- Och vad sa han då?
- Att gjort var gjort men att han gilla mig.
- Sofie, det är verkligen som han säger. Han har skinit upp varje gång han har sett dig och det märks att han verkligen gillar dig. sa jag och kolla sedan osäker på henne.
- Det är faktiskt sant.. Han snackar om dig jämt. sa Christian och kom nu in i rummet.
- Har du hört allt??
- Ja, jag har stått här utanför, förlåt. Men Sofie, han gillar dig! Lita på mig, jag vet...
- Jag vet, han har själv sagt det men... ooo vad komplicerat allt är! Jag har börjat gilla Justin, tror jag.. och det är det som gör allt så himla jobbigt. Hur kunde han göra så mot mig om han gillar mig så mycket? Hur kunde Johanna gjort så mot mig? Hon visste ioförsig inget om det mellan mig och Justin, men hon borde ha anat, eller?

---

Justins perspektiv:
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till eller vart jag skulle ta vägen så jag åkte mot Mathilda. Christian skulle antagligen vara där, hoppas jag iallafall. Efter en stund så var jag äntligen framme vid Mathilda jag pakerade bilen på garageuppfarten och knacka sedan på. Efter några sekunder så var det någon som öppna, det var Mathilda.

- Eh hej! sa jag och försökte låta lite glad, men det var jag egentligen itne. Jag mådde skit.
- Hej Justin.. sa hon, hon verkade sur, men varför?
- Är Christian här?
- Aurå, kom in. sa hon och jag klev in. Hon ledde mig in till hennes vardagsrum.
- Vänta här så kommer Christian snart. Hon sprang till trappan och ropa på Christian och han kom snart nerspringandes. Innan han kom in hit viskade Mathilda till honom, det lät som att hon sa något om mig.
- Hey bro! sa jag och reste mig för att göra vårt handslag men han sa bara hej och gick sedan och satte sig i andra änden av soffan.
- Varför är du här?
- Jo asså, jag behöver verkligen din hjälp. Jag har sabbat en grej totalt.
- Jo tack, jag vet.. sa han och slog sedan på teven men jag stängde av den.
- Vadå "jag vet"? sa jag och kollade sedan på han.
- Jag vet betyder att jag vet... sa han lite argt.
- Jag fattar inte, men jaja.... Det har iallafall hänt en sak..
- Ahúm...
- Jo asså, jag har varit en skitstövel och jag ångrar verkligen allt jag gjort.
- Men Justin, kom till saken för fan! sa Christian och lät riktigt irriterad.
- Jo asså, som du kanske märkt så har det var lite.. spänning kan man säga mellan mig och Sofie och....
- Och...?
- och jag har lixom inte varit helt ärlig..
- Nähe?
- Nä, alltså jag har inte varit på interljuver som jag sagt..
- Nehe, vart har du vart då? sa han med en kaxig röst.
- Jo asså, jag har varit och träffat Johanna.. sa jag och fick nu en klump i halsen.
- Jag vet, är du klar nu? Då kan du sticka.
- H-h-hur v-vissste d-d-du-u?
- Sofie har berättat allt för Mathilda och jag tjuvlyssna..
- Så du vet allt det andra också då? sa jag och kollade osäkert på honom.
- Yepp! Men är du klar eller? Vi ska äta nu. Hejdå. sa Christan och började gå ut ur vardagsrummet.
- Christian snälla, vänta! skrek jag och han vände sig om.
- Du förstår inte, det var inte meningen.. Jag trodde att jag aldrig skulle få Sofie och...
- Och istället vänstrar du med hennes bästa vän eller vadå?
- Det var inte meningen att hon skulle få reda på det..
- Men seriöst, du fattar väl att hon för eller senare skulle märkt det.
- Jag vet, men det var idag jag tänkte göra slut på allt med Johanna, men vi kysstes och Sofie kom och ja..

Christian kollade på mig med en blick som att jag var dum i huvudet så jag tänkte att det var bäst att gå. Jag gick mot dörren och innan jag gick ut vände jag mig om och kolla på Christian och Mathilda. De båda stod där och bitch blicka mig. Det hördes sedan lite knark från trappan och jag kollade ditåt, längst upp så stod Sofie.