-

You change my life - Episode 106

Kategori: You change my life - (10) Kommentarer
2011-04-05

19:20:43

Måndag, kontrolldagen:
Jag och Sofie gick in hand i hand på sjukhuset med Kenny bakom oss.
- Det kommer nog att gå bra, sa jag för att lugna henne lite.
Hon log och kysste min kind.
Sedan ropade de upp hennes namn och vi gick in.

(lyssna medans du läser) :)

(Sofies perspektiv:)

-Välkomna, varsegod och sitt! Du kan sitta där så kan du vara vänlig och sätta dig där, sa doktorn vänligt och gjorde en rörelse med sin hand som visade att jag kunde sätta mig i "sängen" och Justin på en stol bredvid. Vi gjorde som han sa åt oss och slog oss ner.

- Jo, vi gör ju denna kontrollen för att se att barnet mår bra & så, sa han och jag gjorde en enkel nick till svars. "- Och allt har gått bra än sålänge?" fortsatte han sedan, "Du har inte märkt något annorlunda på senaste tiden eller så?" sa han så vänligt som möjligt.

- Nej. Jag har mådde väldigt dåligt ett tag, men jag har mått bra den senaste veckan iallafall.

- Så bra, då är allt som det ska! Vad sägs om att börja på en gång? Låter det bra? sa han och började sedan att fixa med några saker, vad det var såg jag inte riktigt för han gjorde det bakom en stor skärm.

- Nu ska vi se här, sa han och drog sedan upp min tröja. Han började smeta ut en slags gelé på min mage.

- Nu så, nu kommer jag att ta den apparat och dra runt på din mage. Vill ni se barnet eller inte?

Jag kollade på Justin och han nickade och mimade sedan "välj du".

- Ja det vill vi, sa jag så vänligt som möjligt.

- Okej, sa han och tog fram något som nästan såg ut som en liten "data skärm". Här på kan ni kolla, sa han och tog sedan tag i en "ultraljudsapparat" och drog försiktigt fram och tillbaka på magen. Jag väntade ivrigt på att se vårt lilla barn, vår flicka eller pojke, komma upp på skärmen. När jag sedan ser ett litet barn så kollar jag på Justin och ser att han är släpper några tårar ner för kinden, glädje tårar såklart, även så jag.

- Justin, du ska bli pappa, sa jag och for upp med ett leende och han kramade sedan om mig.

- Förlåt för att jag gör er ledsna, men jag måste meddela att... sa doktorn sedan allvarligt. Justin släppte sedan taget om mig och vi båda såg på doktorn med uppspärrade ögon, vad var det han skulle säga?

- Meddela vadå? sa Justin med en orolig röst.

- Jag är ledsen... fortsatte doktorn sedan.

- LEDSEN FÖR VAD? nästan skrek vi båda i kör.

- Barnet är dött, sa han sedan och kollade ner i golvet.

Det kunde inte vara sant! Det hela är en mardröm, snälla säg att jag drömmer. Jag drömmer, jag drömmer, jag drömmer, satt jag och sa tyst för mig själv.

- Jag är ledsen, det är inget vi kan göra något åt.. Det är ganska vanligt att detta händer, igen, ifall man fått missfall tidigare. Jag kollade på Justin och hans uttryck hade ändrat helt och hållet. Från att ha de där underbara tårarna så hade han nu återgått till hemska tårar som bara flödade. -Inte igen... sa han och krama sedan om mig, hårt, och drog min intill hans famn.

OOOOHSHIIT, VAR DETTA VAD NI VÄNTAT ER? KOMMENTERA!!! :)

Ursäkta för att den inte blev längre men ska iväg på träning!

KYSS / KARRO & AMANDA :D (släng gärna en kommentar ifall ni kollat in våra bloggar) ^^

Kommentarer

» jennie

jaa barnet är borta !!! men ledsen för justin och sofies fall men det var ju elijots barn så det var tvungen att gå bort !!! meeer !!!!

2011-04-05

19:46:42

» Hanna

Alltså, den här storyn är nog den bästa jag NÅGONSIN läst, och tro mig... jag har läst riktigt många. Men jag vill ha meeeeeer!!!!!! Det var synd att de förlorade barnet... igen. Men om man ska vara posetiv med det så slipper ju Sofie säga att barnet var Elijots. Hehe :) Och seriöst ni beskriver mer på den här novellen än en bok jag lånade från biblioteket, det uppskattar jag :D

2011-04-05

20:21:17
URL: http://justinbieberlovestorybyme.blogg.se/

» emmat

Det var ju egentligen bra så slipper hon säga till Justin att det var Eliots barn, men Meeeeeeer!! :)

2011-04-05