sjunga på Yeah x3.
"Vad vad vad? Fick du rollen!??!" Justin var så nyfiken att han stod som en staty bredvid mig.
"JAAAAAAAA!!!!!" skrek jag sedan och hoppade upp i hans famn.
"Faaan vad roligt älskling!!! Du anar inte hur glad jag är för din skull!"
Han snurrade runt mig några varv och släppte sedan ner mig.
Vi möttes i en kyss som varade i flera minuter.
Jag, Clara Bieber, hade fått en filmroll, i Hollywood.
"Feel it
Believe it
Dream it
Be it
I was born to be somebody
Aint nothing that’s ever gonna stop me
Ill light up the sky like lighting
I’m gonna rise above
Show em what I’m made of
I was born to be somebody"
Jag och Justin sjöng för fulla muggar och allt var verkligen perfekt just nu.
Sedan kom jag på! Manuset! Jag slutade sjunga och sprang ut till brevlådan och öppnade locket hastigt.
Där låg det, ipackat i ett stort kuvert. Manuset.
THE END! Så vad tyckte ni om denna novellen? Bra, dålig, superbra? Vi vill ha massa kommentarer nu!
Nu är den tyvärr slut, men i början av nästa vecka kommer en sprillans ny novell! Det vill ni inte missa!!!
/AMANDA OCH KARRO.
Ca. 1 timme senare var vi alla klara med kläder osv osv. så vi satte oss i våran gemensamma bil och körde iväg till dagiset. Drew gick nämligen också på det dagiset, fast på en annan avdelning.
Vi fick vara med Clara några timmar, men sedan klarade hon sig själv så vi åkte hem.
Vi satt och åt lunch när min mobil plötsligt började ringa. Jag hämtade den ute i hallen och gick in i köket igen och svarade.
"Hallå?"
"Ja hej, det är Johan från Uproductions. Är det Sofie Bieber jag talar med?"
"Ja, det är Sofie Bieber"
"Okej, vad bra. Jo det är så att jag har en väldigt stor nyhet..."
Jag höll andan och blundade.
"Jo, det är så att du har fått huvudrollen i filmen du sökte till! Grattis!"
"ÅH, skämtar du!? TACK TACK TACK!"
Jag började hoppa upp och ner men hörde att han tänkte säga något mer.
"Filminspelningarna börjar om 1 månad och vi har skickat iväg ett manus till dig. Vi kommer att höras innan, men om en månad får du befinna dig i LA"
"Självklart, men vi hörs.. och syns då! Tack, hej!"
Vi la på och jag hoppade fortfarande upp och ner och började sjunga på Yeah x3.
"Vad vad vad? Fick du rollen!??!" Justin var så nyfiken att han stod som en staty bredvid mig.
"JAAAAAAAA!!!!!" skrek jag sedan och hoppade upp i hans famn.
"Faaan vad roligt älskling!!! Du anar inte hur glad jag är för din skull!"
Han snurrade runt mig några varv och släppte sedan ner mig.
Vi möttes i en kyss som varade i flera minuter.
Jag, Clara Bieber, hade fått en filmroll, i Hollywood.
"Feel it
Believe it
Dream it
Be it
I was born to be somebody
Aint nothing that’s ever gonna stop me
Ill light up the sky like lighting
I’m gonna rise above
Show em what I’m made of
I was born to be somebody"
Jag och Justin sjöng för fulla muggar och allt var verkligen perfekt just nu.
Sedan kom jag på! Manuset! Jag slutade sjunga och sprang ut till brevlådan och öppnade locket hastigt.
Där låg det, ipackat i ett stort kuvert. Manuset.
THE END! Så vad tyckte ni om denna novellen? Bra, dålig, superbra? Vi vill ha massa kommentarer nu!
Nu är den tyvärr slut, men i början av nästa vecka kommer en sprillans ny novell! Det vill ni inte missa!!!
/AMANDA OCH KARRO.
You change my life - episode 120
Vi fortsatte gå hand i hand runt om i staden och vi kollade i de affärerna som fortfarande var öppna. När klockan blev kvart i tolv gick vi tillbaka till en nattklubb som vi sett påväg till restaurangen tidigare idag.
Det tog inte så jättelång tid innan vi blev insläppta så där dansade vi hela natten lång sedan och hade sjukt kul! Det var några fans som hade kommit fram under kvällen men eftersom de visste att vi var på smekmånad hälsade de bara lite glatt och vissa tog ett snabbt kort. Justins fans är otroligt snälla. Och Justin, min kära man, han är helt otroligt amazing, jag hittar nästan inga ord för hur mycket jag älskar honom.
6 år senare:
- Drew! Innan du hoppar i poolen får du ta på dig armpuffarna!
Han gick med sänkt blick bort till mig och jag drog på honom armpuffarna. Sedan sprang han bort och hoppade i poolen igen.
Jag låg i en av våra solstolar hemma i vårat hus i Atlanta, med Justin - min Justin - sovandes på solstolen bredvid mig, våran son Drew på fyra år som plaskade runt i våran pool och en sovandes Clara på 1,5 år i vagnen bredvid mig.
Jag la mig tillrätta i stolen igen och blickade ut över poolen samt höll ett öga på Drew.
De senaste sex åren har varit helt fantastiska!
Jag och Justin var på smekmånad i tre veckor, sedan åkte vi hem och han började jobba väldigt mycket. Han reste världen runt och jag hade skolan att tänka på.
Vi träffades så ofta vi bara kunde och innan han hade åkt iväg på sin tour gav han mig ännu en överraskning. Han hade bett mig att ha en ögonbindel på mig och när han sedan tog av den stod vi högst upp i ett lägenhetshus.
Han hade köpt en lägenhet till oss med en utsikt över Atlanta. Den hade ett stort ytligt vardagsrum, en stor balkong, ett stort sovrum, två walk ins (väldigt nödvändigt enligt Justin, och mig, haha) samt två badrum.
Där hade vi bott i två år. Jag hade gått ut High school med väldigt bra betyg och det gick bara bättre och bättre för Justin.
Sedan fick jag reda på att jag var gravid. Vi visste vad vi skulle göra. Behålla det! Det var självklart i mitt och Justins fall.
Nio månader senare kom våran älskade son - Drew.
Han hade Justins ögonfärg, hårfärg och läppar. Han hade fått min näsa och mina kinder.
Vi bestämde oss då för att flytta till ett hus. Justin hade hittat ett jättefint som hade pool och ännu mer rum. Vi köpte det och bor fortfarande här.
Sen, för 1,5 år sedan, fick vi reda på att jag var gravid igen. Denna gången var det en flicka. Lilla Clara som hade fått mitt blonda hår, men Justins ögonfärg.
Så.. vad hade hänt med mig då? Jo, jag hade blivit erbjuden en filmroll precis efter vi kommit hem från smekmånaden. Jag tog filmrollen och eftersom att vi spelade in i L.A fick jag ha privatlärare under de månaderna. Sedan har jag fått lite olika reklamjobb och modelljobb. Jag älskar verkligen mitt jobb, och mitt liv överhuvud taget.
Jag har den bästa mannen i världen, två underbara barn, en karriär, underbara vänner och en stöttande familj. Vad mer kan man begära?
Helt plötsligt plingade det till på dörren och störde min flashbacksdröm. Jag suckade och petade till Justin. Han vaknade till och jag frågade snällt om han kunde hålla ett öga på Drew nu och att dörren ringde.
Jag drog på mig min klänning som jag slängt på altangolvet och drog på mig den.
När jag öppnade dörren stod Ryan där. "HEY RYAN! Hur mår du?"
Jag kramade om honom. Även jag hade blivit jättebra vän med Ryan och såg han som en bror.
Han hade nu flyttat till Los angeles eftersom att hans största dröm var att få regissera filmer men han var nu här på besök.
"Jag mår fantastiskt! And you? Mår du bra?"
"Haha, då är vi två"
"Så bra."
Han släpade in sin väska och ställde den vid dörren.
"Vi har redan fixat gästrummet" sa jag och log.
"Tack, vad snälla ni är!" han log tillbaka.
Sedan gick vi ut till Justin.
"AEEEEYYYY RYAAAN!" Justin hoppade upp från solstolen och gick fram och kramade om honom.
De gick in för att göra iordning maten. Ikväll stod grillat på matschemat.
Jag satt och busade med Clara medans Drew satt och lekte med sina leksaker.
När vi satt vid middagsbordet en timme senare satt alla och pratade i mun på varandra. Vi hade bjudit över Christian, Caitlin och Mathilda också. Christian och Mathilda hade gjort slut, tyvärr. Men de var goda vänner. Och vem vet, de kanske hittar tillbaka till varandra i framtiden?
Sedan slog Ryan i sitt glas och bad alla att vara tysta.
Vi alla tystnade och han harklade sig.
"Ja.. ni vet ju att jag nu har bosatt mig i La-la land för att få min dröm uppfylld. Och.... JAG HAR FÅTT EN FILM ATT REGISSERA!!!!!"
Först spärrade alla upp ögonen och sedan började alla att jubla och skåla.
"DUUUUDE, SÅ KUL!" skrek Justin och ställde sig upp för att ge honom en Bro-kram.
"MEN!!!! Hallå hallå hallå, jag är inte klar än!"
Alla tystnade igen och fnissade till litegrann.
"Sofie, jag vet att du har familj och så nu.. men det är så att vi inte har någon huvudroll än.. Och du är ju väldigt eftertraktad i Hollywood nu.. Så jag undrar om du skulle vilja ha huvudrollen?" Han log.
Först blev jag chockad. Han.. frågade... mig? Sedan kollade jag på Justin och han log och nickade. Sedan log jag också.
"Ja! Jag vill jättegärna ha den!" Jag ställde mig upp och kramade om honom.
Alla jublade igen och skrek grattis till oss båda.
När jag satte mig bredvid Justin igen frågade jag "Går det verkligen bra om jag tar rollen? Jag menar... vi kommer säkert att spela in i L.A och barnen och....?"
"Ssschhh. Oroa dig inte. Jag är pappa, jag kan faktiskt också ta hand om barnen."
"Men du har ju din karr......"
"Ssccchhh" viskade han igen i mitt öra. "Ta det lugnt, det är din dröm, jag vet att du älskar att skådespela och det fixar sig! Promise. Har du inte sett Brangelina eller? De har ju också barn men de klarar det galant!"
"Tack Justin, jag älskar dig!" viskade jag tillbaka.
"Och jag älskar dig!"
Vi hade en väldigt trevlig middag och när jag och Justin lagt barnen satte vi oss i våran soffa allihopa och fortsatte att snacka om allt mellan himmel och jord i flera timmar.
Jag har världens bästa vänner, tänkte jag för mig själv. Sedan lutade jag huvudet mot Justin och han tog tag i min hand.
BRA/DÅLIG? KOMMENTEEEEEEERA! =)
Som ni ser är det en framspolning. Och nej, den är inte slut än.
/AMANDA & KARRO.
Det tog inte så jättelång tid innan vi blev insläppta så där dansade vi hela natten lång sedan och hade sjukt kul! Det var några fans som hade kommit fram under kvällen men eftersom de visste att vi var på smekmånad hälsade de bara lite glatt och vissa tog ett snabbt kort. Justins fans är otroligt snälla. Och Justin, min kära man, han är helt otroligt amazing, jag hittar nästan inga ord för hur mycket jag älskar honom.
6 år senare:
- Drew! Innan du hoppar i poolen får du ta på dig armpuffarna!
Han gick med sänkt blick bort till mig och jag drog på honom armpuffarna. Sedan sprang han bort och hoppade i poolen igen.
Jag låg i en av våra solstolar hemma i vårat hus i Atlanta, med Justin - min Justin - sovandes på solstolen bredvid mig, våran son Drew på fyra år som plaskade runt i våran pool och en sovandes Clara på 1,5 år i vagnen bredvid mig.
Jag la mig tillrätta i stolen igen och blickade ut över poolen samt höll ett öga på Drew.
De senaste sex åren har varit helt fantastiska!
Jag och Justin var på smekmånad i tre veckor, sedan åkte vi hem och han började jobba väldigt mycket. Han reste världen runt och jag hade skolan att tänka på.
Vi träffades så ofta vi bara kunde och innan han hade åkt iväg på sin tour gav han mig ännu en överraskning. Han hade bett mig att ha en ögonbindel på mig och när han sedan tog av den stod vi högst upp i ett lägenhetshus.
Han hade köpt en lägenhet till oss med en utsikt över Atlanta. Den hade ett stort ytligt vardagsrum, en stor balkong, ett stort sovrum, två walk ins (väldigt nödvändigt enligt Justin, och mig, haha) samt två badrum.
Där hade vi bott i två år. Jag hade gått ut High school med väldigt bra betyg och det gick bara bättre och bättre för Justin.
Sedan fick jag reda på att jag var gravid. Vi visste vad vi skulle göra. Behålla det! Det var självklart i mitt och Justins fall.
Nio månader senare kom våran älskade son - Drew.
Han hade Justins ögonfärg, hårfärg och läppar. Han hade fått min näsa och mina kinder.
Vi bestämde oss då för att flytta till ett hus. Justin hade hittat ett jättefint som hade pool och ännu mer rum. Vi köpte det och bor fortfarande här.
Sen, för 1,5 år sedan, fick vi reda på att jag var gravid igen. Denna gången var det en flicka. Lilla Clara som hade fått mitt blonda hår, men Justins ögonfärg.
Så.. vad hade hänt med mig då? Jo, jag hade blivit erbjuden en filmroll precis efter vi kommit hem från smekmånaden. Jag tog filmrollen och eftersom att vi spelade in i L.A fick jag ha privatlärare under de månaderna. Sedan har jag fått lite olika reklamjobb och modelljobb. Jag älskar verkligen mitt jobb, och mitt liv överhuvud taget.
Jag har den bästa mannen i världen, två underbara barn, en karriär, underbara vänner och en stöttande familj. Vad mer kan man begära?
Helt plötsligt plingade det till på dörren och störde min flashbacksdröm. Jag suckade och petade till Justin. Han vaknade till och jag frågade snällt om han kunde hålla ett öga på Drew nu och att dörren ringde.
Jag drog på mig min klänning som jag slängt på altangolvet och drog på mig den.
När jag öppnade dörren stod Ryan där. "HEY RYAN! Hur mår du?"
Jag kramade om honom. Även jag hade blivit jättebra vän med Ryan och såg han som en bror.
Han hade nu flyttat till Los angeles eftersom att hans största dröm var att få regissera filmer men han var nu här på besök.
"Jag mår fantastiskt! And you? Mår du bra?"
"Haha, då är vi två"
"Så bra."
Han släpade in sin väska och ställde den vid dörren.
"Vi har redan fixat gästrummet" sa jag och log.
"Tack, vad snälla ni är!" han log tillbaka.
Sedan gick vi ut till Justin.
"AEEEEYYYY RYAAAN!" Justin hoppade upp från solstolen och gick fram och kramade om honom.
De gick in för att göra iordning maten. Ikväll stod grillat på matschemat.
Jag satt och busade med Clara medans Drew satt och lekte med sina leksaker.
När vi satt vid middagsbordet en timme senare satt alla och pratade i mun på varandra. Vi hade bjudit över Christian, Caitlin och Mathilda också. Christian och Mathilda hade gjort slut, tyvärr. Men de var goda vänner. Och vem vet, de kanske hittar tillbaka till varandra i framtiden?
Sedan slog Ryan i sitt glas och bad alla att vara tysta.
Vi alla tystnade och han harklade sig.
"Ja.. ni vet ju att jag nu har bosatt mig i La-la land för att få min dröm uppfylld. Och.... JAG HAR FÅTT EN FILM ATT REGISSERA!!!!!"
Först spärrade alla upp ögonen och sedan började alla att jubla och skåla.
"DUUUUDE, SÅ KUL!" skrek Justin och ställde sig upp för att ge honom en Bro-kram.
"MEN!!!! Hallå hallå hallå, jag är inte klar än!"
Alla tystnade igen och fnissade till litegrann.
"Sofie, jag vet att du har familj och så nu.. men det är så att vi inte har någon huvudroll än.. Och du är ju väldigt eftertraktad i Hollywood nu.. Så jag undrar om du skulle vilja ha huvudrollen?" Han log.
Först blev jag chockad. Han.. frågade... mig? Sedan kollade jag på Justin och han log och nickade. Sedan log jag också.
"Ja! Jag vill jättegärna ha den!" Jag ställde mig upp och kramade om honom.
Alla jublade igen och skrek grattis till oss båda.
När jag satte mig bredvid Justin igen frågade jag "Går det verkligen bra om jag tar rollen? Jag menar... vi kommer säkert att spela in i L.A och barnen och....?"
"Ssschhh. Oroa dig inte. Jag är pappa, jag kan faktiskt också ta hand om barnen."
"Men du har ju din karr......"
"Ssccchhh" viskade han igen i mitt öra. "Ta det lugnt, det är din dröm, jag vet att du älskar att skådespela och det fixar sig! Promise. Har du inte sett Brangelina eller? De har ju också barn men de klarar det galant!"
"Tack Justin, jag älskar dig!" viskade jag tillbaka.
"Och jag älskar dig!"
Vi hade en väldigt trevlig middag och när jag och Justin lagt barnen satte vi oss i våran soffa allihopa och fortsatte att snacka om allt mellan himmel och jord i flera timmar.
Jag har världens bästa vänner, tänkte jag för mig själv. Sedan lutade jag huvudet mot Justin och han tog tag i min hand.
BRA/DÅLIG? KOMMENTEEEEEEERA! =)
Som ni ser är det en framspolning. Och nej, den är inte slut än.
/AMANDA & KARRO.
You change my life - episode 119
- Sweeeetie, vi är nästan framme, vi ska landa om bara en liten stund, dax att vakna! sa jag till Justin samtidigt som jag puttade till han lite lätt. Han öppnade sakta ögon, han kisade och såg sen på mig. Han såg nyvaken ut, vilket som han var, och såg ut att vara besvärad av ljuset som trängde sig in genom alla fönster på planet. Han satte sig riktigt upp i stolen, gav mig en snabb puss med hans perfekta läppar och spände sedan fast sig, redo för landning.
Alla phs: weheartit.com
Marry you - Bruno Mars (lyssna samtidigt)
När vi gick genom flyplatsen var allt lungt, tills vi kom ut. Paparazzis överallt!
Det var massa säkerhetsvakter som hjälpte oss till en bil och sedan körde vi fort därifrån.
När vi kom fram blev jag helt stum. Justin sa innan bröllopet att han skulle ta hand om alla bokningar till resan. Så jag visste egentligen ingenting, förutom att vi skulle till Hawaii.
Hotellet var så högt att man inte ens kunde se toppen av det och man såg att varje hotellrum hade panoramafönster mot stranden. Jag log litegrann och skakade på huvudet. Justin vände sig mot mig med ett brett leénde och frågade "gillar du det?"
Jag hade tappat talförmågan så jag nickade bara ivrigt. Han skrattade lite lätt och gick ut ur bilen. Han sa att personalen skulle ta hand om våra väskor så vi gick hand i hand in i hissen.
Justin tryckte på den 24 knappen. Högst upp på hotellet.
Jag vände mig mot honom och sa:
- Du anar verkligen inte hur mycket jag älskar dig!
- Tja, eftersom att du sa ja till att gifta dig med mig kan jag väl tänka mig att du älskar mig ganska mycket? sa han på ett litet skämtsamt sätt.
- Ganska mycket? Haha, är du galen? Jag älskar dig otroligt otroligt mycket. To the moon and back, and then to the sun and back, u see?
Han skrattade, men kysste mig nästan direkt efter hans lilla skrattanfall. Sedan kände jag plötsligt inte marken under mina fötter.
- Justin, haha! Vad gör du?
- Vi är nästan uppe nu, och är det inte så man brukar göra? U know.. bära kvinnan över tröskeln?
- Haha, jo det brukar man ju! sa jag och kysste honom sedan.
Hissen öppnades och han gick ut med mig i famnen.
- Jag är inte för tung va? Jag vill inte att du ska få ryggskador... sa jag försiktigt.
- Haha, är du galen? Nej du är inte för tung! sa han och log.
Jag log tillbaka och han lyckades på något sätt dra upp en nyckel ur sin ficka. Han låste upp våran hotellrumsdörr och sedan bar han mig in över tröskeln.
Jag skrattade och han smällde igen dörren med foten. Sedan började han kyssa mig mer och mer intensivt. Hans händer hamnade under min klänning och mina händer lossade knapparna på hans skjorta.
Vi backade bakåt mot sängen, men Justin backade lite för mycket så helt plötsligt låg han ovanpå mig.
Vi båda brast ut i skratt och jag försäkrade mig fem gånger att det inte gjorde ont.
Vi fortsatte med vårat kyssande och vid det här laget låg både hans och mina kläder på golvet. Innan bröllopet hade jag shoppat lite underkläder inne på Victorias secret bara för Justins skull och jag var nästan 100% säker på att han gillade det.
Tillslut var vi båda så upphetsade så vi kunde inte vänta längre. Han drog fram en kondom från min kuvertväska och drog på sig den.
Några sekunder efteråt var han inne i mig. Vi höll på väldigt länge och när vi båda kommit rullade han av mig och vi båda låg och pustade ut, helt svettiga.
Vi kollade på varandra och efter ett tag frågade Justin: "duscha?"
Jag nickade och vi sprang in i duschen.
När vi var klara la vi oss med handdukar på sängen och pustade ut.
- Det du sa i kyrkan idag var helt otroligt Justin, det var så himla fint!
- Ska du säga min älskling, det du sa var helt amazing!
Jag kysste honom och rätt som det var knackade någon lätt på dörren.
- Det är säkert väskorna, sa Justin och gick ut, med handduken om höfterna.
Han öppnade och jag hörde en annan mans röst. Justin tackade och sedan stängdes dörren.
Jag gick ut till Justin i hotellhallen och där stod han lutad mot sin väska och plockade upp nya kläder. Jag följde hans exempel och plockade upp en söt klänning och ett par kilklackskor.
Vi klädde på oss och fixade till oss litegrann innan vi gick ut på Hawaiis gator. Vi gick längs strandpromenaden, hand i hand och kollade på solnedgången.
- Sist gång vi kollade på en sån fin solnedgång var när jag friade till dig, sa Justin sedan.
Jag vände mig så att vi stod ansikte mot ansike.
- Ja, och nu är vi Mr och Mrs Bieber, sa jag och mitt leénde blev bara bredare och bredare. Justins också.
Han tog sedan tag om min nacke och våra läppar möttes i en lång kyss.
Efter ett tag gick vi vidare och stannade utanför en restaurang. Den var väldigt lyxig och det fanns en trappa upp till ingången. När vi kom in kom vi först in till en hall, som var väldigt stilren med stengolv och en kristallkrona i taket. På ena väggen såg det nästan ut som en walk in closet, men det var där alla restaurang gäster fick sina jackor hängda.
Eftersom att vi inte hade några jackor på oss visade en kypare snabbt oss fram till nästa sal där själva restaurangen låg. Det var nästan fullbokat och han visade oss till ett bord som låg lite mer avsides.
Vi satte oss och han gav oss menyn.
- Herregud Justin! Det är verkligen sjukt fint här inne, sa jag, fortfarande helt förtrollad av stället.
- Hehe, ja, jag vet. Det är jättesvårt att få bord här inne också så jag bokade faktiskt för typ 1,5 månad sedan.
- Va? Oj, tack för allt Justin! Verkligen tack, älskling.
- Jag älskar dig, sa han och böjde sig fram över bordet. Jag gjorde det samma och vi möttes i en kyss.
När vi sedan satt oss igen sa jag "jag älskar dig."
Vi bestämde oss för att äta lax med någon sås och potatis. Vi lämnade restaurangen runt halv elva, mätta på både förrätt, huvudrätt och efterrätt.
Vi fortsatte gå hand i hand runt om i staden och vi kollade i de affärerna som fortfarande var öppna. När klockan blev kvart i tolv gick vi tillbaka till en nattklubb som vi sett påväg till restaurangen tidigare idag.
Det tog inte så jättelång tid innan vi blev insläppta så där dansade vi hela natten lång sedan och hade sjukt kul! Det var några fans som hade kommit fram under kvällen men eftersom de visste att vi var på smekmånad hälsade de bara lite glatt och vissa tog ett snabbt kort. Justins fans är otroligt snälla. Och Justin, min kära man, han är helt otroligt amazing, jag hittar nästan inga ord för hur mycket jag älskar honom.
HEEEY! Förlåt för att ni fick vänta ett tag för detta kapitlet. Men nu är det här! Vad tycker ni? Bra/dålig?
Hoppas ni inte har tröttnat på att vi är sega på med uppdateringen, men vi har somsagt en fritid utanför dataskärmen. Men nu är det iallafall slutspurten! Snart kommer ju nästa novell!!!
Men det är några episoder kvar på denna ;)
KOMMENTERA PÅ NUUUUUU!!!
/AMANDA & KARRO. (vi gillar kommentarer på våra bloggar med :D)
Alla phs: weheartit.com
Marry you - Bruno Mars (lyssna samtidigt)
När vi gick genom flyplatsen var allt lungt, tills vi kom ut. Paparazzis överallt!
Det var massa säkerhetsvakter som hjälpte oss till en bil och sedan körde vi fort därifrån.
När vi kom fram blev jag helt stum. Justin sa innan bröllopet att han skulle ta hand om alla bokningar till resan. Så jag visste egentligen ingenting, förutom att vi skulle till Hawaii.
Hotellet var så högt att man inte ens kunde se toppen av det och man såg att varje hotellrum hade panoramafönster mot stranden. Jag log litegrann och skakade på huvudet. Justin vände sig mot mig med ett brett leénde och frågade "gillar du det?"
Jag hade tappat talförmågan så jag nickade bara ivrigt. Han skrattade lite lätt och gick ut ur bilen. Han sa att personalen skulle ta hand om våra väskor så vi gick hand i hand in i hissen.
Justin tryckte på den 24 knappen. Högst upp på hotellet.
Jag vände mig mot honom och sa:
- Du anar verkligen inte hur mycket jag älskar dig!
- Tja, eftersom att du sa ja till att gifta dig med mig kan jag väl tänka mig att du älskar mig ganska mycket? sa han på ett litet skämtsamt sätt.
- Ganska mycket? Haha, är du galen? Jag älskar dig otroligt otroligt mycket. To the moon and back, and then to the sun and back, u see?
Han skrattade, men kysste mig nästan direkt efter hans lilla skrattanfall. Sedan kände jag plötsligt inte marken under mina fötter.
- Justin, haha! Vad gör du?
- Vi är nästan uppe nu, och är det inte så man brukar göra? U know.. bära kvinnan över tröskeln?
- Haha, jo det brukar man ju! sa jag och kysste honom sedan.
Hissen öppnades och han gick ut med mig i famnen.
- Jag är inte för tung va? Jag vill inte att du ska få ryggskador... sa jag försiktigt.
- Haha, är du galen? Nej du är inte för tung! sa han och log.
Jag log tillbaka och han lyckades på något sätt dra upp en nyckel ur sin ficka. Han låste upp våran hotellrumsdörr och sedan bar han mig in över tröskeln.
Jag skrattade och han smällde igen dörren med foten. Sedan började han kyssa mig mer och mer intensivt. Hans händer hamnade under min klänning och mina händer lossade knapparna på hans skjorta.
Vi backade bakåt mot sängen, men Justin backade lite för mycket så helt plötsligt låg han ovanpå mig.
Vi båda brast ut i skratt och jag försäkrade mig fem gånger att det inte gjorde ont.
Vi fortsatte med vårat kyssande och vid det här laget låg både hans och mina kläder på golvet. Innan bröllopet hade jag shoppat lite underkläder inne på Victorias secret bara för Justins skull och jag var nästan 100% säker på att han gillade det.
Tillslut var vi båda så upphetsade så vi kunde inte vänta längre. Han drog fram en kondom från min kuvertväska och drog på sig den.
Några sekunder efteråt var han inne i mig. Vi höll på väldigt länge och när vi båda kommit rullade han av mig och vi båda låg och pustade ut, helt svettiga.
Vi kollade på varandra och efter ett tag frågade Justin: "duscha?"
Jag nickade och vi sprang in i duschen.
När vi var klara la vi oss med handdukar på sängen och pustade ut.
- Det du sa i kyrkan idag var helt otroligt Justin, det var så himla fint!
- Ska du säga min älskling, det du sa var helt amazing!
Jag kysste honom och rätt som det var knackade någon lätt på dörren.
- Det är säkert väskorna, sa Justin och gick ut, med handduken om höfterna.
Han öppnade och jag hörde en annan mans röst. Justin tackade och sedan stängdes dörren.
Jag gick ut till Justin i hotellhallen och där stod han lutad mot sin väska och plockade upp nya kläder. Jag följde hans exempel och plockade upp en söt klänning och ett par kilklackskor.
Vi klädde på oss och fixade till oss litegrann innan vi gick ut på Hawaiis gator. Vi gick längs strandpromenaden, hand i hand och kollade på solnedgången.
- Sist gång vi kollade på en sån fin solnedgång var när jag friade till dig, sa Justin sedan.
Jag vände mig så att vi stod ansikte mot ansike.
- Ja, och nu är vi Mr och Mrs Bieber, sa jag och mitt leénde blev bara bredare och bredare. Justins också.
Han tog sedan tag om min nacke och våra läppar möttes i en lång kyss.
Efter ett tag gick vi vidare och stannade utanför en restaurang. Den var väldigt lyxig och det fanns en trappa upp till ingången. När vi kom in kom vi först in till en hall, som var väldigt stilren med stengolv och en kristallkrona i taket. På ena väggen såg det nästan ut som en walk in closet, men det var där alla restaurang gäster fick sina jackor hängda.
Eftersom att vi inte hade några jackor på oss visade en kypare snabbt oss fram till nästa sal där själva restaurangen låg. Det var nästan fullbokat och han visade oss till ett bord som låg lite mer avsides.
Vi satte oss och han gav oss menyn.
- Herregud Justin! Det är verkligen sjukt fint här inne, sa jag, fortfarande helt förtrollad av stället.
- Hehe, ja, jag vet. Det är jättesvårt att få bord här inne också så jag bokade faktiskt för typ 1,5 månad sedan.
- Va? Oj, tack för allt Justin! Verkligen tack, älskling.
- Jag älskar dig, sa han och böjde sig fram över bordet. Jag gjorde det samma och vi möttes i en kyss.
När vi sedan satt oss igen sa jag "jag älskar dig."
Vi bestämde oss för att äta lax med någon sås och potatis. Vi lämnade restaurangen runt halv elva, mätta på både förrätt, huvudrätt och efterrätt.
Vi fortsatte gå hand i hand runt om i staden och vi kollade i de affärerna som fortfarande var öppna. När klockan blev kvart i tolv gick vi tillbaka till en nattklubb som vi sett påväg till restaurangen tidigare idag.
Det tog inte så jättelång tid innan vi blev insläppta så där dansade vi hela natten lång sedan och hade sjukt kul! Det var några fans som hade kommit fram under kvällen men eftersom de visste att vi var på smekmånad hälsade de bara lite glatt och vissa tog ett snabbt kort. Justins fans är otroligt snälla. Och Justin, min kära man, han är helt otroligt amazing, jag hittar nästan inga ord för hur mycket jag älskar honom.
HEEEY! Förlåt för att ni fick vänta ett tag för detta kapitlet. Men nu är det här! Vad tycker ni? Bra/dålig?
Hoppas ni inte har tröttnat på att vi är sega på med uppdateringen, men vi har somsagt en fritid utanför dataskärmen. Men nu är det iallafall slutspurten! Snart kommer ju nästa novell!!!
Men det är några episoder kvar på denna ;)
KOMMENTERA PÅ NUUUUUU!!!
/AMANDA & KARRO. (vi gillar kommentarer på våra bloggar med :D)
You change my life - episode 118
"Du får nu kyssa bruden" sa prästen och jag började kyssa perfekten. Det var den mest perfekta kyssen någonsin, denna kyss slog allt.
Alla ställde sig upp och apploderade. Jag och Sofie kollade på varandra och log, sedan tog vi tag i varandras händer. Musiken började spelas igen och vi vandrade ut hand i hand genom kyrkan.
När vi väl kom ut stod våra vänner och släkt och kastade ris på oss.
"Det är väl glädjetårar?" frågade hon.
"Självklart."
Jag kysste henne och ställde mig sedan upp och gick fram till mamma och gav henne en bamsekram.
"Det där gjorde du perfekt" viskade jag i hennes öra.
"Tack Justin, hoppas jag inte skämde ut dig allt för mycket" sa hon och fnissade.
"Absolut inte"
Jag kysste henne på kinden och gick och satte mig ner igen.
När vi väl kom ut stod våra vänner och släkt och kastade ris på oss.
Vi kramade alla och sedan bar det av till festen!
Jag och Sofie kom sist så att alla skulle hinna komma innan oss. När vi kom in i den stora välbelysta lokalen stod alla och apploderade igen. Vi pratade med våra föräldrar, Uscher, Scooter, vänner och alla vi bjudit.
Efter ungefär en halvtimme hade alla satt sig ner och förrätten var påväg in. Helt plötsligt skålar mamma i sitt glas och ställer sig sedan upp. Allas blickar riktades mot henne och jag såg att hon blev lite nervös. Hon började sitt tal med ett blygt "hej". Sedan fortsatte hon. "Justin, vi har gått igenom mycket tillsammans. Både på gott och ont. Men en sak är jag säker på... Jag har aldrig sett en sån lycka i dina ögon, någonsin. Jag är så glad över att du hittade Sofie. Jag är verkligen både en stolt mor och svärmor."
Både hennes och mina, och förmodligen alla andras ögon började bli fuktiga nu. Hon fortsatte sedan talet. När hon satt sig ner igen började alla applodera igen. Jag kollade på Sofie och hon satt och grät. Det gjorde jag med.
"Det är väl glädjetårar?" frågade hon.
"Självklart."
Jag kysste henne och ställde mig sedan upp och gick fram till mamma och gav henne en bamsekram.
"Det där gjorde du perfekt" viskade jag i hennes öra.
"Tack Justin, hoppas jag inte skämde ut dig allt för mycket" sa hon och fnissade.
"Absolut inte"
Jag kysste henne på kinden och gick och satte mig ner igen.
Bara någon minut senare så reste Mathilda & Christian upp från sina stolar. De stod där hand i hand och Christian slog lätt med en sked på ett vinglas och hela salen tystnades.
"Vi vill bara utbringa några ord..." började dom.
"Jag har känt dig i några år nu Sofie och jag vet att du gått igenom både bra och lite sämre saker i livet. När Justin kom in i ditt liv så har du varit mer glad, pratfull, skrattat mer, du har helt enkelt stått ut som en solståle, enligt mig, och det är underbart att se! Och du Justin... Visst så har jag inte känt dig lika länge som Sofie, men jag hoppas och tror att du verkligen tar han om Sofie och att ni får en bra fortsättning!" sa Mathilda.
Sedan började Christian:
"Ja du bro, vi är så gott som bröder och har känt varandra hela livet. När Sofie kom in i ditt liv så verkar det, lika så som Mathilda nyss sa, att du verkligen mått bättre. Det är härligt att se en sådan glädje och jag hoppas djupt inne all lycka i världen för framtiden och jag vill bara säga att jag 'tror' på er. Ni är värda allt detta som ni kämpat er fram till!"
Sofies perspektiv:
Vi satt där på planet, påväg mot . Det fanns inget att göra på planet & Justin sov, perfekt. Jag försökte att somna men det gick verkligen inte så jag rotade igenom min väska för att se ifall jag kunde hitta något att hålla på med. Jag rotade och rotade men precis när jag tänkte ge upp så fann jag 'det'. Det var ett litet nästan block kan man säga, den liknande en slags dagbok. Det var du jag fick en idé, börja skriva i en dagbok.
Jag tog tag i en penna & började sedan att skriva meningar ut & in, sidor fram och bak osv.
Där satt jag nästan hela flygresan och skrev. Jag skrev och skrev med blev inte riktigt "nöjd" med mitt första dagboks'inlägg'. Jag skrev, sudda, skrev, sudda and so on, till slut så var det knappt 20 min kvar, Justin vaknade upp och jag fick nöja mig sålänge.
"Kära dagbok, idag är det den tredje september och nu är jag äääntligen Sofie Clara Bieber, inte Sofie Clara Brown. Igår, den andra september, var dagen då jag gifte mig med Justin och helt ärligt, det är det bästa dag i hela mitt liv. Dagen var helt magisk, det är en dag som jag sent kommer att glömma. PEACE AND LOVE, vi ses i Hawaii ♥"
- Sweeeetie, vi är nästan framme, vi ska landa om bara en liten stund, dax att vakna! sa jag till Justin samtidigt som jag puttade till han lite lätt. Han öppnade sakta ögon, han kisade och såg sen på mig. Han såg nyvaken ut, vilket som han var, och såg ut att vara besvärad av ljuset som trängde sig in genom alla fönster på planet. Han satte sig riktigt upp i stolen, gav mig en snabb puss med hans perfekta läppar och spände sedan fast sig, redo för landning.
Bra/Ok/värdelös episode? Snälla kommentera, vi vill verkligen veta vad ni tycker! :)
Bra/Ok/värdelös episode? Snälla kommentera, vi vill verkligen veta vad ni tycker! :)
Ännu en gång, hoppas verkligen att ni förstår varför bloggningen varit så kass de senaste dagarna. Det är inte endast pågrund utav vädret utan jag (Karro) har även haft magsjuka nu under lovet...
GLAD PÅSK!
Hej fina läsare!
Förlåt igen för att vi inte uppdaterat någonting. Men har ni sett vädret eller? Sjukt varmt och fint! Klart man inte sitter inne då, håller ni inte med mig? ;)
Iallafall, jag har inte hört någonting från Karro på några dagar heller så jag antar att hon också är ute och njuter av vädret. :)
Men håll ut! Det kommer episoder när det kommer, men så länge kan ni ju lägga till oss på bloglovin, om ni inte redan har gjort det, och sedan kan ni kolla in våra privata bloggar!
Förresten är det något knas med våran header... Ser ni den? För det gör inte vi...
Sedan vill jag även önska er alla en Glad påsk!
IM OUT!
/AMANDA & KARRO.
Förlåt igen för att vi inte uppdaterat någonting. Men har ni sett vädret eller? Sjukt varmt och fint! Klart man inte sitter inne då, håller ni inte med mig? ;)
Iallafall, jag har inte hört någonting från Karro på några dagar heller så jag antar att hon också är ute och njuter av vädret. :)
Men håll ut! Det kommer episoder när det kommer, men så länge kan ni ju lägga till oss på bloglovin, om ni inte redan har gjort det, och sedan kan ni kolla in våra privata bloggar!
Förresten är det något knas med våran header... Ser ni den? För det gör inte vi...
Sedan vill jag även önska er alla en Glad påsk!
IM OUT!
/AMANDA & KARRO.
You change my life - Episode 117 - THE WEDDING #2.
Justins perspektiv:
När jag såg henne gå i mitten av kyrkan kunde jag inte släppa blicken från henne. Hon såg ut som en prinsessa hämtad ur en perfekt saga.
Hennes ansikte sprack upp i världens leénde när hon mötte min blick och jag fnissade lite för mig själv.
Där var hon... min prinsessa, som jag kommer att ta hand om i vått och torrt.
När jag såg henne gå i mitten av kyrkan kunde jag inte släppa blicken från henne. Hon såg ut som en prinsessa hämtad ur en perfekt saga.
Hennes ansikte sprack upp i världens leénde när hon mötte min blick och jag fnissade lite för mig själv.
Där var hon... min prinsessa, som jag kommer att ta hand om i vått och torrt.
Hon kom längre och längre fram i gången och helt plötsligt stod hon vid mig. Jag gav henne en puss, sa "Jag älskar dig" och vi båda ställde oss sedan rätt med blicken mot prästen.
Prästen snackade på och sedan kom det...
"Jag har en liten överraskning kan man säga..." sa jag & såg in i Sofies ögon och sedan över den stora mängden folk.
Sofies perspektiv:
Justin gjorde någon gest med sin hand & en kille kom fram springandes med en gitarr i handen. "Tack" hörde jag Justin säga till grabben och pöjken sprang sedan iväg.
"This is just for you my darling" sa Justin och började sedan o spela & sjunga. Det var min favorit låt han sjöng -Hero.
...I can be you hero baby
I can kiss away the pain
I will stand by you forever
You can take my breath away...
I can kiss away the pain
I will stand by you forever
You can take my breath away...
När han sjung och sjung så kände jag hur tårarna kom mer & mer. Det var min favoritlåt, gjorde han detta för mig? Inte nog med att han sjöng den, även så höll han ett tal också.
"Sofie Clara Brown, jag vet inte riktigt vart jag ska börja... Jag har känt dig i nästan 2 år nu, och trots att det inte är så länge så älskar jag dig mer en något annat. Jag älskar dig precis som du är. Jag älskar ditt underbara skratt, jag älskar dina underbara ögon, jag älskar hur sexig du är när du är alldeles nyvaken, jag älskar allt med dig.
Jag har länge försökt finna något som inte är perfekt med dig, men jag har hittills inte hittat något och kommer nog aldrig att göra. Vissa dagar har varit bättre än andra, men trots det så står vi här idag. Jag skulle inte kunna vara lyckligare än vad jag är nu. Allt är fööör bra för att vara sant.
Jag hoppas att vi någon gång i framtiden kommer att börja bygga upp en familj, flytta till hus, skaffa barn m.m. men just nu känns det så sjukt bra att bara ha dig vid min sida & ja... Jag älskar dig Sofie, mer än något annat".
Tårarna forsade och forsade och jag var helt till mig. Nu var det dax för mig att hålla tal.
Justins perspektiv:
"Ja du Justin, ska jag vara helt ärlig så vet inte jag riktigt inte heller hur jag ska börja. Kanske första gången vi sågs? Jag kommer ihåg det så väl... Det var dagen som vi började skolan och vi hade precis avslutat dagen. Jag stod ensam i den långa korridoren och skulle hämta några skolböcker. Mitt i mitt 'dagdrömmande' så springer någon in i mig och mina böcker for ner i backen. Jag blev irriterad, Justin ville bara hjälpa mig att ta upp böckerna." sa Sofie ut mot folkmassan som satt ner i kyrkbänkarna med sina näsdukar.
Sedan fortsatte hon...
"Justin var så gullig, han ville gengälda mig genom att bjuda mig på middag/fika, men envis som jag är så tackarna jag nej och går ifrån honom. Desperat hänger han efter och ber mig om en liten fika men jag tackar nej gång på gång på gång. Efter att haft han desperat frågat mig om och om igen i några dagar så säger jag tillslut ja.
Stunden då jag sa ja så ångra jag mig direkt efter, men nu ångrar jag min inte det minsta. Det var det bästa i hela mitt liv som hänt nu när jag ser bak och tänker på det.
Justin, förlåt att jag var så puckad till en början, men du måste få veta... Jag älskar dig mer än någoting annat och det är du som lyser upp mina dagar. Det är du som få mig att le, det är du som får mig att skratta, det är du som får mig på bra humör och det är du som får mig att känna mig trygg. Du finns där alltid för mig och du ska veta att jag finns för dig också för du betyder så sjukt mycket för mig. I love you Justin Drew Bieber".
Jag blev generad av talet och jag pussade henne lite lätt på munnen.
När talen var slut och nu kom "the next big thing"...
- Sofie Clara Brown, tager du denna Justin Drew Bieber, till att leva med honom i nöd & lust?
- Ja, sa hon och kollade sedan på mig. Hennes vackra klarblåa ögon var tårögda och hon fick fram ett leende som gjorde så att hennes vackra tänder visades.
- Justin Drew Bieber, tager du denna Sofie Clara Brown, till att leva med henne i nöd & lust?
- Nej.
När jag sa det lät det så himla roligt i hela kyrkan, alla andades hastigt in och sa "aaoooh". Sofie kollade på mig och nu var det inga glada tårar, hela hennes ansiktsuttryck förändrades och sjunk ihop.
- Jag skoja, det är klart att jag vill leva med dig resten av mitt liv Sofie, varför hade jag annars friat? sa jag och skratta lite lätt samtidigt som jag tog bort en tår med min tumme från hennes kind. Hela kyrkan lättades och alla satt nu med ett smile på läpparna. Vi satte på ringarna, höll sedan om varandras händer och kollade på prästen.
"Du får nu kyssa bruden" sa prästen och jag började kyssa perfekten. Det var den mest perfekta kyssen någonsin, denna kyss slog allt.
Bra/Kass episode? Kommmmmmmentera!!! :D
Ännu en gång ursäkta för att vi inte varit särskilt aktiva de senaste dagarna men vi båda har lov och solen steker här ute så vi har andra grejer att göra än att bara dega vid datorn! :)
You change my life - episode 116 - THE WEDDING #1
Precis innan vi somnar hör jag henne säga "jag älskar dig Justin".
Jag log och sa "jag älskar dig med min fina prinsessa".
Sofies perspektiv, ca 1 månad senare:
- JUSTIN!!! kan du hjälpa mig att knäppa min klänning?
Han gick med snabba steg från hotellbadrummet med halvtorrt hår. Han ställde sig framför mig och log litegrann.
- Vad behöver du hjälp med älskling?
Han hade tydligen inte hört mitt rop på hjälp när han haft på hårfönen.
- Knäppa klänningen.
Han gjorde en gest åt mig att jag skulle vända mig om och det gjorde jag. När han hade dragit igen dragkedjan i ryggen gick han tillbaks in i badrummet och fortsatte med att föna sitt hår.
Vi var i Los Angeles för en filmpremiär och vi skulle gå på röda mattan om 30 min.
Det går galant med bröllopet förresten! Nästan alla tackade ja till inbjudan och vi har letat präst, kyrka osv. Men den perfekta klänningen har jag inte hittat än...
Justin gick ut ur badrummet, lika snygg som alltid och en del inom mig dog alltid lite smått.
- Är du klar? frågade han.
- Yes! Är du?
- Yep, taxin kommer om några minuter, sa han samtidigt som han tog upp sin iPhone som låg i sängen och la den i fickan.
- Ska vi gå ner?
- Japp! Men vi får nog knacka på Ryan först och kolla om han är klar.
Ryan följde med oss på den här filmpremiären eftersom att han numera bor hemma hos Justin. Eller iallafall för någon månad. Eftersom att han var Justins best man ville han hjälpa till med bröllopet.
Några minuter senare stod vi alla tre på gatan, omringade av paparazzis vid det här laget, innan taxin kom, några minuter senare än den skulle varit här.
Vi alla satte oss i taxin med en suck. Att de aldrig tröttnar.... Fast nu när Justin och jag har gått ut med att vi skulle gifta oss blev det självklart värre, men vi hanterade det bra och försökte ignorera dom så mycket som det gick.
Efter en hektisk kväll, fast med gott sällskap, men väldigt, väldigt mycket paparazzis klampade vi in på hotellrummet med värkande fötter. Efter filmen var vi på efterfest som var galet rolig.
Justin sträckte ut sig på den stora hotellsängen medans jag gick in på toaletten för att ta bort smink osv.
Justin beställde upp room service mat och avslutade sedan kvällen i sängen.
En dag kvar till bröllopet:
De senaste månaderna har gått otroligt fort. Vi har varit fullt upptagna med bröllopsplanering och Justin har haft musiken att tänka på också.
Numera får jag hemskolning, men jag besöker min gamla skola ibland ändå.
Jag och Mathilda var i en bröllopsklännings butik häromdagen och sett den perfekta klänningen. Jag köpte den med en gång. Den var utan axelband, med ett långt släp och en massa små diamanter på bröstet. De hade sytt om lite här och var så att jag skulle bli helt nöjd.
Justins perspektiv:
En dag kvar. Sedan skulle vi officiellt bli Mr och Mrs Bieber. Nu hade även Chaz och några andra vänner från Stratford anlänt och även min mormor och morfar, pappa, syster, bror och alla andra.
Klockan var nu väldigt mycket och alla andra i huset sov. Men inte jag. Jag var så nervös. Tänk om jag skulle säga fel? Eller att Sofie inte vill gifta sig längre?
Nej! Jag kan inte tänka så. Skärp dig Justin, intalade jag mig själv.
Innan tankarna tog över helt lyckades jag somna och jag vaknade några timmar senare av alarmet. Jag steg sakta och försiktigt upp utan att försöka väcka någon annan, när jag såg att Ryan och alla andra inte låg och sov på sina madrasser.
Jag fick lite småpanik i några sekunder men sedan såg jag Ryan komma in genom dörren visslandes på Baby.
- BIEBER! Tänkte precis väcka dig. Idag gäller det!
- Ja! Längtar tills jag får se Sofie. Jag har inte fått se klänningen än eftersom att Sofie menar att det bringar otur.
- Seså, hoppa in i duschen med dig nu!
Jag gjorde som han sa och tog en lång dusch för att lugna mina nerver. När jag stått där ett bra tag utan någon framgång stängde jag av vattnet och började göra iordning mig.
Usher och Scooter kom förbi och stannade med mig tills det var dags att åka. De försökte lugna mig, men utan framgång där med.
Vi åkte limmo ett litet tag innan vi kom fram till den enorma kyrkan. Det var några timmar kvar så det hade inte börjat anlända folk än.
När vi slog upp dörrarna log jag. Det var så fint, med alla blommor och allt!
Jag hade på mig en svart kostym från D&G, skor från Armani och håret var stylat av min stylist, Ryan Good.
Jag satte mig på en bänk längst fram och beundrade kyrkan.
Sofies perspektiv:
Jag var så sjukt nervös! Tänk om Justin inte skulle stå där framme när jag gick där?
Nej, sluta Sofie, tänk inte så!
- Sofie, vad är det du tänker på? undrade min mamma i den högra sminkstolen bredvid.
- Nej, inget speciellt, ljög jag.
- Du ser nervös ut, sa Mathilda i stolen vänster om mig.
- Det är jag också.
- Det kommer att gå hur bra som helst! Oroa dig inte! sa mamma lugnande och strök mig på armen.
Jag log och blundade.
När jag sedan kollade mig i spegeln såg jag faktiskt magisk ut. Den perfekta klänningen var på, sminket och håret var näst intill perfekt och jag hade gulliga blommor i min hand.
- Det är dags nu.
Mamma stack in huvudet genom dörren. Jag tog ett djupt andetag och log för mig själv. Jag följde sedan efter mamma ut genom kyrkkorridoren och mötte pappa som stod någon meter framför mig.
Mamma log, pussade mig på kinden och gick och satte sig på sin plats i kyrkan.
Pappa log mot mig och sa:
- Vad fin du är!
- Tack pappa, sa jag och log tillbaka.
- Det kommer att gå bra. Och dessutom är Justin en angenäm kille. Eller ska jag säga man nu?
Han skrockade lite och jag log.
När musiken började spelas såg jag Mathilda gå in med en bukett.
Sedan var det min tur.
Justins perspektiv:
När jag såg henne gå i mitten av kyrkan kunde jag inte släppa blicken från henne. Hon såg ut som en prinsessa hämtad ur en perfekt saga.
Hennes ansikte sprack upp i världens leénde när hon mötte min blick och jag fnissade lite för mig själv.
Där var hon... min prinsessa, som jag kommer att ta hand om i vått och torrt.
Aaaaaw! Hur gulligt!? Del två kommer när vi har tid, så håll uuuuuut!
Vill förresten ursäkta för den dåliga uppdateringen, men vi har ju lov nu och då sitter man ju inte så mycket vid datorn. Plus att det har varit så fint väder också, ett till exempel varför man inte sitter inne ;)
Men kommentera ändå =)
PUSS AMANDA & KARRO.
Jag log och sa "jag älskar dig med min fina prinsessa".
Sofies perspektiv, ca 1 månad senare:
- JUSTIN!!! kan du hjälpa mig att knäppa min klänning?
Han gick med snabba steg från hotellbadrummet med halvtorrt hår. Han ställde sig framför mig och log litegrann.
- Vad behöver du hjälp med älskling?
Han hade tydligen inte hört mitt rop på hjälp när han haft på hårfönen.
- Knäppa klänningen.
Han gjorde en gest åt mig att jag skulle vända mig om och det gjorde jag. När han hade dragit igen dragkedjan i ryggen gick han tillbaks in i badrummet och fortsatte med att föna sitt hår.
Vi var i Los Angeles för en filmpremiär och vi skulle gå på röda mattan om 30 min.
Det går galant med bröllopet förresten! Nästan alla tackade ja till inbjudan och vi har letat präst, kyrka osv. Men den perfekta klänningen har jag inte hittat än...
Justin gick ut ur badrummet, lika snygg som alltid och en del inom mig dog alltid lite smått.
- Är du klar? frågade han.
- Yes! Är du?
- Yep, taxin kommer om några minuter, sa han samtidigt som han tog upp sin iPhone som låg i sängen och la den i fickan.
- Ska vi gå ner?
- Japp! Men vi får nog knacka på Ryan först och kolla om han är klar.
Ryan följde med oss på den här filmpremiären eftersom att han numera bor hemma hos Justin. Eller iallafall för någon månad. Eftersom att han var Justins best man ville han hjälpa till med bröllopet.
Några minuter senare stod vi alla tre på gatan, omringade av paparazzis vid det här laget, innan taxin kom, några minuter senare än den skulle varit här.
Vi alla satte oss i taxin med en suck. Att de aldrig tröttnar.... Fast nu när Justin och jag har gått ut med att vi skulle gifta oss blev det självklart värre, men vi hanterade det bra och försökte ignorera dom så mycket som det gick.
Efter en hektisk kväll, fast med gott sällskap, men väldigt, väldigt mycket paparazzis klampade vi in på hotellrummet med värkande fötter. Efter filmen var vi på efterfest som var galet rolig.
Justin sträckte ut sig på den stora hotellsängen medans jag gick in på toaletten för att ta bort smink osv.
Justin beställde upp room service mat och avslutade sedan kvällen i sängen.
En dag kvar till bröllopet:
De senaste månaderna har gått otroligt fort. Vi har varit fullt upptagna med bröllopsplanering och Justin har haft musiken att tänka på också.
Numera får jag hemskolning, men jag besöker min gamla skola ibland ändå.
Jag och Mathilda var i en bröllopsklännings butik häromdagen och sett den perfekta klänningen. Jag köpte den med en gång. Den var utan axelband, med ett långt släp och en massa små diamanter på bröstet. De hade sytt om lite här och var så att jag skulle bli helt nöjd.
Justins perspektiv:
En dag kvar. Sedan skulle vi officiellt bli Mr och Mrs Bieber. Nu hade även Chaz och några andra vänner från Stratford anlänt och även min mormor och morfar, pappa, syster, bror och alla andra.
Klockan var nu väldigt mycket och alla andra i huset sov. Men inte jag. Jag var så nervös. Tänk om jag skulle säga fel? Eller att Sofie inte vill gifta sig längre?
Nej! Jag kan inte tänka så. Skärp dig Justin, intalade jag mig själv.
Innan tankarna tog över helt lyckades jag somna och jag vaknade några timmar senare av alarmet. Jag steg sakta och försiktigt upp utan att försöka väcka någon annan, när jag såg att Ryan och alla andra inte låg och sov på sina madrasser.
Jag fick lite småpanik i några sekunder men sedan såg jag Ryan komma in genom dörren visslandes på Baby.
- BIEBER! Tänkte precis väcka dig. Idag gäller det!
- Ja! Längtar tills jag får se Sofie. Jag har inte fått se klänningen än eftersom att Sofie menar att det bringar otur.
- Seså, hoppa in i duschen med dig nu!
Jag gjorde som han sa och tog en lång dusch för att lugna mina nerver. När jag stått där ett bra tag utan någon framgång stängde jag av vattnet och började göra iordning mig.
Usher och Scooter kom förbi och stannade med mig tills det var dags att åka. De försökte lugna mig, men utan framgång där med.
Vi åkte limmo ett litet tag innan vi kom fram till den enorma kyrkan. Det var några timmar kvar så det hade inte börjat anlända folk än.
När vi slog upp dörrarna log jag. Det var så fint, med alla blommor och allt!
Jag hade på mig en svart kostym från D&G, skor från Armani och håret var stylat av min stylist, Ryan Good.
Jag satte mig på en bänk längst fram och beundrade kyrkan.
Sofies perspektiv:
Jag var så sjukt nervös! Tänk om Justin inte skulle stå där framme när jag gick där?
Nej, sluta Sofie, tänk inte så!
- Sofie, vad är det du tänker på? undrade min mamma i den högra sminkstolen bredvid.
- Nej, inget speciellt, ljög jag.
- Du ser nervös ut, sa Mathilda i stolen vänster om mig.
- Det är jag också.
- Det kommer att gå hur bra som helst! Oroa dig inte! sa mamma lugnande och strök mig på armen.
Jag log och blundade.
När jag sedan kollade mig i spegeln såg jag faktiskt magisk ut. Den perfekta klänningen var på, sminket och håret var näst intill perfekt och jag hade gulliga blommor i min hand.
- Det är dags nu.
Mamma stack in huvudet genom dörren. Jag tog ett djupt andetag och log för mig själv. Jag följde sedan efter mamma ut genom kyrkkorridoren och mötte pappa som stod någon meter framför mig.
Mamma log, pussade mig på kinden och gick och satte sig på sin plats i kyrkan.
Pappa log mot mig och sa:
- Vad fin du är!
- Tack pappa, sa jag och log tillbaka.
- Det kommer att gå bra. Och dessutom är Justin en angenäm kille. Eller ska jag säga man nu?
Han skrockade lite och jag log.
När musiken började spelas såg jag Mathilda gå in med en bukett.
Sedan var det min tur.
Justins perspektiv:
När jag såg henne gå i mitten av kyrkan kunde jag inte släppa blicken från henne. Hon såg ut som en prinsessa hämtad ur en perfekt saga.
Hennes ansikte sprack upp i världens leénde när hon mötte min blick och jag fnissade lite för mig själv.
Där var hon... min prinsessa, som jag kommer att ta hand om i vått och torrt.
Aaaaaw! Hur gulligt!? Del två kommer när vi har tid, så håll uuuuuut!
Vill förresten ursäkta för den dåliga uppdateringen, men vi har ju lov nu och då sitter man ju inte så mycket vid datorn. Plus att det har varit så fint väder också, ett till exempel varför man inte sitter inne ;)
Men kommentera ändå =)
PUSS AMANDA & KARRO.
You change my life - episode 115
Där satt vi i flera timmar, vi gjorde ett "speciellt" kort till varje gäst.
Det var viktigt att få våran sömn, imorgon skulle dagen vara fylld av klipp, klist & slit.
Vi vaknade dagen efter av väckarklockan. När vi klätt på oss gick vi med tunga steg ner till köket där både mamma och Charlott satt och drack kaffe.
Vi sa godmorgon allihopa och jag och Sofie åt lite frukost innan vi satte igång.
Några timmar senare:
- Alltså jag har ju typ limmat ihop mina fingrar eller något, sa Sofie som var så frustrerad som det bara gick.
- Kom igen nu Sofie, vi har bara några få inbjudningar kvar, sa hennes mamma och log litegrann.
Sofie suckade och fortsatte.
När vi äntligen var klara addresserade vi alla inbjudningar och jag och Sofie tog bilen till en kiosk och köpte massa frimärken som vi satte på alla brev. Sedan skickade vi iväg dom.
Vi gick hand i hand mot bilen sedan och Sofie frågade om vi kunde åka en sväng till Mathilda. Christian skulle säkert vara där också.
Vi åkte dit och vi hade gissat rätt - Christian var där. Vi möttes av kramar från alla möjliga håll och alla var så uppspelta och pratade i mun på varandra.
Sofies perspektiv:
- Christian, nu måste jag kidnappa din flickvän, aka min bästa vän för lite planering, ni två kan sitta och leka eller någonting. Jag fick en liten Alice-känsla från Twilight när jag sa det och sedan log jag mot Mathilda.
Vi sprang upp till hennes rum och satte oss på hennes säng.
- Så, Mathilda, vi har varit vänner - Bästa vänner - så länge som jag kan minnas. Vi har alltid stått på varandras sida och vi har gått igenom så mycket tillsammans. Både ont och gott. Det skulle kännas konstigt om inte du stod bredvid mig på bröllopet, så nu frågar jag dig, bästaste Mathilda, om du vill vara min brudtärna.
Hela hon lyste upp och sedan kastade hon sig i min famn.
- SÅKLART JAG VILL!
Hon pussade mig på pannan och ställde sig sedan upp.
- Vi måste börja planera typ.... NU! hon var nu helt hyper och sprang och hämtade datorn och vi satt och kollade på lite inspirationsbilder till bröllopet. Cermonin, tårtan, klänningen, smekmånaden.. ja, allt!
Justins perspektiv:
Jag var tvungen att åka hem och ringa ett väldigt viktigt samtal så jag gick upp och sa det till M & S. Christian gick upp till dom och kom med förslag.
Jag satte mig i bilen och åkte hem. När jag väl var inne ringde jag min allra bästa vän - Ryan.
- Hello? hörde jag i andra änden.
- Brooooo! Hey!
- HEY BIEBER!
- Kan du logga in på skype? Jag har en viktig sak att säga, sa jag ivrigt.
- Loggar in nu, vi hörs snart!
Jag loggade också in och snart såg jag Ryans ansikte på skärmen. Vi snackade lite allmänt och sedan släppte jag bomben.
- Ryan... jag har en viktig sak att berätta.
- Ja du sa det förut. Har det hänt något?
- Ja, något underbart bra! Jag friade till Sofie i Venedig och... HON SA JA!!!
Ryan ställde sig upp och hoppade runt lite i sitt rum.
- VAD KUL JUSTIN!
- Så därför har jag en annan viktig sak att säga.. Du är min allra bästa vän och, det skulle vara kul om du ville vara min best man?
- SJÄLVKLART BRO! skrek han. - FYYYY VAD KUL! NÄR? VART? nu hoppade han runt än en gång och i bakgrunden hörde jag hans mamma öppna dörren, och nu såg jag henne också.
- RYAN! Vad är det du håller på med!? hörde jag henne säga. Sedan kollade hon på dataskärmen och jag vinkade glatt till henne.
- Åh hej Justin!
- Hej! Jag berättade just för Ryan att jag ska gifta mig och att han ska vara min best man.
- Åh nej men vad kul Justin! Ha det så bra! hon gick och stängde dörren.
- Shit va kul man! sa Ryan sedan.
- Håller med dig helt och hållet. Bröllopet är iallafall om 3 månader så det är snabba ryck som gäller. Vill du komma ner i några veckor så kan vi umgås och planera lite om du vill?
- Självklart! Vi har ju sommarlov nu. Men jag bokar ett flyg som går om några dagar.
- Gör det! Azum!
Vi fortsatte att prata i ungefär 1 timme och sedan hörde jag att mamma kom in genom ytterdörren. Jag sa hejdå till Ryan och gick ut till mamma, och jag såg att hon hade med sig hämtmat, mums!
Vi åt och umgicks tills klockan blev ungefär 10, sedan smsade Sofie om jag ville komma över och självklart ville jag det. Hennes föräldrar var inte hemma så vi hade huset för oss själva. Sweet!
När jag klampade in genom dörren sprang Sofie i världens fart mot mig och smällde igen dörren. Hon började att kyssa mig överallt och jag fattade direkt vad hon ville. Jag tryckte upp henne mot väggen och mina händer vandrade in under hennes tröja. Hon stönade litegrann och jag blev ännu mer upphetsad.
Vi förflyttade oss till hennes säng och avslutade där.
Precis innan vi somnar hör jag henne säga "jag älskar dig Justin".
Jag log och sa "jag älskar dig med min fina prinsessa".
Förlåt x1000 för dålig uppdatering! Men det är lov nu och vi har ett liv utanför dataskärmen också och jag hoppas att ni förstår det.
Ville också säga att snart är denna novell slut, så vad har ni tyckt om den? Det kommer några episoder till och sedan börjar vi med en helt ny! Men kommentera på nu! PUSS.
/AMANDA & KARRO.
Jag suckade tungt och gäspade sedan. Jag började bli trött. Jag vände mig bort mot väggen där klockan hängde, klockan var nästa 2 (på natten). Vi bestämde oss för att gå och lägga oss och mamma åkte hem. När vi var uppe på rummet la vi oss direkt ner i sängen och somnade kort därefter.
Vi vaknade dagen efter av väckarklockan. När vi klätt på oss gick vi med tunga steg ner till köket där både mamma och Charlott satt och drack kaffe.
Vi sa godmorgon allihopa och jag och Sofie åt lite frukost innan vi satte igång.
Några timmar senare:
- Alltså jag har ju typ limmat ihop mina fingrar eller något, sa Sofie som var så frustrerad som det bara gick.
- Kom igen nu Sofie, vi har bara några få inbjudningar kvar, sa hennes mamma och log litegrann.
Sofie suckade och fortsatte.
När vi äntligen var klara addresserade vi alla inbjudningar och jag och Sofie tog bilen till en kiosk och köpte massa frimärken som vi satte på alla brev. Sedan skickade vi iväg dom.
Vi gick hand i hand mot bilen sedan och Sofie frågade om vi kunde åka en sväng till Mathilda. Christian skulle säkert vara där också.
Vi åkte dit och vi hade gissat rätt - Christian var där. Vi möttes av kramar från alla möjliga håll och alla var så uppspelta och pratade i mun på varandra.
Sofies perspektiv:
- Christian, nu måste jag kidnappa din flickvän, aka min bästa vän för lite planering, ni två kan sitta och leka eller någonting. Jag fick en liten Alice-känsla från Twilight när jag sa det och sedan log jag mot Mathilda.
Vi sprang upp till hennes rum och satte oss på hennes säng.
- Så, Mathilda, vi har varit vänner - Bästa vänner - så länge som jag kan minnas. Vi har alltid stått på varandras sida och vi har gått igenom så mycket tillsammans. Både ont och gott. Det skulle kännas konstigt om inte du stod bredvid mig på bröllopet, så nu frågar jag dig, bästaste Mathilda, om du vill vara min brudtärna.
Hela hon lyste upp och sedan kastade hon sig i min famn.
- SÅKLART JAG VILL!
Hon pussade mig på pannan och ställde sig sedan upp.
- Vi måste börja planera typ.... NU! hon var nu helt hyper och sprang och hämtade datorn och vi satt och kollade på lite inspirationsbilder till bröllopet. Cermonin, tårtan, klänningen, smekmånaden.. ja, allt!
Justins perspektiv:
Jag var tvungen att åka hem och ringa ett väldigt viktigt samtal så jag gick upp och sa det till M & S. Christian gick upp till dom och kom med förslag.
Jag satte mig i bilen och åkte hem. När jag väl var inne ringde jag min allra bästa vän - Ryan.
- Hello? hörde jag i andra änden.
- Brooooo! Hey!
- HEY BIEBER!
- Kan du logga in på skype? Jag har en viktig sak att säga, sa jag ivrigt.
- Loggar in nu, vi hörs snart!
Jag loggade också in och snart såg jag Ryans ansikte på skärmen. Vi snackade lite allmänt och sedan släppte jag bomben.
- Ryan... jag har en viktig sak att berätta.
- Ja du sa det förut. Har det hänt något?
- Ja, något underbart bra! Jag friade till Sofie i Venedig och... HON SA JA!!!
Ryan ställde sig upp och hoppade runt lite i sitt rum.
- VAD KUL JUSTIN!
- Så därför har jag en annan viktig sak att säga.. Du är min allra bästa vän och, det skulle vara kul om du ville vara min best man?
- SJÄLVKLART BRO! skrek han. - FYYYY VAD KUL! NÄR? VART? nu hoppade han runt än en gång och i bakgrunden hörde jag hans mamma öppna dörren, och nu såg jag henne också.
- RYAN! Vad är det du håller på med!? hörde jag henne säga. Sedan kollade hon på dataskärmen och jag vinkade glatt till henne.
- Åh hej Justin!
- Hej! Jag berättade just för Ryan att jag ska gifta mig och att han ska vara min best man.
- Åh nej men vad kul Justin! Ha det så bra! hon gick och stängde dörren.
- Shit va kul man! sa Ryan sedan.
- Håller med dig helt och hållet. Bröllopet är iallafall om 3 månader så det är snabba ryck som gäller. Vill du komma ner i några veckor så kan vi umgås och planera lite om du vill?
- Självklart! Vi har ju sommarlov nu. Men jag bokar ett flyg som går om några dagar.
- Gör det! Azum!
Vi fortsatte att prata i ungefär 1 timme och sedan hörde jag att mamma kom in genom ytterdörren. Jag sa hejdå till Ryan och gick ut till mamma, och jag såg att hon hade med sig hämtmat, mums!
Vi åt och umgicks tills klockan blev ungefär 10, sedan smsade Sofie om jag ville komma över och självklart ville jag det. Hennes föräldrar var inte hemma så vi hade huset för oss själva. Sweet!
När jag klampade in genom dörren sprang Sofie i världens fart mot mig och smällde igen dörren. Hon började att kyssa mig överallt och jag fattade direkt vad hon ville. Jag tryckte upp henne mot väggen och mina händer vandrade in under hennes tröja. Hon stönade litegrann och jag blev ännu mer upphetsad.
Vi förflyttade oss till hennes säng och avslutade där.
Precis innan vi somnar hör jag henne säga "jag älskar dig Justin".
Jag log och sa "jag älskar dig med min fina prinsessa".
Förlåt x1000 för dålig uppdatering! Men det är lov nu och vi har ett liv utanför dataskärmen också och jag hoppas att ni förstår det.
Ville också säga att snart är denna novell slut, så vad har ni tyckt om den? Det kommer några episoder till och sedan börjar vi med en helt ny! Men kommentera på nu! PUSS.
/AMANDA & KARRO.
You change my life - episode 114
Vi duschade, klädde på oss och fixade oss. Sedan gick vi ner och åt hotellfrukost.
När vi var klara vandrade vi ut i staden igen och när vi fick syn på en ledig gondol gick vi dit och frågade om han var ledig. Det var han, så vi satte oss och mannen började ro i kanalen.
Först satt vi tysta. Ingen pinsam tystnad, utan en behaglig. Sedan kände jag att Justin kollade på mig och jag mötte hans läppar med mina.
Allt var perfekt just nu.
2 dagar senare @ hemma i Atlanta
- Tack så jättejättemycket för resan. Den var verkligen helt underbar. Och tänk att vi ska gifta oss. Är hur lycklig som helst! sa jag uppspelt när vi låg hemma i min säng, jag och Justin. Blivande Mrs och Mr Bieber.
- Ingen fara, jag hade det verkligen otroligt bra, tillsammans med dig, sa han och kysste min panna. - Men, Mrs Bieber, när ska vi berätta för våra föräldrar och vänner?
Jag log och tänkte efter. Det var natt här och vi båda var jetlaggade och kunde inte sova.
- Vi kan ju börja med att bjuda över Pattie hit imorgon på middag, och så berättar vi för dom då.
- Ja det blir bra. Vi kan laga mat, haha.
- Hehe, ja det kan vi. Men det blir bra.
Senare:
Jag vaknade först och slängde direkt en blick på klockan. Kvart över tolv.
Jag suckade lite lätt och gick sedan in i badrummet för att ta en dusch. När jag var klar slängde jag på mig ett par shorts och en t-shirt och sedan öppnade jag resväskan som också stod inne i min garderob. Jag började att slänga ut alla kläder och lägga tillbaka smycken i mitt smyckesskrin.
Om jag ska vara helt ärlig så var jag nervös inför middagen. Hur skulle de ta det? Bra / dåligt? Bra hoppas jag... Jag kom in i djupare tankar och helt plötsligt känner jag en hand på min axel.
Jag blev rädd och vände mig om. Självklart var det Justin.
- Godmorgon älskling, sa jag och ställde mig upp för att kyssa honom.
- Godmorgon min finaste ängel, sa han tillbaks och började kyssa mig allt mer och mer. Han flyttade sina händer under min t-shirt och jag njöt.
När vi var klara vandrade vi ut i staden igen och när vi fick syn på en ledig gondol gick vi dit och frågade om han var ledig. Det var han, så vi satte oss och mannen började ro i kanalen.
Först satt vi tysta. Ingen pinsam tystnad, utan en behaglig. Sedan kände jag att Justin kollade på mig och jag mötte hans läppar med mina.
Allt var perfekt just nu.
2 dagar senare @ hemma i Atlanta
- Tack så jättejättemycket för resan. Den var verkligen helt underbar. Och tänk att vi ska gifta oss. Är hur lycklig som helst! sa jag uppspelt när vi låg hemma i min säng, jag och Justin. Blivande Mrs och Mr Bieber.
- Ingen fara, jag hade det verkligen otroligt bra, tillsammans med dig, sa han och kysste min panna. - Men, Mrs Bieber, när ska vi berätta för våra föräldrar och vänner?
Jag log och tänkte efter. Det var natt här och vi båda var jetlaggade och kunde inte sova.
- Vi kan ju börja med att bjuda över Pattie hit imorgon på middag, och så berättar vi för dom då.
- Ja det blir bra. Vi kan laga mat, haha.
- Hehe, ja det kan vi. Men det blir bra.
Senare:
Jag vaknade först och slängde direkt en blick på klockan. Kvart över tolv.
Jag suckade lite lätt och gick sedan in i badrummet för att ta en dusch. När jag var klar slängde jag på mig ett par shorts och en t-shirt och sedan öppnade jag resväskan som också stod inne i min garderob. Jag började att slänga ut alla kläder och lägga tillbaka smycken i mitt smyckesskrin.
Om jag ska vara helt ärlig så var jag nervös inför middagen. Hur skulle de ta det? Bra / dåligt? Bra hoppas jag... Jag kom in i djupare tankar och helt plötsligt känner jag en hand på min axel.
Jag blev rädd och vände mig om. Självklart var det Justin.
- Godmorgon älskling, sa jag och ställde mig upp för att kyssa honom.
- Godmorgon min finaste ängel, sa han tillbaks och började kyssa mig allt mer och mer. Han flyttade sina händer under min t-shirt och jag njöt.
Helt plötsligt ringer hans mobil. Vi slutade kyssas och han suckade djupt och sprang för att hämta den.
- Hej mamma! hörde jag han säga ute i sovrummet. - Jo, det är bara bra....
Han började berätta lite om Venedig och la på efter några minuter.
- Jag måste hem och göra iordning mina saker. Mamma ville att jag skulle berätta om resan och så också, men jag bjuder med henne på middag, säg vid sex tiden, och så kommer jag till dig någon timme innan så kan vi göra maten? sa han och kysste min panna.
- Låter perfekt Mr Bieber.
Han log och innan han lämnade mitt rum hörde jag honom sjunga:
- Bieber fever, Dr Bieber.
Jag skrattade lågt för mig själv och fortsatte med att packa upp.
Några timmar senare:
Justin hade precis kommit tillbaka och vi skulle precis ställa oss och fixa med maten, när vi kommer på att vi knappt har något hemma. Jag såg i både kyl & frys och försökte hitta något gott, hittade inget... just Då kom jag på vad vi kunde göra, Fransk löksoppa & sedan hade vi bröd hemma som man kan ha till!
- Hej mamma! hörde jag han säga ute i sovrummet. - Jo, det är bara bra....
Han började berätta lite om Venedig och la på efter några minuter.
- Jag måste hem och göra iordning mina saker. Mamma ville att jag skulle berätta om resan och så också, men jag bjuder med henne på middag, säg vid sex tiden, och så kommer jag till dig någon timme innan så kan vi göra maten? sa han och kysste min panna.
- Låter perfekt Mr Bieber.
Han log och innan han lämnade mitt rum hörde jag honom sjunga:
- Bieber fever, Dr Bieber.
Jag skrattade lågt för mig själv och fortsatte med att packa upp.
Några timmar senare:
Justin hade precis kommit tillbaka och vi skulle precis ställa oss och fixa med maten, när vi kommer på att vi knappt har något hemma. Jag såg i både kyl & frys och försökte hitta något gott, hittade inget... just Då kom jag på vad vi kunde göra, Fransk löksoppa & sedan hade vi bröd hemma som man kan ha till!
Jag började kolla runt och se om vi hade allt, det hade vi, yes! Vi började genast att sätta igång. Det tog inte lång tid innan soppan var klar, nu återstod det att göra bröden lite godare. Jag tog "rostbröd" och plocka sedan fram en hjärtform. Jag gjorde så att smörgåsarna blev hjärtformade och la sedan in dom i ugnen. Dom låg där tills de hade fått lite färg på vardera sida sedan tog jag ut dom.
Vilken sekund som helst kommer dom att komma, tänkte jag för mig själv och sekunden efter plingade det på dörren och ytterligare en sekund senare stod de inne i hallen, mamma & Pattie.
Vi gick in till vår lilla "matsal" och jag och Justin började servera.
- Eh ja, vi hade inte så mycket hemma märkte jag men ja.. detta får duga.
- Klart att det duger, löksoppa är jättegott! sa de båda i kör.
- Oh just det ja, det kan finnas risk att det inte är så ätbart men ja, ni får låtsas att ni gillar det ändå, haha. Sa Justin och vi båda började sedan att skratta. Han hade rätt med det han sa, vi är inte direkt några mästerkockar så det kan smaka hur som helst.
Justins perspektiv:
Vi satt där och åt och snackade och hade det trevligt, sedan frågar mamma:
"Nå, vad är orsaken till att ni bjöd oss på middag? Det finns missan en hake i allt ni gör" sa hon och både mamma och Charlott skratta sedan i kör.
- Vi har en sak att berätta... sa jag och kollade sedan på Sofie. Hon tog tag i mig hand under bordet, höll om den hårt och gav mig sedan en blick menande: "Säg det du, du klarar det bäst".
- Vi ska gifta oss... slängde jag ut mig, ganska så hastigt. Jag kollade på både mamma och Charlotte. Mamma sken upp, sprang runt bordet och började krama om mig. "Åh, grattis gubben! Och grattis Sofie" Jag visste att detta skulle komma någon gång" sa hon glatt som en solstråle.
Däremot satt Charlotte kvar på stolen och fick ifrån sig ett: "Wow". Hon verkade chokad. Efter att hon sagt "wow" så kolla hon upp mot oss och ett leende kom fram på hennes läppar: "Grattis!".
En liten stund senare när de lugnat ner sig så sa de båda i kör, igen, "När är bröllopet då?"
- Vi hade tänkt att det kanske kan vara i september?
- Men Justin, det är ju om 3 månader, man brukar boka 9 månader innan.
- Vi vet, men vi vill ha det då innan det blir kyligt & regnit osv, vi vill ha sol!
- Haha jag förstår, men då borde vi la köra igång? Har ni skrivit inbjudningar än, sa mamma.
- Nej, inte hunnit med...
- Vad sägs om att inte börja med det nu då? sa Charlotte glatt.
- Jaaaa! sa vi alla i kör.
Vi plockade undan allt från bordet så att det nu endast vad en lång duk på bordet. Även så den tog vi bort och la sedan en stor "plast duk" över bordet. Vi plockade fram en massa klipp & klister ting och satte sedan igång. Där satt vi i flera timmar, vi gjorde ett "speciellt" kort till varje gäst.
Jag suckade tungt och gäspade sedan. Jag började bli trött. Jag vände mig bort mot väggen där klockan hängde, klockan var nästa 2 (på natten). Vi bestämde oss för att gå och lägga oss och mamma åkte hem. När vi var uppe på rummet la vi oss direkt ner i sängen och somnade kort därefter.
Det var viktigt att få våran sömn, imorgon skulle dagen vara fylld av klipp, klist & slit.
Bra/Dålig episode? Kommentera!! :D
Vad tycker ni ska hända framöver? Tycker ni att vi ska ha en "framspolning" ? ;)
Följ oss även mer än gärna på twitter!!!
Karro: ttjocksmock
Amanda: aamandaolivia
You change my life - episode 113
Next morning...
Jag hörde ett högt irriterande ljud och kollade på mobilen, det var alarmet som hade gått igång. Klockan var nästan 9 och vi blev tvungna att gå upp, idag skulle vi åka åt till Burano, en ö som ligger en bit utanför Venedig.
Ön är nämligen känd för alla de söta husen som finns där. Alla hus och byggnader som finns där är färgade i regnbågens färger. Vi var nästan de enda turisterna på hela ön, och det var jätte mysigt att gå runt där o titta på lokalbefolkningen och alla söta hus.
När vi var hemma på hotellet framåt eftermiddagen igen så slängde jag mig direkt i sängen, även så Justin. Vi satte på teven och Justin somnade efter bara någon minut. Jag satte klockan på alarm vid 19.00 och kort där efter somna jag också. Denna vila var behövlig.
Ph's weheartit.com
Sedan när vi båda vaknade av alarmet gick jag in och duschade. När jag var klar hoppade Justin in i duschen. Medans han duschade tog jag på mig kläder. Idag fick det faktiskt bli jeans, en vanlig vit skjorta, solglasögon och ett stort fett halsband.
När vi båda var helt klara gick vi ut på stan igen. Det var väldigt mycket folk idag. Delvis var det massa turister, men det var lördag så alla ville ut. Vi mötte några av Justins fans och de bad om autograf och bilder.
Efter en stund var vi båda hungriga så vi satte oss på en uteservering och beställde mat.
2 timmar senare:
Maten var sjukt god, och jag ska inte ens nämna efterrätten. Dödligt god.
Vi gick hand i hand över staden och plötsligt såg jag ett stånd med skvallertidningar. Min blick fastnade på en amerikansk tidning och på framsidan såg jag Justin och jag sitta i en bil. Jag hade en mössa över huvudet och man såg ilskan och koncentrationen i Justins ögon. Sedan såg jag texten "Justin kör över en paparazzi. Svårt skadad"
- Justin! Kolla! sa jag och pekade mot tidningen.
Hans ögon blev stora som golfbollar och han tog upp tidningen. Han köpte tidningen och sedan gick vi till en bänk och satte oss. Justin bläddrade fram till sidan och såg texten och bilderna.
"Förra veckan vistades Justin, Sofie, hennes mamma och såklart livvakten Kenny på sjukhuset. Det har gått rykten om att Sofie är gravid, men andra källor säger att Justin skadade benet när han var ute och skejtade. Vi vet inte om något av dessa rykten är sanna, men Justin verkade vara väldigt upprörd när han körde därifrån. I all hastighet hade Justin lyckats köra över en paparazzi's fot. Det var inget allvarligt, men han går nu med bandage. Paparazzin har inte anmält Justin och han menar att det delvis var hans eget fel eftersom Justin tutat på dom att flytta på sig."
- Eh.. ja.. var det enda Justin fick fram.
- Bry dig inte om det! Han blev inte ens allvarligt skadad, som det stod på framsidan. sa jag med en lugnande röst.
- Men kolla vad de skrev på framsidan! Fan...
Jag tog tidningen ifrån honom och slängde den i papperskorgen bredvid bänken.
- Justin, vi får ta itu med det hemma sedan, om det ens har blivit "något" stort av det då... Men om inte.. så försöker vi skita i det bara... Skriv på twitter sedan att det inte var meningen, men att han inte blev skadad osv..
- Ja, du har nog rätt.. Och vi har bara två dagar kvar här.
- Ja, så därför går vi och gör något roligt nu.
- Okej, vad vill du göra? Ska vi gå på stan eller?
- Ja, det låter bra.
Vi gick runt i några timmar och sedan gick vi tillbaka till hotellet och chillaxade resten av kvällen.
Morgonen därpå vaknade jag ovanligt tidigt. Justin sov fortfarande som en ängel, så jag gick upp försiktigt och tog på mig en bikini. Solen var redan uppe så jag la mig på en solstol på balkongen och solade med musik i öronen.
När jag legat där i någon timme ser jag en yrvaken Justin påväg ut till balkongen. Jag tog ur hörlurarna ur öronen och ställde mig upp och mötte honom i en kyss. Det blev mer och mer hett och vi avslutade det hela i sovrummet.
Ca. 1 timme senare:
- Justin! Du var BÄST!
- Nej, du var älskling.
- Vi båda var lika bra, haha!
- Ja, du har rätt, hehe! Jag älskar dig Sofie Clara Brown.
Jag kollade på min vänstra hand, där min förlovningsring jag fått av Justin satt, och kollade sedan upp på honom igen och sa:
- Jag älskar dig med Justin Drew Bieber.
Han log och kollade ner på ringen han med. Ringen var förresten den finaste jag någonsin sett. Den var av vitt guld, med massa små diamanter runt hela ringen, en stor på toppen och innuti stod det "I will always love you S + J" ingraverat. How sweet?!
- Gillar du ringen? sa han sedan.
- Nej. Jag älskar den! sa jag fortfarande med ögonen på ringen. - Den är helt otroligt fin.
- Vad bra att du tyckte det, jag gillar den med, sa han och nu kollade jag upp på honom och han blinkade med ena ögat. - Så my beautiful Mrs Bieber, vad vill du hitta på idag?
Det pirrade till i min mage av lycklighet när han sa "Mrs Bieber"
- Ja du.. ingen aning faktiskt! Vad vill du hitta på?
- Jag vet, jag vet, jag vet!!! skrek han sedan.
- Hahah, jaaa Justin, vadå?
- VI KAN ÅKA GONDOL! Det är superromantiskt och det har vi faktiskt inte gjort än.
- Det låter helt perfekt!
Vi duschade, klädde på oss och fixade oss. Sedan gick vi ner och åt hotellfrukost.
När vi var klara vandrade vi ut i staden igen och när vi fick syn på en ledig gondol gick vi dit och frågade om han var ledig. Det var han, så vi satte oss och mannen började ro i kanalen.
Först satt vi tysta. Ingen pinsam tystnad, utan en behaglig. Sedan kände jag att Justin kollade på mig och jag mötte hans läppar med mina.
Allt var perfekt just nu.
Förlåt för en kort, men jag har inte mer tid nu. Men bra/dålig/tråkig? KOMMENTERA PÅ NU FELLOWS! ;)
/Amanda(jag har även en tävling på min blogg just nu) & Karro.
Ph's weheartit.com
Sedan när vi båda vaknade av alarmet gick jag in och duschade. När jag var klar hoppade Justin in i duschen. Medans han duschade tog jag på mig kläder. Idag fick det faktiskt bli jeans, en vanlig vit skjorta, solglasögon och ett stort fett halsband.
När vi båda var helt klara gick vi ut på stan igen. Det var väldigt mycket folk idag. Delvis var det massa turister, men det var lördag så alla ville ut. Vi mötte några av Justins fans och de bad om autograf och bilder.
Efter en stund var vi båda hungriga så vi satte oss på en uteservering och beställde mat.
2 timmar senare:
Maten var sjukt god, och jag ska inte ens nämna efterrätten. Dödligt god.
Vi gick hand i hand över staden och plötsligt såg jag ett stånd med skvallertidningar. Min blick fastnade på en amerikansk tidning och på framsidan såg jag Justin och jag sitta i en bil. Jag hade en mössa över huvudet och man såg ilskan och koncentrationen i Justins ögon. Sedan såg jag texten "Justin kör över en paparazzi. Svårt skadad"
- Justin! Kolla! sa jag och pekade mot tidningen.
Hans ögon blev stora som golfbollar och han tog upp tidningen. Han köpte tidningen och sedan gick vi till en bänk och satte oss. Justin bläddrade fram till sidan och såg texten och bilderna.
"Förra veckan vistades Justin, Sofie, hennes mamma och såklart livvakten Kenny på sjukhuset. Det har gått rykten om att Sofie är gravid, men andra källor säger att Justin skadade benet när han var ute och skejtade. Vi vet inte om något av dessa rykten är sanna, men Justin verkade vara väldigt upprörd när han körde därifrån. I all hastighet hade Justin lyckats köra över en paparazzi's fot. Det var inget allvarligt, men han går nu med bandage. Paparazzin har inte anmält Justin och han menar att det delvis var hans eget fel eftersom Justin tutat på dom att flytta på sig."
- Eh.. ja.. var det enda Justin fick fram.
- Bry dig inte om det! Han blev inte ens allvarligt skadad, som det stod på framsidan. sa jag med en lugnande röst.
- Men kolla vad de skrev på framsidan! Fan...
Jag tog tidningen ifrån honom och slängde den i papperskorgen bredvid bänken.
- Justin, vi får ta itu med det hemma sedan, om det ens har blivit "något" stort av det då... Men om inte.. så försöker vi skita i det bara... Skriv på twitter sedan att det inte var meningen, men att han inte blev skadad osv..
- Ja, du har nog rätt.. Och vi har bara två dagar kvar här.
- Ja, så därför går vi och gör något roligt nu.
- Okej, vad vill du göra? Ska vi gå på stan eller?
- Ja, det låter bra.
Vi gick runt i några timmar och sedan gick vi tillbaka till hotellet och chillaxade resten av kvällen.
Morgonen därpå vaknade jag ovanligt tidigt. Justin sov fortfarande som en ängel, så jag gick upp försiktigt och tog på mig en bikini. Solen var redan uppe så jag la mig på en solstol på balkongen och solade med musik i öronen.
När jag legat där i någon timme ser jag en yrvaken Justin påväg ut till balkongen. Jag tog ur hörlurarna ur öronen och ställde mig upp och mötte honom i en kyss. Det blev mer och mer hett och vi avslutade det hela i sovrummet.
Ca. 1 timme senare:
- Justin! Du var BÄST!
- Nej, du var älskling.
- Vi båda var lika bra, haha!
- Ja, du har rätt, hehe! Jag älskar dig Sofie Clara Brown.
Jag kollade på min vänstra hand, där min förlovningsring jag fått av Justin satt, och kollade sedan upp på honom igen och sa:
- Jag älskar dig med Justin Drew Bieber.
Han log och kollade ner på ringen han med. Ringen var förresten den finaste jag någonsin sett. Den var av vitt guld, med massa små diamanter runt hela ringen, en stor på toppen och innuti stod det "I will always love you S + J" ingraverat. How sweet?!
- Gillar du ringen? sa han sedan.
- Nej. Jag älskar den! sa jag fortfarande med ögonen på ringen. - Den är helt otroligt fin.
- Vad bra att du tyckte det, jag gillar den med, sa han och nu kollade jag upp på honom och han blinkade med ena ögat. - Så my beautiful Mrs Bieber, vad vill du hitta på idag?
Det pirrade till i min mage av lycklighet när han sa "Mrs Bieber"
- Ja du.. ingen aning faktiskt! Vad vill du hitta på?
- Jag vet, jag vet, jag vet!!! skrek han sedan.
- Hahah, jaaa Justin, vadå?
- VI KAN ÅKA GONDOL! Det är superromantiskt och det har vi faktiskt inte gjort än.
- Det låter helt perfekt!
Vi duschade, klädde på oss och fixade oss. Sedan gick vi ner och åt hotellfrukost.
När vi var klara vandrade vi ut i staden igen och när vi fick syn på en ledig gondol gick vi dit och frågade om han var ledig. Det var han, så vi satte oss och mannen började ro i kanalen.
Först satt vi tysta. Ingen pinsam tystnad, utan en behaglig. Sedan kände jag att Justin kollade på mig och jag mötte hans läppar med mina.
Allt var perfekt just nu.
Förlåt för en kort, men jag har inte mer tid nu. Men bra/dålig/tråkig? KOMMENTERA PÅ NU FELLOWS! ;)
/Amanda(jag har även en tävling på min blogg just nu) & Karro.
You change my life - episode 112.
Jag tog tag i båda hennes händer och vände henne mot mig. Jag såg henne i ögonen och släppte sedan taget om hennes händer igen.
Hela jag darrade jag nervositet. Jag är inte ens såhär nervös när jag ska uppträda för 20 000 pers. Men sedan tog jag ett djupt andetag och gick ner på ett knä.
- Sofie, om det inte hade varit för dig hade jag inte varit såhär lycklig som jag är nu. Du gör mitt liv helt.
- Jag vet inte... efter allt ont som vi för med oss, det kanske inte är meningen att det ska vara du & jag... sa hon och kollade sedan ner på mig. Hon hade tårar i ögonen och såg ganska sorgsen ut. Ville hon verkligen inte? Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera när jag hört hennes ord. Vad fan hade jag gjort? Jag har förstört alltihopa!
Hela jag darrade jag nervositet. Jag är inte ens såhär nervös när jag ska uppträda för 20 000 pers. Men sedan tog jag ett djupt andetag och gick ner på ett knä.
- Sofie, om det inte hade varit för dig hade jag inte varit såhär lycklig som jag är nu. Du gör mitt liv helt.
Sofies perspektiv:
Justin tog tag i båda mina händer och vände mig mot honom. Han såg i mina ögonen och släppte sedan taget om mina händer igen.
Hela han darrade, han gick ner på ett knä.
- Sofie, om det inte hade varit för dig hade jag inte varit såhär lycklig som jag är nu. Du gör mitt liv helt. Så därför undrar jag, Sofie Clara Brown, om du vill gifta dig med mig och bli Mrs. Bieber Brown?
Hela han darrade, han gick ner på ett knä.
- Sofie, om det inte hade varit för dig hade jag inte varit såhär lycklig som jag är nu. Du gör mitt liv helt. Så därför undrar jag, Sofie Clara Brown, om du vill gifta dig med mig och bli Mrs. Bieber Brown?
Jag blev så glad inombords, men jag bestämde mig för att lura han lite, jag var ju tvungen att se hur han skulle reagera.
- Jag vet inte... efter allt ont som vi för med oss, det kanske inte är meningen att det ska vara du & jag... sa jag och försökte låta så osäker och verklig som möjligt. Hela Justins uttryck ändrades, från ett stort leende med skinande ögon till ett uttryck som att hela hans hjärta gått sönder i tusentals bitar.
Jag väntade några sekunder och sa sedan: "Men Justin, det är klart jag vill! Varför skulle du tro något annat? Det är klart jag vill tillbriga resten av mitt liv med dig" sa jag och skratta sedan samtidigt som jag bölade som en lite bebis, självklart så var det glädjetårar.
Justins perspektiv:
Jag blev lättad när jag hörde att hon skämta, fy fan vad hon skrämde mig. Det kändes som att livet var över för alltid, men på bara någon sekund efter att hon sagt det så förändrades allt. Jag sken upp som en solstråle, jag sken upp av lycka. Tårarna rann som bara den längst både mina och Sofies kinder och jag gick nu upp från marken och lyfte upp henne och svinga runt henne i min famn.
Känslan var otrolig, allt kändes så jäkla bra!
Vi fortsatte att längst kanalen påväg hem till hotellet. När vi kom in på hotellet så gick vi båda raka vägen till sängen. Sofie satte på teven, jag ringde romeservice. Efter en liten stund kom de med en vagn där det fanns massvis med gott på, bl.a. choklad doppade jordgubbar, champange, olika slags meloner m.m.
Jag tog upp en jordgubbe och bad Sofie att öppna munnen. Hon bet av halva jordgubben ungefär och jag tog den andra halvan. Hon drog sin tunga om hennes läpp sådär sexigt som bara hon kunde. Vi började försiktigt att kyssas och jag började att gå neråt. Sofie hängde med i det hela och samtidigt som vi klädde av oss så var jag nere vid hennes neckelben och kysste henne. Nu var kläderna avdragna och vi fortsatte med det vi nu höll på med, jag gick längre och längre ner and so on...
Next morning...
Jag hörde ett högt irriterande ljud och kollade på mobilen, det var alarmet som hade gått igång. Klockan var nästan 9 och vi blev tvungna att gå upp, idag skulle vi åka åt till Burano, en ö som ligger en bit utanför Venedig.
Ön är nämligen känd för alla de söta husen som finns där. Alla hus och byggnader som finns där är färgade i regnbågens färger. Vi var nästan de enda turisterna på hela ön, och det var jätte mysigt att gå runt där o titta på lokalbefolkningen och alla söta hus.
När vi var hemma på hotellet framåt eftermiddagen igen så slängde jag mig direkt i sängen, även så Justin. Vi satte på teven och Justin somnade efter bara någon minut. Jag satte klockan på alarm vid 19.00 och kort där efter somna jag också. Denna vila var behövlig.
Nå, vad trodde ni att hon skulle svara? Kommentera vad ni vill ha mera av, vi vill verkligen göra novellen så bra som möjligt så just därför är vi intresserade av vad ni gillar och vill ha mer utav! ;)
Kärlek? Drama? Action? Snuskigt? Komedi? Tell us!
Följ gärna Karro på twitter: ttjocksmock heter hon :)
Följ gärna Amanda på twitter också: aamandaolivia :)
Följ gärna Amanda på twitter också: aamandaolivia :)
You change my life - episode 111
Justins perspektiv:
Jag gick in till hotellrummet och hämtade en gitarr, sedan gick jag ut till balkongen där Sofie väntade. Jag slog mig ner på en av stolarna på den stora ballkongen och började att spela lite. Vi satt där länge och bara spela gitarr, sjöng, snackade och tog det lungt. Tiden rullade på och det började att mörkna. Jag kollade på klockan, den var nästan 7. Jesus, vi har suttit här i flera timmar...
Vi gick in till rummet igen och jag gick in och tog en dusch. När både jag och Sofie sedan fixat till oss och var redo för att gå ut så gick vi ut från hotellrummet, stängde dörren och gick sedan ner, igenom receptionen och ut från hotellbyggnaden.
Vi gick runt i Venedig, hand i hand, längst gatorna bland alla mysiga restauranger. Vi kunde inte riktigt bestämma oss för vart vi skulle äta, men vi bestämde oss tillslut för att äta på A Beccafico.
Sia - My love. (Lyssna samtidigt)
Jag var riktigt nervös inför en sak som jag skulle göra senare... Hoppas det blir bra och att hon reagerar positivt...
- Justin, vad är det du går och grubblar på? frågade Sofie och när jag kollade på henne log hon med hela ansiktet.
- Hehe, ingenting älskling.
Någon minut senare kom kyparen fram till vårat bort och gav oss beställningsmapparna.
- Så, min sköna, vad är du sugen på? frågade jag med italensk brytning.
Hon började skratta och böjde sig fram och kysste mig på kinden.
- Ja du, mr italiano, jag vet inte faktiskt.. Vad sägs om att dela på en stor italiensk pizza tillsammas?
- Det blir toppen.
Kyparen kom tillbaka och vi beställde.
När han gått iväg igen satt jag och kollade på henne. Hon var så fin i sin svarta klänning och ett par örhängen jag gett henne.
- Hellooo, Justin, jorden anropar, hörde jag Sofie och hon satt nu och viftade med händerna.
- Justin, vad är det du går och grubblar på egentligen?
- Att du är så fin. Inte bara ikväll, utan alltid. Vad du än har på dig, eller hur du än är sminkad, så är du alltid fin. Speciellt när du skrattar, vet du det?
Hon log och jag såg att hon rodnade litegrann.
- Justin, min finaste Justin. Du är en av de viktigaste personerna i mitt liv, och jag skulle inte klara av att förlora dig igen. Jag älskar dig my favorite boy.
- Och jag älskar dig my favorite girl.
Hon la sin hand över bordet och jag tog upp den och kysste den. Hon fnissade till och log sedan.
Vi satt och pratade när kyparen kom ut med pizzan. Vi tackade och högg sedan in.
Vi båda var verkligen hungriga.
Medans vi åt satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag är så glad över att jag äntligen hittat den rätta tjejen i mitt liv. Det var henne, Sofie Clara Brown, som jag ville spendera resten av mitt liv med.
Inget kunde stoppa oss nu. För vi var starkare än någonsin, efter allt vi gått igenom.
- Haha, Sofie, kommer du ihåg hur vårat första möte var?
Hon log och jag såg att hon tänkte tillbaka. Det gjorde jag med.
Tillbakablick från episode 2, Sofies perspektiv:
Mitt i mitt drömmande vid mitt skåp var det någon som sprang in i mig. Jag föll mot marken med en hård smäll.
- Vad fan håller du på med? Se dig för. fräste jag åt han, inte allt för högt så att alla inte skulle höra. Jag böjde mig ner och började sedan plocka upp mina saker som hade ramlat ner i golvet. Jag kände inte igen kille som sprang in i mig, jag hade aldrig sätt han förr, men han var brunhårig, brunögd, hade en svart t-shirt och ett par jeans. Vem var han?
- e-eh förlåt, vänta så ska jag hjälpa dig. sa killen som sprang in i mig och försökte att hjälpa mig att ta upp mina saker, men jag sa åt han att jag inte ville ha hans hjälp och att jag klarade mig själv.
- Vad kan jag göra för att gengälda dig?
- Ingeting, gå här ifrån. sa jag och smällde sedan igen mitt skåp och började gå ut mot skolgården där jag visste att Mathilda och Johanna stod och vänta på mig. När jag vände mig om såg jag att killen sprang efter mig, vem var han egentligen? Jag stannade upp och vände mig om mot honom.
- Seriöst, vad är det du vill? sa jag och började sedan gå. Han fortsatte att springa efter mig och grabb sedan tag om min arm.
- Släpp mig! Vad är det du vill?
- Jag vill kunna göra dig en tjänst.
- Jag har sagt att du kan gå. sa jag lite små surt.
- Kan man iallafall inte få bjuda dig på fika iallafall?
- Gå på fika med en okänd man som nyss sprungit in i en? Nej tack, jag passar.
- Vadå, vet du inte vem jag är? sa han och kollade chokat på mig.
- Hur skulle jag kunna veta det? Du är väl någon sista års elev eller något.
- Jag är Justin Bieber. sa han och kollade frågande på mig.
- Jaha? sa jag och kollade frågande tillbaka.
- Vet du fortfarande inte vem jag är? sa han och kollade helt chokerande på mig.
- Nej, tyvärr killen. sa jag och vände sedan om ryggen mot han och gick ut mot Johanna & Mathilda.
Tillbakablick från episode 3, Sofies perspektiv:
- Hallå? Det är Sofie.
- eh ja, hej! Det är Justin... sa han med en lite darrig röst. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
- Jaha..
- Varför svarade du inte innan?
- Inte sett att du ringt eller smsat. sa jag med en iskall röst.
- Får jag bjuda dig på fika ikväll eller?
- Nej tack, jag passar denna gången också. Någon annan dag maybe. sa jag & skrattade lite.
- Okej. sa han lite dystert på andra sidan luren.
- Jepp. sa jag, även nu så var jag helt iskall.
- Men vi ses väl imorgon då? Heydå.
- Det hoppas jag inte, hejdå. sa jag torrt och la sedan på.
Vad elak jag kände mig, men han brydde sig väl inte särskilt mycket. Har var ju sååå känd så varför lägga ner tid på mig? satt jag undrande.
Nutid, Justins perspektiv:
- Fyyy vad elak jag var mot dig då! Varför slösade du ner så mycket energi på mig, jag som var så jäkla dryg då!? sa hon, lite chockat.
- Jag såg med en gång att du, Sofie, var den rätta tjejen.
Hon log och sa sedan:
- Tiderna har verkligen förändrats. Jag är inte dryg längre, jag har hittat den rätta killen och jag är hur lycklig som helst! Allt tack vare dig Justin!
Jag blev helt varm inombords.
2 timmar senare:
- Maten var sjukt god, ellerhur Justin? sa Sofie som hoppade bredvid mig, istället för att gå.
- Ja verkligen! Är du hyper eller? Haha, sa och tog tag i hennes hand och kramade om henne istället.
- Haha, efter den där sockerbomben till efterrätt, så ja, haha!
Jag log och nu var vi på en bro. Och vi hade solnedgången framför oss. Sofie, som nu hade lugnat ner sig lite, stod och kollade ut mot vattnet.
- Vad fint det är... viskade hon.
Jag tog tag i båda hennes händer och vände henne mot mig. Jag såg henne i ögonen och släppte sedan taget om hennes händer igen.
Hela jag darrade jag nervositet. Jag är inte ens såhär nervös när jag ska uppträda för 20 000 pers. Men sedan tog jag ett djupt andetag och gick ner på ett knä.
- Sofie, om det inte hade varit för dig hade jag inte varit såhär lycklig som jag är nu. Du gör mitt liv helt. Så därför undrar jag, Sofie Clara Brown, om du vill gifta dig med mig och bli Mrs. Bieber Brown?
Ååååh så fint! Ellerhur? MEN VAD KOMMER HON ATT SVARA!?!?! SJUKT SPÄNNANDE JU!
WOHO!!!! :D Mer än 11 & 12 kommentarer på de senaste två inläggen! Ska vi säga 13 till nästa episode?
/AMANDA & KARRO.
Kom igen! :)
Ni vill verkligen inte missa nästa episode kan jag lova er! Jag (Amanda) blev precis klar med den, men vi håller vad vi lovar. När vi fått mer än 10 kommentarer publicerar vi den. Så kom igen nu!!!!!
/AMANDA & KARRO. [ Besök våra vardagsbloggar också. Klicka bara på namnen. Kommenterar ni, svarar vi! ;) ]
/AMANDA & KARRO. [ Besök våra vardagsbloggar också. Klicka bara på namnen. Kommenterar ni, svarar vi! ;) ]
You change my life - Episode 110
Några timmar senare:
Jag vaknade av att Justin satt och petade på mig. Jag kollade upp och han satt och log.
- Hey babe, sa han och kysste min panna.
- Hey biebs!
När vi landade och skulle ta våra väskor var det inte så jättemånga fans där, och inga papparazzis alls! Fast klockan var typ halv fem på morgonen.
När vi kom fram till det fina hotellet var både jag och Justin jetlaggade så vi la oss ner och sov i någon timme eller två. När vi sedan vaknade gick vi ut till balkongen och bara kollade på allt. Det var så himla fint här!
Ph's: weheartit.com/justindrewphotos.com
Det knackade plötsligt på dörren och Justin vände sig om.
- Vänta lite, sa han sedan och sprang in.
Sedan kom han ut igen med en bukett full med röda rosor. Han gav dom till mig och tog sedan tag om min midja.
- Justin, åh vad fina de är! Tack älskling, sa jag sedan och kysste honom.
Vi kollade varandra i ögonen och sedan började han sjunga en låt. Inte vilken låt som helst, utan One less lonley girl. Jag stod där, med hans armar om min midja, och sedan kände jag tårar komma krypandes nedför mina kinder. Han sjöng så fint. Och han sjöng till mig.
När han avslutat låten lade jag rosorna på balkongsbordet och la armarna runt honom. Sedan viskade jag i hans öra: "Kan du inte sjunga något mer?"
- Vadå? viskade han tillbaka.
- Vad som helst, sa jag och begravde mitt huvud i hans bröstkorg.
Jag kände att han smålog och sedan började han att sjunga på 'U smile'.
Jag vaknade av att Justin satt och petade på mig. Jag kollade upp och han satt och log.
- Hey babe, sa han och kysste min panna.
- Hey biebs!
När vi landade och skulle ta våra väskor var det inte så jättemånga fans där, och inga papparazzis alls! Fast klockan var typ halv fem på morgonen.
När vi kom fram till det fina hotellet var både jag och Justin jetlaggade så vi la oss ner och sov i någon timme eller två. När vi sedan vaknade gick vi ut till balkongen och bara kollade på allt. Det var så himla fint här!
Ph's: weheartit.com/justindrewphotos.com
Det knackade plötsligt på dörren och Justin vände sig om.
- Vänta lite, sa han sedan och sprang in.
Sedan kom han ut igen med en bukett full med röda rosor. Han gav dom till mig och tog sedan tag om min midja.
- Justin, åh vad fina de är! Tack älskling, sa jag sedan och kysste honom.
Vi kollade varandra i ögonen och sedan började han sjunga en låt. Inte vilken låt som helst, utan One less lonley girl. Jag stod där, med hans armar om min midja, och sedan kände jag tårar komma krypandes nedför mina kinder. Han sjöng så fint. Och han sjöng till mig.
När han avslutat låten lade jag rosorna på balkongsbordet och la armarna runt honom. Sedan viskade jag i hans öra: "Kan du inte sjunga något mer?"
- Vadå? viskade han tillbaka.
- Vad som helst, sa jag och begravde mitt huvud i hans bröstkorg.
Jag kände att han smålog och sedan började han att sjunga på 'U smile'.
Han stod där med hans härliga smile och hans vackra bruna ögon som såg rakt in i mina. Jag kunde inte göra annat än att le när jag kollade på han, just nu var allt så himla bra, skulle jag verkligen vara tvungen att berätta att det var Elliots barn? Nej, jag väntar med det...
"Your lips, my biggest weakness
Shouldn't have let you know
I'm always gonna do what they say (hey)
Shouldn't have let you know
I'm always gonna do what they say (hey)
If you need me
I'll come running
From a thousand miles away
When you smile I smile (oh whoa)
You smile I smile"
I'll come running
From a thousand miles away
When you smile I smile (oh whoa)
You smile I smile"
sedan började jag att sjunga med...
"Baby take my open heart and all it offers
Cause this is as unconditional as it'll ever get
You ain't seen nothing yet
I won't ever hesitate to give you more
Cause baby (hey)
You smile I smile (whoa)
You smile I smile
Hey hey hey
You smile I smile
I smile I smile I smile
You smile I smile
Make me smile baby"
Cause this is as unconditional as it'll ever get
You ain't seen nothing yet
I won't ever hesitate to give you more
Cause baby (hey)
You smile I smile (whoa)
You smile I smile
Hey hey hey
You smile I smile
I smile I smile I smile
You smile I smile
Make me smile baby"
Justins perspektiv:
Jag gick in till hotellrummet och hämtade en gitarr, sedan gick jag ut till balkongen där Sofie väntade. Jag slog mig ner på en av stolarna på den stora ballkongen och började att spela lite. Vi satt där länge och bara spela gitarr, sjöng, snackade och tog det lungt. Tiden rullade på och det började att mörkna. Jag kollade på klockan, den var nästan 7. Jesus, vi har suttit här i flera timmar...
Vi gick in till rummet igen och jag gick in och tog en dusch. När både jag och Sofie sedan fixat till oss och var redo för att gå ut så gick vi ut från hotellrummet, stängde dörren och gick sedan ner, igenom receptionen och ut från hotellbyggnaden.
Vi gick runt i Venedig, hand i hand, längst gatorna bland alla mysiga restauranger. Vi kunde inte riktigt bestämma oss för vart vi skulle äta, men vi bestämde oss tillslut för att äta på A Beccafico.
You change my life - episode 109
Jag klickade runt lite och sedan hittade jag det perfekta stället att resa till, Italien - Venedig. Ett ställe jag alltid velat åka till, det är så oerhört fint där och jag tror verkligen att Sofie skulle gilla det!
Nu känns det verkligen som att allt det hemska som hänt kommer fixa sig, nu ser vi framåt, framåt mot ljusare tider... tänkte jag för mig själv & stängde sedan ner laptopen. Det ska bli en överraskning för Sofie, det ska bli awzuuum!
Jag bokade första bästa flyget och det skulle gå om 7 timmar så det var bäst att åka hem för att förbereda. På någotvis var jag tvungen att få med Sofie hem till mig och sedan lyckas få med hennes packning, men hur...?
- Um, jag ska bara gå på toa, haspla jag ur mig. Hon kollade bara på mig snabbt utan att ge något svar och blickade sedan tillbaka mot teven. Jag gick ner för trappan, men jag gick aldrig till toaletten, jag gick istället till köket där mamma satt och snackade med Sofies mamma och Kenny.
- Heej Justin! Vart har du Sofie? sa de alla 3 i kör.
- Hon är där uppe och ser på teve.
- Ska du inte slå dig ner och ta lite fika? sa Charlott vänligt, Sofies mamma alltså.
- Nej, jag kom faktiskt hit för att be om eran hjälp..
- Jasså? Med vadå? Vi ställer upp, eller hur Pattie? sa Charlott glatt och kollade sedan på mamma.
- Självklart, vad vill du ha hjälp med gubben?
- Jo asså... jag har bokat en resa till Venedig för mig och Sofie och... har tänkt att överraska henne, men på något sätt så måste jag få med hennes grejer utan att hon märker något... och då.. tänkte jag att ni kanske kunde packa dom så underhåller jag Sofie sålänge? sa jag och kollade sedan spänt på dom. De kollade först fundersamt på varandra, bytte några blickar och kollade sedan ttillbaka på mig.
- Självklart att vi hjälper dig! sa de båda i kör. "- Men försök att få med henne ut eller något så underlättar det nog lite...".
- Kenny, skulle du kunna dra hem och packa lite kläder och sånt till mig?
- Självklart bro, bara säg till vad du behöver så fixar jag det!
- Ta lite kläder, tandborste och annat som jag lär behöva. Kom sedan hit med det och läg det i mitt bagage på bilen, ävenså Sofies väska, så märker hon inget.
- Sure, det fixar vi!
Jag gick upp till Sofies rum och slängde mig i sängen. "aaaah, vad skönt" sa jag samtidigt som jag landade i sängen.
- Värst vad du var på toa länge då, sket du eller? sa Sofie när jag slängt mig i sängen och skrattade sedan till lite lätt.
- En man avslöjar aldrig vad han gör på toaletten you know... sa jag och blinka sedan med ena ögat. "Sofie, kan vi inte gå ut och gå en stund eller något? Vi båda behöver frisk luft och vi båda behöver tänka på något annat, right?"
- Jo, okej då. Jag ska bara sminka mig först.
- Nej, du som är så fin naturligt, kom igen nu. Nu drar vi, sa jag och tog sedan tag om hennes midja bakifrån. "Se så, kom nu sötan" sa jag och putta lite lätt på rumpan. Hon gick ut från rummet och vi gick ner och drog på oss ytterkläder, kort därefter så var vi ute.
40 minutes later...
Jag fick ett sms för en 10 minuter sen ungefär att allt var fixat och så så vi hade börjat att gå hemåt, jag hade sagt till Sofie att vi skulle åka en biltur. När vi kom hem gick vi snabbt in och snackade med mamma, Charlott och Kenny en liten stund sedan gick vi ut till bilen. Innan vi började att rulla iväg så tog jag på Sofie en ögonbindel, hon skulle inte få ha en aning om var vi skulle.
- Är vi framme snart? sa Sofie varannan minut.
- Nej.
- Nu då?
- Fortfarande nej..
- Men är vi framme nu då? satt Sofie och sa som en liten barnunge.
- Vi är framme om 15 minuter, chillaxa Sofie! sa jag och skrattade sedan lite.
- Okej då, sa hon och försökte låta ledsen men kunde sedan inte hålla sig för skratt.
Sofies perspektiv:
Jag satt och tjatade på Justin var och varannan minut. Jag blev lite frustrerad eftersom att jag inte visste vart vi skulle, men på ett sätt var det faktiskt kul också.
- Okej.. jag ska gissa vart vi ska! sa jag sedan entusiastiskt.
- Eh, ja, okej..? sa Justin som svar.
- Okej! Hmm.. till McDonalds?
- HUR KUNDE DU VETA DET SOFIE!? DET SKULLE JU BLI EN ÖVERRASKNING!!! skrek han sedan ut.
Jag blev lite orolig och var nära på att ta av ögonbindeln när jag hörde att han brast ut i skratt.
- Men Justin!!! Det var inte kul! Jag trodde att du blev arg ju! sa jag och låtsades att bli arg jag med.
Just då stannade Justin bilen, och sa:
- Sofie.. förlåt, det var inte meningen! sa han försiktigt.
Och nu var det jag som skrattade.
- Sofie, så kan du inte göra, du kan ju int.......
- Haha, Justin vi kan hålla på såhär i evigheter, sa jag och log.
Han skrattade till och sa:
- Haha, du har rätt, men du. Vi är framme nu. Men ta inte av dig ögonbindeln! Jag kommer runt och hjälper dig!
Jag satt kvar precis som han sa och han kom efter ungefär 1 min.
- Varför tog det så lång tid? Ramlade du eller?
- Haha, nej, öäeh, jag äh... inget! sa han sedan. (han hämtade en vagn till väskorna)
Han ledde mig ut ur bilen och när jag kände att vi kommit inomhus igen tog han av mig ögonbindeln. Jag kollade runt och upptäckte att vi var på en flygplats.
- Justin vad gör vi här!? sa jag överraskat.
Han gav mig två biljetter och jag läste vart vi skulle.
- SKOJAR DU!? VENEDIG!? Jag har alltid velat åka dit!!!!
Jag kastade mig runt hans hals och kysste honom om och om igen, och sedan tog han ett stadigt grepp om min nacke och sa:
- Jag tänkte att det var lite behövligt med en resa.
Sedan smajlade han ett äkta Bieber-smile, så som bara han kan. Sedan kysste han mig igen.
Några timmar senare:
Jag vaknade av att Justin satt och petade på mig. Jag kollade upp och han satt och log.
- Hey babe, sa han och kysste min panna.
- Hey biebs!
När vi landade och skulle ta våra väskor var det inte så jättemånga fans där, och inga papparazzis alls! Fast klockan var typ halv fem på morgonen.
När vi kom fram till det fina hotellet var både jag och Justin jetlaggade så vi la oss ner och sov i någon timme eller två. När vi sedan vaknade gick vi ut till balkongen och bara kollade på allt. Det var så himla fint här!
Det börjar fixa sig mellan dom nu! Eller vad säger ni? Men vad kommer att hända härnäst?
Och vart har alla kommentarer tagit vägen? Ni kommenterade ju massor för några dagar sedan. Vi blir jättepeppade när vi får kommentarer, C'MON! =)
Men som jag sagt förut, ni som kommenterar, tummen upp till er! :)
KRAMKRAMKRAM / AMANDA & KARRO.
Sofies perspektiv:
Jag satt och tjatade på Justin var och varannan minut. Jag blev lite frustrerad eftersom att jag inte visste vart vi skulle, men på ett sätt var det faktiskt kul också.
- Okej.. jag ska gissa vart vi ska! sa jag sedan entusiastiskt.
- Eh, ja, okej..? sa Justin som svar.
- Okej! Hmm.. till McDonalds?
- HUR KUNDE DU VETA DET SOFIE!? DET SKULLE JU BLI EN ÖVERRASKNING!!! skrek han sedan ut.
Jag blev lite orolig och var nära på att ta av ögonbindeln när jag hörde att han brast ut i skratt.
- Men Justin!!! Det var inte kul! Jag trodde att du blev arg ju! sa jag och låtsades att bli arg jag med.
Just då stannade Justin bilen, och sa:
- Sofie.. förlåt, det var inte meningen! sa han försiktigt.
Och nu var det jag som skrattade.
- Sofie, så kan du inte göra, du kan ju int.......
- Haha, Justin vi kan hålla på såhär i evigheter, sa jag och log.
Han skrattade till och sa:
- Haha, du har rätt, men du. Vi är framme nu. Men ta inte av dig ögonbindeln! Jag kommer runt och hjälper dig!
Jag satt kvar precis som han sa och han kom efter ungefär 1 min.
- Varför tog det så lång tid? Ramlade du eller?
- Haha, nej, öäeh, jag äh... inget! sa han sedan. (han hämtade en vagn till väskorna)
Han ledde mig ut ur bilen och när jag kände att vi kommit inomhus igen tog han av mig ögonbindeln. Jag kollade runt och upptäckte att vi var på en flygplats.
- Justin vad gör vi här!? sa jag överraskat.
Han gav mig två biljetter och jag läste vart vi skulle.
- SKOJAR DU!? VENEDIG!? Jag har alltid velat åka dit!!!!
Jag kastade mig runt hans hals och kysste honom om och om igen, och sedan tog han ett stadigt grepp om min nacke och sa:
- Jag tänkte att det var lite behövligt med en resa.
Sedan smajlade han ett äkta Bieber-smile, så som bara han kan. Sedan kysste han mig igen.
Några timmar senare:
Jag vaknade av att Justin satt och petade på mig. Jag kollade upp och han satt och log.
- Hey babe, sa han och kysste min panna.
- Hey biebs!
När vi landade och skulle ta våra väskor var det inte så jättemånga fans där, och inga papparazzis alls! Fast klockan var typ halv fem på morgonen.
När vi kom fram till det fina hotellet var både jag och Justin jetlaggade så vi la oss ner och sov i någon timme eller två. När vi sedan vaknade gick vi ut till balkongen och bara kollade på allt. Det var så himla fint här!
Det börjar fixa sig mellan dom nu! Eller vad säger ni? Men vad kommer att hända härnäst?
Och vart har alla kommentarer tagit vägen? Ni kommenterade ju massor för några dagar sedan. Vi blir jättepeppade när vi får kommentarer, C'MON! =)
Men som jag sagt förut, ni som kommenterar, tummen upp till er! :)
KRAMKRAMKRAM / AMANDA & KARRO.
You change my life - episode 108
"Det är bara jag" viska jag i hennes öra, pussade henne lite lätt och kort där efter så somna hon igen.
Jag låg vaken i flera timmar och bara tänkte. Sofie sov så sött och jag ville inte väcka henne. Klockan var inte så mycket, runt halv sex bara, men jag var ändå ganska trött. Men inte sova trött.
Så jag gick försiktigt upp ur sängen och fram till hennes dator och satte på den. Där satt jag ett bra tag tills jag hörde att hon rörde sig i sängen.
Jag kollade bak och såg att hon var vaken. Jag lämnade datastolen och förflyttade mig till sängen bredvid henne. Vi låg och kollade på varandra ett tag tills hon sa:
- Jag är så glad över att jag har dig Justin. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig.
- Jag älskar dig, svarade jag.
- Jag älskar dig med.
Timmarna gick och vi låg och kollade på film och gjorde inte så mycket mer. Vi båda var dystra och ingen av oss sa någonting vid middagen heller.
När klockan blev tillräckligt mycket för att vi skulle kunna gå och sova släckte vi lampan och somnade med en gång.
Både jag och Sofie vaknade av den bedrövliga alarmsignalen klockan åtta morgonen efter. Vi sa inte så mycket då heller, utan vi gjorde iordning oss i våran egen takt, käkade lite frukost och sedan åkte vi iväg till sjukhuset igen.
Idag skulle även hennes mamma åka med.
Vi kom fram, och inte en människa syntes till. Skönt, tänkte jag bara.
Sedan kollade jag på Sofie och sa:
- Det kommer att gå bra.
Hon log lite och kysste mig sedan.
3 timmar senare:
Nu var det klart. Det gick snabbare än förväntat och man såg på Sofie att hon var väldigt lättad faktiskt. Är hon lättad, är jag lättad.
Vi stannade till på sjukhuscafét och fikade lite innan vi åkte hem.
Kanske inte världens roligaste plats att sitta på och fika, men det fick duga.
När vi var klara och skulle gå därifrån såg vi bara en massa blixtrar utanför.
De har upptäckt oss. Men hur!? Jävla papparazzis som alltid kommer och ska skapa en massa rykten. Undra vad de kommer att hitta på idag?
Jag, Sofie, hennes mamma och Kenny drog ner våra solglasögon och vi fick även hjälp av några vakter från sjukhuset till att komma till bilen.
Men längre än så kom vi inte. För nu hade alla papparazzis samlats runt våran bil! Vi blev blänande av alla blixtrar och jag som satt och skulle köra därifrån såg ingenting.
Men jag startade bilen ändå, i hopp att de skulle flytta på sig. Men nej! de flyttar inte på sig en millimeter.
Sofies mamma satt i baksätet och såg ganska orolig ut. Jag kan förstå henne. Jag var inte van vid allt detta jag heller först.
Sedan kollade jag på Sofie. Hon satt med en mössa nerdragen över ögonen och såg faktiskt ganska rolig ut.
Sedan vände jag blicken mot alla papparazzis igen. Har de inte fått nog med bilder snart eller!?
Jag började tuta, men hjälpte det? nej.
Jag tutade ännu mer, men de flyttade inte på sig. Tillslut tryckte jag på gaspidalen och DÅ fattade de att de skulle flytta på sig. Tyvärr hann alla inte flytta på sig...
2 sekunder senare ser jag en man ligga på marken med händerna om sin fot! Oh shit! Jag körde över hans fot!
Sofie hade nu dragit upp mössan, hennes mamma satt med uppspärrade ögon, likaså gjorde Kenny.
Men några sekunder efter det ställde han sig upp igen.
Bra/Dålig? What's gonna happend in Venedig? We know...
Så jag gick försiktigt upp ur sängen och fram till hennes dator och satte på den. Där satt jag ett bra tag tills jag hörde att hon rörde sig i sängen.
Jag kollade bak och såg att hon var vaken. Jag lämnade datastolen och förflyttade mig till sängen bredvid henne. Vi låg och kollade på varandra ett tag tills hon sa:
- Jag är så glad över att jag har dig Justin. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig.
- Jag älskar dig, svarade jag.
- Jag älskar dig med.
Timmarna gick och vi låg och kollade på film och gjorde inte så mycket mer. Vi båda var dystra och ingen av oss sa någonting vid middagen heller.
När klockan blev tillräckligt mycket för att vi skulle kunna gå och sova släckte vi lampan och somnade med en gång.
Både jag och Sofie vaknade av den bedrövliga alarmsignalen klockan åtta morgonen efter. Vi sa inte så mycket då heller, utan vi gjorde iordning oss i våran egen takt, käkade lite frukost och sedan åkte vi iväg till sjukhuset igen.
Idag skulle även hennes mamma åka med.
Vi kom fram, och inte en människa syntes till. Skönt, tänkte jag bara.
Sedan kollade jag på Sofie och sa:
- Det kommer att gå bra.
Hon log lite och kysste mig sedan.
3 timmar senare:
Nu var det klart. Det gick snabbare än förväntat och man såg på Sofie att hon var väldigt lättad faktiskt. Är hon lättad, är jag lättad.
Vi stannade till på sjukhuscafét och fikade lite innan vi åkte hem.
Kanske inte världens roligaste plats att sitta på och fika, men det fick duga.
När vi var klara och skulle gå därifrån såg vi bara en massa blixtrar utanför.
De har upptäckt oss. Men hur!? Jävla papparazzis som alltid kommer och ska skapa en massa rykten. Undra vad de kommer att hitta på idag?
Jag, Sofie, hennes mamma och Kenny drog ner våra solglasögon och vi fick även hjälp av några vakter från sjukhuset till att komma till bilen.
Men längre än så kom vi inte. För nu hade alla papparazzis samlats runt våran bil! Vi blev blänande av alla blixtrar och jag som satt och skulle köra därifrån såg ingenting.
Men jag startade bilen ändå, i hopp att de skulle flytta på sig. Men nej! de flyttar inte på sig en millimeter.
Sofies mamma satt i baksätet och såg ganska orolig ut. Jag kan förstå henne. Jag var inte van vid allt detta jag heller först.
Sedan kollade jag på Sofie. Hon satt med en mössa nerdragen över ögonen och såg faktiskt ganska rolig ut.
Sedan vände jag blicken mot alla papparazzis igen. Har de inte fått nog med bilder snart eller!?
Jag började tuta, men hjälpte det? nej.
Jag tutade ännu mer, men de flyttade inte på sig. Tillslut tryckte jag på gaspidalen och DÅ fattade de att de skulle flytta på sig. Tyvärr hann alla inte flytta på sig...
2 sekunder senare ser jag en man ligga på marken med händerna om sin fot! Oh shit! Jag körde över hans fot!
Sofie hade nu dragit upp mössan, hennes mamma satt med uppspärrade ögon, likaså gjorde Kenny.
Men några sekunder efter det ställde han sig upp igen.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, och jag var för trött och arg för att tänka, så jag började att köra iväg, bort från alla paparazzis. Jag körde rätt så lungt längst gatorna och Sofies mamma satt fortfarande ganska chokat. Jag brydde mig inte så mycket om det, jag visste ju att hon inte fattade hur jobbigt det verkligen var med paparazzis efter en hela tiden.
A few minuts later...
Vi hade kommit hem till Sofie och mamma & Kenny var även här, de var där nere och drack kafe och fika. Jag och Sofie låg uppe i Sofies rum. Sofie zappade bland några olika kanaler medans jag satt med en data i knät och kollade på lite olika resemål. Jag kände att det var dags för oss att koppla av och komma bort ifrån allt skit en liten stund.
Jag klickade runt lite och sedan hittade jag det perfekta stället att resa till, Italien - Venedig. Ett ställe jag alltid velat åka till, det är så oerhört fint där och jag tror verkligen att Sofie skulle gilla det!
Nu känns det verkligen som att allt det hemska som hänt kommer fixa sig, nu ser vi framåt, framåt mot ljusare tider... tänkte jag för mig själv & stängde sedan ner laptopen. Det ska bli en överraskning för Sofie, det ska bli awzuuum!
Bra/Dålig? What's gonna happend in Venedig? We know...
KOMMENTERA!!! :D
KYSSISAR / KARRO OCH AMANDA ♥
You change my life - episode 107
- Barnet är dött, sa han sedan och kollade ner i golvet.
Det kunde inte vara sant! Det hela är en mardröm, snälla säg att jag drömmer. Jag drömmer, jag drömmer, jag drömmer, satt jag och sa tyst för mig själv.
- Jag är ledsen, det är inget vi kan göra något åt.. Det är ganska vanligt att detta händer, igen, ifall man fått missfall tidigare.
Jag kollade på Justin och hans uttryck hade ändrat helt och hållet. Från att ha de där underbara tårarna så hade han nu återgått till hemska tårar som bara flödade.
-Inte igen... sa han och krama sedan om mig, hårt, och drog min intill hans famn.
Vi gick ut genom sjukhusdörrarna med tunga steg. Nu hade det samlats en massa paparazzis runt ingången men Kenny var där för att skydda oss.
När vi satt i bilen var det ingen som sa något. Ingen hade något att säga.
Innan vi hade lämnat sjukhuset hade vi fått en tid till att "ta ut" barnet. Det var imorgon på morgonen. Men det skulle gå snabbt.
När vi kom hem frågade mamma hur det hade gått. Och då hade tårarna kommit än en gång.
Jag berättade allt och hon vart också väldigt ledsen. Justin var vid min sida hela tiden och det kändes tryggt. Efter ett tag gick jag och la mig en stund, och Justin åkte hem en snabbis.
Justins perspektiv:
Jag kunde inte fatta vad som egentligen hänt. Men om man tänker efter kanske det ändå var bäst. Det kanske var ödet att det skulle bli såhär.
Vi har hela livet framför oss och jag och Sofie hade pratat om att börja bilda en familj när vi var 27/28 år, inte sjutton. Jag har min karriär och Sofie har skolan och så småning om en karriär hon också.
Nu till den svåra delen... Jag hade inte berättat för mamma att Sofie var gravid när jag fick reda på det.. Så.. skulle jag berätta att hon fick ett missfall nu?
Ja. Jag berättar. Det är bäst så.
Jag gick in i huset och in till köket där mamma satt med en kaffekopp och sin iPad. Hon kollade upp när jag kom in och såg med en gång att något var fel.
- Mamma.. det är något jag vill berätta för dig. Som jag skulle berättat tidigare.
Hon kollade upp ifrån iPaden och ställde ifrån sig kaffekoppen och kollade frågande på mig och väntade på att jag skulle fortsätta.
- Jo.. det är så att.. Sofie var gravid, tills typ idag. Vi var hos doktorn förut och.. det hade blivit ett missfall.
Tårarna rann sakta nedför mina kinder och jag satte mig på stolen mitt emot mamma. Jag begravde mitt ansikte i mina händer och jag kände att mamma ställde sig upp och kom och kramade mig. Jag ställde mig upp och kramade henne med.
- Jag är ledsen Justin..
Vi stod där länge och kramade om varandra. Även hon hade börjat gråta nu. Hon var inte arg på mig. Hon var också ledsen.
Jag kollade på Justin och hans uttryck hade ändrat helt och hållet. Från att ha de där underbara tårarna så hade han nu återgått till hemska tårar som bara flödade.
-Inte igen... sa han och krama sedan om mig, hårt, och drog min intill hans famn.
Vi gick ut genom sjukhusdörrarna med tunga steg. Nu hade det samlats en massa paparazzis runt ingången men Kenny var där för att skydda oss.
När vi satt i bilen var det ingen som sa något. Ingen hade något att säga.
Innan vi hade lämnat sjukhuset hade vi fått en tid till att "ta ut" barnet. Det var imorgon på morgonen. Men det skulle gå snabbt.
När vi kom hem frågade mamma hur det hade gått. Och då hade tårarna kommit än en gång.
Jag berättade allt och hon vart också väldigt ledsen. Justin var vid min sida hela tiden och det kändes tryggt. Efter ett tag gick jag och la mig en stund, och Justin åkte hem en snabbis.
Justins perspektiv:
Jag kunde inte fatta vad som egentligen hänt. Men om man tänker efter kanske det ändå var bäst. Det kanske var ödet att det skulle bli såhär.
Vi har hela livet framför oss och jag och Sofie hade pratat om att börja bilda en familj när vi var 27/28 år, inte sjutton. Jag har min karriär och Sofie har skolan och så småning om en karriär hon också.
Nu till den svåra delen... Jag hade inte berättat för mamma att Sofie var gravid när jag fick reda på det.. Så.. skulle jag berätta att hon fick ett missfall nu?
Ja. Jag berättar. Det är bäst så.
Jag gick in i huset och in till köket där mamma satt med en kaffekopp och sin iPad. Hon kollade upp när jag kom in och såg med en gång att något var fel.
- Mamma.. det är något jag vill berätta för dig. Som jag skulle berättat tidigare.
Hon kollade upp ifrån iPaden och ställde ifrån sig kaffekoppen och kollade frågande på mig och väntade på att jag skulle fortsätta.
- Jo.. det är så att.. Sofie var gravid, tills typ idag. Vi var hos doktorn förut och.. det hade blivit ett missfall.
Tårarna rann sakta nedför mina kinder och jag satte mig på stolen mitt emot mamma. Jag begravde mitt ansikte i mina händer och jag kände att mamma ställde sig upp och kom och kramade mig. Jag ställde mig upp och kramade henne med.
- Jag är ledsen Justin..
Vi stod där länge och kramade om varandra. Även hon hade börjat gråta nu. Hon var inte arg på mig. Hon var också ledsen.
Det var skönt att ha en sån förstående mamma, en mamma som man kunde prata med om allt, en mamma som alltid förstod vad man menade.
- Gå och vila en stund Justin så kan jag göra lite pannkakor och varmchoklad. Vi kan stanna hemma idag och ta det lugnt, sa hon tröstande.
- Tack mamma, men jag tror jag hoppar över det idag. Det känns bäst att vara med Sofie just nu... hon nickande till svars och sa "okej" och verkade fullt ut förstående.
- Jag kan köra dig om du vill Justin? sa hon vänligt, det var i dessa stunderna mamma var som bäst. Hon gillade inte att jag mådde dåligt och ville alltid få mig att må bättre.
- Nej tack, jag går.
- Men Justin, det regnet öser ju ner där ute!
- Jag behöver lite frisk luft.. sa jag och drog sedan på mig mina ytterkläder och traskade ut genom ytterdörren.
Det spöregnade ute, men det hindrade mig inte. Jag var tvungen att få lite tid ensam, tid till att rensa tankarna. Det var både bra och dåligt att gå till Sofie. Jag kände att jag verkligen var tvungen att rensa tankarna, tänka på allt möjligt, trots att jag visste innerst inne att jag inte ville det.
Jag började att tänka på allt ont som hänt mig och Sofie, its not fair. Jag började att tänka på båda våra missfall, tänk så kan inte Sofie få barn längre? Det brukar ofta vara så efter missfall... Jag gick där och var dyngsur (våt) och tårarna forsade längst min kind när jag tänkte på allting, dock så var det tur att det regnade så att ingen skulle märka det.
Mitt i allt det onda så börja jag tänka på att allt är helt otroligt egentligen. Det är helt otroligt så mycket jag och Sofie gått igenom, och trots det så håller vi fortfarande ihop.
Jag var framme vid Sofie och stod utanför hennes ytterdörr. Jag knackade på dörren och hennes mamma kom och öppnade. Vi gav varandra menade blickar, men sa inget, allt räckte att förstå endast genom blickar. Jag gick upp till Sofies sovrum där hon sov i hennes stora sagosäng och sov som en prinsessa.
Jag gick till hennes egna toa, drog av mig mina blöta kläder och tog på mig en av mina tröjor jag haft här hos Sofie ett tag nu. Jag gick sedan fram till sängen, drog bort täcket lite och la mig sedan tätt intill Sofie i sängen och drog täcket över oss. När jag lagt mig tätt intill henne märker jag att hon vaknar till.
"Det är bara jag" viska jag i hennes öra, pussade henne lite lätt och kort där efter så somna hon igen.
Bra/Dålig? Vad tycker ni ska hända här näst? ;) KOMMENTERA!!♥
Bra/Dålig? Vad tycker ni ska hända här näst? ;) KOMMENTERA!!♥
Vi har funderingar för att sakta men säkert börja låta novellen gå mot sitt slut, vad tycks om det?
Det är inte slut riktigt än, 20 (?) till episoder kanske, (kanske mer elr mindre), nå, nu vill vi veta vad DU tycker! :)
You change my life - Episode 106
Måndag, kontrolldagen:
Jag och Sofie gick in hand i hand på sjukhuset med Kenny bakom oss.
- Det kommer nog att gå bra, sa jag för att lugna henne lite.
Hon log och kysste min kind.
Sedan ropade de upp hennes namn och vi gick in.
OOOOHSHIIT, VAR DETTA VAD NI VÄNTAT ER? KOMMENTERA!!! :)
Jag och Sofie gick in hand i hand på sjukhuset med Kenny bakom oss.
- Det kommer nog att gå bra, sa jag för att lugna henne lite.
Hon log och kysste min kind.
Sedan ropade de upp hennes namn och vi gick in.
(lyssna medans du läser) :)
(Sofies perspektiv:)
-Välkomna, varsegod och sitt! Du kan sitta där så kan du vara vänlig och sätta dig där, sa doktorn vänligt och gjorde en rörelse med sin hand som visade att jag kunde sätta mig i "sängen" och Justin på en stol bredvid. Vi gjorde som han sa åt oss och slog oss ner.
- Jo, vi gör ju denna kontrollen för att se att barnet mår bra & så, sa han och jag gjorde en enkel nick till svars. "- Och allt har gått bra än sålänge?" fortsatte han sedan, "Du har inte märkt något annorlunda på senaste tiden eller så?" sa han så vänligt som möjligt.
- Nej. Jag har mådde väldigt dåligt ett tag, men jag har mått bra den senaste veckan iallafall.
- Så bra, då är allt som det ska! Vad sägs om att börja på en gång? Låter det bra? sa han och började sedan att fixa med några saker, vad det var såg jag inte riktigt för han gjorde det bakom en stor skärm.
- Nu ska vi se här, sa han och drog sedan upp min tröja. Han började smeta ut en slags gelé på min mage.
- Nu så, nu kommer jag att ta den apparat och dra runt på din mage. Vill ni se barnet eller inte?
Jag kollade på Justin och han nickade och mimade sedan "välj du".
- Ja det vill vi, sa jag så vänligt som möjligt.
- Okej, sa han och tog fram något som nästan såg ut som en liten "data skärm". Här på kan ni kolla, sa han och tog sedan tag i en "ultraljudsapparat" och drog försiktigt fram och tillbaka på magen. Jag väntade ivrigt på att se vårt lilla barn, vår flicka eller pojke, komma upp på skärmen. När jag sedan ser ett litet barn så kollar jag på Justin och ser att han är släpper några tårar ner för kinden, glädje tårar såklart, även så jag.
- Justin, du ska bli pappa, sa jag och for upp med ett leende och han kramade sedan om mig.
- Förlåt för att jag gör er ledsna, men jag måste meddela att... sa doktorn sedan allvarligt. Justin släppte sedan taget om mig och vi båda såg på doktorn med uppspärrade ögon, vad var det han skulle säga?
- Meddela vadå? sa Justin med en orolig röst.
- Jag är ledsen... fortsatte doktorn sedan.
- LEDSEN FÖR VAD? nästan skrek vi båda i kör.
- Barnet är dött, sa han sedan och kollade ner i golvet.
Det kunde inte vara sant! Det hela är en mardröm, snälla säg att jag drömmer. Jag drömmer, jag drömmer, jag drömmer, satt jag och sa tyst för mig själv.
- Jag är ledsen, det är inget vi kan göra något åt.. Det är ganska vanligt att detta händer, igen, ifall man fått missfall tidigare. Jag kollade på Justin och hans uttryck hade ändrat helt och hållet. Från att ha de där underbara tårarna så hade han nu återgått till hemska tårar som bara flödade. -Inte igen... sa han och krama sedan om mig, hårt, och drog min intill hans famn.
OOOOHSHIIT, VAR DETTA VAD NI VÄNTAT ER? KOMMENTERA!!! :)
Ursäkta för att den inte blev längre men ska iväg på träning!
You change my life - episode 105
Nu var det fredag, endast 3 dagar till att gå till kontrollen och se så att barnet var okej. Jag var så himla nervös och förväntansfull på någotvis men samtidigt glad. Det var kontrollen som jämt satt i mina tankar, 24/7, dygnet runt. Det jag var mest spänd för var att doktorn skulle slänga ut sig något olämpligt så att Justin skulle förstå att det inte var hans barn.
Jag hade även undran ifall det var en flicka eller pojke. Snurrandes sattes igång i huvudet, vad skulle barnet heta? Jag hade några olika alternativ, mest alternativ hade jag nog för pojkar.
Kanske... Texas? Milano? April? September? Rose? eller kanske Niklas? eller... Amanda? nej, gud så svårt! Jag har ens inte frågat vad Justin tycker är fint...
Ph's weheartit.com
Klockan var inte ens nio på morgonen och jag fattade inte riktigt varför jag hade vaknat så tidigt.. Igårkväll när Justin hade gått hade jag inte precis gått och lagt mig med en gång.
Istället hade jag gått runt i huset och grubblat på allt möjligt, tills mamma och pappa kom hem runt ett. De hade varit ute och ätit med några vänner.
Då hade jag istället gjort te och gått upp och kollat på Karate Kid. Och när den var slut gick jag och la mig.
Mamma satt uppe och kollade på tv när jag kom nerför trappan med tunga steg.
- Godmorgon gumman, sa hon och log.
Jag log tillbaka och mumlade ett "godmorgon" jag med. Jag satte mig bredvid henne i soffan. Hon kollade på någon repris av en dramaserie som gick på tvn.
Efter en stund frågade hon om jag ville ha frukost och jag tackade ivrigt ja. Jag var utsvulten. Jag låg kvar i soffan och när mamma kom in en stund senare med en hel bricka med frukost satte jag mig upp och blickade över den. Mackor, ägg, te, ost, skinka och allt man kunde tänka sig.
Vi båda högg in och efter en stund kom pappa klampandes ner för trappan också. Han joinade oss och när jag var klar gick jag ut med mina grejer till köket och gick sedan upp för att ta en dusch.
När jag var klar gick jag in i garderoben och tog ut underkläder, en playsuit och ett par blå Converse. Jag tog på mig och satte sedan upp mitt blöta långa hår i en hästsvans.
Klockan var bara runt tio och jag visste att Justin fortfarande sov, så vad skulle jag hitta på nu?
Gå ner och kolla på tv med mamma och pappa?
Ja, varför inte. Jag gick ner till dom och slog mig ner.
Justins perspektiv:
Jag vaknade av att solen lös in genom persiennerna. Klockan var halv elva, så jag låg kvar en stund innan jag gick upp och tog en dusch.
Efter duschen tog jag på mig kläder och gick ner och åt frukost. Mamma var inte hemma men hon hade lämnat en lapp på bordet.
Åkte iväg på lite möten. Sedan ska jag träffa en kompis, kommer hem ikväll. Love you.
Jag åt lite frukost och sedan slog jag en signal till Sofie.
- A hallå? svarade någon i andra änden.
- Hej Sofie, det är Justin.
Jag kände att hon log.
- Ja, hehe, det visste jag. Hej på dig.
- Ville du hitta på något idag?
- Ja sure! Kan jag inte komma hem till dig? Kan vi inte bara ligga och slappa idag?
- Visst! Ta med bikini bara, sa jag och log.
- Okej, jag kommer snart, puss!
Sedan la hon på.
Jag kollade ut och det var strålande sol. Jag satte på lite musik och gick sedan ut i våran gigantiska trädgård. Jag sjöng med i några låtar och gjorde några mooves för mig själv - Bieberstyle - men sedan ringde det på dörren.
Jag rusade för att öppna och möttes av en blöt kyss ifrån Sofie.
- Hey Bieber! sa hon sedan.
- Hey Brown, sa jag och blinkade.
Vi chillade hela dagen lång. Vi låg vid poolen, lekte lite i poolen, gjorde smoothies och solade.
När vi blev hungriga tog vi bilen till McDonalds och köpte med oss mat hem.
När klockan blev lite över tio åkte hon hem. Då slängde jag mig ner i soffan och satte på tvn och zappade mellan kanalerna.
Måndag, kontrolldagen:
Jag och Sofie gick in hand i hand på sjukhuset med Kenny bakom oss.
- Det kommer nog att gå bra, sa jag för att lugna henne lite.
Hon log och kysste min kind.
Sedan ropade de upp hennes namn och vi gick in.
VAD KOMMER HÄNDA NU!? KOMMENTERA ;)
Förlåt för en kortis, har några skolarbeten att börja på nu..
/AMANDA & KARRO
You change my life - Episode 104
- "Jag måste gå nu" viskade jag.
- "Ses vi imorgon" frågade hon tyst.
- "Klart" sa jag sedan och kysste hennes panna.
Hon följde med mig ner, och det ösregnade fortfarande. Innan jag vände ryggen och skulle springa mot bilen kände jag ett löst grepp om min arm, så jag vände mig om.
Sedan pressade Sofie sina mjuka läppar mot mina, i ösregnet. Den här kyssen var absolut den bästa någonsin.
Jag sprang sedan bort mot bilen och satte mig i förar sätet. Jag starta igång motorn och kollade sedan ut mot dörren där Sofie stod, jag kollade lite på henne och gav henne en släng puss sedan börja jag att rulla iväg längst gatan påväg mot mitt "andra" hem, mitt "riktiga" hem.
- "Ses vi imorgon" frågade hon tyst.
- "Klart" sa jag sedan och kysste hennes panna.
Hon följde med mig ner, och det ösregnade fortfarande. Innan jag vände ryggen och skulle springa mot bilen kände jag ett löst grepp om min arm, så jag vände mig om.
Sedan pressade Sofie sina mjuka läppar mot mina, i ösregnet. Den här kyssen var absolut den bästa någonsin.
När jag kom hem så var jag uber blöt, trots att jag bara gått några få meter i regnet, så jag sprang upp till badrummet och fyllde badkaret med varmt vatten. Under tiden som vattnet fylldes på i vårt vita badkar hämtade jag laptopen och en stol som jag sedan kunde ställa laptopen på, alldeles bredvid karet.
När det nästan var fyllt med vatten upp till kanten så stängde jag av kranen, satte igång min spotify lista med lite skön musik som jag skulle kunna ha på, och satte mig sedan ner i badkaret med min frusna kropp. Vatten var varmt och alldeles perfekt, det kändes som att jag skulle kunna sitta här i timmar. Jag bara låg där i karet en liten stund med slutna ögon och bara tänkte samtidigt som jag hade lugn musik på låg volym i bakgrunden, det var så himla skönt. Efter att ha legat där en liten stund så slog jag upp laptopen och loggade in på twitter.
Jag passade på att följa några fans och gjorde sedan en tweet. "It feels like nothing more can go wrong when I'm with you. ♥ We have gone through alot but i still love u, and i will allways do ♥" Tweet.
Sofies perspektiv:
Justin åkte för en liten stund sen bara och jag plockade undan pizza kartongerna och allt vi haft framme. Jag gick sedan upp till mitt rum och la mig i sängen med datorn i mitt knä. Lite då och då gäspa jag, jag var super trött. Jag bestämde mig för att istället lägga ifrån mig datorn och sova, men först skulle jag bara kolla ifall något nytt hade hänt på twitter.
Justin hade twittrat. "It feels like nothing more can go wrong when I'm with you. ♥ We have gone through alot but i still love u, and i will allways do ♥" Jag kunde knappt se längre, mina ögon var helt tårögda. Jag kan inte fatta att han fortfarande vill ha mig trots allt jag ställt till med...
Jag twittrade tillbaka "Justin Bieber, you are my dream, you're my heart, you're my big love! Doesn't matter whats happend, i will allways love you ♥" Tweet. Jag la sedan ifrån mig datorn, släckte sänglampan och somna sedan kort där på.
Next day...
Nu var det fredag, endast 3 dagar till att gå till kontrollen och se så att barnet var okej. Jag var så himla nervös och förväntansfull på någotvis men samtidigt glad. Det var kontrollen som jämt satt i mina tankar, 24/7, dygnet runt. Det jag var mest spänd för var att doktorn skulle slänga ut sig något olämpligt så att Justin skulle förstå att det inte var hans barn.
Jag hade även undran ifall det var en flicka eller pojke. Snurrandes sattes igång i huvudet, vad skulle barnet heta? Jag hade några olika alternativ, mest alternativ hade jag nog för pojkar.
Kanske... Texas? Milano? April? September? Rose? eller kanske Niklas? eller... Amanda? nej, gud så svårt! Jag har ens inte frågat vad Justin tycker är fint...
Super kort men hinner tyvärr inte mer just nu :)
Super kort men hinner tyvärr inte mer just nu :)
Kommentera & tyck till! Tror ni att doktorn kommer tabba sig & säga att barnet inte är Justins, eller vad tror ni? ;)
