- Va? Justin vad har hänt? sa hon oroligt.
- Kan du komma hit så kan jag berätta.
- Kommer med en gång! sa hon och la på.

---

Patties perspektiv:
(Innan Justin ringde)
Vart är Justin någonstans egentligen? Jag letade över hela hotellet men han var inte någonstans. Helt plötsligt sprang jag in i hans nya vän Alex.
- Oj, Alex, hej! Har du sett till Justin någonstans?
- Eh.. hej Pattie.. Nej det har jag inte.
- Jaså? Jag trodde ni skulle hitta på något idag?
- Eh, nae, det skulle vi inte.. Måste gå, see'ya!

Okej.. det var konstigt... Jag tar och ringer han!
1 signal... 2...3....6 signaler... Telefonsvararen..
Jag provar igen, tänkte jag för mig själv.
Telefonsvararen nu också.
Jag sprang upp till mitt hotellrum och kollade ut mot stranden ifall han var där.
Som jag misstänkte var han inte där. Nu började jag bli riktigt orolig!
Jag knackade på hos Scooter och frågade honom ifall han visste vart Justin var. Det visste han inte heller.
Jag gick tillbaka in till mig och ringde honom igen.. Och igen. Inget svar. Han måste ju vara tillbaka inom 2 timmar, då han har en photoshoot...
Sedan tänkte jag att jag inte hade något att oroa mig för, han kommer komma tillbaka i tid!
Så jag tog på mig min bikini, solglasögon, en klänning, packade en väska med handduk, vatten, plånbok och solkräm. Sedan gick jag över till Scooter igen och frågade om han ville följa med till stranden. Det ville han. Efter 5 minuter var han klar.
Vi gick ner till den proppfulla stranden, och lyckades hitta en liten plats där vi kunde ligga och sola.
Vi låg där i 2-3 timmar och bara stekte. Det var så skönt!
Sedan gick vi hem till våra hotellrum igen och jag hoppade in i duschen. När jag var klar satte jag mig på balkongen och torkade lite. Helt plötsligt hörde jag mobilen ringa där inne och jag rusade in.

-Hej mamma....
Det var Justin och jag hörde att han grät.
- Justin! vart är du någonstans?
- På sjukhuset... med Sofie.
- Va? Justin vad har hänt? sa jag oroligt.
- Kan du komma hit så kan jag berätta.
- Kommer med en gång! sa jag och la på.
Jag kastade på mig kläder och skor, kammade håret snabbt och inom loppet av 5 minuter stod jag och försökte få tag på en taxi. Tillslut lyckades jag få tag på en och sa åt han att köra till sjukhuset.

Justins perspektiv:
Jag var så rädd att jag satt och skakade... Sofie hade inte vaknat än och jag satt och tänkte på vårat barn. Tänk att jag kanske skulle bli pappa! Och Sofie skulle bli världens bästa mamma.
Helt plötsligt började maskinerna tjuta jättehögt och jag såg på den där lilla skärmen att hennes puls blev lägre och lägre.
Det sprang in typ 5 sjuksköterskor och jag försökte nå fram till henne och hålla hennes hand. Men de knuffade bara bort mig och sa att hon var tvungen att åka in på operation.
Jag föll ner på golvet och tårarna bara flödade ner.
Helt plötsligt såg jag mamma komma in i rummet och hon försökte lyfta upp mig.
- JUSTIN? Vad är det som har hänt!!?
- Jag.. ja... j.. Sedan blev allt svart.

Jag vaknade upp på en brits och kollade runt om mig. Vi var fortfarande på sjukhuset.
Varför låg jag här helt plötsligt? Vart är Sofie?
En sjuksköterska kom in precis i tid.
- Vad gör jag här? frågade jag förvirrat.
- Du svimmade. Trycket blev antagligen för stort.
- Men.... hur?
- När vi tog Sofie ut ur rummet blev du så överväldignad av dina känslor att du glömde bort att andas. Och du svimmade.
Jag svarade inte utan frågade istället hur det var med Sofie.
- Hon är fortfarande under operation. Hon har varit det under de närmsta 2 timmarna.
- Vad är det hon opereras för?
- DE var tvungna att magpumpa ut alla droger och hennes barn är i fara...
- VA??
- Det är inte säkert att barnet klarar sig.. förlåt..
Sedan gick hon. Jag kollade åt höger och där satt mamma. Dränkt i tårar.
- Justin.. du har en del att förklara...
- Ja.. jag vet...
Sedan berättade jag allt. Hon ställde sig upp och kom och satte sig på min brits och kramade om mig. Vi båda var så oroliga över Sofie.
Undra om allt skulle bli bra denna gången... Just nu var jag inte så säker på det..

---

Bra/urdålig? Vad kommer hända???
Kommentera ;)