Det var mina favoritglasögon. Vi gick runt och kollade i massa affärer, satte oss på en av de få uteserveringarna som fanns, det var ju ändå bara februari.
Efter en stund gick vi vidare. Vi träffade på lite av Justins fans och tog bilder och skrev autografer.
Efter några timmar gick vi tillbaka till hotellet och la oss i sängen med våra laptops. Jag kollade lite bloggar och Justin twittrade. Sedan sökte vi båda på massa roliga videos på youtube och vi skrattade som aldrig förr.

---

- Men du Sofie? Hur ska vi göra egentligen? Snart drar turnen igång igen och så..
- Jag vet...
- Du hänger med va?
- Alltså, jag har ju en del plugg och så att ta igen hemma och så.... men.. jag kan kanske komma efter två månader typ?
- Ah... sa han och sucka sedan tungt.
- Vad är det Justin?
- Jag vet bara inte hur jag kommer kunna klara mig så länge utan dig...
- Jag vet, jag kommer också ha svårt med att vara ifrån dig, men.. tänk så kul vi kommer ha det sen när vi ses igen? Det kommer bli underbart! Jag känner ba att jag verkligen behöver ta igen i skuuulan just nu..
- Jag förstår dig babe.

lite mindre än 2 månader senare...

Justins perspektiv:
Det var min första lediga dag på hela turnen och jag skulle tillbringa dagen med Alex (en kille, ni kommer att fatta sedan..). Vi hade ett stort vackert hus i Mallorca, där skulle vi vara i 4 dagar.
Alex hade jag träffat på hotellet igårkväll. Han var i min ålder. Så det var ju bra.
Vi tänkte att vi skulle gå ner till stranden. Det var över 35 grader varmt och strålande sol.
Just nu var jag inne på mitt hotellrum och mamma låg och solade ute vid poolen med Scooter och Ryan Good. Jag tänkte ringa Sofie, hoppas hon inte sover bara...  Jag chansade och hon svarade efter bara 3 signaler.
- JUSTIN!!!! Hej babe!
- Hej sweetie! Hur mår du?
- Som vanligt, saknar dig massor ska du veta! Hur mår du?
- Samma.. Men jag saknar dig lite mer än vad du saknar mig.
- Tror du verkligen det Justin? För det tror inte jag!
- Hahaha, hur har det varit sedan vi pratade sist? frågade jag.
- Tråkigt... Men Mathilda och Christian livar upp stämningen litegrann iallafall, hehe.
*HÄLSA FRÅN OSS!!!* Hörde jag Christian i bakrunden.
- Jag skulle hälsa från C & M också, sa hon och skrattade.
- Haha, jo jag hörde allt det. Hälsa tillbaka!
- Ja de ska jag allt. Men vi ska åka till bion nu, så jag kan tyvärr inte prata mer, hur gärna jag än vill!
- Ska ni på bio... utan mig? Sa jag och försökte låta lite ledsen.
- Ja.... Men vi ska se Never Say Never 3D! Typ 10 gången.. Vi saknar dig så mycket ju, så vi kommer ju liiiite närmre dig iallafall, haha!
-Haha! Det gläder mig! Ha så kul, jag älskar dig Sofie, glöm inte det!!
- Jag älskar dig med, och saknar dig massor, puss hejdå!
- Pusshejs!
Vi la på och jag kände att en tår var påväg sakta nedför min kind... Va? Var jag ledsen?
Fast jo det är ju klart... Jag saknar ju alla där hemma, speciellt Sofie. Henne saknar jag så mycket att det gör ont!! Men jag får snart träffa henne igen, tänkte jag, torkade bort tåren och gick och tog på mig mina badshorts och en annan t-shirt.
Jag kollade på klockan och den var redan halv ett! Shit, jag skulle ju möta Alex i receptionen halv ett!
Jag grabbade tag i mina solglasögon, slängde på mig mina svarta Vans och sprang ner. Påväg ner sprang jag förbi mamma och sa att jag går till stranden. Hon nickade och fortsatte att sola.
När jag kom fram stod Alex där och väntade på mig.
- Hey bro! Förlåt att jag är sen. Sa jag och gjorde ett handslag.
- Hey man, det är okej, jag kom precis.
- Okej, bra, ska vi bege oss till stranden nu då?
- Yes, jag ska bara in i kiosken här bredvid och köpa en vatten.
- Bra idé, det ska jag med göra, haha!
Vi gick in och köpte vatten, och jag köpte en donut också.
Vi la våra handdukar i sanden nära vattnet och vi båda la oss på rygg.
- Ooh, shit! Kolla bruden! Sa Alex och tog av sig sina solglasögon.
- Ha-ha.... Sa jag bara.
- Vadå? Har du tjej eller?
- Haha, ja, men hon är hemma i Atl...
- Åh synd, när träffade du henne sist?
- Nästan två månader sedan...
- Oj, det är lång tid..
- Ja... Men nu pratar vi inte mer om det, jag blir bara ledsen, hehe..
- Okej, vi går och badar!
Vi sprang ner till vattnet och simmade runt lite. Sedan simmade vi ut till ett hopptorn som låg lite längre ut och där hoppade vi som galningar.

---

Ha tålamod, det kommer drama, men sålänge får ni kommentera!!!!!!!!

/AMANDA & KARRO

Nu kom vi till den svåraste grejen, att ta oss in utan att någon skulle märka oss. Vi klädde på oss våra underkläder och tog på oss varsin tröja sedan sprang vi tyst in till huset. Det verkade som att ingen märkte oss iallafall och när vi kom in i huset la vi oss i sängen. Jag var helt utmattad och kort där efter somna vi.

---

Jag sov med Sofie tätt intill mig hela natten. Jag ville aldrig släppa henne.
Morgonen därpå vaknade jag först och klev upp försiktigt.. Jag kollade på klockan och den var bara halv nio.
Jag tog en dusch, fönade håret och tog på mig kläder.
Sedan ställde jag mig framför hotellrummets spis och gjorde en stor frukost till Sofie.

Sofies perspektiv:
Jag vaknade av att jag kände doften av ägg och bacon. Jag rusade upp ur sängen och sprang in till hotellköket. Där stod Justin och lagade mat. Han var lika vacker som vanligt. Jag smög fram och kramade om honom bakifrån.
- Godmorgon älskling, sa jag och pussade hans kind.
- Morning honey.
- Du var helt fantastisk igår Justin, sa jag medans jag slog mig ner på en av de höga stolarna.
- Ska du säga, det var du som var fantastisk!
- Jag tror vi båda var pretty azzum, sa jag och gjorde en liten flurt med ena ögat.
- Haha, ja det var nog så, sa han och tog bort baconen från stekpannan.
- Jag har gjort frukost till oss, vad sägs om bacon, ägg, färskt bröd och café latte? Sa han igen och visade med ena handen över vad han hade gjort.
- Ooooh, det låter toppen!
Han ställde ner allt på bordet och vi högg in. 5 min senare var allt borta.
- Fan va gott det var Justin! Har nog aldrig ätit en så god frukost i hela mitt liv!
- Haha, tack älskling. Är man bäst så är man, sa han och gjorde en flurt.
- Haha, jag håller nog med dig där, sa jag och la mig på golvet.
Det hjälpte faktiskt om man var riktigt mätt.
- Jag går och tar en dusch! Sa jag efter någon minut och ställde mig upp.
- Gör du så, jag tar hand om det här.
- Tack hjärtat! Du är för gullig du, sa jag och kysste honom innan jag gick iväg.
Jag hörde honom skratta lite för sig själv och jag log. Jag är så glad över att jag har Justin i mitt liv.
Vad hade jag gjort annars egentligen?
När jag duschat klart tog jag på mig vanliga jeans, ett linne från Acne och gråa låga Converse. Jag plattade håret och gjorde en inbakad fläta och sminkade mig litegrann.
Jag gick in till Justin igen och han satt och spelade fifa. Jag slog mig ner bredvid honom och kollade på. När matchen var slut frågade jag om vi kunde köra Need for speed istället på Wii. Han sa att vi kunde det.
När vi spelat några banor satt jag och skrattade för att jag hade utklassat Justin och han satt och surade.
- Kom igeeeeeen, det är bara ett spel Justin!!!!! Sa jag och hoppade i soffan.
- Jaja, sure.
- Åh din lilla surmupp! Kom igen, vi kör en gång till.... Sa jag och gjorde puppieeyes.
- Okej då.. Bara för din skull...
Vi körde en gång till och jag lät han vinna. Jag var faktiskt bättre på det än honom om jag skulle vara ärlig. Men jag sa ingenting.
- JAAAA, JAG VANN! HAHA LOSEEEEEEER!!!!!
- Jaja, okej du vann Justin, kom igen, nu spelar vi något annat!
- Aw, är du lite sur? För att jag vann kanske, och är mästaren!!!!! Sa han och nu var det han som hoppade i soffan.
- Haha, nej, jag lät dig faktiskt vinna!!
- Ah, okej, sure. Nu slutade han hoppa i soffan och bar upp mig i hans famn och kysste mig. Vi la oss ner i soffan och kysstes ännu mer. När vi legat och kyssts ett tag hörde vi att det knackade på dörren. "Städerskan" hörde vi någon utanför.
Jag gick och öppnade och hon gick in och städade. Jag och Justin bestämde oss att vi skulle ut och kolla runt på Stockholms gator igen. Det var soligt och det såg milt ut där ute så jag tog med mig mina RayBan solglasögon som Justin en gång köpt till mig. Det var mina favoritglasögon. Vi gick runt och kollade i massa affärer, satte oss på en av de få uteserveringarna som fanns, det var ju ändå bara februari.
Efter en stund gick vi vidare. Vi träffade på lite av Justins fans och tog bilder och skrev autografer.
Efter några timmar gick vi tillbaka till hotellet och la oss i sängen med våra laptops. Jag kollade lite bloggar och Justin twittrade. Sedan sökte vi båda på massa roliga videos på youtube och vi skrattade som aldrig förr.

---

Hm... Nu verkar allt lugnt, för tillfället? Snart kommer det nog drama, som vi vet att ni vill ha, hehe.

/AMANDA & KARRO (klicka på våra namn och kolla in våra personliga bloggar!)

Det var ett par röda string med en rosett där framme. Omg, tänkte jag för mig själv. Ska jag verkligen ha dessa? Nej, det kan hon inte vara seriös med. Jag kollade i påsen för att se ifall det låg något annat "seriöst" som hon hade köpt. Jag hittade en lapp och tog snabbt upp den och läste.

"Ta på dig dessa annars är du inte välkommen, hoppas du lyder mig för en gång skull. Kyss babe, see you soon!"

---

Hade jag något val tro? Jag gjorde som hon sa och drog på mig stringen, jag gick sedan ut från huset och när jag kom ut så stod en lång vacker limonsin redan och vänta. Det var den största jag någonsin sett och åkt i och tro mig, jag har åkt många.. Det kändes som att jag satt i ett stort rum.

Jag undrade vart det var som jag skulle åka egentligen och fick iden att fråga schaffören men det var till inge nytta.

- Vart ska du köra mig egentligen? sa jag vänligt.
- Schaffören kolla inte bak när jag snacka utan tog bara upp en lapp och gav mig och stängde sedan till den lilla "luckan" så att jag inte kunde se schaffisen mera. Jag läste på lappen, "TYSTNADS PLIKT" stod det med stora bokstäver.

Bilden rullade på och jag kollade på klockan, den var snart 12 och jag undrade hur lång tid det egentligen skulle ta. Det kändes som att vi åkte runt och runt i en ring typ.

- Ursäkta, men om ungefär hur lång tid är vi framme? sa jag vänlig. Hela limonsinen stannades och den lilla "luckan" öppnades.
- Vi har varit framme hela tiden, haha.

Jag satt där nu förstenad som en frusen hönshjärna, det var ju Sofie som hade kört limon, men?

- Hhur hur kom du ddit? stamma jag fram och var helt chokad.
- Trolla maybe?
- Haha men seriöst?
- Ja, fullt seriöst asså, 100%! Nej men asså, kan inte fatta att du inte märkt att det var jag.
- Uhm, ne... ehe. sa jag lite generat. Men, vart är vi egentligen? Vi har kört i en halvtimma nästan ju.
- Vi är utanför dig, sa hon och skratta sedan när hon såg hur ful jag var när jag satt där chokat.
- eh, whooot?
- Ja, kommer du eller? Jag har något till dig... sa hon och drog sedan av sig sina schaffis kläder, nu satt hon i framsätet med endast ett sexigt nattlinne.

Jag satt där helt förstenad och kunde inte röra på mig. Hon var så otroligt sexig att jag blev stum och visste inte vart jag höll till eller något alls sådant.

- Nähe, om inte betet kommer till en så får man la hämta betet. sa hon sexigt och gick sedan ut från limon. Kort där efter märker jag att någon öppnar dörren där bak vid mig och innan jag ens hinner reagera är både hon och jag avklädda, vi hade endast varsitt par string på oss.

Vi började lite lätt att hångla och min hand styrdes mot hennes bröst då jag försiktigt började att smeka dom. Min kuk blev stenhårt och jag antar att Sofie märkte det. Hon hade bara på sig sina rosa-vita string och jag förde handen neråt och smekte hennes rumpa samtidigt som jag ville bara komma in i henne.

Jag drog av mig mansstringen och Sofie började att runka av mig och jag blundade och njöt. Hon tog det lugnt till en början så att jag inte skulle bli för kåt. Efter ett tag så kände jag hur hon stoppade in mitt ollon i hennes munn och hon började försiktigt att suga av mig. Hon tittade upp på mig då och då medans hon sög och jag bara njöt och njöt. 

Efter ett tag så frågade hon om jag ville slicka henne. Jag svarade ivrigt ja med en nick. Jag började smeka henne försiktigt och kände hur våt hon var. När hon hade börjat småstöna så började jag slicka henne, jag lät min tunga glida runt på och runt om klitoris. Sofie började stöna ännu mer och jag var kåt som aldrig förr. Samtidigt som jag slickade henne så körde jag in ett finger i hennes hål, Sofie såg ut att uppskatta det och jag körde sedan in ytterligare ett finger och fortsatte att pulla henne.

Tillslut ändrade vi till det lite och jag körde in mitt ollon i hennes blöta vargina och började till en början rida henne försiktigt bakifrån. Efter hand så började jag köra våldsammare och Sofies sexiga stön ekade i mina öron. Jag körde henne hårt och länge och till slut kände jag att jag skulle komma. Jag drog ut den och började runka.

Vi låg där sedan båda två och pustade ut.

- Du var grym älskling, sa jag samtidigt som jag pustade ut anfått.
- Du också babe.

Nu kom vi till den svåraste grejen, att ta oss in utan att någon skulle märka oss. Vi klädde på oss våra underkläder och tog på oss varsin tröja sedan sprang vi tyst in till huset. Det verkade som att ingen märkte oss iallafall och när vi kom in i huset la vi oss i sängen. Jag var helt utmattad och kort där efter somna vi.

---

Bra/dålig episode? Kommentera gärna om ni vill ha mer.
Vad tror ni kommer hända? Kommer någon att ha sett dom eller ej? Who knows... ? ;)

/ KARRO & AMANDA !

1. Vi har inte varit toppen grymma på att uppdatera men vi har ett liv utanför bloggen vilket vi verkligen hoppas att ni förstår!

2. När vi ber er kommentera har vi fått kommentarer som att "Förlåt för att jag inte kommenterar längre, men har inga ideer tyvärr" och andra liknande. När vi ber er kommentera äre inte bara för att få idéer, utan även för att peppa oss till att skriva mer. Vi (eller iaf jag, karro) älskar kommentarer som "Super bra, mer! Älskar den" osv.. så sluta inte bara för att ni inte har idéer på vad vi kan skriva :)

3. Många har skrivit att dom vill ha mer drama och tro mig, det vill vi också.. Vi har börjat diskutera om några tankar men för att det ska kunna bli drama så måste vi få med en del grejer innan själva "dramaskräcken" ska inträffa, hoppas ni förstår det?

Så håll ut, så kommer säkert drama snart! tänk såhär om ni vill ha mer: Kommentera mer vilket leder till att vi blir mer peppade till att skriva oftare. Skriver oftare leder till att dramat kommer snabbare ;)

Redan ikväll kommer nästa episode, hope you'll like  it!

- Jag älskar dig med Sofie!
Vi satte oss ner till bords och kyparen kom direkt och sa att våran mat var påväg.
- Men vi har inte ens beställt? Haha.
- Jag beställde nästan allt på menyn, så kan vi plocka lite från varje. Bra va? Sa han och log.
- Oj, ja verkligen! Tack igen Justin!
- Ingen orsak igen Sofie, hehe. Men innan maten kommer har jag en annan överraskning....

---

 Han tog fram en gitarr och satte sig bredvid mig. Han började spela Grenade med Bruno Mars. Jag kände att tårarna var påväg och det gick inte att stoppa dom.... Det var så fint! Samtidigt som han spelade och sjöng så gav han ifrån sig sin underbara charm och sitt vackra leende. Jag blev så lycklig inombords, jag kände mig verkligen som ett litet barn som hade blivit kär i någon kille på dagis. Känslan var i vilket fall underbar och jag rös när jag tänkte på det.

När låten var slut och jag skulle sträcka mig över bordet för att pussa honom hörde jag att något drog igång bakom mig, det var en liten kör som kom fram och sjung vid vårat bord. Jag kollade på Justin och han bara satt där och ledde.

Bredvid vårat bord hade dom kört in en vagn och ställt, det var fullt av mat på den. Inte nog med att den maten räckte utan dom kom fram med en tallrik till mig och Justin, det var spaugetti och köttbullar. Det var tänkt att det skulle vara "huvudrätten" och det andra skulle vara lite smått tilltugg vid sidan om.

Vi satt där och åt medans musiken spelades i bakgrunden, vi hade nästan ätit upp allt och det fanns bara lite pasta och en köttbulle kvar på tallriken. Justin förde sitt ansikte ner mot tallriken med pasta i och jag undrade vad sjutton han höll på med. Han petade köttbullen mot mig med hjälp av sin näsa och jag hörde att kören börjat sjunga och spela till "Bella notte" i bakgrunden. 

Det var så himla gulligt och tårarna nästa forsa längst min kind, det var exakt som Lady och Lufsen. Jag visste det för att det var min favoritfilm när jag var liten och jag gillade den fortfarande, jag blev så himla rörd.

- Hur lyckas du jämt träffa min umma punkt? Du verkar veta exakt vart den sitter.
- Man lär sig med tiden, sa han charmig och nästan lite retsamt för att göra mig ändå mera knäsvag honom.
- Justin, försök nu inte att göra mig mer knäsvag än vad jag redan är.. sa jag och pussa han sedan.
- Jag kan inte hjälpa att jag har en sån otrolig charm. sa han och skratta sedan.
- Äru verkligen säker på det? sa jag och vi bådade skrattade lite lagom "lätt".

Vi satt där ganska länge och när jag kollade på klockan så var den nästa elva på kvällen.

- Vi kanske borde åka hemåt nu Justin? Jag har en present  som väntar på dig där hemma... sa jag och gav han en liten "flurt" och reste mig sedan upp och gick sedan bort mot utgången. Precis innan jag gick ut genom dörren så stannade jag till och kollade bak på Justin, han satt fortfarande kvar vid bordet med en vidöppen mun.
- Kommer du eller? sa jag och skrattade sedan och han skakade till sitt huvud och gjorde en hairflip för att komma ut ur sitt tänkande.

@ Home.

Justins perspektiv:
Jag satt där med en öppen käft och bara kollade på Sofie, hon var så himla vacker. Innan jag hann reagera så var hon ute från restaurangen. Det väntade en överraskning där hemma och jag undrade vad det kunde vara, hoppas det var det jag tänkte på!

Jag grabb tag i min jacka, slängde den över ena axlen och sprang sedan ut ifrån restaurangen. Det stod en limonsin utanför som hämta upp mig och jag åkte hem där överraskningen vänta. När jag kom in i huset ser jag en lapp liggandes på dörrmatten, jag tar upp lappen och läste.

"Hemma är väl inget speciellt eller? En limonsin kommer halv 12 och hämtar upp dig. Klä dig sexigt, kolla i den lilla påsen som ligger på din säng."

Jag sprang upp till övervåningen och kollade i min säng. Jag såg en liten påse liggandes på sängen och kollade fort vad som låg i den. Det var ett par röda string med en rosett där framme. Omg, tänkte jag för mig själv. Ska jag verkligen ha dessa? Nej, det kan hon inte vara seriös med. Jag kollade i påsen för att se ifall det låg något annat "seriöst" som hon hade köpt. Jag hittade en lapp och tog snabbt upp den och läste.

"Ta på dig dessa annars är du inte välkommen, hoppas du lyder mig för en gång skull. Kyss babe, see you soon!"

---

Bra/Dålig? En del fattat nog vad som kommer hända & jag undrar: Vill ni att ja ska skriva detaljerat? Odetaljerat? Halvt detaljerat? Säg gärna så jag vet, jag vet lixom inte vilka åldrar som läser denna så kan va bra att veta genom hur "djupt" man kan gå och inte :)

nästa episode kommer om ca 9h, så räkna själv... ;)

/ KARRO & AMANDA ! (läs mer än gärna våra privata bloggar, Karro har gjort om sin om ni missat det!) :D

Jag hade en överraskning på lager tills ikväll, hoppas Sofie gillar det!

---

Jag gick och nynnade på min låt Up samtidigt som jag kollade på Sofie. Hennes ögon var verkligen stora som.... vad hette den där stora arenan? Globen, just det ja! Haha.
- Sofie?
- Ja Justin?
Vi var nästan ensamma på den långa gatan nu och det var bara ett fåtal personer.
Jag böjde mig fram och kysste henne. Det var en av de bästa kyssarna någonsin! När vi stått där ett tag kollade vi på varandra och log. Sedan gick vi vidare.
Sofie ville in på Topshop och lite andra ställen. När klockan började närma sig halv sex frågade jag om vi kunde gå tillbaka till hotellet.
När vi var påväg tillbaka var det Sofie som nynnade på någon låt. Jag hörde att det var Unwritten med Natascha Bedingfield. Jag började nynna på den jag med och tillslut hoppade vi fram på gatan och sjöng båda två. Folk bara kollade på oss, speciellt gamla tanter. Jag hörde en tant muttra någonting, men förstod inte vad. Men jag bara log åt henne.
När vi kom upp till hotellet slängde jag mig på sängen och efter någon sekund fick jag massa shoppingkassar över mig.
- Sofie! Hallå jag ligger här under! Hallå jag drunknaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar! Skrek jag sedan.
Hon började gapskratta och tog bort alla kassar.
- Förlåt älskling, jag såg dig seriöst inte, HAHAHAHA!
- Lille jäkel! Sa jag och hoppade på henne och började kittla henne.
Hon skrek hysteriskt och fick tag i en kudde som hon kastade i huvudet på mig. Sedan vart det kuddkrig.
Jävlar vad hon kan sikta bra! Fick säkert 10 kuddar i huvudet medans jag bara träffade henne typ 2 gånger, haha.
- Säg att du ger dig Sofie!
- Nej aldrig!!!! Skrek hon tillbaka.
Jag fick tag på henne och bar upp henne i min famn.
- Ger du dig? Frågade jag lugnt denna gången.
- Nej, aldrig! Skrek hon igen.
- Som du vill! Sa jag och började gå mot badrumsdörren.
Hon fattade snabbt vad jag hade i planerna och försökte ta sig loss.
- Fan va du är stark Justin! Släpp ner mig!!!!!!
- Nej, inte förens du ger dig, sa jag och blinkade med ena ögat.
- Okej okej okej! Jag ger mig, sa hon lugnt sedan.
Jag släppte ner henne och hon började gå mot sängen igen. Hon tog upp en kudde och såg lite misstänksam ut.
- ELLER INTE!!!! skrek hon och kastade den rakt i ögat på mig.
- Aaaaaaaaaaaj Sofie, du träffade mig i ögat! Jag slängde mig ner på golvet och överdrev en aning.
- Oj förlåt förlåt!!! Justin hur gick det? Blev du blind? Sa hon skräckslaget.
- Jaaaa, typ.
- Älskling förlåt, det var verkligen inte meningen!!!!
När jag såg att det var påväg en tår ner på hennes kind kollade jag upp och började skratta. Hon kollade argt på mig och ställde sig upp.
- Hahahah! Visst var det kul? Sa jag och log.
- NEJ! Jag blev fan asrädd! Tänk om jag hade gjort dig blind!!!! Sa hon.
- Men snälla Sofie, det gör ingenting, sa jag och gick fram och kramade henne.
- Okej, förlåt att jag började gråta, är lite överkänslig när det gäller sånt, sa hon och jag torkade bort hennes tårar.
- Haha, det är okej älskling!
- Okej, bra, sa hon lättat och kysste mig.
- Men nu är det så att jag har planerat en sak för ikväll, och vi måste sätta fart och göra iordning oss nu.
- Okej, sisten till duschen förlorar!!!
Vi båda var verkligen tävlingsinriktade, haha. Vi duschade och gjorde iordning oss.
Vid sju kom en taxi och hämtade upp oss.
- Vart är vi påväg? Frågade Sofie.
- Överraskning sa jag ju. Man avslöjar ju inte dom, sa jag och blinkade.
- Men jag är nyfikeeeeeeeen, sa hon och gjorde puppieeyes.
Jag pussade henne på pannan och kollade rakt fram och försökte låta bli att flina.

Sofies perspektiv:
Vi satt där i taxin i ungefär 5 minuter. Jag var verkligen otålig och nyfiken.
Tillslut stannade taxin och vi klev ut. Vi stod nu utanför en restaurang. Justin tog min hand och vi gick in. Det var fullt med små ljus överallt och allt såg väldigt lyxigt ut.
- Jag har hyrt denna restaurang för bara oss två. Glad alla hjärtans dag älskling!
- Men Gud, glad alla hjärtans dag på dig med älskling! Åh va fint! Jag älskar dig!!!! Sa jag och kysste honom.
- Jag älskar dig med Sofie!
Vi satte oss ner till bords och kyparen kom direkt och sa att våran mat var påväg.
- Men vi har inte ens beställt? Haha.
- Jag beställde nästan allt på menyn, så kan vi plocka lite från varje. Bra va? Sa han och log.
- Oj, ja verkligen! Tack igen Justin!
- Ingen orsak igen Sofie, hehe. Men innan maten kommer har jag en annan överraskning....

---

Vad tyckte ni? Bra/dålig?

/Amanda & Karro

Jag satt där med Sofie och hon skakade som aldrig förr, helt plötsligt så tuppa hon av, neeeej, det kunde inte vara sant, min älskade Sofie!
- Hjäääääälp! Hjääääälp! skrek jag högt över planet. Personalen försökte ta sig dit men det gick inte, planet skakade så mycket att så fort de ställde sig upp så föll de ner på säterna igen.

---

Det höll på så i flera minuter och jag vart riktigt rädd.
Tårarna bara forsade ner på mig och i famnen höll jag Sofie hårt.
Min älskade Sofie..... Skulle vi redan dö? Vi var ju bara 16 år!!! Och det var ju för fan alla hjärtans dag!!!!
Jag bad till Gud, om och om igen. Och tillslut slutade planet att skaka. Det var som ett under hade hänt.
Sofie försökte sätta sig upp, hon hade vaknat!
Tårarna forsade ner ännu en gång på mig och jag kunde nästan inte se henne.
Hon satte sig upp och torkade mina tårar. Några från personalen kom fram till oss
- Förlåt så jättemycket att vi inte kunde hjälpa till! Sa en kvinna med ånger i rösten.
- Det är okej, vi är okej nu, allihopa.... Sa Sofie osäkert.
Kvinnan log åt oss och gick till ett annat par och frågade om de var okej.
Sofie och jag kollade på varandra och tillslut kysstes vi.
- Jag trodde verkligen att vi skulle dö, att du hade dött när du tuppade av.. Sa jag och fortsatte gråta.
Det gick verkligen inte att stoppa tårarna...
- Först trodde jag det också, allt blev det helt svart, och sen vart det över för mig. Jag trodde vi redan hade dött.. Sa hon och la sig mot mitt bröst.
Vi satt så en stund och lamporna slocknade aldrig, fast vi skulle för visso landa snart nu också...

När vi hade landat i Stockholm tog vi vårat handbagade och gick till rullbanden där våra väskor skulle komma.
De kom nästan med en gång så vi tog på oss våra solglasögon trots att det var mitt i vintern och gick ut.
Vi trodde att det skulle vara massa papparazzis, men det var helt tomt på papparazzis.
Vi kollade genom varandras glasögon och log. Men vi tog inte av dom för säkerhetens skull.
Vi ropade in en taxi och åkte till vårat hotell. Jag hade bokat ett jättefint hotell till oss två.
Vi checkade in och gick upp till vårat rum. Klockan var bara halv tio på morgonen här borta så vi la oss och sov en stund
När vi vaknade vid elva sedan kollade vi på varandra och vi båda sa samtidigt:
- Duscha?
Vi brast ut i skratt och sprang till badrummet. Vi slängde av oss våra kläder och satte på duschvattnet.
Åh va skönt det var! Speciellt efter den där flygresan... Usch.....
Vi stod och schampoonerade varandras hår och kysstes samtidigt.
Men det rann ner schampoo från våra hår hela tiden så det smakade mest schampoo, haha...
När vi duschat klart lindade vi in oss i handdukar och slängde oss på soffan och kollade på något svenskt program. Det filmades i Hollywood, men de pratade svenska.
Sofie gick och sminkade sig och jag blåste håret. Jag blev klar före henne så jag satte mig vid twitter en stund. följde lite fans, twittrade, följde lite mer, och sedan var Sofie klar.
Hon var verkligen vacker och jag tappade hakan.
- Justin, det ser ut som att du är påväg att bryta hakan älskling! Sa hon och kysste mig.
- Du är så fin Sofie.
- Ska du säga!

Vi tog på oss våra jackor för det var väldigt kallt här i Sverige, sedan gick vi och kikade runt lite i stan.
Vi träffade på lite fans och skrev lite autografer och tog kort.
Efter ett tag blev vi båda hungriga så vi bestämde oss att luncha. Vi beställde pasta och köttfärs, en klassiker!
Riktigt god var den och vi satt och hade allmänt kul och tog massa kort på varandra.
När vi suttit där i närmare 2 timmar gick vi vidare. Sverige var riktigt fint!

Jag hade en överraskning på lager tills ikväll, hoppas Sofie gillar det!

---

Bra eller riktigt dåligt? Kommentera påååååååååååå nu guys! ;)
/Amanda & Karro

- Vi får väl försöka smyga upp såhär blöta utan att någon möter oss, eller? sa Justin och jag såg hur hans ögon sken upp sådär som dom gör när han kommer på något "busigt" nästan lite "crazy".
- Okej, sa jag glatt och vi gick sedan mot dörren. När jag ryckte i handtaget så öppnades inte dörren, den var låst! Vad skulle vi göra nu då?

---

Vi satte oss på en stol som liknade en solstol nästan. Först la sig Justin sen la jag mig i hans famn och med huvudet på bröstet. Efter en super kort stund så somnade vi till.

Justins perspektiv:
Jag vaknade nästa morgon av att någon skrek högt som attan. Jag flög genast upp ur stolen och såg att en som jobbar på hotellet stod där helt skräckslaget och kollade på oss. Jag sprang fort fram till henne och satte handen för hennes mun, "sssccchhh" sa jag till henne och hon slutade att skrika och hela hon skakade.

- Har du nycklar? frågade jag henne och hon nickade "ja" som svars tillbaka.
- Bra. sa jag och stängde sedan till dörren och ledde henne till stolen så hon kunde sitta.
- Lova att inte skrika om jag tar bort handen nu, okej? sa jag och kollade osäkert på henne. Hon nickade ja till svars ännu en gång och tog bort handen.

- Vad ska ni göra med mig? Jag har inte gjort något!
- Nej nej, det är inte alls som du tror. Hon bara satt där och skakade.
- Snälla, lyssna på oss nu, sa Sofie med en lugn röst. Det är så att vi var här och badade igår och sedan blev vi inlåsta och kunde inte komma ut. Vi har varit här hela natten. Vi ville inte att du skulle skrika pgrd. av Justin, sa hon lugnt och vänligt.
- Vadå Justin? Är han en brottslig?
- Nejnej! sa vi båda i kör.
- Vet du inte vem jag är? sa jag och kollade chokat på henne.
- Nej, hur skulle jag kunna veta det?
- Jag är Justin Bieber, sveriges kändaste tonåring. Du förstår, ifall detta kommer ut till världen så kommer det bli helt kris och jaa...
- Jaha, är du den där killen som sjunger som en tjej och som min dotter snackar om hela tiden?
- Ehm...... ja det kanske det är? Men snälla, kan du släppa ut oss och låta bli att berätta detta för någon?
- Bara på ett villkor.
- Vad som helst!
- Jo, jag skulle gärna vilja ta en bild på dig med min mobil och sedan kanske få en autograf till min dotter?
- Ja, självklart, men jag har tyvärr inge penna eller papper...
- Jag har penna, men inge... papper.
- Men, jag kan kanske skriva på min keps så får hon den? Det kanske är lite roligare än en vanlig lapp med lite text på?
- Yeees, det går skit bra. Åh vilken tur jag har, hon kommer att bli super glad!

Jag tog kort, gav min keps med autograf och snackade sedan lite med hon som jobbade där sedan släppte hon ut oss och vi smög ut till vårat rum. Direkt när vi kom in kollade jag på klockan, det var knappt 6 (på morgonen). Jag var super hungrig så jag tog och åt lite av det som fanns på vagnen vi hade beställt in sedan gick jag och la mig med Sofie i sängen och jag slumrade fort till.

4 days later.. At their home.
14 Februari - Alla hjärtans dag.

Det var nu alla hjärtans dag och jag hade världens tur att få spendera den med Sofie. Klockan var snart åtta på morgonen och vi packade iordning och fixade till allt, vi skulle åka till Sverige och fira där. Vi åt lite frukost, tog en dusch och packade klart sedan begav vi oss mot flyget som skulle gå vid 11 tiden.

On the airplan. 
Vi satt där på planet och det var ungefär 40 minuter kvar tills vi var framme i Sverige. Jag hade sovit resten av hela resan och ävenså Sofie, hon sov fortfarande. Hon log där på mitt bröst och jag bara satt och såg på hur vacker hon verkligen var. Jag tror aldrig att mitt liv varit såhär perfekt som det varit de senaste månaderna, jag har aldrig mått såhär bra.

Just då hände allt, hela planet började skaka till och Sofie vakna till och gnugga sig i sina ögon, söt som socker, helt nyvaken. Jag började bli orolig, vad är det som händer egentligen? Hela planet skakade och det var ingen kontroll alls, en flygvärdinna kom och sa åt oss att sätta på säkerhetsbälte, vi var tvungna att stört landa. Det hade hänt något med planet så det kommit i obalans på någotvis och det fanns knappt nå bränsle kvar så vi var tvungna att landa direkt.

Jag satt där med Sofie och hon skakade som aldrig förr, helt plötsligt så tuppa hon av, neeeej, det kunde inte vara sant, min älskade Sofie!
- Hjäääääälp! Hjääääälp! skrek jag högt över planet. Personalen försökte ta sig dit men det gick inte, planet skakade så mycket att så fort de ställde sig upp så föll de ner på säterna igen.

---

BRA/KASS EPISODE?
15 kommentarer minst gärna.

Det var knappt nå ideer (typ två som kommenterade) riktigt tråkigt tycker jag imed att det blir tråkigare för er att läsa då, menmen :) Nu har jag (och Amanda lite) kommit på vad som kan hända ett tag framöver, men jaa:)

Hoppas verkligen att ni börjar kommenta lika bra som ni gjorde förr för det uppskattades verkligen och vi var mer sugna på att skriva då! Nu börjar vi (eller iaf jag, Karro) att tröttna lite på att skriva i med att det aldrig är någon som säger vad den tycker om episoderna längre /;

Update from Amanda: Håller med Karro... Det är typ ingen som kommenterar längre, och då blir vi ganska otaggade på att skriva.. Tyvärr (det är så jag känner iallafall... Tror Karro känner detsamma).
Men creds till er som gör det, toppenbra! Men ni andra, vi ser ju att ni går in på bloggen och läser, och det skulle vara kul om ni skrev en kommentar eller två också.. :)

För det första, förlåt för dålig uppdatering! Vi har helt enkelt inte hunnit.
Och nu är det så att vi typ inte har någon inspiration till att skriva något spännande och kul. Vi vill att det ska hända något som inte har hänt i någon annan typ av novellblogg. Men vi kommer inte på vad.
Så därför behöver vi eran hjälp! Vad vill ni ska hända? Kom med alla möjliga förslag! Vi läser alla kommentarer och alla förslag uppskattas enormt ska ni veta!

Sen vill jag bara säga tack till att ni besöker våran blogg och alla söta och fina kommentarer! Blir jätteglad vare gång jag går in här på bloggen.

Kram Amanda & Karro. (Det skulle vara jättekul om ni besökte våra personliga bloggar också ;).)

Vi låg där och skrattade och hade allmänt kul i flera timmar.
Ingen hade  märkt att det vart Justin Bieber som låg där, haha. Otroligt!
Tillslut blev det lite kyligare och vi bestämde oss att gå upp till hotellrummet igen och göra iordning oss för en romantisk middag lite senare.

---

När vi gick tillbaka till hotellet såg vi att solen var påväg att gå ner.
- Kom! Sa Justin och drog mig snabbare mot hotellrummet.
När vi kom upp till den 18 våningen (våran våning) låste han snabbt upp rummet och drog mig mot balkonen.
Han hade valt ett rum med havsutsikt. Solen skulle precis gå ner nu och vi stod bara där i varandras armar och kollade när solen var påväg ner.
Sedan vände vi våra huvuden mot varandra och våra läppar möttes.
Jag tog tag i hans hår och han tryckte mig närmare honom.
Vi stod där en liten stund och bara myste sedan gick vi ut från vårt hotellrum och ner till "relax" avdelningen på hotellet. När vi kom dit satte vi oss vid poolen med fötterna och lite av bena nere i vattnet.

- Jo asså du ska bara veta att jag verkligen... började ja.
- Ssschh, sa han och satte ett finger på mitt huvud. Han lutade sakta huvudet framåt, när jag sedan började luta mig framåt och vi var en centimeter ifrån varandra puttar han ner mig i poolen.
- Juuuustiiiin!!
- Hahahahahahahhaahhaha! var det ända han fick fram.
- Va fan, jag har ju kläder och allt på mig! sa jag och börja sedan också skratta. Jag satte mig bredvid honom och luta sedan huvudet mot han för att kyssa han. Han lutade mot mig och just då gjorde jag exakt samma sak som han gjort mot mig, jag puttade i honom i vattnet. Jag satt nu där och gapflabba mer än... något... och det gick verkligen inte att sluta. Jag hoppade sedan i vattnet och nu kysstes vi, på riktigt.

Vi låg där en liten stund i vattnet och sedan hörde vi att det "klickade till" i dörren och en nyckel vreds om.
- Shiiiiit! sa vi i kör och hoppade upp från vattnet, vi sprang sedan bort och gömde oss bakom en stor växt. Ingående kom en vakt med sin ficklampa, han lyste runt om hela rummet och vi satt där så tyst vi kunde. Vi rörde oss inte ur fläcken och vakten gjorde sedan en rörelse och gjorde så att ficklampan lös mot växten som vi satt bakom. Shit, det var droppen, han hade sett oss, eller?

Nej, tydligen inte. Han släckte sin ficklampa och gick sedan ut från rummet och låste. När han gått ut så började vi båda skratta och plumsade sedan ner i vattnet igen, det var super varmt. Vi satt där en pytteliten stund till sen så började det bli kallt.
-Vi kanske borde gå upp nu? Vattnet är kallt och klockan är nog ganska mycket också.
- Haha jaa, det har du nog rätt i!

Vi gick upp och kollade oss runt om i rummet efter handdukar, vi frös som tusan. Det fanns inte en endaste handduk i hela rummet och där stod vi som isbitar med våra blöta kläder på.
- Vi får väl försöka smyga upp såhär blöta utan att någon möter oss, eller? sa Justin och jag såg hur hans ögon sken upp sådär som dom gör när han kommer på något "busigt" nästan lite "crazy".
- Okej, sa jag glatt och vi gick sedan mot dörren. När jag ryckte i handtaget så öppnades inte dörren, den var låst! Vad skulle vi göra nu då?

---

Blev en kortis nu men ska träna strax!  BRA/SKIT DÅLIG??
Vill säga förlåt X10000 för den dålig uppdateringen men jag (Karro) har haft en hel del annat och göra och det tror jag Amanda också har. Jag har iallafall några ideer på vad som kan hända så att uppdateringen ska komma igång "på riktigt" igen, men vill kolla med Amanda och vad hon tycker om du först och så.. :)

Hope you understand! Kiss.
/ Karro & Amanda. (Klicka på våra namn för att komma till våra bloggar!) :)

- Ska vi åka hem? Frågade han efter några minuter.
- Ja, det gör vi, sa jag och torkade tårarna.

---

Vi åkte en bit under tystnad, sedan svängde Justin åt fel håll.
- Eh, Justin? Hem ligger ditåt? Sa jag.
- Ja det vet jag allt. Sa han och blinkade.
- Men vart ska vi då?
- Det ska du få se! Sa han och blinkade än en gång.
Jag bara log och satte på musik och Firework med Katy Perry spelades.
Jag blev alltid så glad av den låten så helt plötsligt blev jag helt hyper och började hoppa upp och ner i sätet och sjöng samtidigt.
- BABY YOU'RE A FIIIIIIIIIIREWORK, C'MON SHOW 'EM WHAT YOUR WORTH.......
Justin bara kollade på mig och började skratta. Sedan joinade han mig med och började sjunga.
Vi satt där och skrek som två galningar till alla låtar som spelades.
Vi åkte ganska länge, men jag frågade aldrig när vi var framme.
Att bara köra runt är också kul, speciellt med Justin.
Efter ungefär 2 timmar var vi framme. Vi klev ur bilen och jag såg ett ljusblått hav.
Mina ögon blev stora som golvbollar och efter några sekunder vände jag mig mot Justin.
- Vart är vi? Vad gör vi här? Frågade jag och log.
- Jag tänkte att vi kanske behövde komma bort från alla polisbesök och så, så jag tänkte att vi kunde övernatta här i Savannah? Sa han och kollade lite osäkert på mig.
- Ja det är klart jag vill! Sa jag och slänge mig runt halsen på han och pussade honom överallt.
Men.... jag har inga badkläder eller någonting med mig? Sa jag igen lite nervöst.
- Oroa dig inte älskling, jag packade din väska när du hade somnat igår. Jag gick upp igen när du hade somnat, hehe. Sa han och log. Jag tog med en bikini, en klänning jag tyckte var fin, och ett par skor till. Och din sminkväska. Hoppas det gick bra?
- Toppen! Sa jag
- Okej, hotellet ligger precis där över vägen, sa han och pekade på ett enormt hotell.
Jag bara stod och glodde på det. Det var så fint!
- Kom vi går in och checkar in, sedan kan vi gå till stranden. Sa Justin och kollade hoppfullt på mig.
- Ja självklart!
Jag sprang till bagageluckan och tog ut våra väskor och sedan sprang vi över vägen till hotellet.
Vi fick våran rumnyckel och när vi kom in slängde Justin av sig kläderna medans jag bara stod och tittade, en än gång. Det var helt otroligt fint! Och Justin också.
- Gosh, det här hotellet är verkligen amazing! Och du är amazing!
Jag sprang fram och kysste honom.
- Ska du säga, beautiful! Sa han och kysste mig igen.
Sedan släppte han mig och sprang och hämtade handdukar. Medans han gjorde det tog jag på mig bikinin. När han kom tillbaka tog han tag i min hand och vi sprang ut genom dörren och ut genom receptionen och över gatan ner till havet. Vi släppte ner våra handdukar och jag hörde Justin skrika "Försten i får köra hem!".
Jag kutade allt vad jag hade men ändå lyckades Justin komma före ner till vattnet.
Gud vad härligt det var! Vi skvätte vatten på varandra och sedan bar han upp mig och kysste mig lääänge.
Vi hade inte sett till några papparazzis än så länge så det var ju tur....
Vi gick upp och la oss på våra sandiga handdukar och låg där och solade. Vi hade båda på oss våra RayBan så när vi kollade på varandra började vi skratta.
Vi låg där och skrattade och hade allmänt kul i flera timmar.
Ingen hade  märkt att det vart Justin Bieber som låg där, haha. Otroligt!
Tillslut blev det lite kyligare och vi bestämde oss att gå upp till hotellrummet igen och göra iordning oss för en romantisk middag lite senare.

---

Förlåt för dålig update! Men jag (Amanda) har läxor att ta hand om och så.
Men lite kommentarer skadar ju aldrig :) Peppa osssss ;)

/Amanda & Karro

Jag kunde inte svara, det kändes som att hela världen stannade för en stund och jag stod där blixt stilla. Tillslut hördes ett duns och mobilen föll ur mina händer, jag såg Sofie komma springandes mot mig där jag stod helt matt i hallen.
- Justin, vad har hänt? Vad är det??? Jag tog ett djupt andetag och hämta andan och berättade sedan.
- Det var Johanna som hade anlitat männen...

---

Sofies perspektiv:
Jag bara stod där bredvid Justin och gapade... Vad skulle jag säga? Hur kunde hon göra något sådant? Vi kanske inte var vänner längre men att anlita män som kom och kidnappade två av mina bästa vänner var... sinnessjukt? Det enda ordet jag hade på hjärnan var Varför. Varför varför varför?
Jag plockade upp telefonen från golvet och såg att polisen fortfarande var kvar i telefonen. Jag tog telefonen mot örat och sa:
- Hej, mitt namn är Sofie, men det kanske du redan vet? Vad var det du sa till Justin precis?
- Jo det är så att vi tror att vi vet vem som startade allt det här. Anlitade männen osv... Hon heter Johanna Brooky. Vet du vem det är?
- Jo... Hon var en av mina bästa vänner. Men inte längre....
- Okej, vi har hittat henne och tagit henne till polisstationen. Hon sitter i häktet just nu och vi ska ta in henne på förhör om någon timme. Tror ni att ni kan komma till polisstationen vid klockan 08:00 imorgon? Sa Brandy polismannen.
- Jo det kan vi. Vi ses imorgon, sa jag och la på.
Justin stod fortfarande helt förstelnad fastän det gått ungefär 1 - 2 minuter.
- Justin..? Sa jag försiktigt och viftade med ena handen framför hans ögon.
Han kom tillbaka till verkligheten och kollade på mig.
- Det kommer att ordna sig, vi ska till polisstationen imorgon klockan åtta. Sa jag och kysste honom mjukt och gick sedan iväg till vardagsrummet igen.
Justin kom efter mig och jag satte på filmen. Vi låg där en stund och efter ett tag hörde jag Justins mjuka andetag mot min axel. Jag kysste honom på pannan och fortsatte att kolla på filmen.
När den var slut och mina tårar lika så väckte jag Justin lätt och vi gick upp till sovrummet.
Han sussade vidare, helt utmattad, medans jag låg och kollade upp i taket och tänkte.
Fyfan för Johanna, jag hatar henne!, var min sista tanke, sedan somnade jag också.
När alarmet ringde vid sju nästa morgon hoppade både jag och Justin upp ur sängen.
Vi båda hoppade in i duschen och sedan tog vi på oss. Jag sminkade mig lite lätt och satte upp håret i en hästsvans. Vi köpte med oss frukost på vägen och satt och åt i bilen.
När vi kom fram började mitt hjärta att bulta allt hårdare och Justin kollade på mig med en orolig blick. Innan vi gick ut ur bilen böjde han sig över sätet och kysste mig. Sedan hoppade vi ut och jag tog ett hårt grepp om hans hand. Vi kollade varandra i ögonen en stund sen gick vi mot entren.
Vi frågade efter polisman Brandy och killen bakom disken ledde oss till ett rum. Där inne satt en polisman, och Johanna....

Justins perspektiv:
När han öppnade dörren trodde jag att jag skulle svimma. Där satt Johanna! Johanna som jag hatade! Som jag ville att hon skulle hamna i fängelse för det hon gjort!
Jag kollade på Sofie och såg att hon tänkte samma sak som jag.
Vi satte oss mitt emot dom och höll hårt om varandras händer. Polisen började att prata.
- Jo det är så att vi redan har pratat med Johanna, och hon har erkännt att det var hon som anlitade dom, sa Brandy.
Att begå ett sånt här brott är mycket allvarligt och hon kommer att få läggas in på mentalsjukhus och få vård där i 2 månader. Sedan väntar fängelse i 20 år. Männen och kvinnan kommer att få livstid. Fortsatte han.
Jag och Sofie satt där och gapade. Visst förtjänar hon det men 20 år? Ojoj......

Sofies perspektiv:
- Johanna, jag kan inte fatta att du gjorde det! VARFÖR? Skrek jag sedan. Jag fick tårar i ögonen men struntade i det.
Det tog ett tag innan hon svarade och vi andra satt helt tysta.
- Det hela började när ni fyra började hänga. Justin och du blev ihop, och Mathilda och Christian. Och jag trodde att det skulle bli Justin och jag. Så jag väntade ett tag. Och sedan kom jag på en plan, som jag trodde var perfekt. Att jag skulle kidnappa Mathilda, Christian och dig, Sofie. Men du var inte med dom när männen kidnappade C & M.
Och jag tänkte att jag kunde söka tröst hos Justin, men jag fick enorma skuldkänslor, så jag bad dom att inte söka upp dig, Sofie. När jag sa åt dom att jag inte ville göra detta längre slog de mig hårt i magen och sa att om jag berättar för er kommer de att döda mig. Så jag lät det bara vara, jag låste in mig på mitt rum i flera dagar, och sedan fick de reda på att det var jag från första början. Johanna satt och kollade ner i bordet. 

Justin och jag satt med öppna munnar, och jag visste inte vad jag skulle göra. Tillslut sa jag:
- Åh Johanna, jag kan verkligen inte förlåta dig för det här, och jag är ärligt talat rädd för dig, så jag tänker inte protestera och säga att du inte ska hamna på mentalsjukhus och i fängelse, tyvärr.. Jag måste gå, sa jag och rusade ut med tårar i ögonen.
Justin sprang efter mig och tog tag i min arm och drog mig intill honom. Vi stod och kramade varandra hårt länge. Och utan ett ord gick vi till bilen och satte oss där en stund.
- Jag kan verkligen inte göra något annat än att hålla med polisen Justin..
- Jag vet, jag håller också med dom....

- Ska vi åka hem? Frågade han efter några minuter.
- Ja, det gör vi, sa jag och torkade tårarna.

---

Vad tycker ni? Vad ska hända härnäst? Kom med förslag! :)


/Amanda & Karro

Justin och Sofie kom in igen och vi pratade om massa roliga minnen. Jag ville inte prata mer om det som hade hänt. Iallafall inte för tillfället... Vi pratade om när vi hade träffat Christian och Justin för första gången, och deras första dejt, och min och Christians första dejt....
Helt plötsligt kommer en sjuksköterska in och säger:
- Christians tillstånd har blivit....

---

...bättre och han kommer att klara sig, men.. sa sjuksköterskan, jag visste att det skulle komma ett "men", det gör det alltid.
...Men han kommer att klara sig men han måste ta det lugnt och vila. Han hade även ett brutet revben så vi har tänkt att operera honom.
- Men hur länge kommer han vara kvar här då & kommer han att återhämta sig helt?
- Vi vill att han ska vara kvar åtminstonde 2 dagar till sedan är det hans egna val. Och om han kommer åtehämta sig? Ja det kommer han men det kan ta sin lilla tid. Vi vet inte riktigt hur lång tid utan det är olika från person till person.
- Okej, tack så jätte mycket för hjälpen!
- Tack själv. sa hon och vände ryggen om för att börja gå men vände snabbt tillbaka. - Just det, det är inte säkert att han kommer minnas något. Han har fått många & hårda slag och en del varto i huvudet vilket kan innebära att han inte minns någoting.
- Så... han kommer inte minnas mig och allt vi gjort tillsammans? sa Mathilda och hennes ögon blev glansiga.
- Tyvärr så är det så. Det kan även vara så att han kommer ihåg en del men han kommer inte riktigt ihåg själva dig som person. sa hon och vände sig sedan om.

Mathildas perspektiv:
Jag blev helt paff och tankarna for runt i huvudet på mig.
Skulle han inte minnas mig som person? Det var som att börja om på ruta 0 igen. Jag undrade om jag verkligen skulle klara av det här. Mest av allt undrade jag hur allt skulle bli, tänk så hittar han någon annan?

Justins perspektiv:
Vi satt där helt hjälplösa kändes det som, att vi inte fattat att de blivit kidnappade varto det värsta. Vi satt där en stund men när sjuksköterskan snackat klart så åkte jag och Sofie hem. Vi lät Mathilda vara kvar ensam, det varto ingen ide att vi varto där för vi gjorde ändå inge nytta.

- Jahopp, vad finns det att göra då? sa jag med en svag röst för att avbryta tystnaden.
- Dont no.. vi kan kanske bara vara hemma och se på film idag? Känner verkligen inte för något annat. Efter allt som hänt nu och så, är helt matt.
- Jo, det låter bra! men välj du en film.. sa jag och gick sedan till vardagsrummet. När jag nästan "slängde" mig i soffan landa jag mjukt och skönt och pusta sedan ut. Sofie kom en kort stund efter med en film i handen, det varto The notebook. Det varto precis att vi han sätta på filmen för snabbt där på så ringde min mobil, jag sprang ut till hallen och började leta i min jackficka där mobilen låg. Jag hitta den tillslut och svara.

- Yes, det är Justin!
- Hey, det är Brandy (en polisman)
- Tjaa, har det hänt något? sa jag oroligt.
- Nejnej, självklart inte. Men...
- men vadå? sa jag högt i luren, nästan skrek. Men betyder aldrig något bra tänkte jag för mig själv... Jag tog ett djupt andetag.
- Vi tror vi vet vem som kidnappade dom! sa polis mannen Brandy. Jag pustade ut ettt tag men började sedan undra, vem varto det egentligen?
- Vem var det då??
- Vi tror att det är en tjej som heter Johanna Brooky som hade anlitat männen. Det var nämligen män som man kunde "beställa" hjälp utav med sådan här liknande saker. Vi har fått tag på deras papper och deras senaste samtal varto till just Johanna Brooky.
- Det kan inte vara sant!!
- Vadå, känner du henne?
Jag kunde inte svara, det kändes som att hela världen stannade för en stund och jag stod där blixt stilla. Tillslut hördes ett duns och mobilen föll ur mina händer, jag såg Sofie komma springandes mot mig där jag stod helt matt i hallen.
- Justin, vad har hänt? Vad är det??? Jag tog ett djupt andetag och hämta andan och berättade sedan.
- Det var Johanna som hade anlitat männen...

---

Bra/dålig episode?
Kommentera så blir vi mer peppade på att skriva ;)

Varto ganska dålig bloggning den sista veckan men jag, (Karro) har fullt upp. Har redan fått en massa prov, läxor osv. men försöker så gott det går!!

/ Karro & Amanda.

Han kom gående mot mig, tog tag i min arm och kastade mig på golvet.
- OM DU VILL SE DIN KÄRA CHRISTIAN IGEN SKA DU GÖRA SOM JAG SÄGER, OKEJ? TA AV DIG KLÄDERNA, NU!
Jag gjorde som han sa, jag skakade och grät, och sen slog han mig igen. Jag tuppade av.

---

Jag tuppade inte av en lång stund. För när jag vaknade några minuter efteråt kände jag något tungt på mig. Mannen låg på mig. Och jag kunde inte röra mig. Jag låg bara där och grät. Det var då jag förstod att jag hade blivit våldtagen här inne. Och inte bara en gång. Utan flera gånger.
Jag kunde inte göra något annat än att gråta. De skulle döda mig om jag gjorde mer än så. Det var så äckligt!!!! Jag kunde inte ens skrika. Jag hade inte fått mat på flera dagar säkert så i denna stund ville jag dö. Bara dö. Slippa leva mer. Jag ville inte leva såhär. Tänk om ingen någonsin hittar oss?
Precis när jag tänkte det så sparkades dörren in.
- FBI, GÅ AV FLICKAN OCH STÄLL DIG I HÖRNET MED HÄNDERNA PÅ HUVUDET!
Mannen gjorde som han sa och jag såg att både han och alla andra män blev gripna.
Jag blev helt chockad, jag visste inte om detta var sant? Blev vi verkligen räddade? En kvinnlig polis kom fram till mig och gav mig mina kläder. Hon såg att jag skakade och grät så hon hjälpte mig att klä på mig, sen kramade hon om mig. Vi gick ut från rummet och jag såg att Christian låg på en bår. Vad hade hänt med honom?
- CHRISTIAAAAN!!!!!!!!!!! Jag sprang fram till båren och såg att han var helt likblek och sönderslagen.
En sjuksköterska kom fram till mig och sa att han låg på golvet i rummet och reagerade inte när de hade sprungit in. Han hade väldigt låg puls och att om inte de hade kommit inom någon timme hade han dött.
Han var svårt misshandlad och hade ingen näring i kroppen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag bara stod där. Sen kom poliskvinnan igen och hon sa att vi skulle åka till sjukhuset. Jag gjorde som hon sa och satte mig i hennes polisbil.
Jag kände efter om mobilen låg kvar, och det gjorde den. Jag pustade ut av lättnad och ringde mamma. Hon grät och skrek att hon var glad att de hade hittat oss och vi pratade hela vägen.
Hon sa att hon var påväg till sjukhuset nu. När vi kom in på sjukhuset fick jag lägga mig på en bår och de fick undersöka mig. Jag var också ganska undernärd med tanke på att vi inte fått någon mat de senaste dagarna. Jag frågade hur många dagar vi vart borta och poliskvinnan sa att de anmälde att ni var försvunna för 4 dagar sedan. Fyra dagar är lång tid utan tillgång till mat eller något annat.
Jag fick massa slangar i kroppen och jag fick dricka litervis med vatten. De kom med mat var och varannan timme och jag frågade hela tiden efter Christian men de visste inget om hans tillstånd ännu. Han hade fått åka in på operation. När sjuksköterskorna gått ut ur mitt rum bad jag att Christian skulle bli bra. Att allt skulle bli bra....

Sofies perspektiv:
Ett okänt nummer ringde till min mobil och jag svarade lite misstänksamt. Det var en polisman. Han sa att de hade hittat Christian och Mathilda. Jag tappade telefonen på golvet och hörde att mannen i telefonen sa "Hallå? Är du kvar?". Jag struntade i det och började istället att hoppa och skrika.
Justin kom inspringandes från badrummet till vårat rum och frågade oroligt vad som hade hänt.
- DE HAR HITTAT CHRISTIAN OCH MATHILDA!!!!!! Skrek jag.
- VA? Menar du allvar? Är du helt seriös nu? SKOJA INTE MED MIG SOFIE!!!!! Skrek han med.
- Jag skojar inte Justin!!! Sa jag och tog upp mobilen igen. Mannen var kvar och jag ursäktade mig...
- Vart kan vi träffa dom? Frågade jag.
- De är på sjukhuset, och det är så att.... Christian hade fått väldigt svåra skador och vi vet inte hur läget ser ut för tillfället för honom... Men Sofie håller på att repa sig.
- Okej, tack herr polis. Sa jag och la på.
Jag kollade på Justin och sa... De vet inte om Christian kommer att klara sig.....
Hans ögon blev blanka och jag kände att mina tårar skulle träffa mina kinder snart. Vi stod och kramade varandra en lång stund, sen åkte vi till sjukhuset. Vi plockade upp Sandi och Mathildas mamma också..
När vi kom fram frågade vi efter Mathilda Johnson och Christian Beadles.
Christian låg i en operationssal men Mathilda låg på våning 6 rum 14. Vi kutade så fort vi bara kunde upp dit och knackade på. Vi öppnade försiktigt och vi såg att hon var nära på att börja gråta. Vi gick fram och kramade henne länge. Hennes mamma ville prata lite ensam med henne så vi gick ut. När hon vart klar gick jag och Justin in.. Hon började att berätta vad som hade hänt och vi alla tre satt och lipade.. Vi blev avbruta en gång av några poliser som sa att de ville prata med Mathilda. Så vi gick ut.

Mathildas perspektiv:
När poliserna kom in ville de att jag skulle berätta allt som hade hänt. Jag berättade och de lyssnade och skrev upp saker. När jag frågade om de visste varför de hade kidnappat oss sa en av poliserna:
- Vi vet inte exakt än, för ingen av dom har erkännt, men vi tippar på att det handlade om prostituition.
Jag blev likblek och började gråta igen.
-  Vi kommer att gå till botten med det här och de ska till domstolen om 2 dagar. De var redan kända sedan innan att göra brott så förmodligen kommer de att betala en stor summa pengar till er och även åka in på livstid.
- Vad hände med damen och flickan? Frågade jag.
- Det var en av männens fru och barn..... Och frun var också med på detta brottet och den lilla flickan kommer att hamna hos socialen.
Jag bara nickade. De tackade för sig och sa att de skulle ringa när männen varit hos domstolen.
Justin och Sofie kom in igen och vi pratade om massa roliga minnen. Jag ville inte prata mer om det som hade hänt. Iallafall inte för tillfället... Vi pratade om när vi hade träffat Christian och Justin för första gången, och deras första dejt, och min och Christians första dejt....
Helt plötsligt kommer en sjuksköterska in och säger:
- Christians tillstånd har blivit....

---

Vill ni ha mer? Då får ni kommentera :)

/Amanda & Karro

- Kom och sätt dig här, du behöver inte vara rädd.. sa han. Jag stod där och skaka som aldrig förr men jag gjorde som han sa och satte mig i sängen.
- Jo, du förstår.. börja han. Jag kände sedan hur något sticktes till i min arm och jag kollade för att se vad det var.

---

Det var en spruta. Efter några sekunder var allt helt snurrigt. Jag hade ingen känsel någonstans och tillslut däckade jag nog helt. När jag vaknade snurrade allt fortfarande och jag visste inte var jag var först. Sen såg och mindes jag. Jag var i samma rum som jag var igår innan allt blev svart. Fast nu var det lite ljusare i rummet. Det var en till lampa som var tänd. Det fanns inga fönster.
Jag låg i sängen, helt naken. Vad fan hade hänt?
Vart är mina kläder? tänkte jag för mig själv.
Det var ingen annan i rummet och jag försökte ställa mig upp och kolla vart mina kläder var. Jag såg att de hängde på en stol i andra änden av rummet. Hur ska jag komma dit utan att någon hör mig? tänkte jag. Jag chansade och tog ett steg, och ramlade.
Okej, ingen hade kommit inrusande än, så jag kröp bort dit, och tog snabbt på mig mina kläder. Jag kände efter om mobilen fortfarande låg kvar i min tröja, och det gjorde den. Som tur var det ljudlös för jag hade över 60 missade samtal från Justin, Sofie, mamma, pappa, Pattie och Sandi. Jag smsade snabbt till Sofie. "HJÄLP!!!!! Jag lever fortfarande, men jag vet inte om C gör det" Skicka.

Sofies perspektiv:
Klockan var nästan 12 på natten och jag och Justin tänkte kolla på en film. Polisen hade letat för fullt hela dagen. De hade fortfarande inte hittat stället där de var på. De sökte fortfarande efter Mathildas mobil. Och vi försökte ringa. Men vi fick inget svar. Plötsligt plingade det till i min mobil. Jag hoppade upp ur soffan och skrek,
- SHIT!!!!!
- Va? Har polisen hittat dom!? Skrek Justin och hoppade upp i soffan han med.
- Nej, vi har fått svar från Mathilda.
- Va? Får jag läsa!???
Han läste och sen satt vi och pratade istället för att kolla på filmen. Sen bad vi, vi bad att polisen skulle hitta dom, snart.....

Mathildas perspektiv:
Jag gömde mobilen i fickan igen och i samma sekund kom en man in med en pistol i handen riktad mot mig.
- Vad har du i fickan lilla flicka? Sa han tyst.
- Inget? Och vad fan har du gjort med Christian? Röt jag.
- Han sitter fortfarande i rummet, men han har svimmat, är inte det lite synd? Sa mannen hånfullt.
- JÄVLA GUBBJÄVEL, OM DU GÖR NÅGOT MOT HONOM DÅ SKA DU FÅ SE PÅ ETT OCH ANNAT! Skrek jag utan att tänka mig för.
Han kom gående mot mig, tog tag i min arm och kastade mig på golvet.
- OM DU VILL SE DIN KÄRA CHRISTIAN IGEN SKA DU GÖRA SOM JAG SÄGER, OKEJ? TA AV DIG KLÄDERNA, NU!
Jag gjorde som han sa, jag skakade och grät, och sen slog han mig igen. Jag tuppade av.

---

VAD KOMMER HÄNDA? Kommentera!

/Amanda & Karro

- Vi ska göra allt vi kan. Vi åker till parken först, och ser om det finns lite bevis där. Och samtidigt får vi spåra Mathildas telefon. Sa en av poliserna.
- Åh tack, tack, tack, tusen tack! Sa Sandi och det rann tårar nedför hennes kinder.
Jag och Sofie kramade varandras händer hårt under bordet och sedan kollade vi in i varandras ögon och vi båda började gråta. De kommer att hitta dom!

---

Hoppas vi på iallafall..


Christians perspektiv:
Vi satt nu i ett litet hörn i det lilla rummet. Jag satt mot väggen och hade Mathilda i min famn, vi hade suttit där ett bra tag nu. Flera timmar tror jag, kanske till och med ett dygn? Det kändes som evigheter iallafall. Det var väldigt otäckt här och jag tänkte att allt skulle vara bra snart igen, jag är ju trotsallt med Mathilda så det är inte super farligt.

Det kanske inte var den bästa tanken för just den sekunden efter att jag sagt det kom det in tre stora, biffiga män. Dom gick fram mot oss där vi satt i hörnet och man märkte att Mathilda varto rädd, hon lutade huvudet mot mitt bröst och jag höll om henne hårt. Tydligen inte tillräckligt hårt. Männen gick mot oss och slet sedan ut Mathilda ur min famn. Jag kämpade imot så gott jag kunde men jag hade ingen chans mot dom.

- CHRISTIAN, HJÄÄÄLP!
- MATHILDAA!!!
- HJÄÄ....man hörde inte sedan mer för dom satte tejp för hennes mun, gick ut ur rummet och stängde sedan dörren.
- ALLT KOMMER ATT BLI BRA, JAG LOVAR!  JAG ÄLSKAR DIG, GLÖM INTE DET. skrek jag med hopp om att hon skulle höra, men det gjorde hon antagligen inte.

Nu satt jag där själv i ett mörkt rum och jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Jag tänkte att jag skulle slå en snabb pling till Justin och dom men det gick ju inte imed att Sofie hade telefonen. Tankarna yrade nu runt i mitt huvud och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. För några, ganska många, timmar sen varto jag glad och hade min älskade Mathilda, men det ändrades tydligen väldigt fort.

Jag kände hur jag var kallsvett och jag gick runt i cirklar i det lilla rummet, detta varto helt ofattbart, varför skulle detta hända? Varför just mig, varför just Mathilda, varför just oss? Varför någon överhuvudtaget? Jag undrade vad dom hade gjort med mamman och den lilla flickan.

Tankarna bokstavligen flög omkring i huvudet och kroppen på mig och jag föll sedan ihop ner längst väggen och föll sedan på marken, jag svimmade.

Sofies perspektiv:
Jag har aldrig någonsin varit såhär rädd i hela mitt liv. Jag trodde verkligen att inget kunde vara värre än att åka kanonen på liseberg, men jag hade fel. Detta varto 1000 gånger värre, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Männen hade masker så jag kunde inte se vilka de var.

De tre männen förde mig igenom några rum och tillslut stanna dom utanför en sliten, brun trädörr. En av männen tog fram en nyckel och vred om låset sedan öppna han dörren.

Dom puttar in mig i rummet. Det var helt kolsvart men helt plötsligt så tänds en svag lampa. Jag ser mig omkring i rummet och märker att det är ett sovrum typ. Där står ett skrivbord, en låg soffa och en... säng. Jag kollar bort mot sängen där lampan lyser svagt och ser att det är något under täcket. Jag ser sedan hur en man sliter bort täcket och där ligger en sprått naken man.

Jag fick panik och slet & drog i dörren för att komma ut då mannen börjar gå mot mig. Paniken stiger och adrenalinet pumpas, jag ser att han tar upp en pistol och siktar imot mig. Jag blick helt blixt stilla.

- Snälla, låt mig gå! Döda mig inte, jag är oskyldig som vilken annan person som helst, låt mig bara gå. Snälla? stammar jag fram samtidigt som jag har klumpar i halsen, tårar som forsar och backar bort ifrån han mot väggen där skrivbordet står (till höger om dörren).
- Hörre du lilla flicka? Tror du verkligen att jag går på det där? sa han biskt.
- Snälla... får jag fram och gråter som aldrig förr. Jag varto livsrädd.
- Jag släpper dig om du uppfyller mina behov först..
- Jag gör allt, bara du släpper mig! får jag ur mig.

Han börjar gå mot sängen och lägger sig sedan i en speciell ställning. Han tar upp sitt pekfinger och gör ett visande tecken: "kom". Jag går sakta mot sängen trots min motvilja. När jag är påväg fram ser jag hur han håller på och pilla med något under täcket som ligger vid sidan om honom, vad det är det såg jag inte. Jag ställer mig någon meter från sängen.

- Kom och sätt dig här, du behöver inte vara rädd.. sa han. Jag stod där och skaka som aldrig förr men jag gjorde som han sa och satte mig i sängen.
- Jo, du förstår.. börja han. Jag kände sedan hur något sticktes till i min arm och jag kollade för att se vad det var.

---

Bra/dålig episode? Vill ni ha mer? :) Vad tycker DU ska hända? :D

som ni ser är det fixat en ny design som jag sa skulle komma för någon vecka sen, vad tycker ni om den? Fin/ful? Bättre/sämre än den förra?

Karro & Amanda.

- Jag älskar dig. Sa jag med darrande röst.
- Och jag älskar dig med! Sa han och jag såg att en tår var påväg ner mot hans kind.
Jag satte mig i hans knä och han höll om mig hårt.. Vi satt så i flera timmar och jag tror att jag hade somnat till lite, för rätt som det var smälldes dörren upp...

---

Dörren slog emot väggen med en smäll och jag och Christian tittade oroligt på varandra.
- Här har ni småungar lite mat. Sa mannen.
Ingen av dom som kommit och gått hade visat sitt ansikte. Dessa frågor som var påväg att komma ut från min mun kanske skulle bli min och Christians död. Men jag var tvungen.
- Vad ska ni göra med oss? Sa jag med tårar i ögonen.
- Nej men lilla gummsan, tror du verkligen att jag ska säga det till er? Sa han med ett hånflin.
- Vad har du gjort med den stackars damen och den lilla flickan då?
- Du ska ge fan i att fråga så mycket! Skrek mannen igen och slog till mig så hårt på kinden att jag ramla ur Christians trygga famn. Sedan smällde han igen dörren.
- Älskling! Herregud, hur gick det? Sa Christian samtidigt som tårarna forsade ner från hans ögon. Han tog upp mig i famnen igen och började kyssa mig. Först på pannan, sen på det onda på kinden, och slutligen på munnen. Efter det blundade jag. Och somnade tillslut.

Christians perspektiv:
När Mathilda hade somnat satt jag och tänkte...Vad är det som egentligen händer med oss? Varför är vi här? Vad har vi gjort? Vi var bara två oskyldiga lyckliga tonåringar som helt plötsligt blev kidnappade. Hade vi ens gjort någonting? Tankarna snurrade och jag la Mathilda på golvet och la mig bredvid. Jag tog hennes hand och somnade jag med efter en bra stund.
Jag vaknade av att Mathilda satt och petade på min arm. Hon petade väldigt ivrigt så jag kollade frågande upp på henne.
- Christian? Snälla vakna nuu.... Sa hon tyst i mitt öra.
- Mmhm, jag är vaken...
- Okej, jag har en plan. Och det är inte så konstigt att varken du eller jag har tänkt på det, eftersom vi vart så rädda. Men männen tog din mobil, men de tog inte min? Sa hon tyst i mitt öra.
Jag spärrade upp ögonen.
- Du är ett geni! Viskade jag tillbaka.



Justins perspektiv:
Klockan var strax efter fyra på morgonen och jag och Sofie låg och sov. Vi hade bestämt oss att om inte C & M hade kommit hem innan klockan 10 på morgonen skulle vi ringa polisen.
Plötsligt plingade både min och Sofies mobil till, 5 gånger, på båda mobilerna. Både jag och Sofie vaknade. Och vi båda spärrade upp ögonen samtidigt. Vi läste smset högt båda två. "Hjälp, vi är kidnappade, och vi vet inte vart vi är. Vi var i "ödeparken" och plötsligt blev allt svart. Det är 4 män. Snälla hjälp, vi älskar er"
- RING POLISEN!!!!!!!!!!!!! Skrek Sofie.
Jag slog snabbt in numret och berättade allt som hade hänt under det gångna dygnet. Vi skulle åka direkt till polisstationen och innan vi satte oss i bilen ringde vi Sandi och sa att vi fått tag på dom. Hon ville åka med till polisen och självklart fick hon det. När vi kom fram sprang vi in och fick gå in i ett rum med en gång. Vi berättade allt igen och de 3 poliserna som satt där började ringa runt lite och sen sa de till oss:
- Vi ska göra allt vi kan. Vi åker till parken först, och ser om det finns lite bevis där. Och samtidigt får vi spåra Mathildas telefon. Sa en av poliserna
- Åh tack, tack, tack, tusen tack! Sa Sandi och det rann tårar nedför hennes kinder.
Jag och Sofie kramade varandras händer hårt under bordet och sedan kollade vi in i varandras ögon och vi båda började gråta. De kommer att hitta dom!

---

Förlåt för en kort, men jag är supertrött och jag har lite läxor att ta hand om. Var episoden bra/dålig? Kommentera!

/Amanda & Karro

Jag gjorde som han sa och svara. Det varto Sofie. Jag ville verkligen säga det men vågade inte, de hade som hot en pistol riktad mot mitt huvud ifall något skulle hända. Sofie började fråga massa och dom skrev en ny lapp "Lägger du inte på nu så skjuter vi dig!"

Jag blev så rädd att jag trodde att jag skulle kissa på mig. Precis då lyckades jag få henne att säga hejdå så att hon la på. Männen gick ut när samtalet var klart och dom tog med sig min mobil, great!

---

Jag vände mig om mot Mathilda igen och kramade om henne. Hon darrade nått så otroligt mycket. Vi sa ingenting på en lång stund. Jag visste inte heller om det var dag eller natt eftersom vi inte hade något fönster eller något. Jag visste inte hur vi skulle komma härifrån. Männen skulle förmodligen döda oss om vi så bara försökte smita härifrån. Men det ville jag inte säga högt, jag ville inte skrämma Mathilda mer. Men hon tänkte nog på samma sak som jag...

Sofies perspektiv:
Jag stod bara där med mobilen i handen. Christian brukar aldrig ljuga, eller klicka mig för den delen heller...
- Vad sa han..? Sa Justin.
- Eh, han skulle äta spenat..? Sa jag.
- Vad pratar du om?
- Han sa något om hockey och sen ändrade han sig och sa att han skulle äta spenat.. Sen klickade han mig bara... Undra om det har hänt något? Han brukar aldrig bete sig så...
- Vi åker hem till honom!
Vi satte oss i bilen och körde hem till Christian. Hans mamma öppnade och vi frågade om Christian var hemma. Hon sa att han var ute med Mathilda.
- Men han och Mathilda skulle kommit hem för 3 timmar sedan, och nu har de missat middagen... Han svarar inte i telefonen, inte Mathilda heller, och han brukar oftast inte vara sen till maten heller, bara om det har hänt något... Sa hon fundersamt.
- Vi kanske borde leta? Sa jag.
- Sandi, du kan väl vänta här hemma och se om de kommer hem, och kan du ringa oss om de gör det? Jag och Sofie går ut och letar, om vi inte hittar dom får vi ringa polisen... Sa Justin.
- Ja, det låter bra.. Sa både jag och Sandi.
Sen gick vi ut och letade, vi gick runt hela staden och vi var ute i ungefär 4-5 timmar. Vi försökte ringa dom hela tiden men de svarade inte.. Tillslut gav vi upp hoppet och gick hem till Sandi (Christians mamma) och sa att vi inte hittar dom.
- Herregud, min lilla Christian? Tänk om det har hänt något allvarligt!? Sa hon med tårar i ögonen.
- Vi vet inte, ska vi ringa polisen tycker du? Frågade Justin henne.
- Ja vi får nog göra det....

Mathildas perspektiv:
Jag och Christian satt mitt emot varandra på det hårda golvet. Jag kände att han också var rädd. För han skakade lika mycket som jag. Jag undrade om vi skulle dö, om någon skulle hitta oss, om vi skulle få mat igen? Jag var utsvulten vid det här laget. Jag och Christian satt och kollade varandra i ögonen och undrade hur det skulle vara att förlora honom.. Min värld skulle gå under..
- Christian..
- Ja Mathilda älskling?
- Jag älskar dig. Sa jag med darrande röst.
- Och jag älskar dig med! Sa han och jag såg att en tår var påväg ner mot hans kind.
Jag satte mig i hans knä och han höll om mig hårt.. Vi satt så i flera timmar och jag tror att jag hade somnat till lite, för rätt som det var smälldes dörren upp...

---

Vad är det som händer egentligen? Vad tycker ni ska hända? Kommenteraaaa =)

- Ja, vad har hänt här? Vi såg en brandbil åka här ifrån och vi blev jätte oroliga! Har det hänt något??
- Haha nejdå, Justin är bara så oskicklig att han råkat bränna två pannkakor så att det börja ryka i hela rummet så att larmet gick, sedan kom en gubben inspringandes och sedan kom brandbilarna. sa Sofie och skratta sedan.
- Jaha ja.. sa jag lättat och både jag och Christina började nu skratta åt allting.

---

Tur att det inte hade hänt något allvarligt och att de var säkra tänkte jag för mig själv. Vi snackade lite med Sofie och Justin sedan gick jag och Christina ut igen. Vi skulle ut och shoppaloppa lite, haha.

Sofies perspektiv: (Klockan 4 ungefär)
- Du, Justin? varto det inte riktigt längesen vi varto med Christian och Mathilda?
- Jo, det vart sjukt längesen. Kommer du ens ihåg senast? Jag menar, om man inte räknar med "hej, hejdå" träffar?
- Ärligt talat? Nej.
-  Haha, inte jag heller. Vi kanske kan hitta på något med dom?
- Ja, det hade varto great. Jag tar och slår en pling, haha. sa Justin och slängde sig sedan i soffan och började klicka in numret. Jag ryckte ur telefonen ur hans hand.
- Nope, jag snackar! sa jag och försökte låta lite "ond" men det gick inte så istället så började jag as garva. Efter en kort stund så svarade Christian.

- Hey Justin!!
- Ehm, det är Sofie.
- Jahaa..
- Aaah?? Hej ?? sa jag lite så där weird.
-  hahaha HEJ!
- Tänkte bara se om ni vill hitta på något med oss idag?
- Det går tyvärr inte..
- Nähe, vad tråkigt! Men, vad ska ni göra för något trevligt då? sa jag med en nyfiken röst.
- V-vii-i skkaaa sspellla......hhocccckkey.. stamma han fram.
- Hockey? Vi kan väl hänga på? Justin är gryym ju!
- Alltså.. planerna ändrades vi ska...äta...spenat!
- Eh, okej? Äckligt!! Men, varför?
- Har inte tid att snacka längre, hejdå! *klick* och så la han på. Vi ringde om men fick inget svar. Vi ringde till både Christian och MAthilda, hemtelefon och mobil, men det varto ingen som svara, vart kunde dom vara egentligen?


Mathildas perspektiv: (8 timmar tidigare)
Jag och Christian varto påväg hem efter en lång promenad. När vi går förbi den lilla lekplatsen som ligger ganska "öde" kan man säga så hör jag helt plötsligt någon skicka.



- Hörde du det där? sa jag oroligt.
- Hörde vadå? sa Christian och kollade konstigt på mig med en frågande blick.
- Skriket?
- Vilket skrik Mathilda? sa han och kolla på mig som att jag var helt puckad.
- AAAAHHH! HJÄÄÄÄÄLP!! skrek någon, jag hade ingen aning om vem.
- Just det där skriket mena jag.. sa jag o var nu super orolig.
- Jaa, vart kommer det ifrån?
- Jag vet inte..
- NÅGON? HJÄÄÄÄLP!! Jag hörde nu att det var en dam som skrek. Vi kollade runt om oss och jag såg att det var något pågång på lekplatsen. Vi gick lite längre fram för att se bättre. Det var 4 svartklädda män med mask som höll tag om kvinnan och hon sparka och försökte slita sig loss. Lite längre bort ser jag en liten flicka stå med en man. Detta var spännande, var allt fake eller var det på riktigt? Vad handlade allt egentligen om?

Vi gick närmre och ställde oss under en skogsdunge, det är först då jag märker att det är på riktigt. Jag och Christian kollar oroligt på varandra och tar genast upp telefonen för att ringa polisen. Jag hinner inte knappa in hela numret innan jag helt plötsligt känner hur någon kommer bakifrån och griper tag om både mig och Christian och de sätter sina händer framför våra munnar. Jag får panik och stretar imot allt jag kan, men efter en kort stund så går det inte längre, mina krafter var slut.

Jag vaknade till och märkte hade en rejäl huvudvärk. Jag kollade mig runt om kring och hade ingen aning om vad som hade hänt med mig och vad jag hade gjort, allt var lixom svart i hjärnan. När jag såg mig omkring märkte att jag satt inlåst i något slags rum, när jag sedan vände mig om så såg jag Christian så blev jag lättad.

Christians perspektiv: (Klockan fyra)
Jag har länge suttit med Mathilda i min famn och funderat på vart vi var men jag kunde verkligen inte komma på det. Vi satt i ett isolerat rum utan fönster och det fanns ingen chans i hela världen att vi skulle komma ut. Rätt som det var så ringde min mobil, vilket fick mig på bättre humör. Jag hade fortfarande mobilen vilket betydde att jag kunde ringa efter hjälp.

När min ringsignal gick på kom det en massa svartklädda män inspringandes och tog min mobil, sist så kom en man in med ett papper till mig. Där stod det "svara och säg att du inte kan snacka för att du är upptagen! Gör som jag säger så att inget går illa.."

Jag gjorde som han sa och svara. Det varto Sofie. Jag ville verkligen säga det men vågade inte, de hade som hot en pistol riktad mot mitt huvud ifall något skulle hända. Sofie började fråga massa och dom skrev en ny lapp "Lägger du inte på nu så skjuter vi dig!"

Jag blev så rädd att jag trodde att jag skulle kissa på mig. Precis då lyckades jag få henne att säga hejdå så att hon la på. Männen gick ut när samtalet var klart och dom tog med sig min mobil, great!

---

Bra/dålig episode? Tycker ni det varto tråkigt att det just nu inte handlar om bara Sofie & Justin utan istället/även Mathilda & Christian?? Kommentera dina åsikter eller pusha oss att skriva mer :)

SVAR: Håller ni andra läsare också med om det?
Isåfall ursäktar vi/jag. Men, novellen är inte vårat enda liv och det hoppas jag ni förstår, ni anar inte hur mycket tid man hade kunnat lägga ner på annat som man faktiskt lägger ner på novellen. Vi går faktiskt i skolan också sent på dagarna + tränar osv.

Att det är inga kommentarer för att vi inte skriver tycker jag var dåligt sagt, eller håller ni andra med?
Jag menar.. vi blir lixom inte mer sugna på att skriva när ingen kommenterar osv utan det gör att vi uppdaterar sämre imed att det känns som att färre gillar den osv..

Jag tycker att ni borde ta och skriva en novell själv och lägga ut MINST 2 episoder per dag så att ni själva kan förstå...

Menar inget illa till er läsare med detta inlägget, men tycker det är så tråkigt att ni aldrig vill bry er om det. Jag menar, sist så funka det i typ 1 dag? Nu har kommentarerna sänkts med nästa 70%.

anledning? Novellen har blivit dålig? Vi uppdaterar för ofta? Annan anledning? Berätta så att vi kan bättra oss, snälla!!!

Karros åsikt..


Måste skriva av mig lite jag med faktiskt.. Som nästan ni alla vet så började jag blogga här för inte så länge sedan, i typ söndags eller något. Men nu vet jag hur lång tid det tar att skriva en episode bara. Och som Karro sa så är bloggen INTE vårat liv, vi har ett liv utanför bloggen också. Och, som Karro sa här med: ni som tycker vi uppdaterar dåligt kanske ska ta och skriva en egen novell och se hur lång tid det faktiskt tar! Även fast skolan precis har börjat har jag redan fått läxor och provscheman. Och inte nog med det kommer det massa nationella prov och gymnasieval på det också, så denna termin kommer bli väldigt stressig, men vi uppdaterar så fort vi får tid över!
Men kommentarer är alltid kul, det måste ni ju hålla med om? Och det peppar oss mer till att skriva också. Men snälla om ni tycker novellen blivit dålig på något sätt kan ni ju komma med förslag på vad ni vill ska hända? Så får vi mer inspo till att skriva också.
Nu har jag väl sagt det mesta.. / Amandas åsikt.

Medans Sofie duschade började jag steka pannkakor, och när Sofie kom ner var jag nära på att sätta eld på hela spisen. Hon var så vacker att jag glömde av pannkakan...
- Eh, Justin? Pannkakan är lite bränd..? Sa hon och flinade.
- Oj, hehe, men varför är du så fin då?
- Ska du säga, världens finaste kille! Sa hon och kysste mig i en lång passionerad kyss.

---

Sofies perspektiv:
Han förde över pannkakan till en tallrik där det låg flera pannkakor staplade uppåt och hällde sedan på smet på stekpannan för att göra en till, sedan återgick han till mig och började kyssa mig. Efter en stund så rök det i hela rummet och jag avslutade kyssen.

- Eh Justin, du har bränt en pannkaka... igen.. och det typ.. är massvis rök i hela rummet?
- Jäklar också! Det är du som distrarherar mig med din sexighet. sa han och skratta sedan samtidigt som han nästan "slängde" stekpannan i diskhon, stängde av spisen, lät stekpannan stå under iskallt vatten och öppnade sedan alla fönster för att vädra. Innan han han fixa allt så började brandlarmet att tjuta.
- Shit o pommes! Larmet!
- Haha, stäng av det Justin! sa jag samtidigt som jag skratta.
- Hur fan då? haha.
- Ta ner själva larmet och sen finns det typ en grej på baksidan eller något?
- Öh, okej? Vart sitter larmet då?
- Men Justin, du bor här. Det är du som borde veta, inte jag.. hahaha. I just det ögonblicket kom grannen inspringandes och börja skrika något som vi inte hörde för Vi sprang fort ut och kort där på kom grannen ut.

- Vad gör du?? sa Justin högt och kollade chokat på honom.
- Släcker elden? Tur att jag hann i tid.. Såg genom fönstret att det rykte i hela köket så jag kom så fort jag kunde. Jag har ringt brandkåren också.
- Hahaha, skojar du eller? Det var bara vi som failat när vi stekte pannkakor.
- Faila, vad är det? sa han. Gubben var ganska mycket äldre än oss och hängde inte riktigt med i svängarna nu för tiden kändes det som.
- Misslyckas betyder det..
- Jahaa ja.

Mer hann gubben inte säga för vi alla sprang mot fönstret då vi hörde brandbilarna kom. Shiit! Brandbilen stannade precis innanför vårt hus och det kom massa brandmän utspringandes från bilen.
- Vänta! ropade Justin högt. Det har inte hänt något här, det var bara brandlarmet som gick när vi stekte pannkakor.
- Men ni ringde ju och det lät ganska så allvarligt?
- Haha, ingen fara här inte.. bara synd om de två små stackars pannkakorna som jag brände. sa Justin och skrattade och även så började jag att skratta. Brandmännen blev inte särskilt glada, men dom åkte iallafall tillslut och vi lyckades få hem grannen så att vi skulle kunna vara ensamma.

Vi går in till käket där det nu var ganska kallt eftersom att vi öppnat upp överallt. Vi fortsätter med våra kära pannkakor, men nu varto det jag som gjorde dom.

Patties perspektiv:
Jag och Christina varto påväg hem ifrån fiket och hade alldeles precis gått förbi lekplatsen då vi ser en stor brandbil köra förbi. Det såg ut som att de kom ifrån vårt hus och både jag och Christina börjar springa det snabbaste vi kan till huset.

När vi står där framför huset tvekar vi inte utan springer rakt in i huset och helt plötsligt ser vi Justin och Sofie stå i köket och skratta.

- Hej, är ni redan tillbaka? sa dem glatt i kör.
- Ja, vad har hänt här? Vi såg en brandbil åka här ifrån och vi blev jätte oroliga! Har det hänt något??
- Haha nejdå, Justin är bara så oskicklig att han råkat bränna två pannkakor så att det börja ryka i hela rummet så att larmet gick, sedan kom en gubben inspringandes och sedan kom brandbilarna. sa Sofie och skratta sedan.
- Jaha ja.. sa jag lättat och både jag och Christina började nu skratta åt allting.

---

Torr episode men vet inte riktigt vad ni vill ska hända. Mer drama? Mindre drama? Förslag behövs! :)
btw: så tycker jag ni har blivit mycket mycket sämre på att kommentera.. :(

från coolingarna Karro & Amanda :D

- Vem har sagt att vi inte är förlovade då? sa jag lite kaxig och kollade sedan nervöst på Sofie sedan på mamma och Christina. De båda satt där chokande som två fågelholkar.
- V-v-v-va-aa-aa s-säg-gg-g-ge-r-r d-d-d-u-u-u?? stamma de båda fram.

Jag sa inget utan jag och Sofie tog istället upp våra händer, la dom på bordet och visade ringarna..

---

Efter två minuters tystnad bröt Sofie äntligen den..
- Jag vet att vi är unga, men vi älskar verkligen varandra, och det kan ju ni också intyga! Sa hon och kollade sedan på mig och log.
- Eh, ja, eh, jo det är väl bra att ni gör det, men är ni säkra på att det inte är för tidigt? Som Pattie sa så kanske ni kommer att ångra er!! Sa Christina.
- Mamma, vi kommer inte göra det, jag lovar dig! Sa Sofie.
- Ja det finns väl inget annat än att vara glada för er skull, trots att ni är väldigt unga! Sa mamma och spände blicken i oss båda.
- Man är aldrig för ung för kärlek, sa Justin.
- Och Sofie du vet ju att jag gillar dig jättemycket! Sa mamma
- Och Justin jag gillar dig med. Sofie kunde inte hittat någon bättre!! klämde Christina in.
Jag blev rörd.. Jag såg att Sofie också blev det.
- Men det är ju fortfarande bilderna som jag är mest orolig över... Sa Christina. Mamma höll med.
- Jag har ringt Scooter, och han kommer imorgon på morgonen för klockan är redan halv fem på morgonen... Sa mamma.
- Oj då, det är nog bäst om vi går och lägger oss då... Sa jag.

Sofies perspektiv:
- Sofie, jag vet redan svaret, men vill du sova här eller hemma inatt?
- Jag vill sova här, men får jag sova här? Jag menar, efter allt som har hänt och så.. Sa jag och kollade på mamma och Pattie.
- Ja självklart får du det gumman, sa Pattie och kramade mig.

Jag gick med mamma till dörren och kramade om henne.
- Mamma, det var verkligen inte meningen att det skulle bli såhär!
- Jag vet det gumman, och Selena kommer ju att få sitt straff. Men sålänge det inte påverkar ditt och Justins förhållande...
- Nej, vi har bara kommit varandra ännu närmare.
- Vi ses imorgon, sa mamma och kramade mig igen.
- Hejdå mamma, jag älskar dig!
- Och jag dig! Sa hon och stängde sedan igen dörren.

När jag kom in i köket igen stod Justin och Pattie och kramade varandra. De såg mig inte så jag gick bara upp med min väska på rummet. Justin kom in efter 5 minuter.
-  Jaha du hade redan gått upp såg jag, hehe. Sa han.
- Ja, jag tänkte ifall du och Pattie ville ha lite tid ensamma, sa jag och log.
- Tack älskling, sa han och kysste mig.
Vi gick och borstade tänderna och tog av oss kläderna och kröp under täcket. Justin höll om mig och efter några minuter somnade jag till Justins nynnande av Pray.

Nästa morgon, eller dag rättare sagt, klockan var runt ett, vaknade jag och Justin låg inte kvar. Jag tog på mig ett par shorts och ett linne och gick ner. Runt köksön satt Justin, Pattie och Scooter. Jag sa hej, pussade Justin lite lätt och satte mig jag med.
- Jo, somsagt, som polisen sagt till er så kan vi inte göra något, men jag varnar er, gör inte detta igen utan att ha dragit för gardinerna nästa gång, sa han och flinade.

Justins perspektiv:
Scooter verkade ta det hela ganska bra, han skämtade till och med. Han sa att min karriär inte kommer att gå under, bara att vissa kommer att vara väldigt arga, men konserterna skulle fortsätta ändå och vi skulle somsagt låtsas som att vi inte vet att bilderna finns. Vi snackade om lite nya låtar och sånt, sen var Scooter tvungen att gå. Sofie gick upp och duschade och mamma sa att hon skulle åka iväg och träffa Christina. Det är så kul att de har blivit så bra vänner. Medans Sofie duschade började jag steka pannkakor, och när Sofie kom ner var jag nära på att sätta eld på hela spisen. Hon var så vacker att jag glömde av pannkakan...
- Eh, Justin? Pannkakan är lite bränd..? Sa hon och flinade.
- Oj, hehe, men varför är du så fin då?
- Ska du säga, världens finaste kille! Sa hon och kysste mig i en lång passionerad kyss.

---

Allt verkar lugnt, för tillfället iallafall? Vill ni ha mer? :)
/ Amanda & Karro

Sedan knackade det på dörren. Det är nog Christian och Mathilda. Sofie gick och öppnade och det var det. Vi berättade att vi skulle flyga hem ikväll, att Kenny skulle boka biljetter till oss. Christian & Mathilda sa att de kunde åka hem de med... Så jag ringde Kenny och sa att han skulle boka till Christian och Mathilda också, och det fixade han! Vårat plan skulle gå vid 23:00...

---

Klockan var nu strax efter 7 och det var 4 timmar kvar tills planet skulle gå. Dom sprang genast ut ur rummet och började packa sina saker. Jag och Sofie hade bara lite lite grejer kvar att packa så när vi sedan var klara, vid halv åtta untefär, bestämde vi oss för att kolla oss om lite i new york en sista titt.

Vi gick till en park och sedan till ett litet "stånd" där de sålde korv med bröd. Snabb mat, men det varto super gott. Verkligen saknar de där tiderna då inte så många kände till en och jag alltid stack till en kiosk i när heten med Chaz, Christian och dom för att köpa korv med bröd.

- Förlåt för att det skulle sluta såhär Sofie.. sa jag och kolla ner i marken där vi gick och sedan kolla jag upp in i hennes vackra kristallblåa vackra ögon.
- Justin, det är ingen fara. Jag har haft det toppen här med dig! sa hon och kysste mig sedan.
- Jo men asså.. allt som hänt..
- Justin, i slutändan är det alltid något bra, eller hur? Detta är bara lite hinder.. sa hon och vi gick där sedan hand i hand. Förrästen, vad är klockan? sa hon och jag tog upp min mobil för att kolla.
- Shiiiiit, den är snart nio!
- Jäklar!! sa hon och vi började gå i en snabbare takt tillbaka mot hotellet.

Sofies perspektiv:
När vi kom dit så kom vi i perfekt tid och dom hade precis kommit med limonsinen. När vi kom till flygplatsen trodde jag att jag seriöst skulle svimma. Det var sjuuukt mycket folk där. Och påtal om paparazzis? Hur fick dom reda på att vi skulle åka? Jag tror allvarligt tarligt att detta är rekord på paparazzis på en och samma plats vid samma tid, det varto helt ofattbart.. Det var la för bilderna..

Vi kunde i vilket fall som helst inte gå in där så vi fixade så att vi fick ett privat plan och vi kördes sedan ut direkt till planet så att ingen skulle märka av oss. När vi sedan kolla in på flygplatsen ser vi hur att står fastklistrade mot rutorna och hur det blixtrar över allt. Dom hade hittat oss, men som tur var så kunde dom inte snacka, röra eller över huvudtaget få tag på oss.

Turen gick snabb och rätt som det var så var vi hemma. Jag tror jag hade somnat för jag låg i Justins knä och hade lyckats dräggla så mycket i sömnen att det var en fläck på hans byxa.
- Jahopp, det är inge fel på din saliv produktion när du sover iallafall. sa Justin och börja sedan skratta.
- Uuuupsi, sry, hehe. sa jag och drog sedan handen över munnen och torka mig.

Helvete, det var knappt tjugo minuter kvar tills vi skulle få rejäl utskällning av mamma och Pattie..

Justins perspektiv:
Vi var nu utanför mitt hus och känslorna var blandade och for runt i hela min kropp. Jag visste inte riktigt vad som väntade oss när vi kom innanför dörren.. Vi tog och tålamod och klev sedan in genom dörren. Pattie och Christina (Sofies mamma) kom springandes till hallen.

- Ni båda ska vara vid bordet om 30 sek, förstått? sa dom och gick sedan.

Vi gick in spända, hand i hand, till köket där de små prata sedan när vi kom in blev dom genast allvarliga och mamma vissa med handen att "sätt er". Vi satte oss på varsin stol och knep sedan tag om varandras händer hårt under bordet.

- Förstår ni verkligen vad ni har gjort? sa Christina och kolla allvarligt på oss.
- Ja det gör vi, och vi ångrar det inte. sa jag bestämt.
- Vad är det du säger Justin? Hela världen vet det och ni känner knappt varandra..
- Känner knappt varandra? Skojar du eller? sa jag och Sofie i kör.
- Jag håller faktiskt med Pattie.. Det har inte gått så lång tid.
- Tillräckligt lång tid för att vi ska känna varandra till snäppet under max..
- Men förstår ni inte? Ni är unga och ni kommer kanske ångra er.
- Christina, du ska veta att jag verkligen älskar din dotter och hon är den mest underbaraste jag någonsin träffat och kommer att träffa. Trots att det inte gått mer än två månader så älskar jag henne mer än något annat och det kan varken jag eller ni ändra på..
- Men Justin du måste förstå? Du hade själv sagt att du inte skulle ha sex innan du förlovade dig.. sa mamma. (Pattie.)
- Vem har sagt att vi inte är förlovade då? sa jag lite kaxig och kollade sedan nervöst på Sofie sedan på mamma och Christina. De båda satt där chokande som två fågelholkar.
- V-v-v-va-aa-aa s-säg-gg-g-ge-r-r d-d-d-u-u-u?? stamma de båda fram.

Jag sa inget utan jag och Sofie tog istället upp våra händer, la dom på bordet och visade ringarna..

---

Bra/dålig episode? Vad troru kmr att hända här näst & hur troru att Pattie & Christina reagerar? :P
Visst blire bättre nu när vi är två som bloggar? ;)

♥Karro♥ & ♥Amanda♥ Skadar inte om ni kikar er in på våra bloggar & börjar följa dom? (a)

- Selena… Dörren öppnades och han kom in. Han var blek och han darrade.
- Sofie.. Det kan ha förstört… allt.
- Vad menar du? Jag ställde mig upp.
- Det finns mer.

Nu reagerade polisen också.
- Mer av vadå?
- Mera.. bilder..

---

- V...va...? Hur..?
- Ja, Selena, hur i helvete kan det finnas mer bilder?! Röt Justin till henne.
Hon blev lite tårögd, men sedan berättade hon sanningen, en gång för alla.
- Jo det är så, att jag har varit väldigt avundsjuk på Justin och Sofies förhållande. Jag trodde att han skulle välja mig i slutändan ändå. Så jag checkade in på samma hotell som dom, men hade ingen aning om vad de skulle hitta på, och när jag stod där vid fönstret såg jag vad som hände. Och jag hade aldrig varit mer avundsjuk, visst var jag det när jag såg dom kyssas och så, men det här var verkligen droppen. Så jag tänkte att en perfekt hämnd var att ta kort på dom och publicera på Twitter sedan. Jag tyckte det var en perfekt plan ända tills Justin knackade på min dörr nästa morgon, och då insåg jag att jag verkligen hade gått för långt, sa Selena osäkert.
- Nej men oj? Det menar du väl inte? Inte nog med att du förstört våran semester så är Sofies och min mamma väldigt arga på oss, och de vill att vi kommer hem redan ikväll. Är du nöjd eller? Men bara så att du vet, du kommer aldrig att kunna ta Sofies plats! Aldrig!!!, sa Justin.
Selena brast ut i gråt för all ånger, men ärligt talat var det rätt åt henne. Jag hatade henne för det hon hade gjort!

Efter någon minut började polisen prata.
- Jo det är så att Selena inte kan få fängelse för det här, men hon ska betala en stor summa pengar till er.
- Okej, vad menar du med stor..? Frågade jag.
- 100 000 dollar, men hon kommer ändå stå i vårat register ett tag fram över ändå.
Selena började gråta ännu mer, men sa att hon ska betala. Inte för att vi kanske behövde pengar, men det var ju hennes straff, och hon får ta det!
- Och förresten, sa polisen, det kanske är bäst om ni två åker hem så fort som möjligt så får ni prata med era föräldrar om det här....
- Ja det ska vi allt, sa jag.
Vi fyllde i några papper och sedan lämnade vi polisstationen hand i hand, jag & Justin. När vi kom ut till Kenny som väntade i bilen sa vi till honom att vi skulle åka hem till Atlanta så snart som möjligt. Han skulle ringa och boka biljetter så fort vi kom till hotellet. När vi kom fram till hotellet var det självklart massa papparazzis där, men vi sprang bara förbi dom i våra RayBan. När vi kom upp till hotellrummet satte vi oss i sängen och pratade om hur vi skulle förklara detta för våra föräldrar...
- De måste vara väldigt besvikna, men de vet ju hur mycket vi älskar varandra så de kanske inte har något emot att vi har... Eh, ja, du vet, sa jag.
- Jo jag förstår, nej de har nog inget problem med det, förhoppningsvis.... De är nog bara oroliga hur bilderna kan påverka våra liv, tänk om min karriär är över?! Om mina fans inte finns där längre? Justins ögon blev blanka.
Jag satte mig i hans knä och tog tag i hans hår.
- JUSTIN! Lyssna på mig! Vi ska bara låtsas som att inget har hänt i alla intervjuer och sånt, och dina fans älskar dig ändå, det vet jag! Vi klarar detta älskling!
- Jag älskar dig Sofie Clara Brown!
- Och jag älskar dig Justin Drew Bieber!
Sedan möttes våra läppar i en lång kyss...
- Det är nog bäst om vi ringer Christian och Mathilda och berätta hur allt ligger till, sa jag och pussade honom på pannan. Sedan gick jag och hämtade min mobil och ringde Mathilda. Hon svarade efter 2 signaler.
- HEJ SOF! HUR GICK DET? Skrek hon i örat på mig.
- Eh, hej Mathilda, det gick nog bra.. Men kan ni komma över, typ nu?
- Ja självklart! CHRISTIAAAAAAAAAAAN! Skrek hon igen.
- MATHILDA, du skriker i örat på mig! Sa jag och skrattade lite.
- Oj, hehe sorry for that.
- Hehe, no problem!
- Vi kommer om 10 min! Puss, sa hon och la på.
Jag gick upp i sängen till Justin igen...

Justins perspektiv:
När Sofie gick och ringde Mathilda och Christian satte jag på datan och la mig i sängen. Jag kollade Twitter och insåg att jag inte twittrat något på 2 dagar!!! Det hade börjat komma upp rykten om att jag var död igen... Så jag twittrade... Hey guys, im not dead, but.... u probably have seen the pics, and im so sorry that u have seen them! But u all know that it was Selena, and just so you know, i love Sofie, and we are NOT gonna break up. And i appreciate that u not gonna send any death mail to me or Sofie... Thanks, love yall! TWEET.

Sofie kom upp till mig i sängen och vi kollade lite om vad folk hade skrivit om oss, och vissa stöttade vårat förhållande, andra inte, andra var förbannade, vi båda hade fått lite dödshot men det var mer tweets om hur glada de var för oss ändå. Sedan knackade det på dörren. Det är nog Christian och Mathilda. Sofie gick och öppnade och det var det. Vi berättade att vi skulle flyga hem ikväll, att Kenny skulle boka biljetter till oss. Christian & Mathilda sa att de kunde åka hem de med... Så jag ringde Kenny och sa att han skulle boka till Christian och Mathilda också, och det fixade han! Vårat plan skulle gå vid 23:00...

---

Vill ni ha mer? Vad kommer Pattie och Sofies mamma att säga...? Kommentera gärna :)

Selena? Jag vill aldrig mer se människan ju! När polisen såg min blick sa han att Selena var tvungen att vara här för att berätta sin historia. Jag och Sofie satte oss ner mittemot Selena och polismannen. Selena började berätta och när hon var klar satt hon och kollade på mig. Jag gav henne "blicken" och hon kollade ner i bordet. Polisen började prata...
- Jo det är så att det inte finns tillräckligt med bevis för att ni ska kunna anmäla henne...

---

- Va? Vad menar du?

-          - Ja, i och med att Selena inte har erkänt eller det finns något annat bevis på att hon har velat hämnas på dig. Och Sofie också, så har vi helt enkelt brist på bevis. Och utan bevis så kan inte anmälan gå igenom. Förstår du.

- Eh… Ja, jag förstår, me…  Längre hann jag inte innan min mobil ringde. Jag tog upp den ur fickan och såg att det var mamma som ringde, jag klickade direkt.
-Vem var det, frågade Sofie.
- Öh… Usher…
-Justin, jag vet att det inte var Usher, du är dålig på att ljuga. Selena fnyste och mumlade något för sig själv.
-Va?
- Inget! Inget.. Hon kollade ner igen.
-  Justin allvarligt nu?! Vem va det som ringde.
-Mamma.
- Varför klickade du henne då? Det är din mamma?  Det kanske har hänt nåt hemma.
Jag suckade och ursäktade mig. Jag gick ut ur rummet och ringde upp henne. Hon svarade efter en signal.

-Justin? Hon var arg det hördes.  Jag förstod direkt varför.
-  Mamma, jag kan förklara!
- Förklara vad?! Hur bilderna på dig och Sofie kom ut i tidningen? Eller förresten, alla tidningar i hela USA, och Kanada?
- Asså, vänta, det var Sele… Vänta?! BILDERNA?!!
-  Ja, Bilderna. Vad höll ni på med egentligen? Jag svor och kollade på Sofie och Selena. Sofie såg frågande ut, och man såg på Selena att hon fattade att jag visste att det var mer än en bild.
-  JUSTIN!!?? Är du kvar?!
- Eh, ja….
-  Det var till och med på nyheterna i morse. "Det Heta paret Justin Bieber och Sofie Brown inte lika pryda privat?". Det var ett helt inslag med det i morse…

-          OMG, helvete…

Sofies perspektiv:

Jag kollade på Justin genom fönstret där han gick fram och tillbaks. Han såg verkligen inte glad ut, det var i och för sig inte jag heller men han såg ut att koka av ilska. Det var spänt i rummet, det kunde man nog känna bara man gick förbi. Tillslut kunde inte Selena vara tyst längre.

-  Vad ni höll på, det var ju äckligt att kolla på.
- Va?! Kollade du på oss.
- Ha! Såklart, jag gjorde man kunde ju inte missa när ni gjorde bort er införhela planeten. Ni kunde ju i alla fall dragit för gardinerna?
-  Selena… Dörren öppnades och han kom in. Han var blek och han darrade.
- Sofie.. Det kan ha förstört… allt.
- Vad menar du? Jag ställde mig upp.
- Det finns mer.

Nu reagerade polisen också.
- Mer av vadå?
- Mera.. bilder..

---

Denna episode skrev gästbloggaren Linnea. Vad tyckte ni?
Spännande spännande va?

- Även fast detta är jättejobbigt just nu så vill jag göra något kul, kan vi inte beställa upp all mat de har och kolla på film eller något?
Alla tyckte att det lät jättebra. Så vi beställde all mat på menyn och när vi väntade på maten lekte vi charader för skojs skull. Christian skulle härma en höna och alla bröt ihop av skratt.

---

Efter 10 minuter kom de och knackade på. Gud vad mycket mat det var! Jag vräkte i mig maten och Justin gjorde det samma, vi hade ju inte ätit på hela dagen. Efter en stund när vi vart färdiga satt alla fyra i soffan mätta och belåtna.
- Jag kan inte röra mig, sa Mathlida.
- Samma här, men gott var det iallafall! Sa jag och fnissade.
- Vad vill ni göra nu? Frågade Justin sedan.
- Jag orkar ärligt talat inte göra något annat än att kolla på film i detta läge, sa jag och log.
- Nej men det låter som en bra idé, Christian kan inte du välja någon film för du ligger närmast tvn och fjärrkontrollen, hyr genom tvn.... Sa Justin och flinade åt han.
- Aja, men den filmen jag väljer MÅSTE vi se på...
Han valde Panoramal Activity 2. Och jag svalde hårt. Justin hörde det och började fnissa.
- Var inte rädd Sofie, jag finns här och håller om dig, sa han och blinkade.
Jag bara log, jag blev ju jätterädd av ettan och alla säger att tvåan är mycket värre. Christian startade filmen och han satte sig bredvid Mathilda. Medans filmen gick hoppade alla till någon gång emellanåt. Och ibland satt jag och kollade på Justin istället för filmen. När filmen var slut var klockan redan halv tolv. Denna dagen hade verkligen gått fort! Och polisen har inte hört av sig än...
Mathilda och Christian gick till sitt hotellrum och sedan var jag och Justin ensamma. Jag var otroligt trött och jag tror Justin också var det, så vi gick och borstade tänderna och la oss. Vi la oss i "sked" och kort därefter somnade vi båda. Vid 10 tiden nästa dag vaknade jag av att Justins mobil ringde. Justin vaknade också och han svarade. Efter någon minut la han på och vände sig om mot mig.
- Det var polisen... Han sa att vi skulle komma till polisstationen med en gång.
- Okej, kan inte du ringa Kenny och så går jag och bestämmer kläder sålänge?
- Jo visst, sa han och slog in Kennys nummer.
Efter 10 minuter möttes vi i lobbyn och vi tog bilen till polisstationen. När vi kom in satt även Selena där.

Justins perspektiv:
Selena? Jag vill aldrig mer se människan ju! När polisen såg min blick sa han att Selena var tvungen att vara här för att berätta sin historia. Jag och Sofie satte oss ner mittemot Selena och polismannen. Selena började berätta och när hon var klar satt hon och kollade på mig. Jag gav henne "blicken" och hon kollade ner i bordet. Polisen började prata...
- Jo det är så att det inte finns tillräckligt med bevis för att ni ska kunna anmäla henne...


Förlåt förlåt för en kortis men jag har lite bråttom, men det kommer mer senare, så håll utkik! ;)

Update: Ja det kanske kommer 1 till idag, för det är en som ska gästblogga! Så Linnea, om du ser detta, kan du kommentera när du är klar med episoden och skicka episoden på mejlen? [email protected]

- Rör mig inte Selena, och har du inte fattat att det inte kommer bli du och jag? Jag hatar dig för det du har ställt till med. Jag hatade dig inte förut, men jag gillade dig inte precis heller efter det du gjorde mot Sofie och mig. Sa jag och sprang sedan ut och smällde igen dörren. Det här ska jag gå till botten med, om inte hon får något straff vet jag inte vad jag gör....

---

Jag gick tillbaka till mitt & Sofies hotellrum med tunga steg. Jag såg att det var massa paparazzis utanför, så jag började gå lite snabbare. De frågade massa frågor om bilderna och jag önskade att jag hade Kenny vid min sida nu.
När jag kom in såg jag att Sofie hade somnat på soffan. Jag smög fram till henne försiktigt och drog bort ett hårstrå från hennes ansikte och pussade henne lätt på pannan. Hon vaknade lite lätt.
- Sofie, du kommer inte att tro detta.. Det var.....
Jag försökte hålla tårarna borta, och det gick inte så bra. Mina ögon fylldes och blev blanka.
- Selena. Fick jag fram tillslut.
Sofie kollade på mig och jag såg att hon också började gråta.
- Justin, jag visste på något sätt att det var hon. Vad ska vi göra? Snyftade hon fram.
- Vi ska polisanmäla henne, hon sa till mig att hon råkade ta kort på oss, men jag tror henne inte det minsta. Jag ringer polisen med en gång.
Polisen svarade ganska fort.
- polisman Buffay, sa han med en grov röst.
- Eh, ja, hej. Mitt namn är Justin Bieber, och jag skulle vilja göra en polisanmälan.
- Okej, på vem?
- Selena Gomez, sa jag.
- Selena Gomez? okej, vad har hon gjort mot dig? Berätta allt i detalj.
Jag berättade allt, eller inte detaljerna vad vi gjorde igår kväll, men vad Sofie hade upptäckt imorse och allt som hade hänt efter det. Han frågade om han fick tala med Sofie.

Sofies perspektiv:
Justin gav mig telefonen och jag förstod att det var polisen. Han presenterade sig och bad mig berätta. Jag berättade vad som hänt. Han sa att vi skulle komma ner till stationen och fylla i en anmälan.
När jag lagt på kom Justin fram till mig och gav mig en passionerad kyss.
- Det kommer ordna sig, sa han.
Och jag trodde på honom. Vi tog på oss våra skor och Justin ringde Kenny och frågade om han kunde åka med oss. Det kunde han. Han kom till oss efter 5 minuter. Vi åkte mot polisstationen och jag och Justin gick in hand i hand. Vi presenterade oss och vi fick gå in i ett rum och berätta vad som hade hänt en gång till. Sen fick vi fylla i några papper och de skulle ta hand om resten.
Vi åkte hem och bemöttes av massa paparazzis igen. Vi svarade inte på några frågor alls. När vi kom upp till vårat hotellrum ringde vi hit Christian & Mathilda. Vi sa att något hade hänt så de sa att de skulle komma så fort det bara gick! Det knackade på dörren efter bara 5 minuter.
- Oj det gick snabbt, sa jag tyst för mig själv.
Vi alla satte oss i soffan och jag & Justin berättade för dem. De satt med munnarna öppna båda två. Tillslut bröt Christian tystnaden.
- O....M.....G........ Detta trodde jag inte om Selena... Är det något vi kan göra? Sa han
- Nej... Polisen tar hand om resten, sa Justin.
- Åh okej... Men det kommer att ordna sig, sa Mathilda och kramade mig & Justin.
- Även fast detta är jättejobbigt just nu så vill jag göra något kul, kan vi inte beställa upp all mat de har och kolla på film eller något?
Alla tyckte att det lät jättebra. Så vi beställde all mat på menyn och när vi väntade på maten lekte vi charader för skojs skull. Christian skulle härma en höna och alla bröt ihop av skratt.

Denna episode har jag, Amanda gjort. Jag har fått börja blogga här med Karro och det ska bli jättekul! Jag har aldrig skrivit novell förut, bara i skolan, så jag är inte så bra på det än så länge. Men nu undrar jag, var denna episode bra eller dålig? Vad tycker ni ska hända? Lite förslag?

Finalisterna är nu klara, det blev tre styckna tjejer :)
(förlåt för försening men hade glömt tävlingen helt)

Regler:
- Man får inte rösta på sig själv.
- Det går ut på att ragga andra till att rösta på en.
- Jag ser ditt ip så fuska inte, ute ur tävlingen isf.
- Aslutas på tisdag (11/1 om fyra dagar)
- Lycka till!

Klicka på url;et för att komma till deras bloggar :)

1. Amanda. http://aamandaolivia.devote.se/
2. Evelina. http://evvetano.blogg.se
3. Anna. http://annawestiin.blogg.se/

(inga bilder för kunde inte kopiera på allas header, högerklicksskydd alltså)

Heeelllu beliebers! Visst är det tråkigt när jag skriver sånna här inlägg "utanför novellen" iknow, men hade faktiskt en fråga..

Heeelllu beliebers! Visst är det tråkigt när jag skriver sånna här inlägg "utanför novellen" iknow, men hade faktiskt en fråga..

Heeelllu beliebers! Visst är det tråkigt när jag skriver sånna här inlägg "utanför novellen" iknow, men hade faktiskt en fråga..

Jag körde henne hårt och länge och till slut kände jag att jag skulle komma. Jag drog ut den, drog av kondomen och började runka.

Jag tittade bort mot dörren och jag hörde att det var någon som gick där utanför. Jag lyssnade efter och helt plötsligt knackade det på dörren.

---

Haha sry, men jag snacka på Skype samtidigt o så blev namnet fel imed att den jag prata m heter de, förlåt förlåt.. Alltså hon hjälpte mig även lite med denna episode och sa du kanske kan skriva.. och så sa hon det, och där det står linda så har hon lixom sagt ett exempel och tog sitt namn och ja, ni fattar va?

"I can't find the words to explain, Just how much you got me going insane. When you speak to me sometimes you'll find, I studder my words and say nevermind. 'Cause even when you just walk by, I look around to seem occuppied. 'Cause i'm trying so hard to hide, Yeah All of these feelings inside"

Den höll på ett tag i med att den varto ganska lång och när jag sedan slutade kändes det skönt. Detta var en låt jag älskade över hela mitt hjärta och det kändes bra att få meddela vidare denna till någon jag älskar över hela mitt hjärta.

---

Samma låt återigen, tycker att den är så fin :)

Genast när jag spelat klart kom Sofie fram till mig och höll om mig länge, väldigt länge..Vi satt där och höll om varandra samtidigt som vi kollade in i varandras ögon. Hennes ögon var så fina, de var kristall blå och glämte och var helt perfekta. Även så var dom helt glansiga och tårarna föll längst hennes kind. Jag tog bort en tår med min tumme, satte sedan två fingrar på hakan och kysste henne sedan.

- Justin Drew Bieber, vet du hur mycket du verkligen betyder för mig? Jag vet aldrig hur jag ska kunna gottgöra det här?
- Gott göra detta? Det enda som behövdes var att du skulle säga ja, det är allt som betyder något.
- Meen...
- Ssscchhh! sa jag och satte mitt pekfinger på hennes perfekta läppar för att få tyst på henne och vi kysstes sedan ännu mera.

Vi varto där nere ett tag till men sedan begav vi oss upp mot vårt rum igen. Vi satte på teven där det gick en romantiskt film. Vi la oss i sängen och kolla och åt lite av det goda som fanns på vagnen. Efter en kortis så knacka det på dörren och jag sprang bort för att öppna. Det varto Christian och Mathilda.

- Eh, ursäkta om vi stör men vi hade tänkt ta en promenad och kanske äta något och tänkte bara se om ni ville hänga med eller inte? sa dom och kollade väntande på mig. Jag kollade på klockan och såg att den nu var tre. Jag hade ingen lust för att dra ut med dom just nu, jag ville bara ha Sofie för mig själv i denna stunden så jag låtsades lite.
- Äääe, sorry. Klockan är nästan tre och vi ska dra och lägga oss. sa jag och fejkhostade sedan.
- Om du säger det så, haha. sa dom och gick sedan. Jag stängde dörren om mig och såg sedan Sofie ligga där i endast ett nattlinne och underkläder.

- Vad kollar du på Justin? Vad är fel? sa hon och gjorde en osäker min.
- Inget, allt är perfekt. Och påtal om hur sexig du är i det där.
- Hahaha, det är mitt nattlinne som jag sover i.
- Inte inatt... sa jag och gick sedan fram mot sängen och vi började nu att kyssas.
- Haha men Justin, jag sitter med datan här faktiskt. skratta hon fram och jag märkte nu att jag nästa låg på laptopen.
- Haha, datanörd!
- Vem knacka förresten?
- Mathilda och Christian. De fråga om vi ville hänga med på promenad och sen kanske äta något.
- Jaha, sa Sofie besviket. - Jag var ju också hungrig.

Jag såg nu att borta vid fönstret låg det en porrtidning, porrtidning! Hur hade den kommit hit? Jag såg hur Sofie granskade tidnignen och gick bort till fönstret för att hämta den och kom sedan tillbaka med ett leende på läpparna.
- Jaså, är det sånna här tjejer du tycker är sexiga ? sa hon.
- Haha, nej inte direkt svarade jag.
- Jag har ju till och med större bröst än den där slampan på framsidan, vill du se ? , frågade Sofie.
- Öhm, ja vet inte, jag spelar dator... Fick jag till slut fram och tog upp datorn. Självklart ville jag se men våga bara inte erkänna det.

Sofie ignorerade mitt svar och drog av sig sitt nattlinne. Jag skådade hennes vackra bröst innanför hennes rosa spets BH. Hon tog av sig Bh:n och hon stod nu bara i trosor framför mig. Jag kände hur min kuk började bli hård och jag kunde inte låta bli att titta på henne, hon var så snygg där hon stod.
- Haha, har du aldrig sett ett par bröst förut ? Frågade hon retsamt. Jag hann inte få fram ett svar innan hon frågade om jag ville känna.

Jag nickade förväntansfullt åt hennes förfrågning.
Sofie kom fram till mig och satte sig i mitt knä. Jag började smeka brösten och sedan sa hon.

- Du är så söt, får jag kyssa dig ?
Jag svarade snabbt ja och vi började hångla, samtidigt som jag smekte hennes bröst. Hennes tunga smakade jordgubb från hennes tuggumi hon just spottat ut och mina händer smekte hennes bröstvårtor på hennes stora perfeka bröst. Nu var min kuk stenhård. Jag antar att Sofie kände detta. Hon hade bara på sig sina rosa-vita string och jag smekte hennes rumpa samtidigt som jag ville bara komma in i henne.

Jag satte mig ner i sängen och hon började knäppa upp min byxor. Min kuk var ganska stor och Sofie såg ut att uppskatta det. Hon började runka den och jag blundade och njöt. Jag sa att det var första gången för mig så Sofie tog det lite lugnt med runkandet så att jag inte skulle bli för kåt. Efter ett tag så kände jag hur hon stoppade in mitt ollon i hennes mun och hon började försiktigt suga av mig. Hennes tunga kändes så skön mot mitt ollon och ibland tittade hon upp mot mig samtidigt som hon sög av mig. Hon höll på ett tag och jag njöt som jag aldrig tidigare gjort.

Efter ett tag så frågade hon om jag ville slicka henne. Jag svarade ivrigt ja med en nick. Hon gick upp i sängen, drog av sig sina string och lade sig framför mig. Jag började smeka henne försiktigt och kände hur våt hon var. När hon hade börjat småstöna så började jag slicka henne, jag lät min tunga glida runt på och runt om klitoris. Sofie började stöna ännu mer och jag var kåt som aldrig förr. Samtidigt som jag slickade henne så körde jag in ett finger i hennes hål, Sofie såg ut att uppskatta det och jag körde sedan in två fingrar i hennes trånga fitta och fortsatte att pulla henne.

Efter ett långt slickande och pullande drog jag av mig mina kläder och lade mig på sängen. Sofie hade sprungit iväg och hämtat kondomer. När hon kom tillbaka satte hon på kondomen och sedan satte hon sig på mig och jag kände hur hennes vagina omfattade min kuk. Hon började glida upp och ner och både jag och Sofie stönade. När jag var nära att komma så sa jag åt Sofie att sluta och Sofie gick av och la sig på alla fyra. Jag körde in min kuk i hennes blöta fitta och började till en början knulla henne försiktigt bakifrån. Efter hand så började jag köra våldsammare och Sofies sexiga stön ekade i mina öron. Jag körde henne hårt och länge och till slut kände jag att jag skulle komma. Jag drog ut den, drog av kondomen och började runka.

Jag tittade bort mot dörren och jag hörde att det var någon som gick där utanför. Jag lyssnade efter och helt plötsligt knackade det på dörren.

---

Bra/dålig episode? Vet inte riktigt vad som kan hända här näst? :)

Glöm inte att rösta på mig som "veckans blogg" :)
Sen jag sa det dära med kommentarerna osv. så har massvis slutat skriva kommentarer. Jag menar inte att jag inte gillar kommentarer, jag uppskattar kommentarer med "meer" och sånt för jag blir mer pepp ju fler kommentarer jag får. Jag menade bara det att det hade varit roligt att skriva någon längre kommentar ibland. För några dagar sen hade jag 40 och nu typ 10? Jag måste bara fråga, är det novellen som blivit skitdålig eller är allt för det där inlägget?

- Vad är det du glor på? Kom igen nu, det var du som sa att vi skulle dansa. sa jag åt han och efter en kort stund började han att dansa. Även så bröjade en massa andra som åt där att dra upp på golvet och börja dansa. Det var helt sjukt där ute på dansgolvet, det var ju trots allt bara en restaurang.

Vi hade så roligt där när vi dansade och tiden gick så fort att vi helt och hållet glömde bort tiden. När jag sedan kollar på telefonen märker jag att det bara är 10 minuter kvar till tolv slaget. Tio minuter, fattar du eller? Det innebär att det bara är tio minuter kvar av 2010!

---

Vi gick av dansgolvet, ut från restaurangen och ställde oss precis utanför restaurangen nere vid det vackra havet. Vågorna som svalla mot stenarna och glimtret som följde med längst alla vågor. Jag stod där över räcket och kollade ut mot havet med Justin bakom mig som höll om mig.

I just denna stund kändes allting perfekt och som att vi levde i en egen liten bubbla. Det var som att leva i en bubbla då det bara var jag och Justin, som att vi ensam på hela jorden och kunde göra vad vi vill. Det var en obeskrivlig känsla, den var så svår att förklara.

Jag kollade ytterligare en gång på mobilens klocka,  det var nu endast 24 sekunder kvar av året. När det sedan var 10 sekunder kvar vände jag vi mot Justin och man hörde hela newyorks people räkna ner.

"...4, 3, 2, 1.. Gott nytt år" och det var nu en massa fyverkerier omkring i luften. Vi stod där, länge, och bara kysstes och höll om varandra. När vi stått där i nästan 7 minuter avsluta vi det och jag kollade upp i Justins vackra, underbara och perfekta ögon.

- Sofie, vet du att jag älskar dig?
- Ja Justin, och jag älskar dig med.
- Jag menar det verkligen Sofie, jag verkligen älskar dig på riktigt. Jag tror inte jag skulle kunna överleva utan dig. Jag vet att detta kanske kommer plötsligt, men trots att vi inte känt varandra super länge så känns det verkligen som att jag känner dig super väl och det är dig jag vill spendera resten av mitt liv med.
- ååh, Justin.. sa jag och tårarna flödde ner på mig, jag kunde knappt snacka.

Han gick nu ner på sina knän och jag tappade nästan andan, säg inte att han skulle...?

- Sofie Clara Brown (hennes fullständiga namn), vill du förlova dig med mig? sa han och öppna nu en ask med en ytterligare fin ring. Jag blev helt paff och bara stod där och kollade in i hans ögon. Han kollade väldigt oroande på mig när jag inte sa något.
- Nå? sa han nervöst och hela han skakade och hade helt glansiga ögon.
- Det är väl klart att jag vill! sa jag och slängde mig sedan över honom. Jag kände hur glädje ruset for igenom hela kroppen, från topp till tå och detta var nu mer obeskrivligt än vad allt någonsin varit.

Han satte sedan på mig ringen och sen stod vi där en stund och bara höll om varandra, när vi sedan släppte taget och tänkte gå bortåt mot hotellet längst bron märker vi hur vi nu har en massa paparazzis runt om oss. Alla sprang fram och frågade en massa frågor och det var helt crazy. Justin sprang iväg och ställde sig på en bänk.

- Alla, tysta! skrek han så högt som han kunde och alla blev tysta och kollade upp på honom.
- Jo, jag har nyss blivit förlovad med denna underbara tjej och om ni ursäktar oss så skulle vi uppskatta att få åtminstonde en kväll tillsammans ensamma. Ni kan gärna få ta några bilder på oss ihop men sedan får det räcka.

Justin hoppa ner från bänken, gick fram till mig och låtade alla som ville att fota oss. Efter ett tag sa han åt dom att han tyckte att det räckte och chokat nog så löd alla han och började gå där ifrån. Jag blev chokad, riktigt chokad, tänk att alla visade en sån respekt för honom. Och tänk, imorgon kommer jag att synas i alla tidningar runt om i världen.

Justins perspektiv:
Vi traskade vidare längst bron påväg mot hotellrummet där vi var framme efter ungefär en halvtimma. Allt som hade hänt idag kändes helt overkligt, det var som taget ur en saga. Jag kunde inte förstå allt riktigt. När vi kom in till vår svit hade jag gjort det så fint och romantiskt som möjligt. Fixat så det fanns rosenblad vid sängen, en vagn med champange, jordgubbar, choklad och ja.. allt sånt som jag visste att hon gilla.

Jag tänkte charma lite extra och sagt som gjort.

-Sofie kom, vi ska ner och titta på en sak.
- Haha okej?
Vi gick ner till ett svart rum där det endast fanns ett piano. På pianot fanns det ett litet ljus så att vi skulle kunna se något, och när vi kom in och jag skulle börja så tändes allting upp. Hon stod där med en öppen mun och bara kollade sig omkring.
- Sofie, denna sång är ägnad till dig så lyssna riktigt noga.. och så började jag att sjunga och spela.


"The days I can't see your eyes, I don't even want to open mine. On the days I can't see your smile , I'd rather sit and wait the while. For the days I know you'll be near, 'Cause a day without you, just isn't fair. See the days I can hear you voice, I'm left without a choice"

Sjöng jag och sedan fortsatte jag med:

"But to get week in the knees, Fall head over heels baby, And everyother cheesy cliché, Yes I'm swept off my feet, oh my heart skips a beat. But theres really only one thing to say."

"Yeah your beautiful to me, Your everything, yeah thats beautiful yes to me"

"I can't find the words to explain, Just how much you got me going insane. When you speak to me sometimes you'll find, I studder my words and say nevermind. 'Cause even when you just walk by, I look around to seem occuppied. 'Cause i'm trying so hard to hide, Yeah All of these feelings inside"

Den höll på ett tag i med att den varto ganska lång och när jag sedan slutade kändes det skönt. Detta var en låt jag älskade över hela mitt hjärta och det kändes bra att få meddela vidare denna till någon jag älskar över hela mitt hjärta.

---

Kom igen, säg nu! EXAKT vad tyckte du om episoden? ;)

1. Jag är finalist på en blogg vilket innebär att jag behöver era röster!
Om det nu är så som många av er verkligen säger att ni älskar min blogg osv så visa det genom att rösta :)
klicka här för att komma till den! (Rösta på finalist nummer 1, bbejber)

2. DU har fortfarande chans att bli veckans vinnare på "veckans blogg". Ta chansen HÄÄÄÄÄÄÄÄR!

*host host* "sa" både Christian och Mathilda i kör. Det varto en fejk hosta, ni vet sådär som man gör i vissa speciella tillfällen.
- eh oj. sa jag och sofie i kör och kollade sedan runt om oss. Vi märkte att hela restaurang folket nu satt och kollade på oss.
- Ehm, ni får nog vänta med det där tills senare. sa Christian och började sedan att skratta.
- Ja, vi får väl göra det... sa jag och gav sedan Sofie en snabb kyss.

---

 

- Shall we dance my beautiful? sa jag och gick sedan ner på knä framför Sofie.
- Haha Justin, inte här. Och förrästen, det finns inge musik.
- Då får vi väl ta och fixa det, vi kan dansa på det dära dansgolvet. sa jag samtidigt som jag pekade.
- Haha nej.
- Jo kom igen nu! sa jag och drog upp henne från stolen som hon nyss suttit på.
- Haha men Justin, du är inte klok. sa hon samtidigt som hon skrattade.
- Kom igen nu, lets dance! sa jag och bad dj:en sätta på låten.

Det var Nick's B. Danube han satte på, jag ville skoja till allting. Hon bara stod där och började gapflabba.

(Låten)

- Vad är det nu då? sa jag och flinade lite.
- Vad sjutton är detta för någon låt? hahaha, den är hemsk!
- Haha jag ville ju bara skoja med dig lite, men kom igen nu. Här kommer den riktiga musiken. Jag satte på I need a girl och hon började åter igen att skratta.

- Åååååh, denna är super lätt att dansa i, verkligen... hahahaha.
- Yes, iknow! Come on now. sa jag och blinka sedan till med ena ögat.
- Hahaha, aldrig!
- Okej, men seriöst nu. Med denna låten borde jag få dig att dansa iallafall.


Sofies perspektiv:
Låten drog igång och jag hörde direkt vilken det var. Jag började genast dra igång och börja dansa och Justin bara stod där chokat och kollade på mig.
- Vad är det du glor på? Kom igen nu, det var du som sa att vi skulle dansa. sa jag åt han och efter en kort stund började han att dansa. Även så bröjade en massa andra som åt där att dra upp på golvet och börja dansa. Det var helt sjukt där ute på dansgolvet, det var ju trots allt bara en restaurang.

Vi hade så roligt där när vi dansade och tiden gick så fort att vi helt och hållet glömde bort tiden. När jag sedan kollar på telefonen märker jag att det bara är 10 minuter kvar till tolv slaget. Tio minuter, fattar du eller? Det innebär att det bara är tio minuter kvar av 2010!

---

Kort episode, men mer än inget :)
Vad tycker du ska hända på och efter tolv slaget? ;)

Jag öppnade den lilla fickan samtidigt som jag gapflabba men när jag såg vad som fanns i den lilla fickan så blev jag tyst på direkten. De andra kollade oroligt på mig.
- Vad är det? sa de i kör.
- åååååååh, så fint. sa jag och började nu att lipa. Jag bara satt där med uppen munn sedan. Jag kunde inte tro det, Justin hade köpt en ny ring till mig. Jag trodde att jag skulle få den ring som han visat från Selena, men det varto inte den. Detta var också en diamant ring, men den var mycket större och finare och glänste som bara den. Jag visste inte vad jag skulle säga..

---

- Justin, jag kan inte ta imot denna. Den är alldeles för fin.
- Men jag vill att du ska ha den och kom ihåg, inget är för fint för dig. Ta på dig den nu sa Justin och sträckte sig sedan över bordet för att pussa mig på pannan. Jag gjorde som han sa och tog på mig den, den var verkligen supervacker. Jag kände mig så glad, tänk att just jag fått världens bästa och kändaste kille. Hur kunde jag inte ha vetat om vem han var tidigare? Skäms gör jag just nu asså..

- Inga mer överraskningar nu Justin, lova?
- Nejnej, självklart inte! sa han och kollade sedan på Mathilda och Christian och de tre började små flina lite, vad var det nu då?
- Nej, omg. Vad har du gjort nu?
- Ingenting, jag bara tänker på hur lyckligt lottad jag är.. sa han och kolla ut mot havet samtidigt som han flinade.
- Justin seriöst, jag har överraskningar! Inga mer, lova lova lova? sa jag och börja nu att skratta. Jag älskade överraskningar och allt sånt men jag hade sånt dåligt tålamod.
- Okej då, det finns något mer i rumpans gris. Kolla. sa han nästan lite "ivrigt".
- Justin, inget mer.. sa jag och skratta och vi båda stäckte oss över bordet samtidigt och fick en snabb puss på munnen.

- Nejnej, lovar nästan. Men kolla nu! sa han och var nu väldigt ivrig.
- Nästan?? Justin. sa jag samtidigt som jag skratta.
- Okej inte nästan, 100%.. men kom igen, uppna rumpan på grisen. Okej, nu kunde jag verkligen inte hålla mig från skratt.
- Öppna rumpan på grisen? sa jag och alla förrutom Justin började nu att gapflabba.
- m-men, sa Justin samtidigt som han slicka sig runt munnen och ledde sådär som han gör när han försöker låtsas som ingenting typ. Öppna nu!
- Jaja.. sa jag och kollade i "grisens rumpa" som Justin sa. När jag öppna så fanns där ett kort.
- Men ååhå, vilket fint kort! ehe, sa jag till Justin och ledde sedan. Det var ett kort med palmer på?

Alla runt bordet började skratta och jag fattade ingeting.
- Asså vad skrattar ni åt? Seriöst, det var jätte.. fint... sa jag och försökte hålla mig från skratt.
- Det är inget vanligt kort, det är till ett hotellrum. sa han och de tre började nu att skratta ännu mer.
- Jaha, men.. det visste jag väl, ehe? sa jag och blev generad. Gud så pinsamt asså!

Mathildas perspektiv:
Det var så himla roligt att sitta där, sista dagen på året, med Justin, Sofie och Christian nere vid havet på en fin restaurang och bara skratta och ha det trevligt. Det bästa var ju att se Sofies alla roliga uttryck, vi andra tre visste ju redan allt hon skulle få. Hon var den enda som var helt ovetande.

Det var verkligen kul att se Justin och Sofie tillsammans igen, man blev glad av det. Efter att sett ens bästa kompis hemma liggande och dyster i en månad och nu se henne gladare än någonsin kan man inte bli annat än glad för hennes skull.


Justins perspektiv:
- Nå, vad säger du? Jag har bokat rum från idag till på fredag. Tänkte att bara du och jag kan ha några dagar ihop. Eller, om du vill alltså.. sa jag förväntansfullt men osäkert.
- Det är väl klart! sa hon och vi började sedan sitta där och hågla. Det blev lite mer "grovt" och jag tänkte inte alls på att det satt en massa folk omkring oss.
*host host* "sa" både Christian och Mathilda i kör. Det varto en fejk hosta, ni vet sådär som man gör i vissa speciella tillfällen.
- eh oj. sa jag och sofie i kör och kollade sedan runt om oss. Vi märkte att hela restaurang folket nu satt och kollade på oss.
- Ehm, ni får nog vänta med det där tills senare. sa Christian och började sedan att skratta.
- Ja, vi får väl göra det... sa jag och gav sedan Sofie en snabb kyss.

---

SUGIG EPISODE OCH SUGIG UPDATERING, IKNOW..
men jag är som sagt själv och har inte alltid tid till att skriva. Hoppas ni förstår. Det är ju även lov nu vilket jag vill kunna utnyttja till max. Men som ni alla vet, jag lovar minst 1 episode varje dag :)

Kommentera ! :)
btw: den nya designen är snart klar.

(GLÖM INTE ATT ANMÄLA ER TILL TÄVLINGEN. DU KAN GÖRA DET HÄR.)

Justins perspektiv:
Jag kände att jag skulle koka över vilken sekund som helst, Selena gick för långt.. Jag var så sur och kunde inte låta henne att komma undan så jag sprang efter henne. När jag sedan kommit ikapp henne grabb jag tag om hennes arm och vänder sig om.

- VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?
- Justin du förstår inte! Det är mig du ska va med, det är mig du älskar, inte henne. sa hon mer tårfyllda ögon. Hon grabb tag om min tröja, drog min intill sig och började sedan att kyssa mig..

---

Jag tröck genast ifrån henne.
- Selena, du måste seriöst börja fatta nu! Det finns inget "oss" och ge fan i att kyssa mig 24/7. Du kommer ändå aldrig lyckas att få mig, jag har Sofie och det är hon jag älskar, inse!
- Men Justin, du vet inte hur ont det gör..
- Det skiter jag i just nu. Det du nyss gjorde mot Sofie var omoget och respektlöst. Bara för att du är sur på mig och avundsjuk på Sofie ska du fan inte tro att du kan göra vad du vill mot henne och mig. Stick nu och smsa, ring eller snacka aldrig mer med mig igen.
- Justin... sa hon samtidigt som tårarna flödade ner för hennes kinder. Jag sket i henne, vände mig om och sprang bort mot Sofie.

- Sofie, gumman, hur är det med dig?
- Det är bra, bara lite yr.. sa hon och pussa mig sedan en snabbis.
- Förlåt, det var verkligen inte meningen att det skulle bli såhär idag. Jag ville bara kunna vara med dig och fixa allt och.. förlåt. Jag hade ingen aning om att hon sku.. även denna gången avsluta hon mig mitt i meningen genom att sätta ett finger på mina läppar.
- Justin ssscchhh, det viktigaste är att vi fortfarande har varandra, right? Kom nu så drar vi och käkar, jag svälter. sa hon och reste sig sedan upp. När hon rest sig upp pussa jag henne snabbt på pannan och vi började sedan att gå där hand i hand längst bron bort mot en romantisk restaurang. Även så hänge Christian och Mathilda med men dom gick några meter bakom oss.

Sofies perspektiv:
Vi gick där hand i hand och Justin drog mig sedan intill han och han höll mig nu om min midja istället när vi gick där. Jag hade aldrig tänkt på hur vackert det verkligen var. Man såg ut över det fina vattnet som gnistrade och gick bland alla bänkar där massa par satt i mörkret och söta vackra lampor överallt.

Det tog nästan 20 minuter att komma till den restaurang som vi ville men det var det värt. När vi väl kom dit var det verkligen super fint och dom var hur trevliga som helst där.
- Hej, hade ni bokat ett bord? sa en servitris artigt som stod vid ingången bakom boknings bordet.
- Ja, vi hade bokat ett bord för fyra. svara Justin tillbaka.
- Och skulle jag kunna få namnet på personen som bokat?
- Justin, Justin Bieber.
- Jaha okej, då ska vi se.. sa hon och kollade sedan ner i sina papper.
- Var snälla och följ med mig här. sa hon vänligt och gjorde sedan en vink med handen som menade att vi skulle följa med.

Hon ledde oss till uteserveringen på restaurangen och ledde oss till ett bord som låg precis bredvid havet. Det var super fint här och super trevligt och mysigt. Man hörde svag vacker musik i bakgrunden samtidigt som man hörde vågorna slå mot några stora stenar.

Justins perspektiv:
Vi fyra satt där och hade det väldigt trevligt. Vi snackade bl.a. hur roligt vi fyra faktiskt har tillsammans trots vissa hinder som kommit på vägen. Även så fick vi beställt och när maten sedan kom så doftade det super gott. När vi fick våra tallrikar ställda på bordet och servitrisen sa "Smaklig måltid" och gick sedan där ifrån var jag bara tvungen att klicka en snabb bild innan de andra hunnit röra sin mat.

Maten såg verkligen "proffsig" ut. Allt var så himla fint upplagt och det doftade ljuvligt. Jag tog bilden snabbt för jag verkligen längtade att få ta den första tuggan av min mat. Jag och Sofie hade valt en pasta carbonara medans Mathilda och Christian valt kycklingfilé med potatis gratäng och sås. Båda rätterna såg super goda ut. Äntligen så kunde jag nu ta min första tugga. Jag tog tag i mina bestik, fångade upp pastan och tryckte sedan in skeden i munnen.

- Mmmmm.. vad allt som kom ifrån alla runt om bordet medans vi åt. Och det var sant det dära ljudet, det smakade verkligen "Mmmm..". Det var svårt att beskriva hur gott det verkligen var, men det var det bästa jag någonsin ätit. Pastan var perfekt lagad och själva såsen smakade ljuvligt. Även så hade dom "toppat" med ost överst vilket smakade underbart när osten smälte inne i munnen. Yummie säger jag bara, yummie!

Sofies perspektiv:
När vi suttit där i nästan 2 timmar var jag super mätt och trodde att jag skulle spricka vilken sekund som helst. Det var mycket mat och mättande, men det var så himla gott att man nästan kände sig "tvungen" att äta upp. När vi var klara med huvudrätten var vi mätta och belåtna, men vi kunde verkligen inte undgå desserten. När vi läste vad det fanns att välja på så blev vi alla väldigt sugna så det gick inte att undgå. Vi väntade någon halvtimma ungefär sedan beställde vi in fyra styckna banana split.

- Jo Sofie, detta är till dig.. sa Justin och plockade upp något ur fickan. När jag sedan såg vad det var så började jag gapskratta. Det var ett gosedjur, en gris där det stod Justin på rumpan.
- Tack Justin! tryckte jag fram imellan skratten, även så skrattade de andra.
- Kolla i magen på den.
- I magen? Men, jag kan ju inte ta sönder den Justin! Glöm det. sa jag och jag hade nu lugnat mig yttepytt.
- Men det finns en ficka där din dummer. sa han och alla börja asflabba. Jag undrar hur de andra runt om på restaurangen kolla på oss egentligen för det var inget jag direkt tänkte på.

Jag öppnade den lilla fickan samtidigt som jag gapflabba men när jag såg vad som fanns i den lilla fickan så blev jag tyst på direkten. De andra kollade oroligt på mig.
- Vad är det? sa de i kör.
- åååååååh, så fint. sa jag och började nu att lipa. Jag bara satt där med uppen munn sedan. Jag kunde inte tro det, Justin hade köpt en ny ring till mig. Jag trodde att jag skulle få den ring som han visat från Selena, men det varto inte den. Detta var också en diamant ring, men den var mycket större och finare och glänste som bara den. Jag visste inte vad jag skulle säga..

---

---

Bra/dålig episode? :) Kommentera & tyck till! Vill ha minst 30 kommentarer innan nästa kommer faktiskt! Kan inte vara super svårt i med att jag slog rekord med unika besökare igår (a)

---

SVAR till Johanna: Först vill jag säga tack! Varför jag ska byta design? Jag tycker denna är en vanlig design som många har och har börjat tröttna på den. Tycker det är roligare att nu få en special gjord design och jag kan nästan lova att du kommer gilla den mycket mer. Jag  har sett en "smygtitt" på den och jag tycker den är helt fucking GREAT! Tror ni andra också kommer gilla den, faktiskt. :)

Btw: om det börjar rulla in lite frågor (om mig, novell, eller Justin helt enkelt) så ska jag ta och svara på alla i ett inlägg när det blivit tillräckligt många. Så det är en bra chang (mest för dig som brukar kommentera utan ngn blogg) att ställa frågor så att ni kan få de svar som ni vill ha ;)

GLÖM INTE ATT ANMÄLA ER TILL TÄVLINGEN. DU KAN GÖRA DET HÄR.

Jag har märkt att många läsare gillar tävlingar så nu startar denna bloggens första tävling.
Blir det många anmälningar kommer denna tävlingen att göras flera gånger :)

Hur ska du nu göra för att vara med och tävla?
 
låt bilden tala :)

Ser ni inte vad det står? Isf: Skriv en kommentar att du är med och tävlar och gör ett inlägg på din blogg om tävlingen. I inlägget ska en länk finnas :)

Ditt tävlings bidrag kan se ut såhär:
Jag är gärna med och tävlar och direkt länk till bloggen får ni här:
http://bbejber.blogg.se/fndpwöls-fewdms/

Förstår ni? Om inte, fråga mig!

"OM jag nu kommer ikväll så kan jag inte ta på mig klänningen du köpt, den är alldeles för fin.." Skickat.
Jag fick snabbt ett sms tillbaka.
"För fin? Skämtar du med mig eller?? Inget är finare än dig. Kyss Justin"
Åh, så gullig han är, man undrar om det bor en tjej inut i honom för han vet exakt vad en tjej (iallafall jag) vill ha. Han är helt perfekt, varför har jag ens tvekat på han? Gud..

---

Jag skickade ännu ett sms tillbaka..
"Den är för dyrbar och ja... jag kan inte ha på mig en sånhär dyr klänning, du ska inte behöva slösa pengar på mig... Sofie"

Denna gången tog det lite längre tid tills hand svara.
"Jag har köpt den för att jag vill se hur vacker du blir i den. Kom ihåg, mer slöseri med pengar om du endå inte tänkt använda den så att den bara ligger och skrotar ;) Pusspuss Justin"

Han hade ju faktiskt rätt tänkte jag och började dra på mig klänningen. När jag fick på mig den blev jag chokad över hur fin jag var och över hur bra han hade lyckats. Den satt perfekt överallt och det var perfekt storlek och ja.. allt var perfekt. Hur hade han kunnat veta storleken och allt?

Justins perspektiv:
Klockan varto nu sju och det var bäst att börja åka för att hinna i tid, det tar ungefär en timma dit så..

*1 timma senare* (klockan åtta alltså)

Jag satt nu och kollade oroande på klockan. Den var nu åtta och vi hade lite mindre än 1/3 kvar. Det var ingen chans att jag skulle hinna och jag ringde Sofie så många gånger jag kunde men signalen gick aldrig fram för det var så många som ringde. Jag kunde inte få tag på henne, tänk så står hon där och väntar på mig och tror att jag inte kommer?

Sofies perspektiv:
Jag stod nu där på Brooklyn Bridge och hade gjort det i nästan 20 minuter och ingen Justin hade kommit än. Försöker han bara lura mig eller? Nej, det kan han ju inte gjort. Jag väntade ytterligare några minuter ute i kylan, på mitten av bron, men sen gav jag upp hoppet. Han skulle säkert inte komma, han lura mig nog bara. Precis när jag vänder mig om och börjar gå bortåt hör jag någon ropa mitt namn, det varto Mathilda.

- Sofie, vänta! Jag ser Justin, han är där! skrek hon och jag ser han sedan komma ifrån andra hållet. Jag börjar gå tillbaka mot mitten av bron igen då vi sedan möts och kysser varandra, länge och passionerat.
- Förlåt för att jag är sen men det var en sån himla traf.. Jag la fingret på hans läppar och vi började sedan att kyssas ännu mera tills någon knackade på min rygg. Vi avslutade kyssen och jag vände mig sedan om för att se vem det var. Innan jag hinner reagera så känner jag hur jag får någons näve slagen mot min käft. Jag trillade ner på marken och blir alldeles yr. Jag kollar upp för att se vem det var, det var Selena.

- Där fick du för att du tog min kille din lilla bitch! sa hon och spotta mig i ansiktet och börja sedan gå där ifrån. Jag kollar mig omkring, vart är Justin? Jag kollar sedan bortåt på bron och ser att han springer efter Selena, hoppas han inte gör något dumt nu..

- Sofie, hur gick det med dig? hör jag Mathilda och Christian yra samtidigt och dom lägger händerna om mig på min rygg.
- D-dd-e-t ggickk bra, bara lite yr.. sa jag och satte mig sedan upp.

Justins perspektiv:
Jag kände att jag skulle koka över vilken sekund som helst, Selena gick för långt.. Jag var så sur och kunde inte låta henne att komma undan så jag sprang efter henne. När jag sedan kommit ikapp henne grabb jag tag om hennes arm och vänder sig om.

- VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?
- Justin du förstår inte! Det är mig du ska va med, det är mig du älskar, inte henne. sa hon mer tårfyllda ögon. Hon grabb tag om min tröja, drog min intill sig och började sedan att kyssa mig..

---

Bra/dålig episode? Vad ska hända här näst? :)
Kommentera om ni vill ha mera..

Btw: så är det just nu en snäll tjej som fixar en design åt mig så snart får ni en ny och fräsch blogg att klicka er in på. Jag har sett en liten "smygtitt" på den på så långt hon kommit nu och jag lovar att den kommer vara jätte snygg när den är klar ;)

Han gav mig en snabb puss på kinden sedan sprang han allt han hade ut från huset till sin bil och åkte iväg. Vad hade jag nu gjort? Det kanske var sant det Justin sa? Jag hade trotsallt hört han snackan med Usher om ringen via telefon, han hade ju sagt att den var till mig.. Gud, har jag förstört nyår nu? Jag visste inte vad jag skulle göra, jag fick panik. Jag yra runt i huset och letade efter min mobil, jag måste ringa Mathilda! Det är bara hon som vet vad jag ska göra och som kan lugna mig..

---

Justins perspektiv:
Fan, varför ska det alltid bli såhär? Det var inte tänkt...
Hur blir det med nyår nu då? Tänk så kommer jag att få dra till festen helt ensam? Nej, det funkar inte. Ingen Sofie, ingen fest.. Jag ringde genast till Usher och sa att jag hade "andra planer" så att vi inte kunde komma längre. Jag hade för tillfället ingen ork att snacka om det med han och bla bla bla..

Såå, vad ska jag göra? Jag menar, tekniskt sätt så har jag inte gjort något som varto fel, eller?
Jag bestämde mig för att skriva en lapp till Sofie.

Sofies perspektiv:
Jag ringde Mathilda och hon kom hem på en gång. Direkt när hon kom innanför dörren började jag berätta och hon satt där som mitt stöd och lyssna och försökte sedan få mig att må bättre.
- Men Sofie, tror du verkligen att Justin skulle göra något sånt mot dig efter det som hände innan jul? Det tror jag knappast iallafall..
- Nä jag vet, men jag vet inte vad jag ska göra Mathilda.. Det känns konstigt att helt plötsligt bara ringa han igen och låtsas som ingenting..
- Jo, det är ju kl.. jag hann inte lyssna klart på mening då jag hörde att något plingade på dörren.

Jag gick dit för att öppna och när jag väl öppna stod det ingen där. Jag kollade mig omkring men såg ingen, rätt som det var ser jag ett brev liggandes på marken. På brevet stod det "Sofie" med stora bokstäver, det var alltså till mig. Jag gick genast in coh stängde dörren om mig och slet sedan upp brevet.
 
Jag blev tårfylld när jag såg brevet, hade han verkligen skrivit att han älska mig? Sedan börja jag att tänka på det fina halsbandet han gav mig som jag just nu hade runt min hals. Halsbandet där det stod "My heart belongs to your". Vad kan jag göra mer än att försöka lita på han och ta mig dit?

Jag kollade snabbt på klockan, det var snart fem så bäst att jag börjar fixa mig. Jag och Mathilda gjorde och fräscha och snygga tillsammans, vi hjälpte varandra och lite så. Jag tog en dusch och när jag kom ut började  Mathilda fixa med mitt hår och sedan sminka hon mig. Sen när det varto klart var då jag kom på det, jag har ju inget att ha på mig! Rätt som det var kom Christian inspringandes.

- Sofie! Klänning måste du ju ha, den är super snygg! sa Christian och kolla sedan på både mig och Mathilda med stora ögon samtidigt som han flåsade.
- Ja okej, men asså är inte den hos Justin?
- Neej, jag har den här nere! Han sprang ner och hämta den och kom sedan upp tillbaka med den. - Här är den. Kolla, visst var den snygg? Både jag och Mathilda stod där helt paffa, det var den snyggaste klänningen jag någonsin sett, den kunde jag ju inte bära. Den var alldeles för fin. Jag skickade ett snabbt sms till Justin

"OM jag nu kommer ikväll så kan jag inte ta på mig klänningen du köpt, den är alldeles för fin.." Skickat.
Jag fick snabbt ett sms tillbaka.
"För fin? Skämtar du med mig eller?? Inget är finare än dig. Kyss Justin"
Åh, så gullig han är, man undrar om det bor en tjej inut i honom för han vet exakt vad en tjej (iallafall jag) vill ha. Han är helt perfekt, varför har jag ens tvekat på han? Gud..

---

Vill ha så mycket kritik som möjligt ! :)
Och... vad tycker ni ska hända? Ska allt bli bra igen eller ska det kanske hända något "dramatiskt" på Broklyn Bridge? ;)

Helt plötsligt kommer någon in springandes i rummet, det varto Justin. Jag stänger snabbt ner datan och torkar bort tårarna. Jag bestämde mig för att låtsas som ingenting, till att börja med iallafall..

- Sofie? Vad har hänt?? säger han oroligt samtidigt som han kommer springandes.
- Inget, eller vadå?
- Du har gråtit, dina ögon är röda och tårfyllda?
- Nä asså, jag såg bara en romantisk film nyss.. Du vet ju hur jag kan bli när jag ser sånt.. sa jag och låtsades som ingenting men inuti mig kändes det som att något gått sönder i tusen bitar.

---

- Jaha, vill du att jag ska komma och hålla om dig? sa han och satte sig sedan bredvid mig och börja hålla om mig.
- så, var det något särskilt du ville? sa jag och kollade rakt in i hans ögon.
- Jo, asså... sa han och hans ögon började bli glansiga. Asså...
- Justin, vad är det? säg det bara, döjler du något eller?
- Nej, aldrig att jag skulle kunna dölja något för dig..
- Men säg vad det är då! sa jag lite lagom surt.
- Jo asså, Selena kysste mig innan.
- Kysste hon dig? Vad är detta då..? sa jag och tog upp datan för att visa han och kände sedan att tårarna rann ner längst min kind och ner i mitt knä. Det gjorde så ont i hela mig och det kändes som att varje liten droppen som föll på mitt ben vägde ton.
- Det är inte som du tror, snälla lyssna på mig!
- Varför ska jag lyssna på dig om du ändå inte vill lyssna på mig?
- Lyssna bara! Allt är ett missförstånd! skrek han efter mig samtidigt som jag började gå upp mot andra våningen, han sprang efter mig.
- Sofie snälla, lyssna!
- På vad? Det finns inget att höra Justin. Det står runt om på nätet att du friat till henne, är det sant? Är det de? Svara !!
- Nej Sofie, varför skulle jag någonsin fria till henne? Och btw så var det hon som kysste mig, inte tvärt om. Jag stötte bort henne.
- Varför låg det en diamant ring precis jämte henne då?
- Du fattar ju ingenting Sofie! Den var till dig, till dig! Det var tänkt att jag skulle överraska dig med något extra fint ikväll, jag skulle bara fråga Selena vad hon tyckte om den. Jag ville vara säker på att du skulle gilla den därför frågade jag henne för hon var tjej och visste vad tjejer gillar, förstår du inte det? skrek han åt mig samtidigt som tårarna flödde på honom.

Han gav mig en snabb puss på kinden sedan sprang han allt han hade ut från huset till sin bil och åkte iväg. Vad hade jag nu gjort? Det kanske var sant det Justin sa? Jag hade trotsallt hört han snackan med Usher om ringen via telefon, han hade ju sagt att den var till mig.. Gud, har jag förstört nyår nu? Jag visste inte vad jag skulle göra, jag fick panik. Jag yra runt i huset och letade efter min mobil, jag måste ringa Mathilda! Det är bara hon som vet vad jag ska göra och som kan lugna mig..

---

Vad försökte jag nu meddela med hjälp av detta inlägget?
Tänk på att det tar tid med sånt här och att jag är ensam om denna novellen.
Även så tar det inte all tid i världen att skicka iväg en kommentar.
Tänk såhär: en kommentar som denna tar kanske fem minuter (max) att skicka iväg vilket som inte är så mycket tid till skillnad från vad det tar för mig med alla inlägg.

Ta hand om er kära läsare, kommentera som tusan & ha en vacker dag.
Några frågor? Släng iväg en kommentar eller skriv till [email protected]

- Yo bro, jag behöver din hjälp! säger Justin till den andra personen i luren.
- Vad är det bro? hör jag svagt från andra sidan av luren.
- Jo asså jag har köpt en nyårs klänning till Sofie nu ju, men jag köpte även en diamant ring. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, tänk så gillar hon den inte?

Tankarna splödade nu runt i huvudet på mig mer än vad dom gjort tidigare.
Omg, omg, omg, hade han verkligen köpt en diamant ring? Det kkunde inte vara sant..

---

Justin lade nu på telefon och jag låtsades som att jag precis vaknat och inte hört något.
- Oj, hej Sofie.  Var du vaken? Det märkte jag inte, hehe. sa han och kollade lite oroligt på mig.
- Jag vaknade precis. sa jag och försökte låta mer trött än vad jag egentligen var.
- du? Jag har köpt din klänning nu. sa han och blinka sedan med ena ögat.
- Har du? Jag vill se, jag vill se ! sa jag som ett litet barn och började nu hoppa på knäna i soffan.
- Du får se den senare... Men nu måste jag åka och träffa Usher, vi håller på med en ny låt.
- Okej, men du blir väl inte borta så jätte länge?
- Nej nej, en timma max. sa han samtidigt som han gick fram mot mig för att pussa mig och stack sedan iväg ut genom dörren, upp på garage uppfarten och in i sin bil för att sedan rulla iväg längst gatan.

Justins perspektiv:
Jag åkte till Selena och tog ringen med mig, jag tänkte se vad hon skulle tycka om den. Vi bestämdes för att träffa på fiket under en milkshake. När jag kom dit var hon inte där så jag satte mig vid ett bord för att vänta, efter bara en liten stund så kom hon.

- Hej Justin! sa hon och verkade ovanligt glad.
- Hej! sa jag glatt tillbaka.

Jag tog nu upp asken från fickan, öppna den, la den på bordet och sköt sedan iväg den mot Selena.
- Vad tycks om den här? Tror du hon skulle gilla den?
- Hon? Jag menar du väl? Åh ja Justin, jag älskar den! sa hon och slängde sig sedan över mig och kysste mig. Hörde ni? Hon kysste mig! Jag puttade henne ifrån mig, bäst att göra det innan det var försent tänkte jag, men det var det visst redan. När jag kollar utanför det stora glasfönstret till fiket står där en massa paparazzis.

- Vad fan gör du? skriker jag åt henne. Den är till Sofie, inte till dig. Vad tänker du med egentligen? sa jag surt och jag trodde jag skulle hetta över vilken sekund som helst. Jag tar tillbaka asken med ringen i och går sedan med raska steg ut från cafét och bort mot min bil. Jag hoppas verkligen inte att Sofie ser detta, hon kommer döda mig! Bäst att jag åker raka vägen hem för att berätta det..

Sofies perspektiv:
Jag hade super tråkigt så jag lekte lite på datorn och surfa runt på några olika sajter. Framför allt Justin bloggar, jag har börjat kolla en del sånt om Justin nu så jag får lite information om honom och så, vi brukar lixom inte snacka om hans liv... Jag klickar mig runt på några skvaller sajter, helt plötsligt ser jag en stor fet rubrik.

"ÄR DET SANT? JUSTIN FRIAR TILL SELENA?"
Jag kunde inte tro mina ögon, vadå friar till Selena? Jag klickade genast in mig och ser den feta rubriken, under är det en bild på ett fik där Justin och Selena kysser varandra och en diamant ring ligger på bordet. Under så står det en massa text.

"Är detta sant eller är detta en bluff för att skrämma resten av världen, det vill säga alla Belieber? Alldeles precis sågs Justin och Selena på Reytry fiket kyssandes med en diamant ring vid sidan om. Är detta ett frieri eller vad ska vi kalla det?"

Jag kunde verkligen inte tro på det jag såg. Jag satt där helt stum och tårarna började flöda. Jag som hade trott att den ringen var till mig... Jag som trodde att jag och Justin hade något... Jag hade tydligen fel, allt hade bara varit skådespeleri för att få mig att falla på riktigt och sedan såra mig riktigt stort.

Helt plötsligt kommer någon in springandes i rummet, det varto Justin. Jag stänger snabbt ner datan och torkar bort tårarna. Jag bestämde mig för att låtsas som ingenting, till att börja med iallafall..

- Sofie? Vad har hänt?? säger han oroligt samtidigt som han kommer springandes.
- Inget, eller vadå?
- Du har gråtit, dina ögon är röda och tårfyllda?
- Nä asså, jag såg bara en romantisk film nyss.. Du vet ju hur jag kan bli när jag ser sånt.. sa jag och låtsades som ingenting men inuti mig kändes det som att något gått sönder i tusen bitar.

---

Vad händer? Tror ni Justin berättar det eller inte? Who knows...? (i do)
Skriv gärna vad ni tycker ska hända här näst :)

Bra/kass episode?

- Vad var det? Var det inte fin? Gillar du inte det? Jag kan genast lämna tillbaka det.. sa han oroligt samtidigt som han skaka och kollade förvirrat på mig.
- Justin, jag vet inte vad jag ska säga. Det du gett mig idag är det finaste jag någonsin fått, påtal om halsbandet. Åh, justin.. sa jag och slängde mig nu om honom så att han höll mig i sin famn.

Tänk, jag kan inte ha en mer perfekt pojkvän än Justin. Jag har aldrig känt mig så här speciell, vacker och lycklig som jag kände mig just denna kvällen. Det kändes som att ingenting kunde stoppa oss nu..

---

*4 days later*

Det var nu årets sista dag och det var min och Justins dag då vi varit ihop i två månader. Den där månaden då vi låg hemma hela dagarna och inte var särskilt bra "vänner" om man säger så, så var vi trots allt tillsammans. Denna sista dag på året skulle vi på en fest hos Usher. Jag var hur spänd som helst för det skulle vara första gången jag skulle träffa Justin crew, dom han hänger med, och allt. Jag har lixom bara träffat han och Christian.

Det skulle även komma dit en massa andra kändisar, jag verkligen kände hur mina nerver spändes och nervösisiteten flög runt i kroppen på mig. Jag kunde varken stå eller sitta still, det funkade verkligen inte. Mitt i mitt tänkande fick jag ett sms, det var från Justin.

"Godmorgon babe, vaken? Bara så du vet så har jag stuckit ut för att hitta en nyårs klänning till dig, i hope that you will like it. Ses om några timmar. xx Justin"
Åh, vad charmigt. Han hade verkligen gett sig iväg till centrum för att hitta en klänning till mig. ååååhh, jag tycker det är så charmigt och gulligt när killar vill göra saker åt en. Alltså saker som att köpa kläder, smycken och sånt.

"Ojoj, kom inte nu hem med något oranget och fult, haha. xx Sofie"
svarade jag nu tillbaka.

Justins perspektiv:
Jag hade nu begett mig in mot centrum för att hitta någon klänning till Sofie. Jag hade snackat med Selena om hur jag skulle få Sofie att falla och hon sa att tjejer brukade tycka sånt här varto charmigt. Hoppas hon inte drev med mig när hon sa det bara.. Jag skickade iväg ett sms till Sofie och fick snabbt ett svar tillbaka.

"Ojoj, kom nu inte hem med något oranget och fult, haha. xx Sofie"
skrek hon.

Jag blev genast nervös när jag såg smset. Det hade jag inte varit tidigare, men nu började jag tänka en del.. Tänk så skulle hon inte gilla klänningen? Hon kanske skulle tycka att den varto urful. Hjälp, jag vet inte vad jag ska göra! Jag kände hur jag fick panik och inte kunde stå still. Jag slängde iväg ett snabbt sms till Selena.

"Hey Selena, du måste komma till centrum.. nu! Det är kris!"
skickat.

Jag fick ett snabbt svar..
"Redan där, where are you? Ska vi ses på Blue Sea?"

"Sure, där vilken sekund som helst.."

När jag kom dit såg hon orolig ut.
- Hej! sa jag och kramade sedan om henne.
- Hej Justin, vad är kris? sa hon och kollade oroligt på mig.
- Jag ska hitta en nyårs klänning till Sofie och jag har inge aning om vilken. Jag är inte bra på sånt här.
- Haha, ohoj vilket kris då.. sa hon och börja sedan skratta.
- Ja, faktiskt! sa jag lite irriterad och började sedan att kolla runt i butiken för att hitta den perfekta klänningen som hon skulle kunna ha på sig. Jag hittade inte någon speciell och vacker så vi gick vidare till nästa affär, inget där heller.. Vi gick och gick, in och ut i alla affärer, jag hittade ingen. När jag sedan gett upp och tänkt ta en milkshake ser jag en gyllende fin klänning i affären precis rakt imot mig. Jag springer fort dit..

- Denna ska jag ha! säger jag högt till Selena.
- Usch, nej. Hon kommer inte gilla den alls.. sa hon och kolla sedan bort precis som att hon undanvek att få ögonkontakt eller något sådant mesigt.

Selenas perspektiv:
- Men, detta funkar inte! Jag tycker den var super snygg!
- Det var helt okej... sa jag sedan. Då kom en som jobbade där fram.
- Hej, skulle jag kunna hjälpa dig med något? Ser att du hittat en klänning, super fin verkligen! sa hon vänligt och kollade på Justin.
- Tycker du verkligen det?
- Ja, jag tycker den är gö' snygg! Vem ska den va till?
- Min flickvän, jag försöker att hitta en bra nyårs klänning till henne men hittar ingen..
- Jag tycker du kan ta den, själv så hade jag blivit super glad för att få den! sa hon glatt.
- säkert?
- Ohjaa, 100 %..
- Då får det bli denna då... sa Justin glatt och började sedan att gå mot kassan med henne.

Fan! Nu var jag så avundsjuk man kan bli..
Han kan inte ge den klänningen till henne, den var ursnygg och jag vill ha den. Förstår han inte att det är mig han ska gilla? Mig som han ska älska? Mig som han ska fira nyår med?

Justins perspektiv:
Den fick det bli. Jag tvekade mycket när Selena inte gillade den men jag litade nog mer på butiksarbetaren i detta läget. Jag själv tyckte att den var fantastiskt fin och att hon skulle passa perfekt i den. Jag började le för mig själv, men sedan ändrades mitt humör helt plötsligt från ett glatt till ett lite mer ledsent och oroande humor. "Tänk så gillar hon inte den? Tänk så tycker hon den ser hemsk ut? Tänk så till och med hatar hon den?"

Innan jag åkte hem köpte jag även en ring med en diamant på, jag hoppades att hon skulle gilla den..

När jag kom tillbaka till Mathildas hus igen där vi sovit i en vecka nu så låg Sofie i soffan och sov. Visst låter det konstigt att vi sover där så mycket, men båda hennes föräldrar är ute och reser väldigt mycket med jobbet. Nu har det nästan blivit som alla fyras lilla hem, alltså mitt, Christians, Mathildas och Sofies.

Sofies perspektiv:
Jag vaknar till och märker att jag somnat. Jag ser Justin gå runt där och snacka med någon i telefon och låtsas att sova lite till.
- Yo bro, jag behöver din hjälp! säger Justin till den andra personen i luren.
- Vad är det bro? hör jag svagt från andra sidan av luren.
- Jo asså jag har köpt en nyårs klänning till Sofie nu ju, men jag köpte även en diamant ring. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, tänk så gillar hon den inte?

Tankarna splödade nu runt i huvudet på mig mer än vad dom gjort tidigare.
Omg, omg, omg, hade han verkligen köpt en diamant ring? Det kkunde inte vara sant..

---

Vad tycker ni ska hända här näst?
Kommentera din idé så blir det en större chans att du gillar novellen imed att det kommer med sånt som du gillar, bra va? ;)

btw: första episoden 2011, detta borde väl firas genom att alla skriver någon liten kommentar? (a)

Gott nytt år på er snyggingar !
Ingen episode idag, tyvärr. Nyårscupen är idag så har fullt upp, hoppas ni klarar er ;)
Haha :)

Känns det inte konstigt att det är 2011? Det tycker jag.
Kommentera vad ni vill ha med i nästa episode !