HemYou change my life - Episode 100 (!!!!!)
18:44:03"Hej Justin, jag vet att du antagligen hatar mig just nu men du måste förstå. Du behöver inte förlåta mig, bara du förstår och har det bra resten av livet. Jag har testat mig, jag är gravid & du är pappan. Hoppas du förlåter mig, om inte så ska du veta att du alltid kommer ha en plats i mitt hjärta! Puss" Skickat. Snabbt där efter skickade jag ett till sms: "PS: I love you!"
Justins perspektiv:
4 dagar innan:
Jag ringde upp Sofie och blev helt chockad när hon sa det...
- Jag tror jag är gravid.. sa hon.
Jag blev helt tyst, så hon fortsatte: "Justin??" Jag var fortfarande tyst, eftersom att jag var så chockad. Jag tappade talförmågan, men sedan fick jag fram: - Jahopp, men ha ett bra liv med Elliot då! Sedan la jag på....
Förlåt för att det inte blev någon bild, men blogg.se laggar. Men.. VAD TYCKTE NI? Nu har vi faktiskt skrivit hela ETT HUNDRA episoder, så ett grattis eller en massa massa kommentarer? Vi ska försöka att uppdatera mer nu, iallafall en gång per dag, så nu får ni ta och kommentera mer också!
Justins perspektiv:
4 dagar innan:
Jag ringde upp Sofie och blev helt chockad när hon sa det...
- Jag tror jag är gravid.. sa hon.
Jag blev helt tyst, så hon fortsatte: "Justin??" Jag var fortfarande tyst, eftersom att jag var så chockad. Jag tappade talförmågan, men sedan fick jag fram: - Jahopp, men ha ett bra liv med Elliot då! Sedan la jag på....
4 dagar efter (NUTID)
Klockan var halv sju på morgonen när min mobil pep till. "Hej Justin, jag vet att du antagligen hatar mig just nu men du måste förstå. Du behöver inte förlåta mig, bara du förstår och har det bra resten av livet. Jag har testat mig, jag är gravid & du är pappan. Hoppas du förlåter mig, om inte så ska du veta att du alltid kommer ha en plats i mitt hjärta! Puss" Snabbt där efter fick jag ett till sms: "PS: I love you!"
Jag satte mig upp så hastigt att hela rummet snurrade, men när allt stod på sin plats igen läste jag smset igen, och igen, och igen. Jag var helt chockad. Det var mitt barn. Jag vet inte vad jag ska tänka egentligen. Jag är för ung för att ha barn, Sofie med. VI är för unga för det här. Och det har hänt förut också... Vi måste verkligen börja vara mer försiktiga! Jag gömde mitt huvud i kudden, och visste inte vart jag skulle ta vägen för tillfället. Skulle jag ringa henne? Jag vill, men ändå inte. Men det är ju somsagt mitt barn. Jag måste ta mitt ansvar. Sedan tänkte jag lite till, och bestämde mig för att prata med Ryan och Chaz igen. Jag hade berättat för Ryan och Chaz att Sofie var gravid för några dagar sedan, men inte för mamma eller någon annan. Det har ju som sagt hänt en gång förut.
Klockan var bara tjugo i sju vid det här laget, och jag kunde absolut inte somna om! Så jag gick in till badrummet och tog en dusch. När jag var klar tog jag på mig kläder och fönade håret. Sedan gick jag ut till vardagsrummet där mormor redan satt och kollade på nyheter. Hon log och sa "godmorgon". Jag log tillbaka och sa "godmorgon" jag med. Vi satt under tystnad en stund och kollade på tv:n. Sedan frågade hon om jag ville ha frukost och jag tackade ja. Det var fredag idag och jag ringde Ryan vid halv tre. När han hörde att det var viktigt sa han att han kunde komma över direkt efter skolan.
Jag satte mig ner i soffan igen och kollade på tv. Denna gång fick det bli Pranked på MTV. Jag satt och småskrattade för mig själv och planerade framtida pranks i huvudet när dörrklockan ringde. Utanför stod Chaz och Ryan. Vi hälsade på varandra och gick sedan upp till mitt Toronto-rum. Jag berättade om smset, om att det var mitt barn och hur jag reagerade.
- Men du.. du måste ringa henne, det är det bästa... sa Ry fundersamt.
- Hmm.. ja Justin, du måste ringa henne, höll Chaz med.
Jag bestämde mig för att ringa henne på kvällen när Chaz och Ryan åker hem. Eftersom att klockan bara var runt halv fyra vid det här laget så bestämde vi oss för att gå på stan en stund. Vi åt varsin Ben n' Jerry's och chillade bara. När klockan blev runt halv åtta var de tvugna att gå hem för att plugga på ett slutprov. De slutar skolan veckan efter de i Atlanta.
Sofies perspektiv:
Fredag. Sommarlov. Frihet. För första dagen på ungefär en vecka mår jag inte illa. Än iallafall. Det känns skönt. Klockan är halv åtta och om en timme skulle vi samlas i skolan för att få våra betyg, och sedan är vi leeeediga!
Mathilda var hemma hos mig, och hon visste allt om graviditeten, Christian med. När han fick reda på det sa han skämtsamt: Men Sofie, ni måste börja vara mer försiktiga, med en sträng röst. Haha. Mamma och pappa hade först blivit jättearga, men de hade smält det mer och mer för varje dag som gick.
Just nu stod Mathilda och lockade sitt hår, och jag gjorde en tjock fläta i luggen på mig själv. Outfiten var vald. En ljusrosa axelbandslös klänning, som inte var för kort eller för lång, svarta kilklackar med peep-toe och en massa ringar. När vi båda sminkat oss klart gick vi ner till min bil och åkte och hämtade Christian. Sedan bar det av mot skolan för sista gången på 10 veckor! 1 timme senare:
-WOHOOOOOOOOOOOOOOOOO! skrek vi alla tre med våra betyg i våra händer. Vi kramade alla hejdå och sedan satte vi oss i bilen hem till mig igen. Hemma väntade jordgubbstårta, saft och på toppen av moset var det strålande sol också. Kunde det bli mer perfekt!? Ja. Det kunde det faktiskt. Om Justin hade varit här.
Förlåt för att det inte blev någon bild, men blogg.se laggar. Men.. VAD TYCKTE NI? Nu har vi faktiskt skrivit hela ETT HUNDRA episoder, så ett grattis eller en massa massa kommentarer? Vi ska försöka att uppdatera mer nu, iallafall en gång per dag, så nu får ni ta och kommentera mer också!
Vi ser ju att vi har betydligt fler än 10 besökare, haha. Så C'MON!!! Men till er andra som kommenterar, CREDS till er! PUSS /AMANDA & KARRO.
UPDATE: Sååååå, nu har vi äntligen fixat till detta inlägget. Har nämligen varit lite knas på blogg.se, har det varit det för dig också? Läs gärna om episoden igen ifall du känner för det, dock så fungerar inte allt som det ska riktigt än. Fungerar inte med styckindelningar osv.. men bild fungerar iaf vilket som gör hela episoden mycket roligare! :) (enligt mig)
You change my life - Episode 99
När jag var hemma igen satt jag och kollade på tv med morfar när min telefon ringde. Okänt nummer. Jag svarade och la på nästan med en gång.
- Justin! Jag måste få prat.....
Sedan la jag på.
Det är inte så att jag inte älskar henne, för det gör jag, verkligen! Men jag vill verkligen inte prata med henne just nu bara...
Bra/Dålig episode? KOMMENTERA!!!
- Justin! Jag måste få prat.....
Sedan la jag på.
Det är inte så att jag inte älskar henne, för det gör jag, verkligen! Men jag vill verkligen inte prata med henne just nu bara...
Det gick flera dagar och jag låg fortfarande hemma och mådde inte alls särskilt bra. De senaste dagarna har tillbringats i sängen och hängandes över toalettstolen, det har varit ett rent helvete rent ut sagt. Inte för att de då känns bättre när jag inte har Justin vid min sida, det får mig att må ännu sämre. Jag har försökt att nå han dag in, dag ut, men han vill aldrig svara. Jag förstår han, jag hade heller inte velat svara, men han måste svara, det är viktigt den här gången.
Lyssna medans du läser :)
Justins perspektiv:
Dagarna här i Stratford har varit helt great, det har varit skönt att kunna lägga undan tankarna och alla problem för bara en liten stund och bara få ha kul. Mobilen har varit undanlagd under hela resan, vilket som jag tror var bra, för nu, alldeles precis, så ser jag att jag har 27 missade samtal, alla ifrån Sofie.
Det gjorde ont att se det, men jag vet inte riktigt varför, jag menar... det är hennes fel, det var hon som gjorde så att det blev såhär. Samtidigt som mitt tänkande satte igång så fick jag mera ont av att tänka på det, jag hade ju inte heller varit en ängel om man säger så, vi båda har någon gång gjort ett misstag.
Jag bestämde mig för att ringa henne, se efter vad det var hon ville.
Egentligen var det inte därför jag skulle ringa, det var enbart för att jag skulle kunna få höra hennes röst och höra att hon var okej.
"Juuustin, mat!" ropade mormor ifrån köket. Jag gick in till det mysiga lilla köket och satte mig vid matbordet. Vi bad en bön och började sedan att hugga in. De andra runt bordet satt och skratta och snacka som vanligt men jag satt där vid min mat, men blicker neråt och åt under tystnad. När jag var klar så tackade jag vänligt för maten och gick sedan upp till "mitt" lilla rum på övervårningen som jag alltid sov i när jag var här.
Jag satte mig i sängen med ryggen lutad mot väggen och tog fram min telefon ifrån fickan. Jag rullade ner bland mina kontakter ända tills jag kom till "älskling" - alltså Sofie. Jag satt under en lång tystnad och bara kollade på skärmen, sedan klickade jag snabbt och det ringde. Jag fick inget svar så jag ringde till hemtelefonen istället.
Sofies perspektiv:
Jag låg där inne på toaletten, men huvudet nere i toalettstolen och ätbara ting från munnen åkte ner i toalettstolen. Jag hörde ett ljud från mitt rum så jag försökte vara så tyst som möjligt för att höra vad det var som lät. Det var min ringsignal på mobilen - "Favorite girl". Jag gick mot rummet för att svara men hann aldrig dit innan personen som ringde hunnit lägga på.
Precis när jag tänkt att ta upp mobilen för att se vem det var som ringde så ringer hemtelefonen. Nu gick jag lite snabbare för att denna gång hinna att svara.
"Hallå?" svarar jag och i andra änden av luren hör jag någon andas.
- eh, hej... det är Justin.. harpla han fram. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro eller säga, var det verkligen Justin som ringde?
- Hej, sa jag sedan kort.
- Du hade ringt? Skulle bara se vad du ville, sa han och verkade helt oberörd, han verkade ens inte bry sig om att han snacka med mig.
- Justin, vi måste verkligen snacka! Det är allvar denna gången!
- Keep talking... fick jag sedan till svars.
- Jag tror jag är gravid.. sa jag och fortsatte sedan "Justin??" sa jag osäkert och det var tyst på andra sidan lurer. Det var tyst en lång stund innan han sa något.
- Jahopp, men ha ett bra liv med Elliot då, sa han och klicka sedan på luren.
Fan! Vad skulle jag nu göra? Tänkte jag för mig själv.
Jag bestämde mig för att skicka ett sms till honom, han var tvungen att få veta hur det var.
"Justin, jag har inte testat mig än och det är inte alls säkert att jag ens är gravid, det är bara en tanke som har slått mig. Jag älskar dig." Skickat.
4 days later...
Jag hade nu varit hos doktorn och testat mig och gjort faderskaps test, jag var gravid och det var Elliots barn. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, Justin skulle överge mig förevigt ifall jag skulle berätta detta? Jag bestämde mig för att ljuga, jag skulle säga att det var hans barn. Det var det ända sättet att kunna försöka, och faktiskt lyckas, att ha kvar honom.
Läkarn hade gått med på att ifall Justin fråga så skulle han säg att det var hans barn. Det var ytterst sällan en läkare gick med på att göra såhär, men han sa att han enbart gjorde det för att jag var så ung och han tyckte det var för tidigt för att mitt liv skulle gå i spillo för ett sådant här misstag.
Jag hade ringt Justin hela dagen utan att fått något svar så jag bestämde mig nu för att skicka ett sms istället. På något sätt var jag ju tvungen att meddela att jag faktiskt var gravid.
"Hej Justin, jag vet att du antagligen hatar mig just nu men du måste förstå. Du behöver inte förlåta mig, bara du förstår och har det bra resten av livet. Jag har testat mig, jag är gravid & du är pappan. Hoppas du förlåter mig, om inte så ska du veta att du alltid kommer ha en plats i mitt hjärta! Puss" Skickat.
Snabbt där efter skickade jag ett till sms: "PS: I love you!"
Bra/Dålig episode? KOMMENTERA!!!
Vad tror ni kommer att hända?
/ KARRO & AMANDA. (btw: ni har väl inte missat att jag(Karro) har en ny blogg! Kommentera gärna ifall du kikar in så att jag kan ta en titt på din blogg också!)
You change my life - Episode 98
Några timmar senare satt vi på flyget som skulle ta oss till Stratford. Jag satt och lyssnade på musik och mamma kollade på någon kärlekskomedi på sin iPad jag hade gett till henne.
Efter ett tag var vi nära så vi kopplade på oss säkerhetsbältena och sedan landade vi. Det första jag fick se när vi kom ut från flygplatsen var min mormor och morfars stora leenden.
Phs weheartit.com och google.se
Jag släppte ner min väska på golvet och sprang fram och kramade dom. Gud vad jag har saknat dom!
Kort därefter kom mamma och kramade om dom och jag gick och plockade upp min väska igen.
När vi satte oss i bilen pratade vi om allt som har hänt de senaste månaderna men jag nämde aldrig Sofie.
"Men Justin, hur går det med tjejen som du berättade om för några månader sedan?" frågade mormor sedan.
Först blev jag helt tyst, men jag kunde samtidigt inte ljuga.
"Vi har bråkat." sa jag kort.
Mormor och morfar kollade bak lite oroligt på mig, men vände sig sedan framåt igen.
Det blev lite tyst ett tag, ingen pinsam tystnad, men vi hade ingenting att säga för tillfället bara. Sedan började mamma prata med mormor om någonting.
Jag vände bort huvudet imot rutan och suckade tungt... Undrar vad Sofie gör just nu?
Sofies perspektiv:
Klockan var runt halv sju när jag slog upp ögonen. Jag blev genast bländad av morgonsolen. Idag var det den 5 juni och endast några dagar kvar till skolavslutningen. Några dagar kvar till frihet.
Sedan suckade jag. Vad fan hade jag gjort mot Justin? Hur kunde jag vara så dum!?
Mer än så hann jag inte tänka innan jag var tvungen att rusa upp och springa in på toaletten. Några sekunder senare låg jag över toalettstolen och spydde.
När jag kände att jag inte behövde spy mer satte jag mig på toalettgolvet och var helt omtöcknad. Sedan ställde jag mig sakta upp och gick försiktigt ner för att dricka vatten. Sedan tog jag en snabbdusch.
Skulle jag verkligen gå till skolan idag? Tänk om jag var magsjuk?
Jag bestämde mig för att inte gå så jag ringde mamma och sa att jag var sjuk och sedan gick jag och la mig igen. Konstigt nog var jag inte kallsvettig.. Jag hade inte feber heller. Jag mådde bara lite illa.
Jag suckade än en gång och sedan gick jag upp ur sängen med min iPhone i ena handen och min Macbook i den andra.
Jag gick ner till vardagsrummet och satte på tvn och zappade mellan kanalerna. Det var bara barnprogram som gick såhär tidigt. Men plötsligt stannade jag upp vid en kanal. Det var en kanal med morgonmusik och just nu spelades "One less lonley girl" videon.
Jag satt tyst och kollade klart på videon, tills nästa började då jag bytte kanal igen. Det fick bli nån talkshow som jag inte fäste någon direkt uppmärksamhet vid.
Jag fällde istället upp dataskärmen och satte på datan. Sedan gick jag in på det vanliga - facebook, några bloggar och så twitter, där jag fick läsa en tweet som förvånade mig. Ifrån Justin.
"On my way to STRATFORD!!!!"
Sedan bläddrade jag ner lite och fick se en annan ifrån honom. Mina ögon började tåras...
"I still remember the first day I met you."
Justins perspektiv:
Direkt när vi kom fram till vårat hus slängde jag mig på sängen och twittrade "In Stratford, ohyeah!
Jag packade upp lite kläder och saker och sedan ropade mormor att det var matdags.
Vi satte oss ner för att först be och sen hugga in på den goda maten min kära mormor gjort. Mamma och mormor satt och pratade medans jag och morfar satt och pratade lite om mina turneér.
När klockan började närma sig tre gick jag bort till Ryans hus för att överraska honom. Som tur var han hemma!
"EEEEY RYAAAN!" skek jag och kramade om honom.
"JUSTIN! Vad gör du här?" sa han och log stort.
"Jag ville komma hem ett tag! Och... det har hänt lite saker mellan mig och Sofie också" sa jag sedan tyst.
"Bro.. jag är ledsen.. Chaz är här också.. vi kan prata om det"
"Thanks man" sa jag och log.
Vi gick in till Ryans rum och jag hälsade självklart på Chaz också.
Sedan berättade jag allt. De såg väldigt ledsna ut och sa att de fanns där för mig.
Jag log och sa sedan:
"Hörre ni! Det är inte ofta jag är här! Nu går vi och gör något kul!"
De sken upp och vi sprang ner till hallen och ut genom ytterdörren.
"Så, Biebs, vad vill du hitta på?"
"Jag är sugen på milkshake, ska vi gå och köpa det?"
"Ja, det kan vi göra."
Vi satte fart mot stället som sållde de bästa milkshakesen och köpte varsin stor milkshake.
När klockan började närma sig nio var de tvugna att gå hem och göra sina läxor, plus att de har skola imorgon, men vi skulle ses efter skolan imorgon med.
När jag var hemma igen satt jag och kollade på tv med morfar när min telefon ringde. Okänt nummer. Jag svarade och la på nästan med en gång.
- Justin! Jag måste få prat.....
Sedan la jag på.
Det är inte så att jag inte älskar henne, för det gör jag, verkligen! Men jag vill verkligen inte prata med henne just nu bara...
Hur ska det gå!? Nu får ni ta och kommentera!!!!!!!!
/AMANDA (Jag har gjort en videoblogg ang. vad jag tyckte om NEVER SAY NEVER 3D. Den ligger uppe i min blogg. Klicka här för att komma direkt till inlägget) OCH KARRO.
Glöm inte att kommentera våra vanliga bloggar också! =)
Efter ett tag var vi nära så vi kopplade på oss säkerhetsbältena och sedan landade vi. Det första jag fick se när vi kom ut från flygplatsen var min mormor och morfars stora leenden.
Phs weheartit.com och google.se
Jag släppte ner min väska på golvet och sprang fram och kramade dom. Gud vad jag har saknat dom!
Kort därefter kom mamma och kramade om dom och jag gick och plockade upp min väska igen.
När vi satte oss i bilen pratade vi om allt som har hänt de senaste månaderna men jag nämde aldrig Sofie.
"Men Justin, hur går det med tjejen som du berättade om för några månader sedan?" frågade mormor sedan.
Först blev jag helt tyst, men jag kunde samtidigt inte ljuga.
"Vi har bråkat." sa jag kort.
Mormor och morfar kollade bak lite oroligt på mig, men vände sig sedan framåt igen.
Det blev lite tyst ett tag, ingen pinsam tystnad, men vi hade ingenting att säga för tillfället bara. Sedan började mamma prata med mormor om någonting.
Jag vände bort huvudet imot rutan och suckade tungt... Undrar vad Sofie gör just nu?
Sofies perspektiv:
Klockan var runt halv sju när jag slog upp ögonen. Jag blev genast bländad av morgonsolen. Idag var det den 5 juni och endast några dagar kvar till skolavslutningen. Några dagar kvar till frihet.
Sedan suckade jag. Vad fan hade jag gjort mot Justin? Hur kunde jag vara så dum!?
Mer än så hann jag inte tänka innan jag var tvungen att rusa upp och springa in på toaletten. Några sekunder senare låg jag över toalettstolen och spydde.
När jag kände att jag inte behövde spy mer satte jag mig på toalettgolvet och var helt omtöcknad. Sedan ställde jag mig sakta upp och gick försiktigt ner för att dricka vatten. Sedan tog jag en snabbdusch.
Skulle jag verkligen gå till skolan idag? Tänk om jag var magsjuk?
Jag bestämde mig för att inte gå så jag ringde mamma och sa att jag var sjuk och sedan gick jag och la mig igen. Konstigt nog var jag inte kallsvettig.. Jag hade inte feber heller. Jag mådde bara lite illa.
Jag suckade än en gång och sedan gick jag upp ur sängen med min iPhone i ena handen och min Macbook i den andra.
Jag gick ner till vardagsrummet och satte på tvn och zappade mellan kanalerna. Det var bara barnprogram som gick såhär tidigt. Men plötsligt stannade jag upp vid en kanal. Det var en kanal med morgonmusik och just nu spelades "One less lonley girl" videon.
Jag satt tyst och kollade klart på videon, tills nästa började då jag bytte kanal igen. Det fick bli nån talkshow som jag inte fäste någon direkt uppmärksamhet vid.
Jag fällde istället upp dataskärmen och satte på datan. Sedan gick jag in på det vanliga - facebook, några bloggar och så twitter, där jag fick läsa en tweet som förvånade mig. Ifrån Justin.
"On my way to STRATFORD!!!!"
Sedan bläddrade jag ner lite och fick se en annan ifrån honom. Mina ögon började tåras...
"I still remember the first day I met you."
Justins perspektiv:
Direkt när vi kom fram till vårat hus slängde jag mig på sängen och twittrade "In Stratford, ohyeah!
Jag packade upp lite kläder och saker och sedan ropade mormor att det var matdags.
Vi satte oss ner för att först be och sen hugga in på den goda maten min kära mormor gjort. Mamma och mormor satt och pratade medans jag och morfar satt och pratade lite om mina turneér.
När klockan började närma sig tre gick jag bort till Ryans hus för att överraska honom. Som tur var han hemma!
"EEEEY RYAAAN!" skek jag och kramade om honom.
"JUSTIN! Vad gör du här?" sa han och log stort.
"Jag ville komma hem ett tag! Och... det har hänt lite saker mellan mig och Sofie också" sa jag sedan tyst.
"Bro.. jag är ledsen.. Chaz är här också.. vi kan prata om det"
"Thanks man" sa jag och log.
Vi gick in till Ryans rum och jag hälsade självklart på Chaz också.
Sedan berättade jag allt. De såg väldigt ledsna ut och sa att de fanns där för mig.
Jag log och sa sedan:
"Hörre ni! Det är inte ofta jag är här! Nu går vi och gör något kul!"
De sken upp och vi sprang ner till hallen och ut genom ytterdörren.
"Så, Biebs, vad vill du hitta på?"
"Jag är sugen på milkshake, ska vi gå och köpa det?"
"Ja, det kan vi göra."
Vi satte fart mot stället som sållde de bästa milkshakesen och köpte varsin stor milkshake.
När klockan började närma sig nio var de tvugna att gå hem och göra sina läxor, plus att de har skola imorgon, men vi skulle ses efter skolan imorgon med.
När jag var hemma igen satt jag och kollade på tv med morfar när min telefon ringde. Okänt nummer. Jag svarade och la på nästan med en gång.
- Justin! Jag måste få prat.....
Sedan la jag på.
Det är inte så att jag inte älskar henne, för det gör jag, verkligen! Men jag vill verkligen inte prata med henne just nu bara...
Hur ska det gå!? Nu får ni ta och kommentera!!!!!!!!
/AMANDA (Jag har gjort en videoblogg ang. vad jag tyckte om NEVER SAY NEVER 3D. Den ligger uppe i min blogg. Klicka här för att komma direkt till inlägget) OCH KARRO.
Glöm inte att kommentera våra vanliga bloggar också! =)
You change my life - Episode 97
Jag tror nog att jag aldrig känt mig såhär ensam, jag tror nog aldrig att jag saknat någon såhär mycket och jag vet att jag aldrig har älskat någon så mycket att jag verkligen inte kunnat slita den ifrån tankarna.
Jag låg där med huvudet djup nere i kudden i min säng och tårarna bara flödade. Jag kollade upp en gång för att se vad klockan var, den var nästa 5 och jag hade inte somnat än... Jag kollade på kudden som nu var smutsig av all utsmetad maskara och sedan kolla jag mig runt om i rummet. På andra sidan rummet ser jag ett foto på mig och Justin, jag blev ledsen av att se det. Det måste bort tänkte jag för mig själv!
Jag satte mig upp på sängen med en hastig rörelse och allt började snurra till, trots det så ställde jag mig och började gå mot fotot. Jag han inte komma mer än halvvägs, då jag föll ihop till en enda stor häffaklump.
HOW SWEET!?!?!?! weheartit.com
3 timmar senare:
Jag vaknade upp, helt yr, i min säng. Jag försökte sätta mig upp, men allt bara snurrade. Jag ropade på mamma som kom in efter typ 3 sekunder och frågade förvirrat vad som hänt.
- Lilla gumman! Jag ropade att det var matdags men du kom inte ner, så när jag kom upp hit låg du på golvet avsvimmad, sa hon oroligt.
Jag kollade fortfarande förvirrat på henne och sedan mindes jag. Jag skulle gå och hämta fotot på mig och Justin. Jag frågade mamma om hon kunde komma med ett glas vatten så hon gick ut och hämtade ett.
Jag försökte sätta mig upp igen och denna gången lyckades jag lite bättre. Det snurrade inte längre. Jag såg att fotot fortfarande stod kvar på samma plats och fick en klump i magen.
Samtidigt kom mamma in med vattenglaset och när hon stod vid dörröppningen frågade jag henne om hon kunde ta med bilden på mig och Justin samtidigt.
Hon kom med vattenglaset och bilden. Sedan kollade hon på mig misstänksamt och fortfarande med lite oro i blicken. Hon gav bilden till mig och frågade:
- Har det hänt något mellan er två?
Jag var tvungen att komma på någon bra ursäkt, snabbt!
Sekundrarna gick och jag hade fortfarande inte svarat. Jag kunde ju inte säga detta till mamma...
Sedan hasplade jag ur mig, och rösten skar sig självklart:
- nejnej, han var bara tvungen att åka iväg på en spelning över natten.
Mamma trodde först inte på lögnen. Hon kände mig allt för väl, men sedan suckade hon och mumlade ett "okej". Innan hon gick ut sa hon att det fortfarande fanns lite mat kvar, men jag tackade nej.
Jag tog upp min iPhone och såg att klockan var halv tre, på natten. Jag kollade ut och såg att vinden blåste ovanligt hårt.
Justins perspektiv:
Klockan var halv tre, på natten. Jag kunde fortfarande inte sova. Jag behöver komma bort från Atlanta ett tag, bara i några dagar.
Så jag tog upp min Macbook och bokade en flygbiljett till Stratford. Min hemstad. Jag måste få träffa mormor, morfar, Ryan, Chaz, pappa, Jazzy, Jaxon och alla!
Flyget skulle gå vid tio imorgonbitti, så varför inte packa väskan nu? Jag kunde ändå inte sova.
Jag gick in i min walk in och tog fram en resväska. Sedan packade jag ner lite jeans, t-shirts, hoodies, skor och annat.
Klockan var nu halv fyra och jag började bli lite småtrött. Jag la mig ner i sängen och somnade på tre röda.
Jag vaknade av det hemska alarmljudet klockan sju. Jag hade inte fått mycket sömn, och mina ögon var helt svullna av all gråt.
Jag gick motvilligt upp och in i duschen. De varma strålarna fick mig att vakna till litegrann.
Sedan fönade jag håret, tog på mig och gick ner. Mamma var redan uppe och hon såg direkt att något var fel.
- Godmorgon, sa hon och log litegrann.
Jag mumlade ett godmorgon tillbaka och hon spände blicken i mig. Jag kollade upp och mötte hennes blick.
- Justin, vad har hänt? sa hon oroligt.
- Äh, något mellan mig och Sofie bara... Jag ska sticka till Stratford några dagar, jag bokade biljett inatt.
- Jag följer med!
- Men mam...
- Jo! Det var ett tag sedan jag träffade mormor och morfar, sa hon bestämt sedan.
- Jaja, mumlade jag och hämtade datorn för att boka biljett till henne också.
När jag kom tillbaka och satte mig vid bordet för att boka kom hon och pussade mig i pannan.
- Justin, vad som än har hänt så kan du berätta det för mig, det vet du.
- Ja mamma, sa jag och log.
Hon log tillbaka.
Några timmar senare satt vi på flyget som skulle ta oss till Stratford. Jag satt och lyssnade på musik och mamma kollade på någon kärlekskomedi på sin iPad jag hade gett till henne.
Efter ett tag var vi nära så vi kopplade på oss säkerhetsbältena och sedan landade vi. Det första jag fick se när vi kom ut från flygplatsen var min mormor och morfars stora leenden.
Vad tycker ni? Vad kommer att hända nu? K O M M E N T E R A! =)
Förresten, imorgon fredag ska jag (Amanda) äntligen kolla på NEVER SAY NEVER 3D i Gbg. Är det någon läsare som också ska kolla på den imorgon där?
/AMANDA OCH KARRO.
Jag låg där med huvudet djup nere i kudden i min säng och tårarna bara flödade. Jag kollade upp en gång för att se vad klockan var, den var nästa 5 och jag hade inte somnat än... Jag kollade på kudden som nu var smutsig av all utsmetad maskara och sedan kolla jag mig runt om i rummet. På andra sidan rummet ser jag ett foto på mig och Justin, jag blev ledsen av att se det. Det måste bort tänkte jag för mig själv!
Jag satte mig upp på sängen med en hastig rörelse och allt började snurra till, trots det så ställde jag mig och började gå mot fotot. Jag han inte komma mer än halvvägs, då jag föll ihop till en enda stor häffaklump.
HOW SWEET!?!?!?! weheartit.com
3 timmar senare:
Jag vaknade upp, helt yr, i min säng. Jag försökte sätta mig upp, men allt bara snurrade. Jag ropade på mamma som kom in efter typ 3 sekunder och frågade förvirrat vad som hänt.
- Lilla gumman! Jag ropade att det var matdags men du kom inte ner, så när jag kom upp hit låg du på golvet avsvimmad, sa hon oroligt.
Jag kollade fortfarande förvirrat på henne och sedan mindes jag. Jag skulle gå och hämta fotot på mig och Justin. Jag frågade mamma om hon kunde komma med ett glas vatten så hon gick ut och hämtade ett.
Jag försökte sätta mig upp igen och denna gången lyckades jag lite bättre. Det snurrade inte längre. Jag såg att fotot fortfarande stod kvar på samma plats och fick en klump i magen.
Samtidigt kom mamma in med vattenglaset och när hon stod vid dörröppningen frågade jag henne om hon kunde ta med bilden på mig och Justin samtidigt.
Hon kom med vattenglaset och bilden. Sedan kollade hon på mig misstänksamt och fortfarande med lite oro i blicken. Hon gav bilden till mig och frågade:
- Har det hänt något mellan er två?
Jag var tvungen att komma på någon bra ursäkt, snabbt!
Sekundrarna gick och jag hade fortfarande inte svarat. Jag kunde ju inte säga detta till mamma...
Sedan hasplade jag ur mig, och rösten skar sig självklart:
- nejnej, han var bara tvungen att åka iväg på en spelning över natten.
Mamma trodde först inte på lögnen. Hon kände mig allt för väl, men sedan suckade hon och mumlade ett "okej". Innan hon gick ut sa hon att det fortfarande fanns lite mat kvar, men jag tackade nej.
Jag tog upp min iPhone och såg att klockan var halv tre, på natten. Jag kollade ut och såg att vinden blåste ovanligt hårt.
Justins perspektiv:
Klockan var halv tre, på natten. Jag kunde fortfarande inte sova. Jag behöver komma bort från Atlanta ett tag, bara i några dagar.
Så jag tog upp min Macbook och bokade en flygbiljett till Stratford. Min hemstad. Jag måste få träffa mormor, morfar, Ryan, Chaz, pappa, Jazzy, Jaxon och alla!
Flyget skulle gå vid tio imorgonbitti, så varför inte packa väskan nu? Jag kunde ändå inte sova.
Jag gick in i min walk in och tog fram en resväska. Sedan packade jag ner lite jeans, t-shirts, hoodies, skor och annat.
Klockan var nu halv fyra och jag började bli lite småtrött. Jag la mig ner i sängen och somnade på tre röda.
Jag vaknade av det hemska alarmljudet klockan sju. Jag hade inte fått mycket sömn, och mina ögon var helt svullna av all gråt.
Jag gick motvilligt upp och in i duschen. De varma strålarna fick mig att vakna till litegrann.
Sedan fönade jag håret, tog på mig och gick ner. Mamma var redan uppe och hon såg direkt att något var fel.
- Godmorgon, sa hon och log litegrann.
Jag mumlade ett godmorgon tillbaka och hon spände blicken i mig. Jag kollade upp och mötte hennes blick.
- Justin, vad har hänt? sa hon oroligt.
- Äh, något mellan mig och Sofie bara... Jag ska sticka till Stratford några dagar, jag bokade biljett inatt.
- Jag följer med!
- Men mam...
- Jo! Det var ett tag sedan jag träffade mormor och morfar, sa hon bestämt sedan.
- Jaja, mumlade jag och hämtade datorn för att boka biljett till henne också.
När jag kom tillbaka och satte mig vid bordet för att boka kom hon och pussade mig i pannan.
- Justin, vad som än har hänt så kan du berätta det för mig, det vet du.
- Ja mamma, sa jag och log.
Hon log tillbaka.
Några timmar senare satt vi på flyget som skulle ta oss till Stratford. Jag satt och lyssnade på musik och mamma kollade på någon kärlekskomedi på sin iPad jag hade gett till henne.
Efter ett tag var vi nära så vi kopplade på oss säkerhetsbältena och sedan landade vi. Det första jag fick se när vi kom ut från flygplatsen var min mormor och morfars stora leenden.
Vad tycker ni? Vad kommer att hända nu? K O M M E N T E R A! =)
Förresten, imorgon fredag ska jag (Amanda) äntligen kolla på NEVER SAY NEVER 3D i Gbg. Är det någon läsare som också ska kolla på den imorgon där?
/AMANDA OCH KARRO.
Episode 96.
Tårarna sprutade nu och jag gick med bestämda steg mot trappan. Sofie satt förstelnad kvar i soffan med tårar i ögonen. Jag sprang upp till mitt rum och smällde igen dörren. FYFAN FÖR HENNE, FYFAN!!!!! tänkte jag högt för mig själv medans jag försökte hitta något att göra sönder. Jag kastade ner en massa filmer från hyllan och boxade i väggen. Det började värka i handen och jag la mig i sängen och grät istället.
Jag måste ha somnat tillslut för när jag vaknade igen var det helt kolsvart ute. Jag kände att mina ögon var helt svullna, samma med min hand också.
Jag öppnade dörren försiktigt och gick ner till köket. Klockan visade på 03:30. Fan.
Jag kollade ut genom fönstret och Sofies bil var nu borta.
Vad händer nu? Vad händer med oss? Jag vill förlåta, men just nu är det för tidigt för det...
Jag kunde inte somna om, det gick verkligen inte. Hur mycket jag än vrek och vrängde på mig så fick jag ingen ro till att sova, det var nästa omöjligt. Jag hade något speciellt i tankarna som verkligen inte gick att få ut, jag undrade hur det skulle bli med oss? Jag låg länge och grubblade, nu var jag riktigt riktigt trött och ögonlocken föll ner tätt imellan men trots det så kunde jag ändå inte sova.
Sofies perspektiv:
Det var nu allt var över, på riktigt, tänkte jag för mig själv. Justin sprang upp mot sitt rum och nå sekund senare hörde ja en dörr smällas igen. Jag satt där skakandes i soffan och bara grät, jag fattade inte hur allvarligt det jag gjort varit förrän nu.
Jag trodde att jag hörde något ljud så jag försökte sitta still, hålla tyst och lyssna. Då och då hörde jag hårda slag i väggen där uppe lät det som och böcker som föll ner i golvet, det var antagligen Justin. När jag märkte att han verkligen var arg och sårad så fick det mig att må ännu sämre. Jag klarade inte av att vara kvar och sprang istället ut till min bil och började att rulla hemmåt.
När jag kom hem så stod det två styckna bilar utanför vårt hus, undra vems de kunde vara.. Jag gick in i huset och när jag kommit precis innanför dörren och kollar in, bort mot vardagsrummet, så ser jag att mamma och pappa har några vänner på besök. När de hör det hårda slaget av dörren som smälls igen så vänder alla sig hastigt om imot mig.
"Men hej Sofie, vad trevligt att du är här." "Gud var stor du blivit" "Är du hungrig" hörde jag alla babbla i mun på varandra. Jag struntade i att svara och sprang istället upp till mitt rum. När jag kom in i rummet slängde jag mig i sängen och burrade ner ansiktet i kudden.
När jag nu hade lite tid för mig själv, då allt var lugnt och tyst för en gångs skull så blev jag missnöjd. Tidigare har jag längtat efter dessa stunder då allt är helt tyst för att jag tycker det är avslappnande, men idag så var det bara pest & pina. Det var ett helvete rent ut sagt.
Jag tror nog att jag aldrig känt mig såhär ensam, jag tror nog aldrig att jag saknat någon såhär mycket och jag vet att jag aldrig har älskat någon så mycket att jag verkligen inte kunnat slita den ifrån tankarna.
Jag låg där med huvudet djup nere i kudden i min säng och tårarna bara flödade. Jag kollade upp en gång för att se vad klockan var, den var nästa 5 och jag hade inte somnat än... Jag kollade på kudden som nu var smutsig av all utsmetad maskara och sedan kolla jag mig runt om i rummet. På andra sidan rummet ser jag ett foto på mig och Justin, jag blev ledsen av att se det. Det måste bort tänkte jag för mig själv!
Jag satte mig upp på sängen med en hastig rörelse och allt började snurra till, trots det så ställde jag mig och började gå mot fotot. Jag han inte komma mer än halvvägs, då jag föll ihop till en enda stor häffaklump.
oooooooohoooo, whats gonna to happend ?
/ KARRO & AMANDA. (Karro har ny blogg, checka & kommentera!!!!)
Jag måste ha somnat tillslut för när jag vaknade igen var det helt kolsvart ute. Jag kände att mina ögon var helt svullna, samma med min hand också.
Jag öppnade dörren försiktigt och gick ner till köket. Klockan visade på 03:30. Fan.
Jag kollade ut genom fönstret och Sofies bil var nu borta.
Vad händer nu? Vad händer med oss? Jag vill förlåta, men just nu är det för tidigt för det...
Jag kunde inte somna om, det gick verkligen inte. Hur mycket jag än vrek och vrängde på mig så fick jag ingen ro till att sova, det var nästa omöjligt. Jag hade något speciellt i tankarna som verkligen inte gick att få ut, jag undrade hur det skulle bli med oss? Jag låg länge och grubblade, nu var jag riktigt riktigt trött och ögonlocken föll ner tätt imellan men trots det så kunde jag ändå inte sova.
Sofies perspektiv:
Det var nu allt var över, på riktigt, tänkte jag för mig själv. Justin sprang upp mot sitt rum och nå sekund senare hörde ja en dörr smällas igen. Jag satt där skakandes i soffan och bara grät, jag fattade inte hur allvarligt det jag gjort varit förrän nu.
Jag trodde att jag hörde något ljud så jag försökte sitta still, hålla tyst och lyssna. Då och då hörde jag hårda slag i väggen där uppe lät det som och böcker som föll ner i golvet, det var antagligen Justin. När jag märkte att han verkligen var arg och sårad så fick det mig att må ännu sämre. Jag klarade inte av att vara kvar och sprang istället ut till min bil och började att rulla hemmåt.
När jag kom hem så stod det två styckna bilar utanför vårt hus, undra vems de kunde vara.. Jag gick in i huset och när jag kommit precis innanför dörren och kollar in, bort mot vardagsrummet, så ser jag att mamma och pappa har några vänner på besök. När de hör det hårda slaget av dörren som smälls igen så vänder alla sig hastigt om imot mig.
"Men hej Sofie, vad trevligt att du är här." "Gud var stor du blivit" "Är du hungrig" hörde jag alla babbla i mun på varandra. Jag struntade i att svara och sprang istället upp till mitt rum. När jag kom in i rummet slängde jag mig i sängen och burrade ner ansiktet i kudden.
När jag nu hade lite tid för mig själv, då allt var lugnt och tyst för en gångs skull så blev jag missnöjd. Tidigare har jag längtat efter dessa stunder då allt är helt tyst för att jag tycker det är avslappnande, men idag så var det bara pest & pina. Det var ett helvete rent ut sagt.
Jag tror nog att jag aldrig känt mig såhär ensam, jag tror nog aldrig att jag saknat någon såhär mycket och jag vet att jag aldrig har älskat någon så mycket att jag verkligen inte kunnat slita den ifrån tankarna.
Jag låg där med huvudet djup nere i kudden i min säng och tårarna bara flödade. Jag kollade upp en gång för att se vad klockan var, den var nästa 5 och jag hade inte somnat än... Jag kollade på kudden som nu var smutsig av all utsmetad maskara och sedan kolla jag mig runt om i rummet. På andra sidan rummet ser jag ett foto på mig och Justin, jag blev ledsen av att se det. Det måste bort tänkte jag för mig själv!
Jag satte mig upp på sängen med en hastig rörelse och allt började snurra till, trots det så ställde jag mig och började gå mot fotot. Jag han inte komma mer än halvvägs, då jag föll ihop till en enda stor häffaklump.
oooooooohoooo, whats gonna to happend ?
/ KARRO & AMANDA. (Karro har ny blogg, checka & kommentera!!!!)
You change my life - Episode 95
- Så.. jag tror att vi behöver prata... sa han sedan med en ton som jag inte gillade.
- Ja.. sa jag sedan efter några sekunder.
Han kollade på mig och jag suckade.
- Okej, såhär var det.. när vi tog en paus och jag åkte hem, flyttade det in en kille på min gata, Elliot. Vi började prata och umgås massa. Och våga inte tro att jag hade glömt bort dig, för det hade jag absolut inte!
Du anar inte hur mycket jag grät varje dag, varje natt. Vissa dagar orkade jag inte ens gå till skolan Justin!
Iallafall, jag visste inte vad jag egentiligen kände för honom. Jag såg honom mer som en kompis, men han såg mig som något annat.
Han.. eh, bjöd ut mig på en dejt, och först visste jag inte vad jag skulle säga. Men sedan var jag dum nog och tackade ja.
Justin spärrade upp ögonen men sa ingenting, utan bara lyssnade. Jag kände mig verkligen som en idiot.
Jag fortsatte historien och sedan kom jag till den väldigt ömma punkten. Och det enda jag fick fram var "eh, öh, ja, mm, och, jaa...."
Justin kollade frågande på mig och suckade.
- Snälla säg det bara. Kysstes ni? Hånglade ni? Vadå?
Jag var tyst i några sekunder innan jag svarade.
- Nej.. det var mer än så.. Vi hade... sex.
Justins perspektiv:
Först satt jag helt tyst. Sedan kom en rad olika känslor. Arghet, bitterhet, ledsamhet, osv. Sedan kände jag tårarna bakom ögonhinnan. Sofie masade sig närmre mig men istället ställde jag mig upp. Hon försökte ta tag i min hand men jag drog bort den. Hur fan kunde hon?
- Hur fan kunde du Sofie? Bara för att vi hade en paus betyder inte det att man går och har SEX med andra!!! Fyfan för dig Sofie. Snälla gå bara härifrån.
- Men Jus..
- Nej! Jag klarar inte det här just nu!
Tårarna sprutade nu och jag gick med bestämda steg mot trappan. Sofie satt förstelnad kvar i soffan med tårar i ögonen. Jag sprang upp till mitt rum och smällde igen dörren. FYFAN FÖR HENNE, FYFAN!!!!! tänkte jag högt för mig själv medans jag försökte hitta något att göra sönder. Jag kastade ner en massa filmer från hyllan och boxade i väggen. Det började värka i handen och jag la mig i sängen och grät istället.
Jag måste ha somnat tillslut för när jag vaknade igen var det helt kolsvart ute. Jag kände att mina ögon var helt svullna, samma med min hand också.
Jag öppnade dörren försiktigt och gick ner till köket. Klockan visade på 03:30. Fan.
Jag kollade ut genom fönstret och Sofies bil var nu borta.
Vad händer nu? Vad händer med oss? Jag vill förlåta, men just nu är det för tidigt för det...
OHNOOOOOOOOOOOOOO! Vad händer nu då!?
Nu får ni ta och kommentera, även fast episoden var kort.
/AMANDA & KARRO.
You change my life - Episode 94.
- Det är okej Mathilda, haha. Det blev bara lite awkward. Men nu åker vi till tha beaaaaaaaach, wohoooo! skrek jag ut.
Alla tre stannade upp och kollade på mig men sedan började de skratta de med. Jag satte mig bakom ratten och Mathilda satte sig bredvid mig. Killarna fick sitta därbak.
Nu var det Justin som skrek ut: TO THA BEAAAAAAAAAAACH!
Jag satte på radion och precis just då började Baby att spelas. Jag kollade bak på Justin och flinade. Sedan höjde jag så att det kändes som att bilen skulle sprängas och alla satt och sjöng med.
Vi var framme efter typ 20 minuter och det var inte alls så mycket folk vi hade räknat med.
Vi klev ur bilen och tog våra grejer från bagaget. Sedan gick vi ner till sanden och kollade efter plats. Det fanns ju som sagt rätt mycket plats så vi gick ner så vi kom nära havet.
När vi lagt ut våra handdukar och dragit av oss kläderna sprang vi ner till havet. Gud vad svalkande och skönt det var! Vi skvätte vatten och kastade runt varandra i vattnet ett bra tag innan Christian fick en ganska stor kallsup och blev lite småsur. Det var kul att se eftersom att han stegade upp ur vattnet och slängde sig på vattenflaskan när han kommit upp till våra handdukar.
Vi skrattade åt honom men sedan gick vi också upp ur vattnet. När vi kom upp log han mot oss.
- Jaså så du är inte sur längre? frågade Mathilda sarkastiskt.
- Va? nej, det var jag aldrig, jag ville bara ha vatten, sa han förvirrat.
Hon log och kysste honom.
Jag och Justin låg för tillfället och delade handduk och läste ur en skvallertidning tillsammans. Det stod lite skvaller om Justin men vi bara skrattade åt det. När vi sedan bläddrade till nästa sida var det en bild på mig och Elliot.
Vi slutade skratta båda två och jag bläddrade fort till nästa sida.
- Så.. ska vi aldrig prata om det..? frågade Justin, nästan lite argt.
- Vi tar det när vi kommer hem, sa jag och suckade.
- Det är nog dags för det...
Sedan hörde vi Christian fråga om vi ville ha glass eller något från kiosken. Vi tackade nej och fortsatte sola ryggarna - under tystnad - och Justin hade nu lagt undan tidningen.
Det blev tillslut en pinsam tystnad och jag tror att Mathilda också kände av den för hon frågade om vi ville gå och bada.
Justin tackade nej medans jag tackade ja. Jag kände att jag behövde prata med Mathilda först...
Justins perspektiv:
Tjejerna gick och badade och jag satte mig upp och kollade ut mot havet. Efter någon minut kom Christian tillbaka, men med en glass i handen nu.
- Christian.. jag behöver prata av mig lite.. Jag och Sofie ska prata sedan.. om Elliot. Vad fan ska jag säga!? "Eh jo, var det något på G mellan er medans jag var borta?" eller vadå? Jag är så förvirrad.. Var det något mellan dom?
- Inte vad jag vet bro.. men när vi var på fest förra helgen, så försökte han kyssa henne, men hon ropade på oss och vi räddade henne i sista sekund, men jag fick ett blått öga på köpet..
Jag spärrade upp ögonen och kände mig ännu mer förrvirrad än vad jag redan var. Sedan kollade jag beklagat på honom och tänkte sedan för mig själv medans jag vände min blick mot Sofie... Hur fan ska jag göra?
Sofies perspektiv:
Medans vi gick ute i vattnet och kände solen steka på huvudet kände jag även ett par ögon i ryggen. Jag kollade bak och Justin satt och kollade på mig.
- Jo.. Mathilda, sa jag och harklade mig.
- Ja, sa hon och kollade mot mig.
- Du vet vad som hände mellan mig och Elliot och.. hur i helvete ska jag förklara allt för Justin? sa jag och jag kände hur det brände till bakom ögonhinnorna.
- Sofie, jag är ledsen.. men det enda du kan göra är att säga allt som det är. Du måste säga vad som hände medans han var borta. Du får inte ha några bortförklaringar..
- Jo jag vet...
Vi doppade oss och sedan gick vi upp igen. Vi var kvar på stranden i några timmar till och vi försökte ha kul, men det blev allt för många pinsamma tystnader.
Vid fem-tiden drog vi oss bort mot bilen och denna gång fick Justin köra och Christian sitta fram. Vi släppte av Mathilda och Christian hos Mathilda och sedan fortsatte vi bort mot mig.
När Justin parkerat bilen på uppfarten vände han sig mot mig och frågade:
- Det är nog bäst om jag åker hem och duschar och så.. Mamma är på ett möte och hon kommer inte hem förens vid åtta, kommer du över sedan?
- Ja, jag ska bara duscha och äta, sa jag medans vi båda gick ur bilen.
Justin la min bilnyckel i min hand och gav mig en lång, och en ganska obehaglig blick om jag ska vara ärlig. Inte en läskig, bara en väldigt kall och.. ledsen.
Han slet bort blicken och gick sedan mot sin bil. Jag suckade och gick och låste upp dörren.
Mamma och pappa satt i köket och jag kände doften av lasagne.
- Hej gumman! ropade mamma. - hur var det på stranden?
Jag gick ut till köket och sa att det har varit bra. Sedan sprang jag upp till mitt badrum och lät duschvattnet rinna över mig. Efter en dusch på 15 minuter virade jag in mitt långa hår i en handduk och tog på mig en badrock.
Sedan gick jag in i min walk in och rev ut ett par jeansshorts och en t-shirt. Jag slängde på mig mina smutsiga Converse, kletade på mascara, fönade håret och satte upp det i en hästsvans.
När jag kom ner till köket var maten precis färdig. Jag tryckte i mig en stor portion och tackade för maten.
Sedan rusade jag upp till mitt rum igen, hämtade iPhonen, nycklar och plånbok. Sedan rusade jag ner för trappan och ropade "Jag åker till Justin nu! Men jag kommer hem ikväll."
- Ska du inte sova över där idag, ni sover ju alltid över? ropade mamma tillbaka.
Fan.
- "Eh, nej, det gick inte idag!"
Sedan rusade jag ut genom dörren för att slippa mer frågor.
Jag var framme utanför Justins hus efter 5 minuter. Mitt hjärta dunkade ovanligt hårt och jag var ovanligt nervös. Jag parkerade min bil bakom hans och plingade sedan på. Han öppnade efter några sekunder och jag gick in.
Vi satte oss i hans soffa och jag suckade.
- Så.. jag tror att vi behöver prata... sa han sedan med en ton som jag inte gillade.
Ber än en gång om ursäkt för dålig uppdatering. Men kika in igen imorgon på morgonen, för då kommer redan nästa episode!!!!
/AMANDA OCH KARRO.
Alla tre stannade upp och kollade på mig men sedan började de skratta de med. Jag satte mig bakom ratten och Mathilda satte sig bredvid mig. Killarna fick sitta därbak.
Nu var det Justin som skrek ut: TO THA BEAAAAAAAAAAACH!
Jag satte på radion och precis just då började Baby att spelas. Jag kollade bak på Justin och flinade. Sedan höjde jag så att det kändes som att bilen skulle sprängas och alla satt och sjöng med.
Vi var framme efter typ 20 minuter och det var inte alls så mycket folk vi hade räknat med.
Vi klev ur bilen och tog våra grejer från bagaget. Sedan gick vi ner till sanden och kollade efter plats. Det fanns ju som sagt rätt mycket plats så vi gick ner så vi kom nära havet.
När vi lagt ut våra handdukar och dragit av oss kläderna sprang vi ner till havet. Gud vad svalkande och skönt det var! Vi skvätte vatten och kastade runt varandra i vattnet ett bra tag innan Christian fick en ganska stor kallsup och blev lite småsur. Det var kul att se eftersom att han stegade upp ur vattnet och slängde sig på vattenflaskan när han kommit upp till våra handdukar.
Vi skrattade åt honom men sedan gick vi också upp ur vattnet. När vi kom upp log han mot oss.
- Jaså så du är inte sur längre? frågade Mathilda sarkastiskt.
- Va? nej, det var jag aldrig, jag ville bara ha vatten, sa han förvirrat.
Hon log och kysste honom.
Jag och Justin låg för tillfället och delade handduk och läste ur en skvallertidning tillsammans. Det stod lite skvaller om Justin men vi bara skrattade åt det. När vi sedan bläddrade till nästa sida var det en bild på mig och Elliot.
Vi slutade skratta båda två och jag bläddrade fort till nästa sida.
- Så.. ska vi aldrig prata om det..? frågade Justin, nästan lite argt.
- Vi tar det när vi kommer hem, sa jag och suckade.
- Det är nog dags för det...
Sedan hörde vi Christian fråga om vi ville ha glass eller något från kiosken. Vi tackade nej och fortsatte sola ryggarna - under tystnad - och Justin hade nu lagt undan tidningen.
Det blev tillslut en pinsam tystnad och jag tror att Mathilda också kände av den för hon frågade om vi ville gå och bada.
Justin tackade nej medans jag tackade ja. Jag kände att jag behövde prata med Mathilda först...
Justins perspektiv:
Tjejerna gick och badade och jag satte mig upp och kollade ut mot havet. Efter någon minut kom Christian tillbaka, men med en glass i handen nu.
- Christian.. jag behöver prata av mig lite.. Jag och Sofie ska prata sedan.. om Elliot. Vad fan ska jag säga!? "Eh jo, var det något på G mellan er medans jag var borta?" eller vadå? Jag är så förvirrad.. Var det något mellan dom?
- Inte vad jag vet bro.. men när vi var på fest förra helgen, så försökte han kyssa henne, men hon ropade på oss och vi räddade henne i sista sekund, men jag fick ett blått öga på köpet..
Jag spärrade upp ögonen och kände mig ännu mer förrvirrad än vad jag redan var. Sedan kollade jag beklagat på honom och tänkte sedan för mig själv medans jag vände min blick mot Sofie... Hur fan ska jag göra?
Sofies perspektiv:
Medans vi gick ute i vattnet och kände solen steka på huvudet kände jag även ett par ögon i ryggen. Jag kollade bak och Justin satt och kollade på mig.
- Jo.. Mathilda, sa jag och harklade mig.
- Ja, sa hon och kollade mot mig.
- Du vet vad som hände mellan mig och Elliot och.. hur i helvete ska jag förklara allt för Justin? sa jag och jag kände hur det brände till bakom ögonhinnorna.
- Sofie, jag är ledsen.. men det enda du kan göra är att säga allt som det är. Du måste säga vad som hände medans han var borta. Du får inte ha några bortförklaringar..
- Jo jag vet...
Vi doppade oss och sedan gick vi upp igen. Vi var kvar på stranden i några timmar till och vi försökte ha kul, men det blev allt för många pinsamma tystnader.
Vid fem-tiden drog vi oss bort mot bilen och denna gång fick Justin köra och Christian sitta fram. Vi släppte av Mathilda och Christian hos Mathilda och sedan fortsatte vi bort mot mig.
När Justin parkerat bilen på uppfarten vände han sig mot mig och frågade:
- Det är nog bäst om jag åker hem och duschar och så.. Mamma är på ett möte och hon kommer inte hem förens vid åtta, kommer du över sedan?
- Ja, jag ska bara duscha och äta, sa jag medans vi båda gick ur bilen.
Justin la min bilnyckel i min hand och gav mig en lång, och en ganska obehaglig blick om jag ska vara ärlig. Inte en läskig, bara en väldigt kall och.. ledsen.
Han slet bort blicken och gick sedan mot sin bil. Jag suckade och gick och låste upp dörren.
Mamma och pappa satt i köket och jag kände doften av lasagne.
- Hej gumman! ropade mamma. - hur var det på stranden?
Jag gick ut till köket och sa att det har varit bra. Sedan sprang jag upp till mitt badrum och lät duschvattnet rinna över mig. Efter en dusch på 15 minuter virade jag in mitt långa hår i en handduk och tog på mig en badrock.
Sedan gick jag in i min walk in och rev ut ett par jeansshorts och en t-shirt. Jag slängde på mig mina smutsiga Converse, kletade på mascara, fönade håret och satte upp det i en hästsvans.
När jag kom ner till köket var maten precis färdig. Jag tryckte i mig en stor portion och tackade för maten.
Sedan rusade jag upp till mitt rum igen, hämtade iPhonen, nycklar och plånbok. Sedan rusade jag ner för trappan och ropade "Jag åker till Justin nu! Men jag kommer hem ikväll."
- Ska du inte sova över där idag, ni sover ju alltid över? ropade mamma tillbaka.
Fan.
- "Eh, nej, det gick inte idag!"
Sedan rusade jag ut genom dörren för att slippa mer frågor.
Jag var framme utanför Justins hus efter 5 minuter. Mitt hjärta dunkade ovanligt hårt och jag var ovanligt nervös. Jag parkerade min bil bakom hans och plingade sedan på. Han öppnade efter några sekunder och jag gick in.
Vi satte oss i hans soffa och jag suckade.
- Så.. jag tror att vi behöver prata... sa han sedan med en ton som jag inte gillade.
Ber än en gång om ursäkt för dålig uppdatering. Men kika in igen imorgon på morgonen, för då kommer redan nästa episode!!!!
/AMANDA OCH KARRO.
You change my life - episode 93.
- Hej sötnos, vad flinar du åt?
- Haha, fint grönt dräggel du har sweeite.
Han rusade upp ur soffan och bort till hallspegeln. Jag hörde ett skrik. Sedan kom han springandes tillbaka och jag såg att han gömde något bakom ryggen. Sedan ställde jag mig upp i soffan och sprang till andra änden av den. Men Justin var snabbare, sedan målade han ett långt blått sträck i pannan på mig. Tillslut låg vi på golvet och garvade ihjäl oss, och när jag kunde hämta lite luft sa jag: "Eh, du borde nog kolla twitter".
Han tog upp sin iPhone och hans haka flög ner till golvet typ. Sedan började han skratta igen.
- Du kommer att få sota för det här, hörde jag mellan skrattattackerna.
Bilden har jag, Amanda, knåpat ihop lite enkelt. Bilderna är från tumblr, google och weheartit.
Efter en stund började min mage kurra och jag frågade Justin om vi skulle äta frukost. Han hade också blivit lite småhungrig så vi ställde oss i köket båda två och stekte omelett, bacon och rostade bröd. Vi satte oss vid bordet och jag satte på tvn.
Det fanns inte så mycket förutom Chowder på Cartoon network så vi satt och kollade på det, haha! Det var så jäkla dåligt men vi satt mest och skrattade.
Efter frukosten gick jag och tog en dusch och Justin satte sig vid datan. När jag var klar hoppade Justin in i duschen och jag gick och tog på mig kläder.
Det var varmt idag så jag tog ett par svarta shorts, och ett vitt linne med rosor på. Jag satte upp mitt hår i en hög hästsvans och drog på mig lite mascara. Sedan tog jag på mig mina ballerinas.
Medans jag väntade på Justin satt jag i sängen och spelade Angry Birds på mobilen och helt plötsligt får jag ett sms..
"Elliot" stod det på skärmen.
Hela jag frös till is och i samma stund kommer Justin ut från badrummet.
- Älskling, varför ser du så förskräckt ut? frågade han.
Det enda jag fick ur mig var "Eh, jag klarade inte banan på Angry birds"
- Åh jag älskar det spelet! sa han och log. Sedan gick han in i garderoben och tog på sig.
Jag kollade ner i mobilen igen och öppnade smset...
"Hej älskling! Det vi påbörjade häromdagen känns inte riktigt avslutat. Vad sägs om mitt place ikväll?"
Kunde han verkligen mena allvar? Har han ingen skam i kroppen alls eller? Jag svarade inte utan raderade snabbt smset. Jag raderade sedan alla sms jag fått av honom.
När jag sedan börjat spela Angry birds igen kom Justin ut ur garderoben igen men denna gång påklädd, svarta jeans, en lila t-shirt med tryck och svarta Supras, fin som alltid.
Jag stängde av spelet och ställde mig upp och gick fram och kysste honom.
- Va fin du är, viskade jag i hans öra.
- Säger den finaste personen på hela planeten, viskade han tillbaka och sedan kysste han mig igen.
Vi stod och bara kysstes ett bra tag och sedan kollade han ut genom fönstret.
- Det är rätt fint väder idag.. och det är lördag, vill du hitta på något kul?
- Klart jag vill! Men vad vill du göra? frågade jag.
- Vi har inte umgåtts med Christian och Mathilda på ett bra tag.. Eller inte jag iallafall, haha.
- Vi kan ringa och fråga om de vill hitta på något?
- Ja det kan vi göra, jag kan ringa dom, sa han och gick ut i vardagsrummet för att ringa till Christian.
När han gick ut ringde det i min mobil. Dolt nummer.. hmm.. Jag svarade och när jag hörde rösten i örat reste sig mina nackhår.
- Babe, du svarade aldrig på smset? Jag kommer över, sa han.
- Låt BLI! Jag vill aldrig mer höra från dig och aldrig mer se dig, okej? Det vi gjorde var ett misstag och det DU gjorde mot mig på festen är oförlåtligt. Det var äckligt. Så snälla, radera mitt nummer för det är exakt det jag kommer att göra, radera ditt nummer. Hejdå.
Jag la på och var tvungen att sätta mig ner i sängen. Jag gick in i min telefonlista och raderade Elliots nummer. Jag var faktiskt rädd för honom nu måste jag erkänna. Men jag kommer inte nämna något av det här för Justin...
Jag gick in i min garderob och började ställa iordning mina skor bara för att ha något att göra och för att jag inte ville tänka på Elliot.
Efter några minuter kom Justin in.
- Haha, vad gör du? frågade han förvånat.
- Hehe, jag kände för att ställa iordning mina skor, de var överallt! sa jag och log försiktigt.
- Mathilda och Christian ska till stranden idag, och jag sa att vi hänger med. Gick det bra?
- Självklart! Men har du badshorts här? frågade jag Justin.
- Ja, jag tog med ett par, sa han och blinkade.
- Okej, så bra, ska vi åka nu direkt?
- Ja, eller går det bra om vi hämtar upp dom på vägen?
- Yeeezzz! sa jag och blinkade. De dåliga Elliottankarna var som bortblåst för stunden och jag kände mig riktigt taggad inför en dag på stranden med mina favoritpersoner.
Jag tog på mig en svart bandeaubikini med en stor rosett på överdelen, slängde på mig en blå playsuit över och bytte till flipflops. Sedan tvättade jag bort mitt smink igen och tog på mig ett par solglasögon.
Justin bytte om till ett par turkosa badshorts, tog en svart t-shirt över, slänge på sig en keps och sina solglasögon.
Jag gick ut till köket och packade ner en vattenflaska, en dricka, jordgubbar och Swedish fish i en strandväska.
- Redo att åka? hörde jag Justin ropa från hallen.
Jag gick ut till honom och log.
- Ja det är jag.
Han tog strandväskan ur min hand och kysste mig.
- Men det är inte jag, hörde jag honom viska.
Han ställde ner strandväskan på golvet med en duns och tryckte upp mig mot väggen samtidigt som han började kyssa mig mer och mer passionerat. Jag drog av han t-shirten och smekte hans sexiga mage samtidigt som jag kysste han på halsen och upp mot läpparna igen. Han smekte mina bröst och jag rös av lycka.
Vi förflyttade oss till soffan och båda blev mer och mer upphetsade. Justin skulle precis ta av mig min playsuit när vi hörde att något öppnade dörren...
Vi båda flög upp ur soffan och kollade förskräckt på vem som nu hade kommit in. Där stod Christian och Mathilda med ögon stora som golfbollar. Sedan harsplade Mathilda ut ett "Oj". Sedan drog hon Christian i armen och de gick ut igen. Jag och Justin kollade på varandra och vi båda bröt ihop av skratt.
Jag drog på mig playsuiten igen och letade efter min ena flipflop. Justin gick ut i hallen och drog på sig sin t-shirt och sedan tog han strandväskan i handen igen. Jag tog nycklarna och Justin la handen runt min midja och vi gick ut och låste efter oss.
Mathilda och Christian satt i gräset vid bilen och de båda fnissade lite när vi kom gåendes.
- Haha, förlåt om vi störde er två turduvor, men eftersom att Mathilda bara bor typ 5 minuter härifrån gick vi hit så vi alla kunde åka tillsammans med en gång, haha!
- Det är okej bro, sa Justin och de gjorde nått killhandslag. Jag gick fram till Mathilda och hon log och sa förlåt hon med.
- Det är okej Mathilda, haha. Det blev bara lite awkward. Men nu åker vi till tha beaaaaaaaach, wohoooo! skrek jag ut.
Alla tre stannade upp och kollade på mig men sedan började de skratta de med. Jag satte mig bakom ratten och Mathilda satte sig bredvid mig. Killarna fick sitta därbak.
Nu var det Justin som skrek ut: TO THA BEAAAAAAAAAAACH!
Förlåt förlåt för sämsta uppdateringen ever. Men vi båda har så otroligt mycket i skolan, vi har båda en fritid utanför dataskärmen också. Drama kommer ska ni se.
/AMANDA OCH KARRO
- Haha, fint grönt dräggel du har sweeite.
Han rusade upp ur soffan och bort till hallspegeln. Jag hörde ett skrik. Sedan kom han springandes tillbaka och jag såg att han gömde något bakom ryggen. Sedan ställde jag mig upp i soffan och sprang till andra änden av den. Men Justin var snabbare, sedan målade han ett långt blått sträck i pannan på mig. Tillslut låg vi på golvet och garvade ihjäl oss, och när jag kunde hämta lite luft sa jag: "Eh, du borde nog kolla twitter".
Han tog upp sin iPhone och hans haka flög ner till golvet typ. Sedan började han skratta igen.
- Du kommer att få sota för det här, hörde jag mellan skrattattackerna.
Bilden har jag, Amanda, knåpat ihop lite enkelt. Bilderna är från tumblr, google och weheartit.
Efter en stund började min mage kurra och jag frågade Justin om vi skulle äta frukost. Han hade också blivit lite småhungrig så vi ställde oss i köket båda två och stekte omelett, bacon och rostade bröd. Vi satte oss vid bordet och jag satte på tvn.
Det fanns inte så mycket förutom Chowder på Cartoon network så vi satt och kollade på det, haha! Det var så jäkla dåligt men vi satt mest och skrattade.
Efter frukosten gick jag och tog en dusch och Justin satte sig vid datan. När jag var klar hoppade Justin in i duschen och jag gick och tog på mig kläder.
Det var varmt idag så jag tog ett par svarta shorts, och ett vitt linne med rosor på. Jag satte upp mitt hår i en hög hästsvans och drog på mig lite mascara. Sedan tog jag på mig mina ballerinas.
Medans jag väntade på Justin satt jag i sängen och spelade Angry Birds på mobilen och helt plötsligt får jag ett sms..
"Elliot" stod det på skärmen.
Hela jag frös till is och i samma stund kommer Justin ut från badrummet.
- Älskling, varför ser du så förskräckt ut? frågade han.
Det enda jag fick ur mig var "Eh, jag klarade inte banan på Angry birds"
- Åh jag älskar det spelet! sa han och log. Sedan gick han in i garderoben och tog på sig.
Jag kollade ner i mobilen igen och öppnade smset...
"Hej älskling! Det vi påbörjade häromdagen känns inte riktigt avslutat. Vad sägs om mitt place ikväll?"
Kunde han verkligen mena allvar? Har han ingen skam i kroppen alls eller? Jag svarade inte utan raderade snabbt smset. Jag raderade sedan alla sms jag fått av honom.
När jag sedan börjat spela Angry birds igen kom Justin ut ur garderoben igen men denna gång påklädd, svarta jeans, en lila t-shirt med tryck och svarta Supras, fin som alltid.
Jag stängde av spelet och ställde mig upp och gick fram och kysste honom.
- Va fin du är, viskade jag i hans öra.
- Säger den finaste personen på hela planeten, viskade han tillbaka och sedan kysste han mig igen.
Vi stod och bara kysstes ett bra tag och sedan kollade han ut genom fönstret.
- Det är rätt fint väder idag.. och det är lördag, vill du hitta på något kul?
- Klart jag vill! Men vad vill du göra? frågade jag.
- Vi har inte umgåtts med Christian och Mathilda på ett bra tag.. Eller inte jag iallafall, haha.
- Vi kan ringa och fråga om de vill hitta på något?
- Ja det kan vi göra, jag kan ringa dom, sa han och gick ut i vardagsrummet för att ringa till Christian.
När han gick ut ringde det i min mobil. Dolt nummer.. hmm.. Jag svarade och när jag hörde rösten i örat reste sig mina nackhår.
- Babe, du svarade aldrig på smset? Jag kommer över, sa han.
- Låt BLI! Jag vill aldrig mer höra från dig och aldrig mer se dig, okej? Det vi gjorde var ett misstag och det DU gjorde mot mig på festen är oförlåtligt. Det var äckligt. Så snälla, radera mitt nummer för det är exakt det jag kommer att göra, radera ditt nummer. Hejdå.
Jag la på och var tvungen att sätta mig ner i sängen. Jag gick in i min telefonlista och raderade Elliots nummer. Jag var faktiskt rädd för honom nu måste jag erkänna. Men jag kommer inte nämna något av det här för Justin...
Jag gick in i min garderob och började ställa iordning mina skor bara för att ha något att göra och för att jag inte ville tänka på Elliot.
Efter några minuter kom Justin in.
- Haha, vad gör du? frågade han förvånat.
- Hehe, jag kände för att ställa iordning mina skor, de var överallt! sa jag och log försiktigt.
- Mathilda och Christian ska till stranden idag, och jag sa att vi hänger med. Gick det bra?
- Självklart! Men har du badshorts här? frågade jag Justin.
- Ja, jag tog med ett par, sa han och blinkade.
- Okej, så bra, ska vi åka nu direkt?
- Ja, eller går det bra om vi hämtar upp dom på vägen?
- Yeeezzz! sa jag och blinkade. De dåliga Elliottankarna var som bortblåst för stunden och jag kände mig riktigt taggad inför en dag på stranden med mina favoritpersoner.
Jag tog på mig en svart bandeaubikini med en stor rosett på överdelen, slängde på mig en blå playsuit över och bytte till flipflops. Sedan tvättade jag bort mitt smink igen och tog på mig ett par solglasögon.
Justin bytte om till ett par turkosa badshorts, tog en svart t-shirt över, slänge på sig en keps och sina solglasögon.
Jag gick ut till köket och packade ner en vattenflaska, en dricka, jordgubbar och Swedish fish i en strandväska.
- Redo att åka? hörde jag Justin ropa från hallen.
Jag gick ut till honom och log.
- Ja det är jag.
Han tog strandväskan ur min hand och kysste mig.
- Men det är inte jag, hörde jag honom viska.
Han ställde ner strandväskan på golvet med en duns och tryckte upp mig mot väggen samtidigt som han började kyssa mig mer och mer passionerat. Jag drog av han t-shirten och smekte hans sexiga mage samtidigt som jag kysste han på halsen och upp mot läpparna igen. Han smekte mina bröst och jag rös av lycka.
Vi förflyttade oss till soffan och båda blev mer och mer upphetsade. Justin skulle precis ta av mig min playsuit när vi hörde att något öppnade dörren...
Vi båda flög upp ur soffan och kollade förskräckt på vem som nu hade kommit in. Där stod Christian och Mathilda med ögon stora som golfbollar. Sedan harsplade Mathilda ut ett "Oj". Sedan drog hon Christian i armen och de gick ut igen. Jag och Justin kollade på varandra och vi båda bröt ihop av skratt.
Jag drog på mig playsuiten igen och letade efter min ena flipflop. Justin gick ut i hallen och drog på sig sin t-shirt och sedan tog han strandväskan i handen igen. Jag tog nycklarna och Justin la handen runt min midja och vi gick ut och låste efter oss.
Mathilda och Christian satt i gräset vid bilen och de båda fnissade lite när vi kom gåendes.
- Haha, förlåt om vi störde er två turduvor, men eftersom att Mathilda bara bor typ 5 minuter härifrån gick vi hit så vi alla kunde åka tillsammans med en gång, haha!
- Det är okej bro, sa Justin och de gjorde nått killhandslag. Jag gick fram till Mathilda och hon log och sa förlåt hon med.
- Det är okej Mathilda, haha. Det blev bara lite awkward. Men nu åker vi till tha beaaaaaaaach, wohoooo! skrek jag ut.
Alla tre stannade upp och kollade på mig men sedan började de skratta de med. Jag satte mig bakom ratten och Mathilda satte sig bredvid mig. Killarna fick sitta därbak.
Nu var det Justin som skrek ut: TO THA BEAAAAAAAAAAACH!
Förlåt förlåt för sämsta uppdateringen ever. Men vi båda har så otroligt mycket i skolan, vi har båda en fritid utanför dataskärmen också. Drama kommer ska ni se.
/AMANDA OCH KARRO
You change my life - episode 92
Efter ytterligare 20 minuter duschade vi påriktigt och sedan la vi oss i min säng och kollade på Greys Anatomy.
Efter avsnittet av Greys Anatomy gick vi in på varsin data. Justin höll på att retweeta och följa fans på twitter och jag kollade bloggar.
Efter ett tag bestämde vi oss för att åka och hyra film. Klockan var halv elva och de stängde elva, så vi slängde på oss kläder, jag satte upp håret i en hästsvans och när vi satt i bilen trampade jag på gasen och vi körde iväg.
Vi kom därifrån med en film och en stor påse med godis. Justin och jag överdriver alltid när vi ska köpa godis och fyller påsen ända upp, haha!
Det känns nästan som förr. När vi skulle gå tillbaka till bilen såg vi plötsligt att det började blixtra omkring oss. Papparazzis...
Vi sprang mot bilen och nu fick Justin köra. Han skakade smidigt av sig fotograferna.
- Har du gjort det många gånger eller? sa jag impat.
- Haha, ja det kan man nog säga att jag har, svarade han och log.
Innan vi åkte hem till mig åkte vi till Justins hem där han skulle hämta kläder och sånt som han kunde ha hemma hos mig igen, även fast han skulle åka snart igen...
När vi kom in i hans gigantiska hus hälsade vi på Pattie som satt i soffan och sprang sedan upp till Justins rum. När han gick in i sin walk in gick han ut igen i samma sekund. (han hade inte varit hemma innan han kommit till Sofie).
- Sofie, jag tror det har varit någon här hemma, sa han med oro i rösten. - det ligger en massa kläder utslängda på mitt golv...
- Eh jo... About that... När du.. åkte, sa jag och svalde - Så åkte jag hem till dig och, eh gick in i din garberob och gick och, haha, kände på kläderna, för att jag saknade dig, sa jag nervöst.
Breakeven med The Script. (lyssna samtidigt)
Justins perspektiv:
När hon sa allt detdär blev jag helt tårögd. Jag mår så dåligt över att jag lämnat henne här hemma när hon egentligen vill följa med, och självklart vill jag ju också det! Men det går inte...
Jag gick fram och satte mig bredvid henne på sängen. Jag tog hennes hand och vi ställde oss upp. Jag kramade om henne hårt och länge och sedan gick jag och satte på Breakeven med The Script.
Sedan gick jag tillbaka till Sofie som stod upp och jag la mina armar runt hennes nacke. Sedan kollade jag in i hennes ögon och sa:
- Sofie.. Jag vet att det är jobbigt att vi är ifrån varandra så mycket, och jag försöker verkligen göra det bästa av det.. Och.. jag älskar dig så mycket och jag vill verkligen aldrig förlora dig. För om jag gör det, så går jag av på mitten, för du är min andra halva Sofie. Jag har mått toppen ända sedan jag såg dig i skolan för första gången för ett år sedan och det är verkligen du som gör mig glad. När jag åkte iväg på tour saknade jag dig så mycket att jag låg sömnlös på nätterna och grät.
Sedan tog jag upp en ask ur min ficka och öppnade den.
- Vi kan inte gifta oss än, men detta är en promisering. Jag älskar dig Sofie, och om du känner det samma, så varför inte visa att vi är tillsammans på vårat sätt då? sa jag försiktigt och log.
Jag såg glädjen sprida sig i hennes ögon och hon sa:
- Det är klart jag älskar dig Justin, du är en av de mest viktigaste personerna i mitt liv. Om jag förlorar dig vet jag inte vad jag gör!
Hon tog ur ringen ur asken och satte den på fingret. Det var en silverring med små diamanter runt hela ringen. Den passade perfekt på Sofies finger.
Hon kastade sig runt min hals och kysste mig mjukt och ömt. Vi stod där ett tag till och lyssnade klart på låten, sedan kom vi på att vi skulle hem till Sofie.
Jag packade ner lite kläder som jag kunde lämna hos Sofie och vi sa hejdå till mamma och körde hem till Sofie.
Vi slängde oss på hennes enorma soffa och sedan kom vi på att nån av oss var tvungna att sätta i filmen. Ingen av oss orkade lyfta våra rövar (vilket ilandsproblem), men efter lite övertygelse från min sida gick Sofie och satte i filmen - bara för att hon älskade mig sa hon, haha! - sedan hämtade hon godiset och vi kollade på filmen.
Sofie somnade efter halva och jag somnade innan den var slut. Vilken tråkig film, seriously.
Sofies perspektiv:
Jag vaknade av att jag låg på vardagsrummsgolvet. Hur hamnade jag här? tänkte jag. Jag satte mig upp och såg att tvn fortfarande var på och Justin ligga och dräggla i soffan. Jag log och kom på en sak! Det var väldigt länge sen jag prankade honom.
Jag ställde mig upp och smög iväg till köket. Där hämtade jag en grön penna och målade sträck i hans ansikte. Sedan tog jag ett kort med min iPhone och la upp kortet på twitter. "Sleeping beauty" skrev jag. Det var faktiskt en söt bild, hoppas han inte blir föööör arg....
Jag bytte bakgrund på mobilen till den bilden och satte mig sedan i andra änden av soffan och kollade på något random program på tvn. Efter en kvart såg jag att Justin rörde på sig och satte sig upp. Jag flinade.
- Hej sötnos, vad flinar du åt?
- Haha, fint grönt dräggel du har sweeite.
Han rusade upp ur soffan och bort till hallspegeln. Jag hörde ett skrik. Sedan kom han springandes tillbaka och jag såg att han gömde något bakom ryggen. Sedan ställde jag mig upp i soffan och sprang till andra änden av den. Men Justin var snabbare, sedan målade han ett långt blått sträck i pannan på mig. Tillslut låg vi på golvet och garvade ihjäl oss, och när jag kunde hämta lite luft sa jag: "Eh, du borde nog kolla twitter".
Han tog upp sin iPhone och hans haka flög ner till golvet typ. Sedan började han skratta igen.
- Du kommer att få sota för det här, hörde jag mellan skrattattackerna.
Bra/kass? Vem vill ha drama?? KOMMENTERA!!!! :)
/Amanda och Karro.
Efter avsnittet av Greys Anatomy gick vi in på varsin data. Justin höll på att retweeta och följa fans på twitter och jag kollade bloggar.
Efter ett tag bestämde vi oss för att åka och hyra film. Klockan var halv elva och de stängde elva, så vi slängde på oss kläder, jag satte upp håret i en hästsvans och när vi satt i bilen trampade jag på gasen och vi körde iväg.
Vi kom därifrån med en film och en stor påse med godis. Justin och jag överdriver alltid när vi ska köpa godis och fyller påsen ända upp, haha!
Det känns nästan som förr. När vi skulle gå tillbaka till bilen såg vi plötsligt att det började blixtra omkring oss. Papparazzis...
Vi sprang mot bilen och nu fick Justin köra. Han skakade smidigt av sig fotograferna.
- Har du gjort det många gånger eller? sa jag impat.
- Haha, ja det kan man nog säga att jag har, svarade han och log.
Innan vi åkte hem till mig åkte vi till Justins hem där han skulle hämta kläder och sånt som han kunde ha hemma hos mig igen, även fast han skulle åka snart igen...
När vi kom in i hans gigantiska hus hälsade vi på Pattie som satt i soffan och sprang sedan upp till Justins rum. När han gick in i sin walk in gick han ut igen i samma sekund. (han hade inte varit hemma innan han kommit till Sofie).
- Sofie, jag tror det har varit någon här hemma, sa han med oro i rösten. - det ligger en massa kläder utslängda på mitt golv...
- Eh jo... About that... När du.. åkte, sa jag och svalde - Så åkte jag hem till dig och, eh gick in i din garberob och gick och, haha, kände på kläderna, för att jag saknade dig, sa jag nervöst.
Breakeven med The Script. (lyssna samtidigt)
Justins perspektiv:
När hon sa allt detdär blev jag helt tårögd. Jag mår så dåligt över att jag lämnat henne här hemma när hon egentligen vill följa med, och självklart vill jag ju också det! Men det går inte...
Jag gick fram och satte mig bredvid henne på sängen. Jag tog hennes hand och vi ställde oss upp. Jag kramade om henne hårt och länge och sedan gick jag och satte på Breakeven med The Script.
Sedan gick jag tillbaka till Sofie som stod upp och jag la mina armar runt hennes nacke. Sedan kollade jag in i hennes ögon och sa:
- Sofie.. Jag vet att det är jobbigt att vi är ifrån varandra så mycket, och jag försöker verkligen göra det bästa av det.. Och.. jag älskar dig så mycket och jag vill verkligen aldrig förlora dig. För om jag gör det, så går jag av på mitten, för du är min andra halva Sofie. Jag har mått toppen ända sedan jag såg dig i skolan för första gången för ett år sedan och det är verkligen du som gör mig glad. När jag åkte iväg på tour saknade jag dig så mycket att jag låg sömnlös på nätterna och grät.
Sedan tog jag upp en ask ur min ficka och öppnade den.
- Vi kan inte gifta oss än, men detta är en promisering. Jag älskar dig Sofie, och om du känner det samma, så varför inte visa att vi är tillsammans på vårat sätt då? sa jag försiktigt och log.
Jag såg glädjen sprida sig i hennes ögon och hon sa:
- Det är klart jag älskar dig Justin, du är en av de mest viktigaste personerna i mitt liv. Om jag förlorar dig vet jag inte vad jag gör!
Hon tog ur ringen ur asken och satte den på fingret. Det var en silverring med små diamanter runt hela ringen. Den passade perfekt på Sofies finger.
Hon kastade sig runt min hals och kysste mig mjukt och ömt. Vi stod där ett tag till och lyssnade klart på låten, sedan kom vi på att vi skulle hem till Sofie.
Jag packade ner lite kläder som jag kunde lämna hos Sofie och vi sa hejdå till mamma och körde hem till Sofie.
Vi slängde oss på hennes enorma soffa och sedan kom vi på att nån av oss var tvungna att sätta i filmen. Ingen av oss orkade lyfta våra rövar (vilket ilandsproblem), men efter lite övertygelse från min sida gick Sofie och satte i filmen - bara för att hon älskade mig sa hon, haha! - sedan hämtade hon godiset och vi kollade på filmen.
Sofie somnade efter halva och jag somnade innan den var slut. Vilken tråkig film, seriously.
Sofies perspektiv:
Jag vaknade av att jag låg på vardagsrummsgolvet. Hur hamnade jag här? tänkte jag. Jag satte mig upp och såg att tvn fortfarande var på och Justin ligga och dräggla i soffan. Jag log och kom på en sak! Det var väldigt länge sen jag prankade honom.
Jag ställde mig upp och smög iväg till köket. Där hämtade jag en grön penna och målade sträck i hans ansikte. Sedan tog jag ett kort med min iPhone och la upp kortet på twitter. "Sleeping beauty" skrev jag. Det var faktiskt en söt bild, hoppas han inte blir föööör arg....
Jag bytte bakgrund på mobilen till den bilden och satte mig sedan i andra änden av soffan och kollade på något random program på tvn. Efter en kvart såg jag att Justin rörde på sig och satte sig upp. Jag flinade.
- Hej sötnos, vad flinar du åt?
- Haha, fint grönt dräggel du har sweeite.
Han rusade upp ur soffan och bort till hallspegeln. Jag hörde ett skrik. Sedan kom han springandes tillbaka och jag såg att han gömde något bakom ryggen. Sedan ställde jag mig upp i soffan och sprang till andra änden av den. Men Justin var snabbare, sedan målade han ett långt blått sträck i pannan på mig. Tillslut låg vi på golvet och garvade ihjäl oss, och när jag kunde hämta lite luft sa jag: "Eh, du borde nog kolla twitter".
Han tog upp sin iPhone och hans haka flög ner till golvet typ. Sedan började han skratta igen.
- Du kommer att få sota för det här, hörde jag mellan skrattattackerna.
Bra/kass? Vem vill ha drama?? KOMMENTERA!!!! :)
/Amanda och Karro.
You change my life - episode 91
Nej, nu kunde jag bara inte hålla in det med Elliot mera. Jag hade det i tankarna hela tiden... Det var lika med bra att ta upp ämnet nu för jag kommer bli tvungen att göra det förr eller senare i vilket fall..
- Jo Sofie...
- Ah? sa hon undrande.
- På tal om E...e-e...l...
- Om...? sa hon ganska allvarligt nu och jag tror nog att hon förstod vad jag skulle säga. Jag ville verkligen säga det också, men det gick bara inte.
- Jo, påtal om elefanter..?
- Uhm, elefanter? sa hon chockat precis som att det verkligen inte var det hon hade väntat sig att få höra.
- Ja precis, elefanter.. fortsatte jag sedan, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Varför sa jag elefanter egentligen? Det var det första som slank ut lixom..
- Vad är det med elefanter Justin? fortsatte hon sedan..
- Jo alltså, vill inte du också kunna spruta ut så mycket vatten ur näsan som dom kan? hehe... sa jag och fick sedan lite smått "panik". Vart skulle jag ta vägen? Hade jag verkligen precis sagt det där? Fanns det inget bättre som jag kunde komma på eller? tänkte jag för mig själv.
- Äh, var det de du ville berätta eller? haha.
- Uhm, ja, typ, sa jag och var nog illröd i detta läget. Det kändes så iallafall. Det kändes som att mina kinder verkligen brann.
- Haha, okej.. så det var ingenting annat...?
- Nejnej, hehe.. sa jag nervöst och kollade ner i cafélatten.
Sofie skrattade lite smått och åt sin sista bit av mudcaken.
När vi suttit där i nästan 2 timmar bestämde vi oss att vi skulle gå härifrån. Klockan var redan halv åtta och solen var påväg ner. Vi bestämde oss för att promenera ner till stranden och kolla på solnedgången.
När vi kom ner till sanden satte vi oss mitt på stranden. Det var bara ett annat par på stranden med en hund men de var 100 meter bort.
Vi satt under tystnad och kollade ut mot horisonten. Just i detta läge ville jag verkligen kyssa Sofie. Men borde jag?
Jag kollade lite försiktigt på henne och hon satt och ritade någonting i sanden.
Det var ett hjärta och så stod det S + J i hjärtat. Sedan kollade hon på mig och log. Så jag tog tillfället i akt och... kysste henne.
Sofies perspektiv:
Vi satt i sanden under tystnad och jag satt och ritade i sanden. Plötsligt känner jag att Justin kollar på mig så jag kollar upp på honom. Han böjer sig fram och jag visste precis vad han skulle göra.
Han kysste mig med sina mjuka läppar jag saknat så mycket. Jag besvarade kyssen och tillslut satte jag mig över honom och lade händerna på hans nacke samtidigt som hans hand gled längre och längre ner mot rumpan.
Vi la oss ner i sanden och jag tog av Justins jacka.
Jävlar! Sedan kom jag på att vi var på en strand.
- Eh Justin, sa jag och satte mig upp.
- Vadå? gjorde jag nåt fel? sa han förvirrat.
- Nejnej, men asså.. vi är på en strand, haha!
- Oj, ja, haha.
Vi satte oss upp igen och sedan sa jag:
- Mamma och pappa är på en weekend till Arizona på spa. De är borta från idag torsdag till söndag...
- Ska vi åka hem till dig?
- Gärna!
Just nu ville jag ha Justin mer än något annat. Vi småsprang bort till min bil (Justin hade fått skjuss av Usher) och jag startade den snabbt och körde därifrån fort.
När vi kom hem hann jag nästan inte ens stänga dörren innan Justin tryckte upp mig mot den och kysste mig. Jag log, låste dörren och kysste tillbaka.
Sedan tog jag av hans t-shirt och han drog av mig min topp. Vi kysstes lite till och sedan åkte byxorna av. Vi kom bort till soffan och jag frågade:
- Har du kondom?
- Ja, vänta, jag ska bara hämta mina byxor.
Han sprang bort till sina jeans i hallen och kom snabbt tillbaka. Han tog på sig den och sedan var han inne i mig. Han gav ifrån sig höga stön, samma gjorde jag. När vi kört i en halvtimme rullade han av mig och vi båda låg där helt svettiga och varma.
Sedan vände jag mig mot honom och log.
- Vill du duscha? frågade jag.
- Självklart!
Vi sprang upp till mitt badrum och jag satte på duschen. Justin hade tydligen inte fått nog för innan jag ens ställt mig under vattnet kände jag en hand på ett av mina bröst. Jag log och sedan tryckte jag upp honom mot väggen.
Jag gav honom ett handjobb och sedan låg vi på badrumsgolvet och hade sex igen.
Efter ytterligare 20 minuter duschade vi påriktigt och sedan la vi oss i min säng och kollade på Greys Anatomy.
- Haha, okej.. så det var ingenting annat...?
- Nejnej, hehe.. sa jag nervöst och kollade ner i cafélatten.
Sofie skrattade lite smått och åt sin sista bit av mudcaken.
När vi suttit där i nästan 2 timmar bestämde vi oss att vi skulle gå härifrån. Klockan var redan halv åtta och solen var påväg ner. Vi bestämde oss för att promenera ner till stranden och kolla på solnedgången.
När vi kom ner till sanden satte vi oss mitt på stranden. Det var bara ett annat par på stranden med en hund men de var 100 meter bort.
Vi satt under tystnad och kollade ut mot horisonten. Just i detta läge ville jag verkligen kyssa Sofie. Men borde jag?
Jag kollade lite försiktigt på henne och hon satt och ritade någonting i sanden.
Det var ett hjärta och så stod det S + J i hjärtat. Sedan kollade hon på mig och log. Så jag tog tillfället i akt och... kysste henne.
Sofies perspektiv:
Vi satt i sanden under tystnad och jag satt och ritade i sanden. Plötsligt känner jag att Justin kollar på mig så jag kollar upp på honom. Han böjer sig fram och jag visste precis vad han skulle göra.
Han kysste mig med sina mjuka läppar jag saknat så mycket. Jag besvarade kyssen och tillslut satte jag mig över honom och lade händerna på hans nacke samtidigt som hans hand gled längre och längre ner mot rumpan.
Vi la oss ner i sanden och jag tog av Justins jacka.
Jävlar! Sedan kom jag på att vi var på en strand.
- Eh Justin, sa jag och satte mig upp.
- Vadå? gjorde jag nåt fel? sa han förvirrat.
- Nejnej, men asså.. vi är på en strand, haha!
- Oj, ja, haha.
Vi satte oss upp igen och sedan sa jag:
- Mamma och pappa är på en weekend till Arizona på spa. De är borta från idag torsdag till söndag...
- Ska vi åka hem till dig?
- Gärna!
Just nu ville jag ha Justin mer än något annat. Vi småsprang bort till min bil (Justin hade fått skjuss av Usher) och jag startade den snabbt och körde därifrån fort.
När vi kom hem hann jag nästan inte ens stänga dörren innan Justin tryckte upp mig mot den och kysste mig. Jag log, låste dörren och kysste tillbaka.
Sedan tog jag av hans t-shirt och han drog av mig min topp. Vi kysstes lite till och sedan åkte byxorna av. Vi kom bort till soffan och jag frågade:
- Har du kondom?
- Ja, vänta, jag ska bara hämta mina byxor.
Han sprang bort till sina jeans i hallen och kom snabbt tillbaka. Han tog på sig den och sedan var han inne i mig. Han gav ifrån sig höga stön, samma gjorde jag. När vi kört i en halvtimme rullade han av mig och vi båda låg där helt svettiga och varma.
Sedan vände jag mig mot honom och log.
- Vill du duscha? frågade jag.
- Självklart!
Vi sprang upp till mitt badrum och jag satte på duschen. Justin hade tydligen inte fått nog för innan jag ens ställt mig under vattnet kände jag en hand på ett av mina bröst. Jag log och sedan tryckte jag upp honom mot väggen.
Jag gav honom ett handjobb och sedan låg vi på badrumsgolvet och hade sex igen.
Efter ytterligare 20 minuter duschade vi påriktigt och sedan la vi oss i min säng och kollade på Greys Anatomy.
You change my life - episode 90.
Tiden rullade på framför teven och klockan var nästan 6 på kvällen. Det var inte lång tid tills jag skulle möta Justin, vi hade bestämt att träffas på Hardewell café klockan halv 8. Det var där vi hade vår första "dejt". Vet inte om jag riktigt kunde kallade det en dejt, det var ju en dejt, men vi blev avbrytna av en massa paparazzis och fans efter bara några minuter när vi var där.
Jag kollade klart på Family Guy som rullade på tvn och när det var slut gick jag in till mitt badrum och hoppade in i duschen. När jag var klar smörjde jag in mig i hallonbodylotion. Jag gick in till min walk in och kollade vad jag skulle ha på mig... Det fick bli ett par svarta tajta jeans, en blommig topp och ett par vanliga svarta klackskor. Enkelt och snyggt!
Sedan fortsatte jag med att föna mitt långa hår och platta det litegrann i topparna.
Nu var klockan tio över sju så jag tog tag i min svarta väska, sprutade på mig lite parfym påvägen ut ur rummet, gick och sa hejdå till mamma och satte mig i bilen. Sedan körde jag iväg till Hardewell café som låg ungefär 10 minuter hemifrån.
När jag parkerade bilen på andra sidan gatan såg jag Justin stå utanför och vänta i svarta jeans, en blå t-shirt, skinnjacka, Converse, halsband och ett par snygga glasögon.
Jag kände ett hugg i mitt hjärta. Han var för fin. Jag gick fram och Justin vände sig mot mig och gav mig en kram.
- Så, vad ska du ha? frågade jag nervöst. Det kändes verkligen som första dejten.
- Hmm.. jag tror jag tar en Café latte och en cookie. Vad ska du ha?
- Jag tar nog chailatte och en mudcake.
Vi gick fram till kassan och beställde och jag tog fram mitt kort.
- Nejnej, låt mig betala Sofie! sa Justin mjukt.
- Nej, men det är lungt, jag kan betala, sa jag och log.
Han tog kortet från min hand, tog fram sitt kort och gav tillbaka mitt. Jag log och tackade.
När vi fått våra grejer satt vi och kollade på varandra. Jag log lite nervöst och Justin började prata.
Jag kollade klart på Family Guy som rullade på tvn och när det var slut gick jag in till mitt badrum och hoppade in i duschen. När jag var klar smörjde jag in mig i hallonbodylotion. Jag gick in till min walk in och kollade vad jag skulle ha på mig... Det fick bli ett par svarta tajta jeans, en blommig topp och ett par vanliga svarta klackskor. Enkelt och snyggt!
Sedan fortsatte jag med att föna mitt långa hår och platta det litegrann i topparna.
Nu var klockan tio över sju så jag tog tag i min svarta väska, sprutade på mig lite parfym påvägen ut ur rummet, gick och sa hejdå till mamma och satte mig i bilen. Sedan körde jag iväg till Hardewell café som låg ungefär 10 minuter hemifrån.
När jag parkerade bilen på andra sidan gatan såg jag Justin stå utanför och vänta i svarta jeans, en blå t-shirt, skinnjacka, Converse, halsband och ett par snygga glasögon.
Jag kände ett hugg i mitt hjärta. Han var för fin. Jag gick fram och Justin vände sig mot mig och gav mig en kram.
"Hej", var det enda jag fick fram för tillfället.
Han log och hejade tillbaka. Sedan gick vi in på cafét i tystnad.
- Så, vad ska du ha? frågade jag nervöst. Det kändes verkligen som första dejten.
- Hmm.. jag tror jag tar en Café latte och en cookie. Vad ska du ha?
- Jag tar nog chailatte och en mudcake.
Vi gick fram till kassan och beställde och jag tog fram mitt kort.
- Nejnej, låt mig betala Sofie! sa Justin mjukt.
- Nej, men det är lungt, jag kan betala, sa jag och log.
Han tog kortet från min hand, tog fram sitt kort och gav tillbaka mitt. Jag log och tackade.
När vi fått våra grejer satt vi och kollade på varandra. Jag log lite nervöst och Justin började prata.
- Du är så fin Sofie, vad jag har saknat dig!
- Ska du säga, och jag har saknat dig med ska du veta!
- Så, vad har du gjort medans jag har flygit kors och tvärs runt hela jorden då? frågade han och log.
- Eh, nej, inte så mycket faktiskt, lite fester här och där, varit med M and C, skolan, typ. Själv?
- Ska du säga, och jag har saknat dig med ska du veta!
- Så, vad har du gjort medans jag har flygit kors och tvärs runt hela jorden då? frågade han och log.
- Eh, nej, inte så mycket faktiskt, lite fester här och där, varit med M and C, skolan, typ. Själv?
Han berättade om alla resor, om premiärerna och om de fina stränderna. Det var faktiskt riktigt intressant. Sedan flöt snacket på, vi skrattade och hade faktiskt skoj. Men vi nämnde inte det som hände på Mallorca (För er som inte kommer ihåg så var det i Mallorca som Sofie fick missfall).
Justins perspektiv:
Vi satt där riktigt länge, på cafét alltså, och bara snackade. Hon berättade lite om vad hon gjort medan jag varit borta och jag berättade lite om det jag gjort. Jag la märke till att hon aldrig nämde något om Elliot, jag tror nog att hon bara ville glömma allt.. Jag ville så gärna låtsas som att det aldrig hänt något när jag var borta, men det går inte, det som hon & Elliot "hade" har jag egentligen ingen större aning om.
Jag ville inte dra upp ämnet och göra det till värsta bråket, det känns inte heller bra. Just nu när jag fått tillbaka Sofie så känns det nästan som att det räcker, men jag orkar verkligen inte gå runt och hålla inne mina tankar längre. Hon måste få veta hur jag tänker och känner om allt.
- Hallååå, Justin? Hallååå? sa Sofie ett flertal gånger samtidigt som hon vifta framför mitt ansikte.
- Uhm, jaa? sa jag lite sådär lagom borta inom i mina egna tankar.
- Sluta drömma, haha... och.. sluta glo på min bröst! sa hon och började sedan att skratta.
- Alltså.... jag kollade inte där! Jag kolla på.... "ingenting"....
Det stämde ju faktiskt det jag sa, när man fastnat sådär i en blick då man inte riktigt vet vart man kollar, exakt så kändes det.
- Uhm, vad var det vi snacka om? Hehe..
- Jo jag undra ifall du tyckte det smakade bra?
- DINA BRÖST? skrek jag ut, nästan lite för högt, över restaurangen.
- Äääääh, vaaa? sa hon och började nu att gapflabba, sedan fortsatte hon:
"Nej, fikan Justin... fikan...."
- eh, jaha... sa jag och rodnade sedan lite. Jo, det smaka väl bra, hur smaka ditt då? fortsatte jag sedan.
- Uhm, det var väl gott! sa hon och drack sedan lite ur sin chailatte.
Nej, nu kunde jag bara inte hålla in det med Elliot mera. Jag hade det i tankarna hela tiden... Det var lika med bra att ta upp ämnet nu för jag kommer bli tvungen att göra det förr eller senare i vilket fall..
- Jo Sofie...
- Ah? sa hon undrande.
- På tal om E...e-e...l...
Bra/dålig? Vad tror du kommer att hända??? ;)
Bra/dålig? Vad tror du kommer att hända??? ;)
Kommentera gärna & ge förslag ! :D
btw: Nu har vi äntligen lyckats få ihop 90 episoder *jippi*
/ KARRO OCH AMANDA!
You change my life - Episode 89.
- Jag saknar dig med. Snälla kom hem!
- Jag får ledigt i 1 vecka om några dagar, då kommer jag hem, jag lovar! Vi måste prata igenom ALLT!
- Ja, det måste vi verkligen, face 2 face lixom, sa hon sedan.
- Men sålänge får vi höras på telefon. Men nu måste jag sova. Det var så skönt att äntligen få höra från dig!
- Samma här Justin.. Och snälla kom ihåg.. Jag älskar dig!
- Jag älskar dig med min Sofie!
Sedan la hon på. Och jag log faktiskt. Jag hoppas allting fixar sig.
Framspolat 1 vecka, dagen då Justin kommer tillbaka.
- Jag får ledigt i 1 vecka om några dagar, då kommer jag hem, jag lovar! Vi måste prata igenom ALLT!
- Ja, det måste vi verkligen, face 2 face lixom, sa hon sedan.
- Men sålänge får vi höras på telefon. Men nu måste jag sova. Det var så skönt att äntligen få höra från dig!
- Samma här Justin.. Och snälla kom ihåg.. Jag älskar dig!
- Jag älskar dig med min Sofie!
Sedan la hon på. Och jag log faktiskt. Jag hoppas allting fixar sig.
(Sofies perspektiv):
Det var idag Justin skulle komma hem och jag var supernervös. Vi hade bestämt att jag skulle träffa han på flygplatsen. Egentligen visste jag inte om jag ville det, eller snarare om jag vågade det... Det kändes verkligen inte bra efter det där med Elliot och så. Jag har snackat med han via telefon & sms en del i veckan, men det kommer ändå kännas så himla konstigt att stå där och vänta på honom. Jag kommer inte veta vad jag ska säga.
Justin perspektiv:
Jag satt på planet och hade precis vaknat till av att något föll ner mot min axel. Jag satte mig hastigt upp i stolen för att se vad det var, det var Usher som hade slumrat till. Jag skrattade lite åt han för han såg så himla rolig ut när han låg där med öppen mun, och sen så satte jag mig bekvämt ner i stolen igen. Det var nästan bara 40 minuter kvar tills vi var framme och det var nu jag började förstå att det var knappt en timma kvar tills jag skulle träffa Sofie igen, som jag inte träffat på evigheter. Jag undrade hur allt skulle vara, eller snarare bli...
Sofies perspektiv:
Jag stod nu på flygplatsen med ihop krytna fingrar och nervösiteten var så högt som den kunde gå. Hela jag pirrade och massa tankar for runt i huvudet, en av tankarna var undran på hur Justin egentligen skulle vara, och hhur han skulle reagera när han såg mig?
Nu var jag nervös till 1000 och vilken sekund skulle han komma... ja som jag sa, bara någon sekund efter kom han gåendes med sina lila sneakers, en svart huvtröja och ett par jeans, gash vad snygg han var och gash vad jag har saknat honom!
Nu tänkte jag inte särskilt mycket utan bara sprang fram och hoppade upp i hans famn. Den lilla resväskan som han gick och drog på hann han släppa snabbt innan han fånga upp mig och vi "snurrade" ett varv i luften.
- Välkommen hem älskling, sa jag och kysste han sedan.
- Tack snygging, i guess..? sa han och släppte sedan ner mig.
Vi började gå ut från flygplatsen hand i hand och jag kände mig hur lycklig som helst. Det var lika med bra att passa på nu för jag visste att jag inte skulle känna mig lika glad och lycklig när vi kom hem igen...
Justins perspektiv:
Vi gick där utifrån flygplatsen, hand i hand, och allt kändes så jäkla bra i nu läget. När tanken slog mig att det inte skulle vara det länge till så kändes det inte lika bra. Varför skulle detta egentligen hända? Jag menar, om jag inte hade struntat i Sofie så hade allt med Elliot aldrig hänt...
En bit bort ifrån flygplatsen stod iallafall vår limonsin som vi skulle åka hem med. Det var på ett hotell vi skulle sova, alltså jag och Usher och dom, det var bäst så nu medans allt var lite skakis mellan mig och Sofie.
Sofies perspektiv:
När jag kom hem så slängde jag mig i sängen och pustade ut. Jag började fundera på hur allt skulle bli. Jag är verkligen kär, jag ville inte att allt jag & Justin ska förstöras. Jag hoppas på det bästa och att allt ska gå så bra som möjligt, men jag vet att det inte kan bli perfekt. Inte efter det jag har gjort..
När jag låg där på sängen så hörde jag min mage kurra några gånger, ojdå, det var nog dax att äta nu tänkte jag för mig själv och gick sedan ner till köket. Jag började göra en god sallad med kyckling, pasta, sallad, gurka, majs och sedan tsatziki som jag kunde ha till. Jag hade testat det någon gång hos en kompis och det var riktigt gott, trodde ärligt talat inte det skulle vara så gott med tsatziki till men oväntat nog så var det de.
Jag blev så småningom klar med min lilla "pasta/kyckling sallad och gick ut och satte mig vid teven och började trycka i mig den. Den var verkligen supergod, jag hade lyckats bra om jag själv får säga det! Jag zappa runt bland teve kanalerna men hittade inget jag fastnade för så det fick bli att sätta på OC säsong 2.
Tiden rullade på framför teven och klockan var nästan 6 på kvällen. Det var inte lång tid tills jag skulle möta Justin, vi hade bestämt att träffas på Hardewell café klockan halv 8. Det var där vi hade vår första "dejt". Vet inte om jag riktigt kunde kallade det en dejt, det var ju en dejt, men vi blev avbrytna av en massa paparazzis och fans efter bara några minuter när vi var där.
Bra/Dålig episode? Vad tror ni kommer att hända mellan Justin & Sofie?
Bra/Dålig episode? Vad tror ni kommer att hända mellan Justin & Sofie?
Blir allt bra eller blir det ännu värre?? Det är frågan det.... ;)
/ KARRO & AMANDA! :D
HAPPY BIRTHDAY JUSTIN!
Idag är det ingen vanlig dag, för det är Justin Bieber's födelsedag!
Hoppas han får en superbra dag, det är inte varje dag man fyller 17!
Kan passa på att lägga upp grattisvideon som de på justindrewbieber.blogg.se har gjort!
