- Hallå? hörde jag nån säga i andra sedan luren och sedan hörde jag ett fnitter.
- Hej, det Justin, började jag... Du verkar ha det trevligt där hemma..
- Det är väl helt ok, sa hon och gick ner till ett lite tystare och "deppigare" tonläge.
- Jag saknar dig tusen gånger mer än du anar, var bara tvungen att höra din röst!
- Jag saknar dig med, hörde jag henne säga samtidigt som hon fnittrade. Det lät som att det var någon kille där som kittla henne eller något liknande. Vem var det egentligen? Jag kände inte igen rösten.
- Vem är det i bakgrunden? frågade jag nyfiket och väntade ett svar.
- Bara Mathilda... sa hon snabbt. Jag förstod att hon ljög.

---

- Okej... och Christians kompis eller? frågade jag misstänksamt.
- Nej, ehm.. en typ, ny kille som flyttat in på min gata, sa hon försiktigt. Hon visste att jag skulle fråga mer om honom så det var nog därför hon var lite nervös.
- Jaså, okej. Vad heter han? Går han i din klass?
Nu hade hon gått ut ur matsalen och jag hörde henne tydligare.
- Han heter Elliot, och nej, han går inte i min klass.
- Okej... sa jag lite ledset.
- Justin, bara för att vi har en paus så betyder inte det att jag går runt och flörtar med andra killar. Han är bara en vän och kommer förbli min vän och inget mer. Han har nyss flyttat in och behöver lite nya kompisar.
Jag var väl tyungen att tro på henne. Inget mer än en vän, okej.
- Okej, men nu ropar Scooter, måste gå.
- Jag med, saknar dig Justin... sa hon ledset.
- Och jag dig... sa jag och sen la jag på.
Scooter ropade inte alls på mig.. Hur kunde jag vara såhär svartsjuk? Det är nog bara för att jag är på andra sidan jordklotet. Om jag hade varit med Sofie och de andra just nu hade det inte varit så. Aja, jag litar på Sofie.
Sedan ropade faktiskt Scooter på riktigt.  Nu skulle vi till premiären av Never say never här i Rom.
Jag tog på mig några nya Supras och gick ut till Scooter.
- Nu kör vi!!! sa jag och försökte låta glad.
Han hörde inte att jag egentligen var ledsen, tur...
- YEA MAN! skrek han i mitt öra på mig.

När jag gick ut på röda mattan försökte jag se så glad ut som jag bara kunde och försökte dölja min sorgsenhet.

Sofies perspektiv:
När Justin ringde höll Elliot på att berätta något och han skrattade ganska mycket åt sin egna historia. Sedan ursäktade jag mig och gick ut till toaletterna så jag kunde höra Justin bättre. Det var tomt därinne, tur. För jag visste vad som skulle hända när vi lagt på.
När han la på låste jag in mig på en toa och nu kunde jag inte hålla inne tårarna längre. Var de inte slut snart!? tänkte jag för mig själv.
Jag satt där inne ett tag och sedan när jag gick ut för att kolla mig i spegeln stod det två tjejer med Justin Bieber tröjor och de stod och pratade om hur sexig han var. När de fick se mig frågade ena tjejen:
- Är inte du med Justin i Rom förtillfället?
- Nej, ser det ut så? sa jag lite sarkastiskt medans jag torkade bort min rinnande mascara från mina röda ögon.
Tjejerna sa inget mer utan gick ut och fnissade lite.
Jag såg verkligen risig ut. I denna stund ville jag bara hem, hem till Justins nu ganska tomma hus.
Jag tog på mig mina solglasögon och gick ut till Christian och Mathilda som satt på en bänk med några andra.
När de såg att jag kom sprang M fram till mig..
- Sofie, såg du oss inte i matsalen eller va?
- Joo, men Elliot såg lite ensam ut så jag tänkte vara lite trevlig.
- Okej. Men snälla Sofie, gör inget dumt nu bara.
Jag förstod precis vad hon menade och sa:
- Nejdå, men jag mår inte särskillt bra.. Så jag ska bara säga till Elliot att jag går hem, sen åker jag hem somsagt.
Mathilda tog av mina solglasögon och såg att jag hade gråtit.
- Pratat med Justin?
Jag nickade bara.
- Okej, vill du att jag åker med dig? frågade hon sedan.
- Nej, det är lugnt. Va kvar i skolan med C.
- Okej, vi ses sen, sa hon och pussade mig på kinden.
Jag log för mig själv. Jag hade verkligen världens bästa vän. Sedan gick jag in i matsalen och fram till Elliot.
- Där var du, sa han och log.
- Eh, ja. Jag mår inte så bra.. Så jag måste åka hem.
- Okej. Men vi ses väl imorgon eller så då, krya på dig.
- Ja det gör vi allt! Och tack, sa jag och log.



Lyssna samtidigt.

Jag tog en promenad hem, det var inte så långt. Jag var hemma efter 20 minuter. Varken mamma eller pappa var hemma. Fast klockan var ju bara tolv, och de var på jobbet. Jag slängde av mig skolväskan och tog tag i mina bilnycklar och.. hans husnycklar. Vi hade bytt för jättelänge sen.
Sedan satte jag mig i min bil och körde iväg.. till Justins hus. Jag var framme efter 5 minuter och steg ut ur bilen. Tänk att vi spenderade nästan varenda dag här för bara några månader sedan...
Sedan gick jag fram till dörren och låste upp. Sedan avlarmade jag och gick in. Allt stod på sin rätta plats, men det var tomt ändå. Varken Justin eller Pattie var ju här nu.
Jag gick upp till Justins rum och så fort jag kom in slängde jag mig på hans stora säng och lät tårarna rinna, en än gång. Sedan samlade jag mig och gick in till hans garderob. Det luktade Justin överallt och jag fattade inte riktigt varför jag ens var här... Han hade sjukt mycket kläder hängandes även fast han hade packat ner kläder och skor i 7 väskor när han åkt iväg. Jag gick fram till hans tröjor och plockade ner några favoriter. Han skulle inte ha något emot om jag lånade några. Han hade själv sagt det.
Han sa även att jag kunde komma hit även när han åkt iväg. Mitt hem är ditt hem, ekade i huvudet på mig.
Sedan klarade jag inte av att vara här inne mer. För mycket goda minnen. Så jag släppte tröjorna på golvet och sprang ner med tårarna i ögonhinnan. Jag larmade och låste dörren och satte mig i bilen och grät mer än någonsin. Jag vill bara vara i Justins famn nu, ingen annanstans.
Jag startade bilen och körde hem.