HemWe're so sorry...
18:44:42Amanda: Hej! Amanda här... Har en väldigt tråkig nyhet att framföra och jag hoppas att ni inte blir för arga eller besvikna. Jag & Karro har bestämt oss för att sluta novellblogga här på bbejber. Jag tänkte faktiskt sluta för flera månader sedan, när vi avslutade den andra novellen, men stannade kvar här för er läsare. Men nu på sommaren har vi inte tid att sitta vid datorn när man hellre vill vara med vänner, osv. Sedan känner jag ingen inspiration till den här novellen mer... Den kunde ha blivit jättebra men uppdateringen är ju inte den bästa och jag kommer inte ens ihåg vad som hände i de senaste kapitlerna och ja..
Jag, Amanda, älskar att skriva noveller om Justin, så det här är inte slutet för mig. Kommer inte fortsätta på den här bloggen, och jag kommer dessutom ta en paus från novellbloggning i 2/3 månader nu, men jag meddelar er när och framförallt OM jag verkligen kommer starta en ny. Det är inte säkert än, utan bara mest en tanke.
Aja.... jättekul att ni, våra fina läsare, följt oss i mer än ett halvår nu och läst våra kapitel och kommenterat så fina kommentarer. Ni är bäst, glöm inte det! Puss!
Karro: Jag känner ungefär det samma som Amanda. Det har verkligen varit både kul & mindre kul med att hålla igång denna blogg. Som de flesta av er besökare antagligen vet så hade jag en novell som startades i November förra året, sedan skapa jag en ny då Amanda kom med när jag kommit ungefär 60 episoder in i novellen. Redan då började jag tappa suget, men tyckte det var skönt att skriva av sig (ibland iaf) så bestämde jag mig för att avsluta novellen med henne. När vi började snacka om att påbörja en ny kommer självklart suget tillbaka, men det gick snabbt över...
Jag, Amanda, älskar att skriva noveller om Justin, så det här är inte slutet för mig. Kommer inte fortsätta på den här bloggen, och jag kommer dessutom ta en paus från novellbloggning i 2/3 månader nu, men jag meddelar er när och framförallt OM jag verkligen kommer starta en ny. Det är inte säkert än, utan bara mest en tanke.
Aja.... jättekul att ni, våra fina läsare, följt oss i mer än ett halvår nu och läst våra kapitel och kommenterat så fina kommentarer. Ni är bäst, glöm inte det! Puss!
Karro: Jag känner ungefär det samma som Amanda. Det har verkligen varit både kul & mindre kul med att hålla igång denna blogg. Som de flesta av er besökare antagligen vet så hade jag en novell som startades i November förra året, sedan skapa jag en ny då Amanda kom med när jag kommit ungefär 60 episoder in i novellen. Redan då började jag tappa suget, men tyckte det var skönt att skriva av sig (ibland iaf) så bestämde jag mig för att avsluta novellen med henne. När vi började snacka om att påbörja en ny kommer självklart suget tillbaka, men det gick snabbt över...
Jag tycker fortfarande om och skriva så, det är inte det. Jag känner bara inte suget just nu & framförallt så räcker inte tiden till. Vill inte känna press på att jag måste skriva osv. Jag har lov, iknow, men jag är inte "ledig" för det. Till en början så har jag mycket som händer med handboll och som tar en ganska stor del av mitt liv, sedan har jag även konfirmerats nu under sommaren m.m. Cuper, träningar med mitt lag, dam laget, läger & träningar med hallandslaget osv!
Jag kanske (antagligen!) kommer börja skriva någon gång senare i år igen, men just nu känner jag att jag varken har tid eller lusten. När det inte finns någon lust så blir inläggen rent ut sagt skit & så vill jag inte ha det!
Taack, tusen tack, för min tid här & jag hoppas verkligen att ni gillat det ni läst! Jag vill också tacka alla ni som följt mig ända från start, alla ni som läser överhuvudtaget & ett särskilt tack till alla er som kommenterar! Varje minsta kommentar har jag verkligen tagit åt mig av och lagt på minnet, det är tackvare er som jag stannat kvar såhär länge som jag gjort!!
Har varit sjukt kul detta, men nu får det räcka för en stund iallafall! Meeeen, va gärna kvar på våra privata bloggar: http://bieberheart.beldo.se (Karros blogg) och http://aamandaolivia.devote.se (Amandas blogg).
You will always be our inspiration Justin Drew Bieber.
You will always be our inspiration Justin Drew Bieber.
Remember... NEVER SAY NEVER!
Chapter 16.
"Att du alltid ska vara så busig" sa han samtidigt som han stod framför mig och höll sina händer på mina höfter. Han lutade sig ner precis som att han skulle kyssa mig, bara en bråkdel ifrån släppte han taget om mina höfter och puttade i mig i poolen.
"Juuuustin!!" skrek jag samtidigt som jag låg där i och sprattla. "Du kommer att få igen, bara vänta och se..." sa jag men en liten arg ton, men samtidigt med skratt i rösten.
Jag & Justin låg länge kvar i poolen och tillslut började det bli lite kallt i vattnet. Vi gick upp från poolen och jag tog av mig mina blöta kläder, de var som fastklistrade mot kroppen. Jag stod i endast underkläder då jag drog en stor handduk runt om mig. Den var varm och det var verkligen skönt med lite värme.
Justin stod och huttrade så jag gav honom en handduk och sprang sedan in för att leta efter något plagg han skulle kunna ha, hans kläder var ju dygnblöta. Efter bara någon minut kom jag tillbaka med ett par grå mjukisbyxor i ena handen och en av pappas gamla t-shirts i andra handen.
"Hoppas detta duger!" sa jag och räckte fram kläderna.
"Det blir jättebra, tack" sa han och gav mig sedan en snabb puss.
Vi gick in till teverummet och satte oss. Innan jag hann reagera så låg jag där med slutna ögon, dödstrött. Likaså Justin.
Justins perspektiv:
Jag vaknade av att någon stod och stötte till mig. Jag satte mig upp i soffan & kollade yrvaket runt i rummet. Mitt framför mig satt Elsa och log som ett fån.
"Vaaaakna, du har sovit jättelänge" gnällde hon. "Klockan är snart 7 på kvällen Justin!" fortsatte hon.
"Shit! Har jag verkligen sovit så länge!?" svarade jag när jag insåg att jag sovit i nästan 3 timmar.
"Kan vi inte hitta på något ikväll?" frågade hon. "Som vadå?" sa jag trött.
Hon satt tyst en stund & sedan såg man hennes leénde bli bredare och bredare. "Något kul!" sa hon högt, glatt och hoppade upp och ner i soffan som ett litet barn. Hon kunde verkligen inte sitta still.
"Hmm, något kul, låt mig tänka..." sa jag och tänkte efter en stund. "Nu vet jag! Vi kan gå och äta ute på restaurang ikväll? Det kan bli våran första dejt?" sa jag och kände sedan hur kinderna blev allt mer rosa.
"Ja det kan vi! Bra idé! Men..... Varför sitter vi här då? Jag måste fixa mig!" sa hon och sprang sedan iväg.
"Du är fin som du äääär!" ropade jag efter henne men hon verkade inte höra.
Jag tänkte efter och kom på att jag också kanske skulle hem och fixa till mig lite. "Elsa! Jag drar hem en snabbis och gör iordning mig. Men jag kommer tillbaka om typ en timme!"
"Jaaaa, gör det! Puss hej!" "Pusspuss" Jag sprang hem och började göra iordning mig.
Jag tänkte efter och kom på att jag också kanske skulle hem och fixa till mig lite. "Elsa! Jag drar hem en snabbis och gör iordning mig. Men jag kommer tillbaka om typ en timme!"
"Jaaaa, gör det! Puss hej!" "Pusspuss" Jag sprang hem och började göra iordning mig.
Efter ungefär en timme var jag klar och redo att gå så jag gick över till Elsa och plingade på. Efter någon minut hörde man hur hon sprang nedför trappan, hur hon snubblar och svär högt för sig själv. Jag fnissar till men slutar så fort hon öppnar dörren.
Hon var så fin! Klädd i en svart långklänning med ett stort halsband med en vit sten, och håret såg himelskt ut, det var stora korkskruvar i hela håret. Skorna hon bar var ett par vinröda låga Converse, de passade alldeles perfekt till klänningen. "Hej" var allt jag fick ur mig för stunden. "Ser jag bra ut?" frågade hon och snurrade runt. "Du ser mer än bra ut hjärtat." Hon log och kollade in mig. "Det gör du med ska du veta." Jag log och drog in henne i en kram. Hon såg inte bara himmelsk ut, hon luktade himmelskt också. Det var den parfymen jag var med och köpte till henne. Escada taj sunset tror jag att den hette.
Hennes läppar mötte mina en kort stund men sedan vände hon sig om för att ta upp nyckeln ur hennes kuvertväska för att låsa dörren. När hon gjort det tog hon tag i min hand. "Vart ska vi sweetie?" frågade hon. Jag tänkte efter och kom på att det fanns en jättefin restaurang vid strandpromenaden. "Den där fina restaurangen vid stranden kanske? Den med tusen miljoner lampor du vet?" Hon lös upp och nickade ivrigt. "Där blir perfekt!"
Vi började gå och under tiden pratade vi på som vanligt om allt och inget. Sedan kom jag på det... "Elsa! Vi har inte sagt någonting till Ryan och Wilma än, haha." Hon skrattade till och hennes kinder ändrade nyans till en lite mer rosa. "Jag ringde faktiskt båda förut och sa det, men vi skulle träffa dom imorgon, om du kan då?" "Haha, ja, jag kan imorgon. " Jag kysste henne på kinden och vi fortsatte gå.
Efter ungefär 20 minuter var vi framme. Klockan var nu halv nio och jag såg att solen var påväg ner. "Ska vi kolla på solnedgången innan vi sätter oss?" Hon kollade ut mot havet och hennes blick stannade där. "Ja visst"
Vi gick ner mot en bänk vid gatan och satte oss där. "Det är så fint.." sa hon tyst. Jag såg en tår rinna ner för hennes kind. Jag drog min tumme under hennes öga och frågade varför hon grät. Hon tog ett hårdare tag om min hand och satte sig närmare. "Jag är så himla glad över att jag har dig Justin. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig och du har räddat mitt liv många gånger genom att bara existera. Jag älskar dig så himla mycket och jag hoppas du förstår det. Eftersom att jag bara ser min pappa typ fyra gånger om året och min mamma typ varannan dag har du praktiskt tagit blivit min halvfamilj. Så.. tack Justin, för allt." Hon pussade mig på kinden innan hon fortsatte "Ibland kan det bara vara väldigt svårt att hålla uppe den starka fasaden när den egentligen är skadad." Jag kramade om henne länge innan jag mötte hennes läppar. Kyssen varade länge. "Jag kommer alltid stå vid din sida. Jag älskar dig med Elsa."
Vad tyckte ni? Hoppas ni blev nöjda! Nu är det så att jag ska till Kreta i två veckor och jag åker på lördag, men jag kommer inte kunna skriva något innan det för jag har inte ens börjat packa och jag vill dessutom säga hejdå till mina vänner innan jag åker. Men Karro kommer såklart hålla er uppdaterade.
Puss & kram /Amanda (följ gärna min blogg nu när jag är i Kreta, kaaaaanske uppdaterar därifrån!) och karro. (Båda våra bloggar hittar ni till vänster i menyspalten!)
Hon var så fin! Klädd i en svart långklänning med ett stort halsband med en vit sten, och håret såg himelskt ut, det var stora korkskruvar i hela håret. Skorna hon bar var ett par vinröda låga Converse, de passade alldeles perfekt till klänningen. "Hej" var allt jag fick ur mig för stunden. "Ser jag bra ut?" frågade hon och snurrade runt. "Du ser mer än bra ut hjärtat." Hon log och kollade in mig. "Det gör du med ska du veta." Jag log och drog in henne i en kram. Hon såg inte bara himmelsk ut, hon luktade himmelskt också. Det var den parfymen jag var med och köpte till henne. Escada taj sunset tror jag att den hette.
Hennes läppar mötte mina en kort stund men sedan vände hon sig om för att ta upp nyckeln ur hennes kuvertväska för att låsa dörren. När hon gjort det tog hon tag i min hand. "Vart ska vi sweetie?" frågade hon. Jag tänkte efter och kom på att det fanns en jättefin restaurang vid strandpromenaden. "Den där fina restaurangen vid stranden kanske? Den med tusen miljoner lampor du vet?" Hon lös upp och nickade ivrigt. "Där blir perfekt!"
Vi började gå och under tiden pratade vi på som vanligt om allt och inget. Sedan kom jag på det... "Elsa! Vi har inte sagt någonting till Ryan och Wilma än, haha." Hon skrattade till och hennes kinder ändrade nyans till en lite mer rosa. "Jag ringde faktiskt båda förut och sa det, men vi skulle träffa dom imorgon, om du kan då?" "Haha, ja, jag kan imorgon. " Jag kysste henne på kinden och vi fortsatte gå.
Efter ungefär 20 minuter var vi framme. Klockan var nu halv nio och jag såg att solen var påväg ner. "Ska vi kolla på solnedgången innan vi sätter oss?" Hon kollade ut mot havet och hennes blick stannade där. "Ja visst"
Vi gick ner mot en bänk vid gatan och satte oss där. "Det är så fint.." sa hon tyst. Jag såg en tår rinna ner för hennes kind. Jag drog min tumme under hennes öga och frågade varför hon grät. Hon tog ett hårdare tag om min hand och satte sig närmare. "Jag är så himla glad över att jag har dig Justin. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig och du har räddat mitt liv många gånger genom att bara existera. Jag älskar dig så himla mycket och jag hoppas du förstår det. Eftersom att jag bara ser min pappa typ fyra gånger om året och min mamma typ varannan dag har du praktiskt tagit blivit min halvfamilj. Så.. tack Justin, för allt." Hon pussade mig på kinden innan hon fortsatte "Ibland kan det bara vara väldigt svårt att hålla uppe den starka fasaden när den egentligen är skadad." Jag kramade om henne länge innan jag mötte hennes läppar. Kyssen varade länge. "Jag kommer alltid stå vid din sida. Jag älskar dig med Elsa."
Vad tyckte ni? Hoppas ni blev nöjda! Nu är det så att jag ska till Kreta i två veckor och jag åker på lördag, men jag kommer inte kunna skriva något innan det för jag har inte ens börjat packa och jag vill dessutom säga hejdå till mina vänner innan jag åker. Men Karro kommer såklart hålla er uppdaterade.
Puss & kram /Amanda (följ gärna min blogg nu när jag är i Kreta, kaaaaanske uppdaterar därifrån!) och karro. (Båda våra bloggar hittar ni till vänster i menyspalten!)
