Anonym om You change my life - episode 119:
Jätte bra!! :D Men bara en liten fråga... vad har hänt med er header? Eller ska ni inte ha någon? ;)

---

Svar: För det första: TACK! :D
För det andra.. jag vet faktiskt inte!? Den är lixom spårlöst försvunnen på något sätt.. Vi trodde först att blogg.se laggade eftersom att det brukar göra det ibland, men nu har den varit borta i över en vecka... Vi måste ju lixom ha en header så jag ska prata med Karro och höra om någon kan fixa en ny till oss... Är det någon av er läsare som gör typ gratis headers, i photoshop kanske?
Sedan vill jag önska er en härlig Valborg och hoppas ni har det toppen!
Nästa kapitel kommer väl typ imorgon, kram!

/AMANDA & KARRO.


Bilden har jag tagit. Det är min bakgrundsbild på min mobil och jag kände att jag behövde dela det på denna bloggen, för jag menar, hur söt är inte Justin på bilderna egentligen!? Hihi :)

- Sweeeetie, vi är nästan framme, vi ska landa om bara en liten stund, dax att vakna! sa jag till Justin samtidigt som jag puttade till han lite lätt. Han öppnade sakta ögon, han kisade och såg sen på mig. Han såg nyvaken ut, vilket som han var, och såg ut att vara besvärad av ljuset som trängde sig in genom alla fönster på planet. Han satte sig riktigt upp i stolen, gav mig en snabb puss med hans perfekta läppar och spände sedan fast sig, redo för landning.

---

Alla phs: weheartit.com


Marry you - Bruno Mars (lyssna samtidigt)

När vi gick genom flyplatsen var allt lungt, tills vi kom ut. Paparazzis överallt!
Det var massa säkerhetsvakter som hjälpte oss till en bil och sedan körde vi fort därifrån.

När vi kom fram blev jag helt stum. Justin sa innan bröllopet att han skulle ta hand om alla bokningar till resan. Så jag visste egentligen ingenting, förutom att vi skulle till Hawaii.
Hotellet var så högt att man inte ens kunde se toppen av det och man såg att varje hotellrum hade panoramafönster mot stranden. Jag log litegrann och skakade på huvudet. Justin vände sig mot mig med ett brett leénde och frågade "gillar du det?"
Jag hade tappat talförmågan så jag nickade bara ivrigt. Han skrattade lite lätt och gick ut ur bilen. Han sa att personalen skulle ta hand om våra väskor så vi gick hand i hand in i hissen.
Justin tryckte på den 24 knappen. Högst upp på hotellet.
Jag vände mig mot honom och sa:
- Du anar verkligen inte hur mycket jag älskar dig!
- Tja, eftersom att du sa ja till att gifta dig med mig kan jag väl tänka mig att du älskar mig ganska mycket? sa han på ett litet skämtsamt sätt.
- Ganska mycket? Haha, är du galen? Jag älskar dig otroligt otroligt mycket. To the moon and back, and then to the sun and back, u see?
Han skrattade, men kysste mig nästan direkt efter hans lilla skrattanfall. Sedan kände jag plötsligt inte marken under mina fötter.
- Justin, haha! Vad gör du?
- Vi är nästan uppe nu, och är det inte så man brukar göra? U know.. bära kvinnan över tröskeln?
- Haha, jo det brukar man ju! sa jag och kysste honom sedan.
Hissen öppnades och han gick ut med mig i famnen.
- Jag är inte för tung va? Jag vill inte att du ska få ryggskador... sa jag försiktigt.
- Haha, är du galen? Nej du är inte för tung! sa han och log.
Jag log tillbaka och han lyckades på något sätt dra upp en nyckel ur sin ficka. Han låste upp våran hotellrumsdörr och sedan bar han mig in över tröskeln.
Jag skrattade och han smällde igen dörren med foten. Sedan började han kyssa mig mer och mer intensivt. Hans händer hamnade under min klänning och mina händer lossade knapparna på hans skjorta.
Vi backade bakåt mot sängen, men Justin backade lite för mycket så helt plötsligt låg han ovanpå mig.
Vi båda brast ut i skratt och jag försäkrade mig fem gånger att det inte gjorde ont.

Vi fortsatte med vårat kyssande och vid det här laget låg både hans och mina kläder på golvet. Innan bröllopet hade jag shoppat lite underkläder inne på Victorias secret bara för Justins skull och jag var nästan 100% säker på att han gillade det.
Tillslut var vi båda så upphetsade så vi kunde inte vänta längre. Han drog fram en kondom från min kuvertväska och drog på sig den.
Några sekunder efteråt var han inne i mig. Vi höll på väldigt länge och när vi båda kommit rullade han av mig och vi båda låg och pustade ut, helt svettiga.

Vi kollade på varandra och efter ett tag frågade Justin: "duscha?"
Jag nickade och vi sprang in i duschen.
När vi var klara la vi oss med handdukar på sängen och pustade ut.
- Det du sa i kyrkan idag var helt otroligt Justin, det var så himla fint!
- Ska du säga min älskling, det du sa var helt amazing!
Jag kysste honom och rätt som det var knackade någon lätt på dörren.
- Det är säkert väskorna, sa Justin och gick ut, med handduken om höfterna.
Han öppnade och jag hörde en annan mans röst. Justin tackade och sedan stängdes dörren.
Jag gick ut till Justin i hotellhallen och där stod han lutad mot sin väska och plockade upp nya kläder. Jag följde hans exempel och plockade upp en söt klänning och ett par kilklackskor.
Vi klädde på oss och fixade till oss litegrann innan vi gick ut på Hawaiis gator. Vi gick längs strandpromenaden, hand i hand och kollade på solnedgången.
- Sist gång vi kollade på en sån fin solnedgång var när jag friade till dig, sa Justin sedan.
Jag vände mig så att vi stod ansikte mot ansike.
- Ja, och nu är vi Mr och Mrs Bieber, sa jag och mitt leénde blev bara bredare och bredare. Justins också.
Han tog sedan tag om min nacke och våra läppar möttes i en lång kyss.
Efter ett tag gick vi vidare och stannade utanför en restaurang. Den var väldigt lyxig och det fanns en trappa upp till ingången. När vi kom in kom vi först in till en hall, som var väldigt stilren med stengolv och en kristallkrona i taket. På ena väggen såg det nästan ut som en walk in closet, men det var där alla restaurang gäster fick sina jackor hängda.
Eftersom att vi inte hade några jackor på oss visade en kypare snabbt oss fram till nästa sal där själva restaurangen låg. Det var nästan fullbokat och han visade oss till ett bord som låg lite mer avsides.
Vi satte oss och han gav oss menyn.
- Herregud Justin! Det är verkligen sjukt fint här inne, sa jag, fortfarande helt förtrollad av stället.
- Hehe, ja, jag vet. Det är jättesvårt att få bord här inne också så jag bokade faktiskt för typ 1,5 månad sedan.
- Va? Oj, tack för allt Justin! Verkligen tack, älskling.
- Jag älskar dig, sa han och böjde sig fram över bordet. Jag gjorde det samma och vi möttes i en kyss.
När vi sedan satt oss igen sa jag "jag älskar dig."

Vi bestämde oss för att äta lax med någon sås och potatis. Vi lämnade restaurangen runt halv elva, mätta på både förrätt, huvudrätt och efterrätt.
Vi fortsatte gå hand i hand runt om i staden och vi kollade i de affärerna som fortfarande var öppna. När klockan blev kvart i tolv gick vi tillbaka till en nattklubb som vi sett påväg till restaurangen tidigare idag.
Det tog inte så jättelång tid innan vi blev insläppta så där dansade vi hela natten lång sedan och hade sjukt kul! Det var några fans som hade kommit fram under kvällen men eftersom de visste att vi var på smekmånad hälsade de bara lite glatt och vissa tog ett snabbt kort. Justins fans är otroligt snälla. Och Justin, min kära man, han är helt otroligt amazing, jag hittar nästan inga ord för hur mycket jag älskar honom.

---

HEEEY! Förlåt för att ni fick vänta ett tag för detta kapitlet. Men nu är det här! Vad tycker ni? Bra/dålig?
Hoppas ni inte har tröttnat på att vi är sega på med uppdateringen, men vi har somsagt en fritid utanför dataskärmen. Men nu är det iallafall slutspurten! Snart kommer ju nästa novell!!!
Men det är några episoder kvar på denna ;)
KOMMENTERA PÅ NUUUUUU!!!

/AMANDA & KARRO. (vi gillar kommentarer på våra bloggar med :D)

"Du får nu kyssa bruden" sa prästen och jag började kyssa perfekten. Det var den mest perfekta kyssen någonsin, denna kyss slog allt.

---

Alla ställde sig upp och apploderade. Jag och Sofie kollade på varandra och log, sedan tog vi tag i varandras händer. Musiken började spelas igen och vi vandrade ut hand i hand genom kyrkan.
När vi väl kom ut stod våra vänner och släkt och kastade ris på oss. 

Hej fina läsare!
Förlåt igen för att vi inte uppdaterat någonting. Men har ni sett vädret eller? Sjukt varmt och fint! Klart man inte sitter inne då, håller ni inte med mig? ;)
Iallafall, jag har inte hört någonting från Karro på några dagar heller så jag antar att hon också är ute och njuter av vädret. :)
Men håll ut! Det kommer episoder när det kommer, men så länge kan ni ju lägga till oss på bloglovin, om ni inte redan har gjort det, och sedan kan ni kolla in våra privata bloggar!
Förresten är det något knas med våran header... Ser ni den? För det gör inte vi...
Sedan vill jag även önska er alla en Glad påsk!
IM OUT!

/AMANDA & KARRO.

Justins perspektiv:
När jag såg henne gå i mitten av kyrkan kunde jag inte släppa blicken från henne. Hon såg ut som en prinsessa hämtad ur en perfekt saga. 
Hennes ansikte sprack upp i världens leénde när hon mötte min blick och jag fnissade lite för mig själv. 
Där var hon... min prinsessa, som jag kommer att ta hand om i vått och torrt.

Precis innan vi somnar hör jag henne säga "jag älskar dig Justin".
Jag log och sa "jag älskar dig med min fina prinsessa".

---

Sofies perspektiv, ca 1 månad senare:
- JUSTIN!!! kan du hjälpa mig att knäppa min klänning?
Han gick med snabba steg från hotellbadrummet med halvtorrt hår. Han ställde sig framför mig och log litegrann.
- Vad behöver du hjälp med älskling?
Han hade tydligen inte hört mitt rop på hjälp när han haft på hårfönen.
- Knäppa klänningen.
Han gjorde en gest åt mig att jag skulle vända mig om och det gjorde jag. När han hade dragit igen dragkedjan i ryggen gick han tillbaks in i badrummet och fortsatte med att föna sitt hår.
Vi var i Los Angeles för en filmpremiär och vi skulle gå på röda mattan om 30 min.

Det går galant med bröllopet förresten! Nästan alla tackade ja till inbjudan och vi har letat präst, kyrka osv. Men den perfekta klänningen har jag inte hittat än...

Justin gick ut ur badrummet, lika snygg som alltid och en del inom mig dog alltid lite smått.
- Är du klar? frågade han.
- Yes! Är du?
- Yep, taxin kommer om några minuter, sa han samtidigt som han tog upp sin iPhone som låg i sängen och la den i fickan.
- Ska vi gå ner?
- Japp! Men vi får nog knacka på Ryan först och kolla om han är klar.
Ryan följde med oss på den här filmpremiären eftersom att han numera bor hemma hos Justin. Eller iallafall för någon månad. Eftersom att han var Justins best man ville han hjälpa till med bröllopet.
Några minuter senare stod vi alla tre på gatan, omringade av paparazzis vid det här laget, innan taxin kom, några minuter senare än den skulle varit här.
Vi alla satte oss i taxin med en suck. Att de aldrig tröttnar.... Fast nu när Justin och jag har gått ut med att vi skulle gifta oss blev det självklart värre, men vi hanterade det bra och försökte ignorera dom så mycket som det gick.

Efter en hektisk kväll, fast med gott sällskap, men väldigt, väldigt mycket paparazzis klampade vi in på hotellrummet med värkande fötter. Efter filmen var vi på efterfest som var galet rolig.
Justin sträckte ut sig på den stora hotellsängen medans jag gick in på toaletten för att ta bort smink osv.
Justin beställde upp room service mat och avslutade sedan kvällen i sängen.

En dag kvar till bröllopet:
De senaste månaderna har gått otroligt fort. Vi har varit fullt upptagna med bröllopsplanering och Justin har haft musiken att tänka på också.
Numera får jag hemskolning, men jag besöker min gamla skola ibland ändå.
Jag och Mathilda var i en bröllopsklännings butik häromdagen och sett den perfekta klänningen. Jag köpte den med en gång. Den var utan axelband, med ett långt släp och en massa små diamanter på bröstet. De hade sytt om lite här och var så att jag skulle bli helt nöjd.

Justins perspektiv:
En dag kvar. Sedan skulle vi officiellt bli Mr och Mrs Bieber. Nu hade även Chaz och några andra vänner från Stratford anlänt och även min mormor och morfar, pappa, syster, bror och alla andra.
Klockan var nu väldigt mycket och alla andra i huset sov. Men inte jag. Jag var så nervös. Tänk om jag skulle säga fel? Eller att Sofie inte vill gifta sig längre?
Nej! Jag kan inte tänka så. Skärp dig Justin, intalade jag mig själv.
Innan tankarna tog över helt lyckades jag somna och jag vaknade några timmar senare av alarmet. Jag steg sakta och försiktigt upp utan att försöka väcka någon annan, när jag såg att Ryan och alla andra inte låg och sov på sina madrasser.
Jag fick lite småpanik i några sekunder men sedan såg jag Ryan komma in genom dörren visslandes på Baby.
- BIEBER! Tänkte precis väcka dig. Idag gäller det!
- Ja! Längtar tills jag får se Sofie. Jag har inte fått se klänningen än eftersom att Sofie menar att det bringar otur.
- Seså, hoppa in i duschen med dig nu!
Jag gjorde som han sa och tog en lång dusch för att lugna mina nerver. När jag stått där ett bra tag utan någon framgång stängde jag av vattnet och började göra iordning mig.
Usher och Scooter kom förbi och stannade med mig tills det var dags att åka. De försökte lugna mig, men utan framgång där med.

Vi åkte limmo ett litet tag innan vi kom fram till den enorma kyrkan. Det var några timmar kvar så det hade inte börjat anlända folk än.
När vi slog upp dörrarna log jag. Det var så fint, med alla blommor och allt!
Jag hade på mig en svart kostym från D&G, skor från Armani och håret var stylat av min stylist, Ryan Good.
Jag satte mig på en bänk längst fram och beundrade kyrkan.

Sofies perspektiv:
Jag var så sjukt nervös! Tänk om Justin inte skulle stå där framme när jag gick där?
Nej, sluta Sofie, tänk inte så!
- Sofie, vad är det du tänker på? undrade min mamma i den högra sminkstolen bredvid.
- Nej, inget speciellt, ljög jag.
- Du ser nervös ut, sa Mathilda i stolen vänster om mig.
- Det är jag också.
- Det kommer att gå hur bra som helst! Oroa dig inte! sa mamma lugnande och strök mig på armen.
Jag log och blundade.

När jag sedan kollade mig i spegeln såg jag faktiskt magisk ut. Den perfekta klänningen var på, sminket och håret var näst intill perfekt och jag hade gulliga blommor i min hand.
- Det är dags nu.
Mamma stack in huvudet genom dörren. Jag tog ett djupt andetag och log för mig själv. Jag följde sedan efter mamma ut genom kyrkkorridoren och mötte pappa som stod någon meter framför mig.
Mamma log, pussade mig på kinden och gick och satte sig på sin plats i kyrkan.
Pappa log mot mig och sa:
- Vad fin du är!
- Tack pappa, sa jag och log tillbaka.
- Det kommer att gå bra. Och dessutom är Justin en angenäm kille. Eller ska jag säga man nu?
Han skrockade lite och jag log.
När musiken började spelas såg jag Mathilda gå in med en bukett.
Sedan var det min tur.

Justins perspektiv:
När jag såg henne gå i mitten av kyrkan kunde jag inte släppa blicken från henne. Hon såg ut som en prinsessa hämtad ur en perfekt saga.
Hennes ansikte sprack upp i världens leénde när hon mötte min blick och jag fnissade lite för mig själv.
Där var hon... min prinsessa, som jag kommer att ta hand om i vått och torrt.

---

Aaaaaw! Hur gulligt!? Del två kommer när vi har tid, så håll uuuuuut!
Vill förresten ursäkta för den dåliga uppdateringen, men vi har ju lov nu och då sitter man ju inte så mycket vid datorn. Plus att det har varit så fint väder också, ett till exempel varför man inte sitter inne ;)
Men kommentera ändå =)

PUSS AMANDA & KARRO.

Där satt vi i flera timmar, vi gjorde ett "speciellt" kort till varje gäst. Det var viktigt att få våran sömn, imorgon skulle dagen vara fylld av klipp, klist & slit.

---

Vi vaknade dagen efter av väckarklockan. När vi klätt på oss gick vi med tunga steg ner till köket där både mamma och Charlott satt och drack kaffe.
Vi sa godmorgon allihopa och jag och Sofie åt lite frukost innan vi satte igång.

Några timmar senare:
- Alltså jag har ju typ limmat ihop mina fingrar eller något, sa Sofie som var så frustrerad som det bara gick.
- Kom igen nu Sofie, vi har bara några få inbjudningar kvar, sa hennes mamma och log litegrann.
Sofie suckade och fortsatte.
När vi äntligen var klara addresserade vi alla inbjudningar och jag och Sofie tog bilen till en kiosk och köpte massa frimärken som vi satte på alla brev. Sedan skickade vi iväg dom.
Vi gick hand i hand mot bilen sedan och Sofie frågade om vi kunde åka en sväng till Mathilda. Christian skulle säkert vara där också.
Vi åkte dit och vi hade gissat rätt - Christian var där. Vi möttes av kramar från alla möjliga håll och alla var så uppspelta och pratade i mun på varandra.

Sofies perspektiv:
- Christian, nu måste jag kidnappa din flickvän, aka min bästa vän för lite planering, ni två kan sitta och leka eller någonting. Jag fick en liten Alice-känsla från Twilight när jag sa det och sedan log jag mot Mathilda.
Vi sprang upp till hennes rum och satte oss på hennes säng.
- Så, Mathilda, vi har varit vänner - Bästa vänner - så länge som jag kan minnas. Vi har alltid stått på varandras sida och vi har gått igenom så mycket tillsammans. Både ont och gott. Det skulle kännas konstigt om inte du stod bredvid mig på bröllopet, så nu frågar jag dig, bästaste Mathilda, om du vill vara min brudtärna.
Hela hon lyste upp och sedan kastade hon sig i min famn.
- SÅKLART JAG VILL!
Hon pussade mig på pannan och ställde sig sedan upp.
- Vi måste börja planera typ.... NU! hon var nu helt hyper och sprang och hämtade datorn och vi satt och kollade på lite inspirationsbilder till bröllopet. Cermonin, tårtan, klänningen, smekmånaden.. ja, allt!

Justins perspektiv:
Jag var tvungen att åka hem och ringa ett väldigt viktigt samtal så jag gick upp och sa det till M & S. Christian gick upp till dom och kom med förslag.
Jag satte mig i bilen och åkte hem. När jag väl var inne ringde jag min allra bästa vän - Ryan.
- Hello? hörde jag i andra änden.
- Brooooo! Hey!
- HEY BIEBER!
- Kan du logga in på skype? Jag har en viktig sak att säga, sa jag ivrigt.
- Loggar in nu, vi hörs snart!
Jag loggade också in och snart såg jag Ryans ansikte på skärmen. Vi snackade lite allmänt och sedan släppte jag bomben.
- Ryan... jag har en viktig sak att berätta.
- Ja du sa det förut. Har det hänt något?
- Ja, något underbart bra! Jag friade till Sofie i Venedig och... HON SA JA!!!
Ryan ställde sig upp och hoppade runt lite i sitt rum.
- VAD KUL JUSTIN!
- Så därför har jag en annan viktig sak att säga.. Du är min allra bästa vän och, det skulle vara kul om du ville vara min best man?
- SJÄLVKLART BRO! skrek han. - FYYYY VAD KUL! NÄR? VART? nu hoppade han runt än en gång och i bakgrunden hörde jag hans mamma öppna dörren, och nu såg jag henne också.
- RYAN! Vad är det du håller på med!? hörde jag henne säga. Sedan kollade hon på dataskärmen och jag vinkade glatt till henne.
- Åh hej Justin!
- Hej! Jag berättade just för Ryan att jag ska gifta mig och att han ska vara min best man.
- Åh nej men vad kul Justin! Ha det så bra! hon gick och stängde dörren.
- Shit va kul man! sa Ryan sedan.
- Håller med dig helt och hållet. Bröllopet är iallafall om 3 månader så det är snabba ryck som gäller. Vill du komma ner i några veckor så kan vi umgås och planera lite om du vill?
- Självklart! Vi har ju sommarlov nu. Men jag bokar ett flyg som går om några dagar.
- Gör det! Azum!
Vi fortsatte att prata i ungefär 1 timme och sedan hörde jag att mamma kom in genom ytterdörren. Jag sa hejdå till Ryan och gick ut till mamma, och jag såg att hon hade med sig hämtmat, mums!
Vi åt och umgicks tills klockan blev ungefär 10, sedan smsade Sofie om jag ville komma över och självklart ville jag det. Hennes föräldrar var inte hemma så vi hade huset för oss själva. Sweet!
När jag klampade in genom dörren sprang Sofie i världens fart mot mig och smällde igen dörren. Hon började att kyssa mig överallt och jag fattade direkt vad hon ville. Jag tryckte upp henne mot väggen och mina händer vandrade in under hennes tröja. Hon stönade litegrann och jag blev ännu mer upphetsad.
Vi förflyttade oss till hennes säng och avslutade där.
Precis innan vi somnar hör jag henne säga "jag älskar dig Justin".
Jag log och sa "jag älskar dig med min fina prinsessa".

---

Förlåt x1000 för dålig uppdatering! Men det är lov nu och vi har ett liv utanför dataskärmen också och jag hoppas att ni förstår det.
Ville också säga att snart är denna novell slut, så vad har ni tyckt om den? Det kommer några episoder till och sedan börjar vi med en helt ny! Men kommentera på nu!   PUSS.

/AMANDA & KARRO.

Vi duschade, klädde på oss och fixade oss. Sedan gick vi ner och åt hotellfrukost.
När vi var klara vandrade vi ut i staden igen och när vi fick syn på en ledig gondol gick vi dit och frågade om han var ledig. Det var han, så vi satte oss och mannen började ro i kanalen.
Först satt vi tysta. Ingen pinsam tystnad, utan en behaglig. Sedan kände jag att Justin kollade på mig och jag mötte hans läppar med mina.
Allt var perfekt just nu.

---

2 dagar senare @ hemma i Atlanta
- Tack så jättejättemycket för resan. Den var verkligen helt underbar. Och tänk att vi ska gifta oss. Är hur lycklig som helst! sa jag uppspelt när vi låg hemma i min säng, jag och Justin. Blivande Mrs och Mr Bieber.
- Ingen fara, jag hade det verkligen otroligt bra, tillsammans med dig, sa han och kysste min panna. - Men, Mrs Bieber, när ska vi berätta för våra föräldrar och vänner?
Jag log och tänkte efter. Det var natt här och vi båda var jetlaggade och kunde inte sova.
- Vi kan ju börja med att bjuda över Pattie hit imorgon på middag, och så berättar vi för dom då.
- Ja det blir bra. Vi kan laga mat, haha.
- Hehe, ja det kan vi. Men det blir bra.

Senare:
Jag vaknade först och slängde direkt en blick på klockan. Kvart över tolv.
Jag suckade lite lätt och gick sedan in i badrummet för att ta en dusch. När jag var klar slängde jag på mig ett par shorts och en t-shirt och sedan öppnade jag resväskan som också stod inne i min garderob. Jag började att slänga ut alla kläder och lägga tillbaka smycken i mitt smyckesskrin.

- Jag vet inte... efter allt ont som vi för med oss, det kanske inte är meningen att det ska vara du & jag... sa hon och kollade sedan ner på mig. Hon hade tårar i ögonen och såg ganska sorgsen ut. Ville hon verkligen inte? Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera när jag hört hennes ord. Vad fan hade jag gjort? Jag har förstört alltihopa!

Vi gick runt i Venedig, hand i hand, längst gatorna bland alla mysiga restauranger. Vi kunde inte riktigt bestämma oss för vart vi skulle äta, men vi bestämde oss tillslut för att äta på A Beccafico.

---

Sia - My love. (Lyssna samtidigt)

Jag var riktigt nervös inför en sak som jag skulle göra senare... Hoppas det blir bra och att hon reagerar positivt...
- Justin, vad är det du går och grubblar på? frågade Sofie och när jag kollade på henne log hon med hela ansiktet.
- Hehe, ingenting älskling.

Någon minut senare kom kyparen fram till vårat bort och gav oss beställningsmapparna.
- Så, min sköna, vad är du sugen på? frågade jag med italensk brytning.
Hon började skratta och böjde sig fram och kysste mig på kinden.
- Ja du, mr italiano, jag vet inte faktiskt.. Vad sägs om att dela på en stor italiensk pizza tillsammas?
- Det blir toppen.

Kyparen kom tillbaka och vi beställde.
När han gått iväg igen satt jag och kollade på henne. Hon var så fin i sin svarta klänning och ett par örhängen jag gett henne.
- Hellooo, Justin, jorden anropar, hörde jag Sofie och hon satt nu och viftade med händerna.
- Justin, vad är det du går och grubblar på egentligen?
- Att du är så fin. Inte bara ikväll, utan alltid. Vad du än har på dig, eller hur du än är sminkad, så är du alltid fin. Speciellt när du skrattar, vet du det?
Hon log och jag såg att hon rodnade litegrann.
- Justin, min finaste Justin. Du är en av de viktigaste personerna i mitt liv, och jag skulle inte klara av att förlora dig igen. Jag älskar dig my favorite boy.
- Och jag älskar dig my favorite girl.
Hon la sin hand över bordet och jag tog upp den och kysste den. Hon fnissade till och log sedan.

Vi satt och pratade när kyparen kom ut med pizzan. Vi tackade och högg sedan in.
Vi båda var verkligen hungriga.
Medans vi åt satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag är så glad över att jag äntligen hittat den rätta tjejen i mitt liv. Det var henne, Sofie Clara Brown, som jag ville spendera resten av mitt liv med.
Inget kunde stoppa oss nu. För vi var starkare än någonsin, efter allt vi gått igenom.
- Haha, Sofie, kommer du ihåg hur vårat första möte var?
Hon log och jag såg att hon tänkte tillbaka. Det gjorde jag med.

Tillbakablick från episode 2, Sofies perspektiv:
Mitt i mitt drömmande vid mitt skåp var det någon som sprang in i mig. Jag föll mot marken med en hård smäll.
- Vad fan håller du på med? Se dig för. fräste jag åt han, inte allt för högt så att alla inte skulle höra. Jag böjde mig ner och började sedan plocka upp mina saker som hade ramlat ner i golvet. Jag kände inte igen kille som sprang in i mig, jag hade aldrig sätt han förr, men han var brunhårig, brunögd, hade en svart t-shirt och ett par jeans. Vem var han?
- e-eh förlåt, vänta så ska jag hjälpa dig. sa killen som sprang in i mig och försökte att hjälpa mig att ta upp mina saker, men jag sa åt han att jag inte ville ha hans hjälp och att jag klarade mig själv.
- Vad kan jag göra för att gengälda dig?
- Ingeting, gå här ifrån. sa jag och smällde sedan igen mitt skåp och började gå ut mot skolgården där jag visste att Mathilda och Johanna stod och vänta på mig. När jag vände mig om såg jag att killen sprang efter mig, vem var han egentligen? Jag stannade upp och vände mig om mot honom.
- Seriöst, vad är det du vill? sa jag och började sedan gå. Han fortsatte att springa efter mig och grabb sedan tag om min arm.
- Släpp mig! Vad är det du vill?
- Jag vill kunna göra dig en tjänst.
- Jag har sagt att du kan gå. sa jag lite små surt.
- Kan man iallafall inte få bjuda dig på fika iallafall?
- Gå på fika med en okänd man som nyss sprungit in i en? Nej tack, jag passar.
- Vadå, vet du inte vem jag är? sa han och kollade chokat på mig.
- Hur skulle jag kunna veta det? Du är väl någon sista års elev eller något.
- Jag är Justin Bieber. sa han och kollade frågande på mig.
- Jaha? sa jag och kollade frågande tillbaka.
- Vet du fortfarande inte vem jag är? sa han och kollade helt chokerande på mig.
- Nej, tyvärr killen. sa jag och vände sedan om ryggen mot han och gick ut mot Johanna & Mathilda.

Tillbakablick från episode 3, Sofies perspektiv:
- Hallå? Det är Sofie.
- eh ja, hej! Det är Justin... sa han med en lite darrig röst. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
- Jaha..
- Varför svarade du inte innan?
- Inte sett att du ringt eller smsat. sa jag med en iskall röst.
- Får jag bjuda dig på fika ikväll eller?
- Nej tack, jag passar denna gången också. Någon annan dag maybe. sa jag & skrattade lite.
- Okej. sa han lite dystert på andra sidan luren.
- Jepp. sa jag, även nu så var jag helt iskall.
- Men vi ses väl imorgon då? Heydå.
- Det hoppas jag inte, hejdå. sa jag torrt och la sedan på.

Vad elak jag kände mig, men han brydde sig väl inte särskilt mycket. Har var ju sååå känd så varför lägga ner tid på mig? satt jag undrande.

Nutid, Justins perspektiv:
- Fyyy vad elak jag var mot dig då! Varför slösade du ner så mycket energi på mig, jag som var så jäkla dryg då!? sa hon, lite chockat.
- Jag såg med en gång att du, Sofie, var den rätta tjejen.
Hon log och sa sedan:
- Tiderna har verkligen förändrats. Jag är inte dryg längre, jag har hittat den rätta killen och jag är hur lycklig som helst! Allt tack vare dig Justin!
Jag blev helt varm inombords.

2 timmar senare:
- Maten var sjukt god, ellerhur Justin? sa Sofie som hoppade bredvid mig, istället för att gå.
- Ja verkligen! Är du hyper eller? Haha, sa och tog tag i hennes hand och kramade om henne istället.
- Haha, efter den där sockerbomben till efterrätt, så ja, haha!
Jag log och nu var vi på en bro. Och vi hade solnedgången framför oss. Sofie, som nu hade lugnat ner sig lite, stod och kollade ut mot vattnet.
- Vad fint det är... viskade hon.
Jag tog tag i båda hennes händer och vände henne mot mig. Jag såg henne i ögonen och släppte sedan taget om hennes händer igen.
Hela jag darrade jag nervositet. Jag är inte ens såhär nervös när jag ska uppträda för 20 000 pers. Men sedan tog jag ett djupt andetag och gick ner på ett knä.
- Sofie, om det inte hade varit för dig hade jag inte varit såhär lycklig som jag är nu. Du gör mitt liv helt. Så därför undrar jag, Sofie Clara Brown, om du vill gifta dig med mig och bli Mrs. Bieber Brown?

---

Ååååh så fint! Ellerhur? MEN VAD KOMMER HON ATT SVARA!?!?! SJUKT SPÄNNANDE JU!
WOHO!!!! :D Mer än 11 & 12 kommentarer på de senaste två inläggen! Ska vi säga 13 till nästa episode?

/AMANDA & KARRO.

Några timmar senare:
Jag vaknade av att Justin satt och petade på mig. Jag kollade upp och han satt och log.
- Hey babe, sa han och kysste min panna.
- Hey biebs!

När vi landade och skulle ta våra väskor var det inte så jättemånga fans där, och inga papparazzis alls! Fast klockan var typ halv fem på morgonen.
När vi kom fram till det fina hotellet var både jag och Justin jetlaggade så vi la oss ner och sov i någon timme eller två. När vi sedan vaknade gick vi ut till balkongen och bara kollade på allt. Det var så himla fint här!

---

Ph's: weheartit.com/justindrewphotos.com


Det knackade plötsligt på dörren och Justin vände sig om.
- Vänta lite, sa han sedan och sprang in.

Sedan kom han ut igen med en bukett full med röda rosor. Han gav dom till mig och tog sedan tag om min midja.
- Justin, åh vad fina de är! Tack älskling, sa jag sedan och kysste honom.
Vi kollade varandra i ögonen och sedan började han sjunga en låt. Inte vilken låt som helst, utan One less lonley girl. Jag stod där, med hans armar om min midja, och sedan kände jag tårar komma krypandes nedför mina kinder. Han sjöng så fint. Och han sjöng till mig.

"Det är bara jag" viska jag i hennes öra, pussade henne lite lätt och kort där efter så somna hon igen.

---

Jag låg vaken i flera timmar och bara tänkte. Sofie sov så sött och jag ville inte väcka henne. Klockan var inte så mycket, runt halv sex bara, men jag var ändå ganska trött. Men inte sova trött.
Så jag gick försiktigt upp ur sängen och fram till hennes dator och satte på den. Där satt jag ett bra tag tills jag hörde att hon rörde sig i sängen.
Jag kollade bak och såg att hon var vaken.  Jag lämnade datastolen och förflyttade mig till sängen bredvid henne. Vi låg och kollade på varandra ett tag tills hon sa:
- Jag är så glad över att jag har dig Justin. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig.
- Jag älskar dig, svarade jag.
- Jag älskar dig med.

Timmarna gick och vi låg och kollade på film och gjorde inte så mycket mer. Vi båda var dystra och ingen av oss sa någonting vid middagen heller.
När klockan blev tillräckligt mycket för att vi skulle kunna gå och sova släckte vi lampan och somnade med en gång.

Både jag och Sofie vaknade av den bedrövliga alarmsignalen klockan åtta morgonen efter. Vi sa inte så mycket då heller, utan vi gjorde iordning oss i våran egen takt, käkade lite frukost och sedan åkte vi iväg till sjukhuset igen.
Idag skulle även hennes mamma åka med.
Vi kom fram, och inte en människa syntes till. Skönt, tänkte jag bara.
Sedan kollade jag på Sofie och sa:
- Det kommer att gå bra.
Hon log lite och kysste mig sedan.

3 timmar senare:
Nu var det klart. Det gick snabbare än förväntat och man såg på Sofie att hon var väldigt lättad faktiskt. Är hon lättad, är jag lättad.
Vi stannade till på sjukhuscafét och fikade lite innan vi åkte hem.
Kanske inte världens roligaste plats att sitta på och fika, men det fick duga.

När vi var klara och skulle gå därifrån såg vi bara en massa blixtrar utanför.
De har upptäckt oss. Men hur!? Jävla papparazzis som alltid kommer och ska skapa en massa rykten. Undra vad de kommer att hitta på idag?
Jag, Sofie, hennes mamma och Kenny drog ner våra solglasögon och vi fick även hjälp av några vakter från sjukhuset till att komma till bilen.
Men längre än så kom vi inte. För nu hade alla papparazzis samlats runt våran bil! Vi blev blänande av alla blixtrar och jag som satt och skulle köra därifrån såg ingenting.
Men jag startade bilen ändå, i hopp att de skulle flytta på sig. Men nej! de flyttar inte på sig en millimeter.
Sofies mamma satt i baksätet och såg ganska orolig ut. Jag kan förstå henne. Jag var inte van vid allt detta jag heller först.
Sedan kollade jag på Sofie. Hon satt med en mössa nerdragen över ögonen och såg faktiskt ganska rolig ut.
Sedan vände jag blicken mot alla papparazzis igen. Har de inte fått nog med bilder snart eller!?
Jag började tuta, men hjälpte det? nej.
Jag tutade ännu mer, men de flyttade inte på sig. Tillslut tryckte jag på gaspidalen och DÅ fattade de att de skulle flytta på sig. Tyvärr hann alla inte flytta på sig...

2 sekunder senare ser jag en man ligga på marken med händerna om sin fot! Oh shit! Jag körde över hans fot!
Sofie hade nu dragit upp mössan, hennes mamma satt med uppspärrade ögon, likaså gjorde Kenny.
Men några sekunder efter det ställde han sig upp igen.

Måndag, kontrolldagen:
Jag och Sofie gick in hand i hand på sjukhuset med Kenny bakom oss. 
- Det kommer nog att gå bra, sa jag för att lugna henne lite. 
Hon log och kysste min kind. 
Sedan ropade de upp hennes namn och vi gick in.

---

-Välkomna, varsegod och sitt! Du kan sitta där så kan du vara vänlig och sätta dig där, sa doktorn vänligt och gjorde en rörelse med sin hand som visade att jag kunde sätta mig i "sängen" och Justin på en stol bredvid. Vi gjorde som han sa åt oss och slog oss ner.

Kanske... Texas? Milano? April? September? Rose? eller kanske Niklas? eller... Amanda? nej, gud så svårt! Jag har ens inte frågat vad Justin tycker är fint...

---

Ph's weheartit.com

Klockan var inte ens nio på morgonen och jag fattade inte riktigt varför jag hade vaknat så tidigt.. Igårkväll när Justin hade gått hade jag inte precis gått och lagt mig med en gång.
Istället hade jag gått runt i huset och grubblat på allt möjligt, tills mamma och pappa kom hem runt ett. De hade varit ute och ätit med några vänner.
Då hade jag istället gjort te och gått upp och kollat på Karate Kid. Och när den var slut gick jag och la mig.

Mamma satt uppe och kollade på tv när jag kom nerför trappan med tunga steg.
- Godmorgon gumman, sa hon och log.
Jag log tillbaka och mumlade ett "godmorgon" jag med. Jag satte mig bredvid henne i soffan. Hon kollade på någon repris av en dramaserie som gick på tvn.
Efter en stund frågade hon om jag ville ha frukost och jag tackade ivrigt ja. Jag var utsvulten. Jag låg kvar i soffan och när mamma kom in en stund senare med en hel bricka med frukost satte jag mig upp och blickade över den. Mackor, ägg, te, ost, skinka och allt man kunde tänka sig.
Vi båda högg in och efter en stund kom pappa klampandes ner för trappan också. Han joinade oss och när jag var klar gick jag ut med mina grejer till köket och gick sedan upp för att ta en dusch.
När jag var klar gick jag in i garderoben och tog ut underkläder, en playsuit och ett par blå Converse. Jag tog på mig och satte sedan upp mitt blöta långa hår i en hästsvans.
Klockan var bara runt tio och jag visste att Justin fortfarande sov, så vad skulle jag hitta på nu?
Gå ner och kolla på tv med mamma och pappa?
Ja, varför inte. Jag gick ner till dom och slog mig ner.

Justins perspektiv:
Jag vaknade av att solen lös in genom persiennerna. Klockan var halv elva, så jag låg kvar en stund innan jag gick upp och tog en dusch.
Efter duschen tog jag på mig kläder och gick ner och åt frukost. Mamma var inte hemma men hon hade lämnat en lapp på bordet.
Åkte iväg på lite möten. Sedan ska jag träffa en kompis, kommer hem ikväll. Love you.

Jag åt lite frukost och sedan slog jag en signal till Sofie.
- A hallå? svarade någon i andra änden.
- Hej Sofie, det är Justin.
Jag kände att hon log.
- Ja, hehe, det visste jag. Hej på dig.
- Ville du hitta på något idag?
- Ja sure! Kan jag inte komma hem till dig? Kan vi inte bara ligga och slappa idag?
- Visst! Ta med bikini bara, sa jag och log.
- Okej, jag kommer snart, puss!
Sedan la hon på.

Jag kollade ut och det var strålande sol. Jag satte på lite musik och gick sedan ut i våran gigantiska trädgård. Jag sjöng med i några låtar och gjorde några mooves för mig själv - Bieberstyle - men sedan ringde det på dörren.
Jag rusade för att öppna och möttes av en blöt kyss ifrån Sofie.
- Hey Bieber! sa hon sedan.
- Hey Brown, sa jag och blinkade.

Vi chillade hela dagen lång. Vi låg vid poolen, lekte lite i poolen, gjorde smoothies och solade.
När vi blev hungriga tog vi bilen till McDonalds och köpte med oss mat hem.

När klockan blev lite över tio åkte hon hem. Då slängde jag mig ner i soffan och satte på tvn och zappade mellan kanalerna.

Måndag, kontrolldagen:
Jag och Sofie gick in hand i hand på sjukhuset med Kenny bakom oss.
- Det kommer nog att gå bra, sa jag för att lugna henne lite.
Hon log och kysste min kind.
Sedan ropade de upp hennes namn och vi gick in.

---

VAD KOMMER HÄNDA NU!? KOMMENTERA ;)
Förlåt för en kortis, har några skolarbeten att börja på nu..

/AMANDA & KARRO

- "Jag måste gå nu" viskade jag. 
- "Ses vi imorgon" frågade hon tyst. 
- "Klart" sa jag sedan och kysste hennes panna. 
Hon följde med mig ner, och det ösregnade fortfarande. Innan jag vände ryggen och skulle springa mot bilen kände jag ett löst grepp om min arm, så jag vände mig om. 
Sedan pressade Sofie sina mjuka läppar mot mina, i ösregnet. Den här kyssen var absolut den bästa någonsin.

---

Jag sprang sedan bort mot bilen och satte mig i förar sätet. Jag starta igång motorn och kollade sedan ut mot dörren där Sofie stod, jag kollade lite på henne och gav henne en släng puss sedan börja jag att rulla iväg längst gatan påväg mot mitt "andra" hem, mitt "riktiga" hem.

Pizzabudkillen, jag kände han, det var ju Elliot.

---

Ph's: weheartit.com/google.se/jag (Amanda)


Lyssna samtidigt. Maddi Jane - jar of hearts


I handen höll han två pizzakartonger och när han såg mig blev han också helt förstelnad. Jag försökte inte att göra situationen mer pinsam än vad den redan var, så jag gav honom bara pengarna, tog emot pizzan och stängde igen dörren framför näsan på honom.
Sedan blev jag lite nervös och jag fick handsvett. Jag kände att mitt hjärta började dunka allt hårdare ju mer jag tänkte på honom - och det dunkade absolut inte av kärlek, utan av hat, och rädsla över det han gjorde mot mig. Och framför allt över att det egentligen var hans barn...
Sedan kom jag på mig själv att fortfarande stå kvar på samma plats i hallen med en stirrande Justin vid min sida. Jag vände mig mot honom och försökte le. Men leendet nådde aldrig ögonen.
Han tog emot pizzorna utan ett ord och gick före mig in till köket.
När jag kom in satt han redan och smaskade i sig sin pizza. Han var nog hungrig.

Justins perspektiv:
Vi satt tysta och åt. När det sedan blev för tyst tog jag upp fjärrkontrollen från köksbänken och satte på tvn. Det var något realityprogram som egentligen inte var det minsta intressant, men det var väl bättre än inget antar jag.
När vi ätit upp gick vi upp till hennes rum och gjorde ingenting egentligen. Sofie satt och snurrade på sin datastol och jag satt och kollade igenom hennes tvspel och filmer.
När det sedan varit tyst för länge knäckte Sofie äntligen tystnaden.
- "Justin...."
Jag kollade upp mot henne och hon såg ledsen och orolig ut.
- "Alltså.. vi måste verkligen prata om det som hände. Förlåt tusen gånger om! Jag vet inte vad jag tänkte med. Jag tänkte väl inte alls! Jag känner mig hemsk och jag förtjänar inte dig! Du är för bra för mig, och även fast vi båda gjort dumma saker var det som jag gjorde helt jävla hemskt!
Jag vill inte att det ska vara såna här pinsamma tystnader mellan oss, och jag vet inte vad jag ska göra för att allt ska bli bra och jag har jättedåligt samvete för att jag vet att du egentligen inte vill vara här, utan du gör det för barnets skull, du är för god Justin!
Och... nej..."

Nu kände jag tårarna komma. Hon ångrar sig verkligen. Men ska jag förlåta henne? Men... vad var det hon inte ville säga? Hon gömmer något, jag känner henne för bra. Så jag undrade tyst...
- "Och vadå Sofie?"

Hon tog ett djupt andetag och blundade...
- "Pizzakillen.... det var Elliott"
Hon gömde sitt ansikte i sina händer och böjde sig framåt. Några sekunder senare hörde jag tysta snyftningar.
Jag satt först helt förstelnad. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Och vad var hon ledsen för? Saknade hon honom? Eller... vänta! Han hade ju försökt "komma nära" henne på en fest? Eller vad var det Christian hade sagt? Han hade fått en käftsmäll iallafall av den här Elliott.

Jag ställde mig upp och gick fram till Sofie. Sedan bar jag upp henne ifrån stolen och satte henne på sängen bredvid mig.
Jag tog bort händerna från hennes ansikte och väntade tills hon mötte min blick.
- "Sofie.. det är något mer du inte vill berätta. Jag känner det på mig. Så.. saknar du honom? Är det honom du vill ha?" sa jag sedan.
- "Justin! Hur fan kan du tro något sådant! Jag hade just ett tal om hur mycket jag ångrar mig, att det är dig jag vill ha och du tror att jag vill ha honom då?"
Hon lugnade sedan ner sig och suckade. Sedan fortsatte hon:
- "Nej, jag vill verkligen inte ha honom, Justin. Det är dig jag vill ha"
Jag log lite för mig själv. Och sedan visste jag svaret på min tidigare fråga: Ja, jag skulle förlåta henne. Det som hände var ett misstag enligt henne, och jag älskar henne, och jag ska aldrig släppa henne igen!

Jag drog bort en hårslinga från hennes ansikte och kollade in i hennes ögon.
Sedan kysste jag henne. Det kändes nästan som första kyssen. Pirrigt och nervöst.

Jag kollade upp på henne igen och hon log nu. Sedan slängde jag en blick på hennes väckarklocka. Klockan var redan över 23:00, och jag måste hem och fixa lite saker.
- "Jag måste gå nu" viskade jag.
- "Ses vi imorgon" frågade hon tyst.
- "Klart" sa jag sedan och kysste hennes panna.
Hon följde med mig ner, och det ösregnade fortfarande. Innan jag vände ryggen och skulle springa mot bilen kände jag ett löst grepp om min arm, så jag vände mig om.
Sedan pressade Sofie sina mjuka läppar mot mina, i ösregnet. Den här kyssen var absolut den bästa någonsin.

---

Vad kommer att hända härnäst? Kommentera lika bra som ni gjort i de senaste episoderna nu!
Och tack förresten för alla kommentarer vi fått! Ni är toppen!

/Amanda & Karro.

Elliot är en kille som flyttat in på Sofies gata (se episode 80).

När vi satt och kollade på film i mitt rum berättade jag vem som ringt och hur han sa "det är ju trots allt mitt barn". Mathilda var väldigt stöttande, men hon tyckte ändå att jag borde berätta sanningen för Justin.

---

En vecka senare:
Jag hade mest tagit det lugnt hemma. Det hade varit soligt någon dag och då åkte jag, Mathilda och Christian till stranden. Men resten av dagarna hade det varit molnigt och regnat ibland.
Mathilda hade åkt på semester till Europa, till Spanien och Christian hade åkt till Los angeles över några veckor. Vi skulle åka till New york på en weekend, fast det var i slutet av sommaren. Så nu låg jag bara och tråkade hemma i mitt rum.
Jag saknade Justin. När skulle han komma hem? Han sa några dagar, och nu har det gått över en vecka. Och han har inte hört av sig. Jag har smsat han några gånger, men han hade bara svarat på ett av dom.

Justins perspektiv:
Hemma igen, i Atlanta. Och det regnade. I Stratford hade det varit soligt nästan hela tiden. Jag hade stannat tills Ryan och Chaz och de andra fick sommarlov, och några dagar efter det också.
Men nu är jag hemma igen, eller jag är i mitt andra hem nu.
Jag saknade redan alla i norr, men jag skulle återvända om några veckor igen hade jag lovat. Efter en miniturne som jag skulle ha om ca. 4 veckor.
När taxin stannade på uppfarten till mitt och mammas hus steg jag ut ur bilen med en suck. Mamma log mot mig och drog in sin väska.
Jag kom strax bakom henne och vi fick springa upp till dörren för att inte bli allt för blöta.
När jag kom in i mitt rum var allt som vanligt. Så jag drog upp hela min resväska och slängde alla kläder i tvätten. Sedan tog jag en dusch, fönade håret och tog på mig kläder.
Sedan gick jag till mammas rum och berättade att jag skulle till Sofie.

Jag satte mig i bilen och startade den.
När jag var framme tog jag ett djupt andetag, drog upp min luva och småsprang till hennes dörr och plingade på.

Sofies perspektiv:
Jag satt vid datorn och kollade lite bloggar när jag hörde att dörrklockan ringde. Mamma och pappa var inte hemma så jag gick upp med en suck och gick ner för att öppna.
Jag kunde först inte tro det. Det var Justin, och han var dygnsur.
- Justin! sa jag och kastade mig i hans famn.
Han kramade tillbaka och jag släppte in han. Han tog av sig sin blöta hoodie och sedan stod vi i min hall, helt tysta. Det blev nästan en pinsam tystnad. Men sedan bröt jag den med att fråga hur han haft det.
"Okej" fick jag till svar.
Jag nickade och gick sedan in till köket.
"Är du hungrig?" frågade jag sedan.
"Ja, faktiskt" sa han och log litegrann.
"Okej, vad vill du ha?"
"Spelar ingen roll... ska vi ringa efter pizza?" frågade han.
"Låter bra".
Jag hämtade hemtelefonen och ringde och beställde två hawaiis. Sedan satte jag mig mitt emot Justin.
Han kollade på mig och sa sedan allvarligt "Okej, så du är gravid".
Jag nickade och ännu en pinsam tystnad uppstod.
Han fortsatte "har du varit på några kontroller?"
"Ja, eller en bara"
"Okej, men när är nästa? Jag kan följa med"
"Om du vill bara. Nästa är på torsdag, om 4 dagar alltså"
"Okej, nej jag är på." sa han sedan lugnt.

Vi satt och pratade lite om hur det hade gått i skolan för oss båda, och sedan plingade det på dörren. Pizzan var här. Justin sprang ut och hämtade den medans jag tog fram dricka.
Det var inte bra mellan oss på långa vägar, men någonstans måste man börja.

Igår var det första april & vi lurade ju aldrig er besökare, right?

-WOHOOOOOOOOOOOOOOOOO! skrek vi alla tre med våra betyg i våra händer. Vi kramade alla hejdå och sedan satte vi oss i bilen hem till mig igen. Hemma väntade jordgubbstårta, saft och på toppen av moset var det strålande sol också. Kunde det bli mer perfekt!? Ja. Det kunde det faktiskt. Om Justin hade varit här.

---