När jag sen förstod att det inte var någon dröm längre så började jag bli ledsen och la mig under täcket i sängen igen. Jag började att tänka på Justin, jag började tänka på att jag inte skulle få se han på flera dagar, inte höra hans röst, inte höra hans skratt, inte känna hans närhet och inte känna hans varma andedräkt mot min hud.

---

- Sofie? Snälla prata med oss, sa Mathilda oroligt efter en stund.
- Jag känner inte för att prata med någon just nu...
- Okej, men bara så att du vet så finns vi här för dig. Vi går ner och kollar på tv, sa hon och hon och Christian gick ut.
Mamma och pappa var på jobbet. Tur. Vill verkligen inte prata med dom än. Jag är inte redo.
Efter ett tag blev det ganska varmt under täcket så jag ställde mig upp och gick fram till fönstret och öppnade det litegrann. Sval luft strömmade in. Skönt. Jag satte mig på fönsterbrädan en stund och kollade ut. Solen var uppe och helt plötsligt undrade jag vilken dag det var. Jag tog upp min iPhone och när jag låste upp den såg jag en bild på mig och Justin när vi kysstes. Jag suckade och var påväg att byta, men lät bli.
På telefonen stod det att det var torsdag.
Men... ska inte C & M vara i skolan? Ska inte jag vara i skolan?
Jag gick in i badrummet och tog en kalldusch. Sedan tog på mig ett par mockashorts som var höga i midjan och ett vanligt vitt linne och stoppade mina fötter i mina vanliga smutsiga grå converse.
Jag borstade igenom håret och satte upp det i en bulle, kletade på mascara, borstade tänderna och sprutade på lite parfym.
Sedan gick jag ner till C & M. De satt och kollade på OC som gick på tv. Det var min och Mathildas favoritserie och vi blev jätteledsna när det slutade sändas. Nu var det repriser, det var ju också bra!
Mathlida satt och grät eftersom Ryan och Marissa precis gjorde slut.
Jag satte mig i divanen på soffan och båda kollade bort från tvn. Mathildas mascara hade runnit så jag kunde inte låta bli att le lite.
- Åh, jag ser ett leénde! sa Christian glatt.
- He - he.. sa jag sarkastiskt.   Vill ni ha frukost? fortsatte jag.
- Eh.. Sofie.. klockan är lixom snart fyra... sa Mathilda och log litegrann.
- Va? Så.. ni har redan varit i skolan?
- Haha, ja.. Vi slutar ju halv ett på torsdagar. Och din mamma ringde igårkväll och sa att du var hemma, och vi  vet ju vart nyckeln är så det var ju klart att vi kom hit efter skolan!
- Tack för att ni kom, jag tror jag behöver er...
- Sof, du måste berätta allt... sa Christian oroligt.
Jag vinkade in dom till köket, jag var verkligen utsvulten, precis som i drömmen.
Jag plockade fram special K, bröd, donuts, O'boy och jordgubbar.
- Vad vill ni ha? frågade jag dom.
- special K med mjölk gärna, sa M och hämtade mjölken.
- Jag tar en donuuuuuut, sa Christian och högg in.
- Okej.. såhär var det... sa jag och berättade historian från början till slut.
Efter 20 minuters prat tystnade jag och kollade på dom. M satt och kollade på mig med ögon stora som golfbollar och C satt med öppen mun.
- Så.. du var gravid..? sa M sedan.
- Ja..
- Lilla gumman! Varför hade du inte berättat det innan? sa hon sedan.
- Jag ville berätta för Justin först.. eftersom att han var pappan.
- Jag förstår dig, sa och och ställde sig upp och kom fram till mig och gav mig en kram.
Christian joinade kramen och vi stod där tills vi hörde en bil utanför.
- Din mamma..?
- Yep...
- Och du vill inte prata...
- Nope.
- Okej, vi tar hand om det här och du går upp på ditt rum. Prata med henne när du är redo. Men snälla, gör det snart. Hon är verkligen ledsen hon också.
- Tack, ni är bäst! sa jag och pussade båda två på deras pannor och sprang upp..

Christians perspektiv:
När vi hälsat på Sofies mamma gick hon upp till sitt och Sofies pappas rum och jag och M städade klart i köket. Sedan sa jag till M att jag bara skulle gå ut lite och ringa ett samtal. När jag gick ut på deras baksida tog jag upp mobilen och knappade in Justins nummer...

Justins perspektiv:
Jag låg helt död i sängen på hotellrummet i Rom och hade ingen ork att göra någonting. Klockan var närmare två på natten och under dagen hade jag varit på 2 intervjuer, haft en skivsignering + en minikonsert, och promoting av min film Never say never. + skolan.
Men ändå var jag inte trött. Helt plötsligt ringer mig mobil och innan jag kollar vem det är hoppas jag av hela mitt hjärta att det är Sofie.. Men det var Christian. Fast det var ju också bra. Jag behövde verkligen prata med honom...
- Chris! sa jag och försökte låta glad.
- Dude! Du ska se hur ledsen Sofie är. Ni måste prata, ni måste fixa det här! Ni är som gjorda för varandra!
- Hon ville ta en paus C, en fucking paus!!! Och jag är på andra sidan jordklotet, hur ska jag göra!?
- Hmm.. när kommer du hem?
- Om 1,5 månad... hon kommer glömma mig C!!! Har hon berättat vad som hänt?
- Ja det har hon och det var varken ditt eller Sofies fel. Det var han Alex fel, alltihop! Och nej Justin, hon kommer abslout inte glömma dig!
- Christian, jag älskar henne över hela mitt hjärta och lite till! Vad ska jag göra?
- Jag vet inte, men något stort! Vi får pratas vid mer när någon av oss har någon idé. Så mr. smartbrain, tänk nu! Vi hörs snart igen!
- Ja det gör vi, hejdå C.
- Bye!

---

Bra/dålig? Ge oss idéer, vi behöver inspiration till kommande episoder ;)

/AMANDA & KARRO