Elliot. Jag flyttade in där borta igår, sa han och pekade två hus från mitt.
- Okej, va kul! jag bor där, sa jag och pekade på mitt.
Sedan tutade busschauffören en gång till och Mathilda ropade på mig.
- Måste gå, men vi ses väl snart igen, sa jag och gick på.
- Ja, det gör vi nog, sa han och log än en gång.

När jag satte mig bredvid Christian och Mathilda i bussen sedan hade jag 4 nyfikna ögon på mig.
- Oooooch vem var det? frågade båda två nyfiket.

---

(bilden är gjord utan Karro)

- Bara någon kille som är ny här, sa jag och försökte låta som att jag inte brydde mig.
Båda kollade på min sedan kollade dom på mig med de där blickerna: "come on, tell us".

- Okej okej... det är en ny kille som har flyttat in två hus bort. Och ja, han är väl ganska söt... vadå rå? Jag har ju Justin... sa jag och kollade sedan ut genom fönster resan. Så förblev det att jag satt hela bussturen under tystnad. Tankarna bara vimlade omkring i huvudet på mig. Den där Elliot verkar ganska så intressant faktiskt, han verkar vara en bra grabb, tänkte jag för mig själv och precis då tvärstannade bussen.

- Jahopp, då var man tillbaka igen, gött... sa M och slog mig sedan lite lätt på knät och ställde sig sedan upp och gick ur bussen. Jag var sist ut i bussen.

Bussen hade kommit i rätt tajming som vanligt och precis när jag tagit ut mina skolböcker ur skåpet så ringde det in. Jag gick in till mitt klassrum och satte mig vid en skolbänk som var nästlängst bak. Jag såg mig runt om i klassrummet för se om Elliot var där någonstans, jag antog att han skulle börja på min skola iallafall, men jag såg han inte. Det var ju synd, tänkte jag precis i samma stund som min lärare Mr. Gransting kom in i klassrummet och bad oss vara tysta.

Alla de som tidigare stått upp och snackat och fnittrat for fort ner i bänkarna och det blev knäpptyst. Tänk så mycket respekt man har när man endast är en lärare trotsallt. Vore inte det skönt att kunna få styra & bestämma allting?

Dagen rulla iallafall på som vilken vanlig tråkig skoldag som helst och klockan ringde nu, det var lunch. Jag packade snabbt ihop mina böcker och gick ut från klassrummet bort till mitt skåp. Jag ställde dom fint i skåpet och smällde sedan igen luckan. M och C stod i änden av korridoren och väntade på mig.

- Ni kan gå, jag måste på toa, sa jag och de vände sedan om och gick bort mot matsalen.
Jag svängde in precis innan matsalen och gick in på damtoan. När jag var klar tvätta jag händerna och gick sedan med riktning mot matsalen.

Jag kom ingåendes i matsalen, hämtade en bricka och gick sedan och ställde mig i mat kön. Idag var det potatismos och köttbullar, något jag tyckte var riktigt gott! När jag fått min mat stod jag och kollade runt vart jag skulle sitta, det var jätte mycket folk.

- Sofie! Sofie! Häär! hörde jag M och C sitta och ropa från andra sidan matsalen. Jag fortsatte att kolla ut över matsalen och såg att Elliot satt ensam vid ett bord. Utan att bry mig om M och C så gick jag fram till Elliot.

- Är det okej om jag sätter mig här? sa jag så vänligt som möjligt.
- Självklart madame, sa han och skratta sedan, även så jag.
- Sååå, du är alltså ny här... började jag efter en liten stund bara för att få igång en konversation.
- Ja, antagligen. Jag är ny inflyttad.
- Men jag har inte sett dig tidigare idag, vilken klass går du i?
- Jag går i det sista året, dudå?
- Jaha, men då var det inte så konstigt att jag inte sett dig! Jag går ett år under dig, haha.
- Jasså, du är alltså en sån tjej som strävar efter skolans populäraste kille då eller? sa han och skrattade sedan.
- Åhnej, absolut inte. Inte om du menar Mike som är ledare i ruggby laget? Han är ur fjantig. Han tror han är så jäkla cool men jag tycker han är fjantig, mesig. Han är inte så bra som han tror att han är, haha.
- Haha oj, det var ovant att höra.
- Vadå durå? Har du någon tjej du sett på span då?
- Njaaa, det kan jag väl inte påstå.
- Du tveka, kom igen säg! Vad heter hon?
- Det får du väl se om några dagar.. sa han och jag trodde att jag skulle smälta. Han "lekte" sådär charmigt så att man bara smälte. Eller nej, så får jag inte tänka! Jag har ju Justin, skärp dig Sofie, skärp dig! intalade jag mig själv.

Vi satt där en stund och snackade, han hade tydligen bott på massvis med olika ställen imed att hans pappa jobbade på ett sånt jobb då ma flyger runt mycket. Han sa att han tror att dom blir kvar här längre än på vad de stannat på de tidigare ställerna iallafall.

Mitt i vårt samtalet såg jag hur mobilen låg och vibraherade så att hela bordet skakade. Det var någon som ringde mig, ett samtal.

Justins perspektiv:
Jag saknade Sofie så in i bänken mycket att jag verkligen inte kunde undgå att ringa henne. Trots att vi hade en "paus" så hade vi väl inte sagt något om att man inte får snacka med varandra, eller?

- Hallå? hörde jag nån säga i andra sedan luren och sedan hörde jag ett fnitter.
- Hej, det Justin, började jag... Du verkar ha det trevligt där hemma..
- Det är väl helt ok, sa hon och gick ner till ett lite tystare och "deppigare" tonläge.
- Jag saknar dig tusen gånger mer än du anar, var bara tvungen att höra din röst!
- Jag saknar dig med, hörde jag henne säga samtidigt som hon fnittrade. Det lät som att det var någon kille där som kittla henne eller något liknande. Vem var det egentligen? Jag kände inte igen rösten.
- Vem är det i bakgrunden? frågade jag nyfiket och väntade ett svar.
- Bara Mathilda... sa hon snabbt. Jag förstod att hon ljög.

---

Såååå, vad tycker ni? Kanske inte super men skrev den mitt i natten och var mega trött, haha.
Kommentera & peppa oss till att skriva mer! :D

Vad troru kmr att hända? ;)

/ KARRO OCH AMANDA :D (läs våra bloggar, Karro har en ny! klicka på våra namn för att komma till dom)