- Christian, jag älskar henne över hela mitt hjärta och lite till! Vad ska jag göra?
- Jag vet inte, men något stort! Vi får pratas vid mer när någon av oss har någon idé. Så mr. smartbrain, tänk nu! Vi hörs snart igen!
- Ja det gör vi, hejdå C.
- Bye!

---

När vi la på var klockan närmare halv tre. Jag kunde inte ligga still så jag gick upp och gick in i badrummet och tog en dusch. När jag var klar struntade jag i att föna håret och gick och la mig igen. Jag somnade på direkten.

Jag vaknade av att mitt alarm ringde. Jag kollade på klockan.
- MEN SNÄLLA, KLOCKAN ÄR FÖR FAN HALV SJU! skrek jag högt för mig själv.
Jag bet ihop och gick upp ändå. När jag kollade i spegeln flinade jag lite för mig själv. Mitt hår stod åt alla håll.
Jag kanske ska skita i att göra iordning det och låta det vara och se hur fansen reagerar? tänkte jag för mig själv. Jag gillade den tanken och gick in i badrummet och tvättade av ansiktet och borstade tänderna. När jag var klar gick jag in i mitt rum igen och tog på mig ett par svarta jeans och en rutig skjorta.
När klockan var ungefär kvart i sju tog jag på mig ett par svarta Converse och gick över till mammas hotellrum. Hon var redan färdig så vi gick ner till frukostbuffén och åt frukost. Vi satt där ett tag och pratade lite om mig och Sofie.
Mamma sa att hon verkligen saknade Sofie, och jag kunde inte göra något annat än att hålla med. Jag saknade henne, nåt så otroligt mycket.
När klockan närmade sig halv åtta gick jag upp till mitt hotellrum igen och fem minuter efter det knackade min lärare på. Dags för skola... tänkte jag och öppnade sedan dörren.

Sofies perspektiv:
Klockan var halv två på natten och jag och Mathilda satt fortfarande uppe och kollade på film. Hon skulle sova över hos mig. Vi skulle upp till skolan om ca 5 timmar och vi var inte så jättetaggade om man säger så.
Efter ett tag tröttnade vi båda på filmen och jag såg att Mathilda var riktigt trött, så vi släckte ner och kort därefter hörde jag Mathildas tunga andetag bredvid mig.
Men jag kunde inte sova. Inte på långa vägar. Var det verkligen rätt av mig att säga till Justin att vi skulle ta en paus? Det var ju inte hans fel att det blev som det blev, inte på långa vägar. Det var Alex som kysste Justin, det var mamma som sa att jag skulle komma hem, att jag inte fick följa med Justin till Rom.
Fast vi behövde nog somsagt denna pausen. Det var inte slutet för oss bara för det.

Jag måste ha somnat för när klockan ringde vid halvsju nästa morgon förstod jag att jag måste ha somnat tillslut. När jag kollade om Mathilda var vaken var hon inte bredvid mig.
Jag gick upp och tog på mig en morgonrock och gick ut till vardagsrummet. Där låg hon.
- M!! Hallå!? Vad gör du här ute? frågade jag.
Hon öppnade ögonen försiktigt och sa med trött röst:
- Jag ville inte riskera att bli nerputtad från sängen igen så jag gick ut hit. Men en sak ska jag säga dig, fan va du sover livligt kvinna!!! HAHA!
- Oj, förlåt, haha, det var inte meningen att putta ner dig! Fick du ont?
- Haha, nejdå, det är lugnt!
- Okej, så bra! Men du, jag går och duschar, sa jag.
- Okej, gör så, jag ska äta lite frukost.
Vi gick åt varsitt håll och jag gick in i duschen. När jag kom ut tog jag på mig ett par jeans och en av Justins tröjor. Jag kände hans lukt och frågade mig själv om jag verkligen gjorde rätt att ta hans tröja, trots att jag saknade honom så mycket. Jag bestämde mig för att inte gå och byta om.
Jag tog på mig mina kilklackar och gick ner. Mathilda måste ha bytit om medans jag duschade för hon var också påklädd.
Jag åt frukost medans hon gjorde iordning sig och när jag var klar gjorde jag också iordning mig.
Vi var klara precis då skolbussen tutade utanför.
Jag och M tog tag i våra skinnjackor och sprang ut. När jag skulle korsa trottoaren såg jag mig inte riktigt för. Jag sprang rakt in i en ganska.... snygg kille.
- Oj förlåt, sa jag medans jag låg kvar på marken.
- Nej ingen fara, sa han och hjälpte mig upp, men du borde ha ögonen rakt fram istället för i marken nästa gång, haha.
- Haha, ja, det borde jag nog. Sofie, förresten, sa jag.
- Elliot. Jag flyttade in där borta igår, sa han och pekade två hus från mitt.
- Okej, va kul! jag bor där, sa jag och pekade på mitt.
Sedan tutade busschauffören en gång till och Mathilda ropade på mig.
- Måste gå, men vi ses väl snart igen, sa jag och gick på.
- Ja, det gör vi nog, sa han och log än en gång.

När jag satte mig bredvid Christian och Mathilda i bussen sedan hade jag 4 nyfikna ögon på mig.
- Oooooch vem var det? frågade båda två nyfiket.

---

Nu vill vi ha maaaaassor med kommentarer!!!! Peppa peppa peppa! ;)

/AMANDA & KARRO