När vi satt och kollade på film i mitt rum berättade jag vem som ringt och hur han sa "det är ju trots allt mitt barn". Mathilda var väldigt stöttande, men hon tyckte ändå att jag borde berätta sanningen för Justin.

---

En vecka senare:
Jag hade mest tagit det lugnt hemma. Det hade varit soligt någon dag och då åkte jag, Mathilda och Christian till stranden. Men resten av dagarna hade det varit molnigt och regnat ibland.
Mathilda hade åkt på semester till Europa, till Spanien och Christian hade åkt till Los angeles över några veckor. Vi skulle åka till New york på en weekend, fast det var i slutet av sommaren. Så nu låg jag bara och tråkade hemma i mitt rum.
Jag saknade Justin. När skulle han komma hem? Han sa några dagar, och nu har det gått över en vecka. Och han har inte hört av sig. Jag har smsat han några gånger, men han hade bara svarat på ett av dom.

Justins perspektiv:
Hemma igen, i Atlanta. Och det regnade. I Stratford hade det varit soligt nästan hela tiden. Jag hade stannat tills Ryan och Chaz och de andra fick sommarlov, och några dagar efter det också.
Men nu är jag hemma igen, eller jag är i mitt andra hem nu.
Jag saknade redan alla i norr, men jag skulle återvända om några veckor igen hade jag lovat. Efter en miniturne som jag skulle ha om ca. 4 veckor.
När taxin stannade på uppfarten till mitt och mammas hus steg jag ut ur bilen med en suck. Mamma log mot mig och drog in sin väska.
Jag kom strax bakom henne och vi fick springa upp till dörren för att inte bli allt för blöta.
När jag kom in i mitt rum var allt som vanligt. Så jag drog upp hela min resväska och slängde alla kläder i tvätten. Sedan tog jag en dusch, fönade håret och tog på mig kläder.
Sedan gick jag till mammas rum och berättade att jag skulle till Sofie.

Jag satte mig i bilen och startade den.
När jag var framme tog jag ett djupt andetag, drog upp min luva och småsprang till hennes dörr och plingade på.

Sofies perspektiv:
Jag satt vid datorn och kollade lite bloggar när jag hörde att dörrklockan ringde. Mamma och pappa var inte hemma så jag gick upp med en suck och gick ner för att öppna.
Jag kunde först inte tro det. Det var Justin, och han var dygnsur.
- Justin! sa jag och kastade mig i hans famn.
Han kramade tillbaka och jag släppte in han. Han tog av sig sin blöta hoodie och sedan stod vi i min hall, helt tysta. Det blev nästan en pinsam tystnad. Men sedan bröt jag den med att fråga hur han haft det.
"Okej" fick jag till svar.
Jag nickade och gick sedan in till köket.
"Är du hungrig?" frågade jag sedan.
"Ja, faktiskt" sa han och log litegrann.
"Okej, vad vill du ha?"
"Spelar ingen roll... ska vi ringa efter pizza?" frågade han.
"Låter bra".
Jag hämtade hemtelefonen och ringde och beställde två hawaiis. Sedan satte jag mig mitt emot Justin.
Han kollade på mig och sa sedan allvarligt "Okej, så du är gravid".
Jag nickade och ännu en pinsam tystnad uppstod.
Han fortsatte "har du varit på några kontroller?"
"Ja, eller en bara"
"Okej, men när är nästa? Jag kan följa med"
"Om du vill bara. Nästa är på torsdag, om 4 dagar alltså"
"Okej, nej jag är på." sa han sedan lugnt.

Vi satt och pratade lite om hur det hade gått i skolan för oss båda, och sedan plingade det på dörren. Pizzan var här. Justin sprang ut och hämtade den medans jag tog fram dricka.
Det var inte bra mellan oss på långa vägar, men någonstans måste man börja.