Det var även fina värmeljus runt om lite här och var som doftade super gott. Justin ledde mig till det vackra bordet och jag visste inte vad jag skulle säga.

- Varsegod att sätta dig ner min sköna. sa han och putta sedan ut stolen.
- Tack min prins sa jag och satte mig sedan ner. Vi satt där en stund och bara kolla in i varandras ögon, som vanligt, och hans var lika perfekta som vanligt.
- Justin, jag vet inte vad jag ska säga. Detta är så himla fint..
- Du...

---

..behöver inte säga någoting.
- Justin, jag vet inte hur jag ska kunna gottgöra detta...
- Du kan ju alltid ge mig en puss maybe? sa han och stäckte sig över bordet samtidigt som han putade på läpparna. Jag gav han en snabb puss och satt mig sedan ner igen, jag var tvungen att busa lite med honom.
- Jaha, tack! Den var ju inte snabb eller så...
- Du sa bara en puss...
- Man kan väl få en till? sa Justin och kollade sen rakt in i mina ögon.
- Nej, det var EN du bad om. sa jag lite sådär filurigt.
- Nu ber jag om en till, snälla? sa han och gjorde nu sina puppy ögon. Dom gick verkligen inte att  motstå så han fick den puss han ville ha och det var nu inte en såndär "snabbis".

Vi satt där en kort stund och bara snackade och jag började fundera för mig själv när man egentligen får menyn här.
- Asså du Justin?
- Yes babe?
- Får man aldrig någon meny här?
- Asså.... började han och gjorde sedan en vink mot personalen och dom kom ut med en vagn full av mat som dom ställde jämte vårt bord, önskade oss en trevlig måltid och gick sedan där ifrån.
- Justin, vad är detta?
- Jo asså... jag visste inte riktigt vad du ville ha så jag hade för beställt lite olika, hoppas det var okej?
- Det är väl klart. sa jag och skratta till lite.

Hade han verkligen vågat ta en risk att beställa utan att jag visste om det? Sånt är så himla gulligt satt jag och tänkte för mig själv. Jag öppnade de olika locken för att se vad som gömde sig under dom och helt plötsligt så slår Justin till mig på handen när jag hade öppnat några och skulle öppna en till.

- Vad fan gör du Justin? sa jag och kollade chokat på han och skrattade sedan lite.
- Hehe, förlåt. sa han och rodnade nu till. Jag tänkte bara att vi skulle vänta med att kolla i den lite.. Förlåt om det gjorde ont.. sa han och kollade på mig med hetsen om att få ett svar  att det var okej.
- Fyfan för dig Justin! Hur kunde du? sa jag arg, nästan skrek det.
- Förlåt Sofie, det var verkligen inte mening. sa han och kollade oroligt på mig.
Jag började nu att gapflabba, jag var ju inte seriös. Han trodde verkligen på mig.
- Du skulle sett din min! sa jag samtigt som jag skrattade. Det såg så jävla roligt ut! sa jag sen när jag lugnat mig lite och Justin satt där och skämdes, otroligt roligt. Jag börja nu ta min första tugga av det jag lagt på fatet iallafall, det var bl.a. kycklingfilé. Den var perfekt lagad och super god, jag smakade på de andra små smaskiga sakerna, detta var den bästa restaurangen jag någonsin varit på! Allt var perfekt tillagat och smakade finemang.

Vi satt där under middagen och bara pratade, åt och skrattade lite då och  då. Det var skönt med lite ensam tid med Justin, det kändes som att det var så längesen det bara var "vi", kan man uttrycka det så? Låter det kanske fel? Nae, jag vet inte.. tänkte jag nu för mig och mina tankar bara rulla och rulla. Nej, nu får jag ta och ge mig. Jag kan inte alltid sitta och dag drömma...

Vi var ifall nu klara och jag tror att jag aldrig någonsin varit såhär mätt förut, trots att man var mätt så fortsatte man att äta för att det var så himla smaskigt.
- Justin, detta var verkligen super gott! Jag tror att jag kommer rulla hem, seriöst asså... Jag är proppmätt!
- Haha, jag med. sa han när han gjorde sitt härliga leende och sitt härliga skratt.

- Du kan få öppna den sista locket nu om du vill, sa Justin och gjorde sedan sitt härliga leende, ännu en gång. Jag gjorde som han sa, man vågade ju inget annat. Innan jag öppnar ser jag att Justin sitter spänt och väntar på att får se hur jag uttrycker mig eller något, vad var det egentligen? Desert, ohnej, det orkar jag inte..

Jag öppnar locket där jag ser att det ligger en liten ask. Jag öppnar asken. Jag sitter där med en öppen mun som en fågelholk, jag är chokad, glad, förvirrad. Ja, allt man kan vara. Ni ska bara veta vad som låg i den... Det var ett fint silver halsband med ett hjärta på, på hjärtat stod det "My heart belongs to your" Mina ögon blev tårfyllda när jag såg det och Justin kollade oroligt på mig.

- Vad var det? Var det inte fin? Gillar du inte det? Jag kan genast lämna tillbaka det.. sa han oroligt samtidigt som han skaka och kollade förvirrat på mig.
- Justin, jag vet inte vad jag ska säga. Det du gett mig idag är det finaste jag någonsin fått, påtal om halsbandet. Åh, justin.. sa jag och slängde mig nu om honom så att han höll mig i sin famn.

Tänk, jag kan inte ha en mer perfekt pojkvän än Justin. Jag har aldrig känt mig så här speciell, vacker och lycklig som jag kände mig just denna kvällen. Det kändes som att ingenting kunde stoppa oss nu..

---

Bra/Dålig?
Det där med "inget kan stoppa oss nu"
Vågar man tro på det eller kommer det att komma hinder?;)

Kommentera med vad ni tycker ska hända !<3

btw: Iknow att de varto en kort episode, men det är trots allt sista dagen på detta året, nytt år snart då alltså ;)

- Lova nu att du blundar, annars blire inte kul! sa Justin och dom andra två flinade lite. Jag gjorde som han sa och blundade och kände att bindeln nu var av.
- Vi säger till när du får titta......... Nuuuuu. Jag kollade och jag kunde inte tro mina ögon. Det varto en massa delfiner.
- Vi ska åka på dom idag, Mathilda sa att du alltid velat göra det. sa han glatt.
- åååh, gud så kul!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, detta hade jag velat göra ända sen jag var liten och nu kommer jag äntligen få göra det..

---

Jag & Mathilda gick in i ett omklädningsrum för att byta om till bikinisar medans killarna gick in i ett annat omklädningsrum. När vi bytt om och var klara så stod Justin och Christian redan där och vänta på oss. Jag undrar verkligen hur snabba dom egentligen var för jag tyckte vi var ganska snabba endå..

*Efter att dom åkt på delfinerna*

Detta var den bästa dagen i mitt liv tror jag. Jag fick äntligen göra något som jag länge drömt om sen att det var med mina nära och kära gjorde ju hela saken ännu bättre. Vi hade nu åkt klart och det var verkligen en cool upplevese, dom var så söta och "snälla". Jag vet inte om man kan säga att ett par delfiner är "snälla" men dom var med och poserade framför kameran med Justin, hur gulligt som helst. Dessa fotona ska sparas och sättas upp på väggen!!

Jag & Mathilda stack nu, återigen, till omklädningsrummen men denna gången duscha vi av oss och gjorde oss fräscha. Jag kollade snabbt på klockan när jag fixat till mig, den var kvart över 4. Självklart så stod killarna och vänta på oss och vi åkte sedan raka vägen hem. Direkt när vi kom hem gick alla och la sig, vi var super trötta efter denna dagen och vi var tvungna att vila lite. Vi skulle ut sen igen på middag vid åtta hade vi bokat bord. Jag visste inte riktigt vart vi skulle Justin sa att vi skulle till "en helt vanlig restaurang med mat". Vågar jag tro på det??

Justins perspektiv:
När vi kom hem var jag super trött och alla gick och la sig, förutom jag. Jag hade inte hunnit det. Jag låtsades att sova men när jag sedan märkte att alla hade somnat så stack jag iväg. Jag var tvungen att fixa inför ikväll. Jag skulle få ha en egen liten middag med Sofie, toppen. Christian och Mathilda skulle ju också dit, men de skulle sitta några bord bort så vi skulle kunna få lite ensam tid, och det uppskattade jag verkligen.

Jag startade igång bilen och rullade sedan iväg mot restaurangen. Den låg ungefär 5 minuter här ifrån. När jag kom fram så var det svart i hela restaurangen, jag undrade vart Usher och dom var, det var ju dom skulle skulle hjälpa mig att fixa allt. Jag tar upp min mobil så att jag ska kunna se något och precis när jag får tag på den tänds det. Dom hade ställt en stod svart skärm framför bordet där vi satt så att jag skulle tro att det var kolsvart. När jag såg bordet och hur fint dom hade gjort blev jag så glad att jag inte visste hur jag uttryckte mig.

Nu var det iallafall gjort så jag bar mig av till affären där jag köpte en ask med chokladhjärtan i och gick sedan vidare till en smyckesaffär. Jag hade inte någon särskilt bra smak för halsband och sånt så jag kollade på några olika halsband sedan frågade jag vad hon som jobbade där tyckte. Det fick bli ett halsband med ett silverhjärta där det stod "My heart belongs to your". Jag hoppades att hon skulle gilla det, om inte så visste jag inte riktigt hur jag skulle göra..

Jag kollade på klockan, den var redan sju, bäst att skynda mig hem. När jag kom hem låg alla och sov, jag puttade lite lätt på Sofie så att hon skulle vakna.

- Sofie, vi ska vara på restaurangen om en timma så att du vet. sa jag försiktigt.
- ahmm.. sa hon trött.
- Kom igen nu sömntuta, nu får du vakna. Jag går ner till teven så att du vet. sa jag och pussade henne på kinden sedan gick jag neråt och satte på teven där jag kollade på MTV.

Sofies perspektiv:
Jag började fixa iordning mig lite extra, vi skulle som sagt på middag. Det fick bli en fin svart klänning som jag fått i julklapp och några snygga ringar som matchade och ett par söta klackskor. Jag var klar ungefär 10 i åtta och vi åkte till restaurangen direkt. När jag kom dit trodde jag inte mina ögon, det var hur fint som helst!

Jag gick in i restaurangen bredvid Justin, han höll lätt om min midja och allt kändes så bra. Dom hade gjort en slags "gång" på golvet som ledde från dörren till bordet där vi skulle sitta. Det var fina sten plattor gången bestod av och sedan längst sidorna så var det en massa rosenblad, det var verkligen vackert. Och på tal om bordet, det var hur fina bestik och möbler som helst, allting glänste. Det var även fina värmeljus runt om lite här och var som doftade super gott. Justin ledde mig till det vackra bordet och jag visste inte vad jag skulle säga.

- Varsegod att sätta dig ner min sköna. sa han och putta sedan ut stolen.
- Tack min prins sa jag och satte mig sedan ner. Vi satt där en stund och bara kolla in i varandras ögon, som vanligt, och hans var lika perfekta som vanligt.
- Justin, jag vet inte vad jag ska säga. Detta är så himla fint..
- Du..

---

Skitkass/bra? :) Kommentera, dåligt med det tycker jag !! :((

Fått en del förfrågningar både på denna och min gamla novellblogg om jag har twitter, ja visst har jag det. För er som är intresserade & vilja följa mig får gärna göra det (följer de flesta tbx) :)

Twitter: ttjocksmock

Glöm inte att kommentera i inlägget nedan (Episode 29) för att få fler episoder ;)

Kyssen var perfekt, det var vi två, dom enda på stranden kyssandes, mitt framför solnedgången. Helt plötsligt så märker jag att det blixtrar till överallt. Vi avslutar kyssen och kollar runt oss. Jävlar, en massa paparazzis !
- Kom, spring bara efter mig! viska Justin i mitt öra och vi börjar springa allt vi kunde. Paparazziserna gav sig inte och sprang efter, det var så sjukt jobbigt att springa där i den tjocka sanden.

---

När vi sedan fått av oss alla paparazzis kunde vi stanna och pusta ut. Jag kollade mig runt och hade nu ingen aning om vart vi var, vi var i någon konstig gränd, jag hade aldrig varit här förut.
- Justin, vet du vart vi är? Om jag ska vara helt ärlig så har jag ingen aning.
- Då är vi två sa Justin och började sedana att skratta så där gulligt som bara han kan.

Vi gick ett bra tag och tillslut kände jag igen mig, vi vad vid Broklyn Marient. Hur hade vi kommit hit? Hade vi verkligen sprungit så länge? Det var ju en halvtimmas gå tid hem.
- Eh Justin, vet du vart vi är nu? Jag vet...
- Nej, ingen aning. Känner inte igen mig alls, vart är vi?
- Broklyn Marient. Fråga mig inte hur vi lyckades komma hit men det tar 30 minuter att komma hem till mig här ifrån. sa jag och började sedan skratta.
- Jahopp, då är det väl bara till att börja gå.. sa Justin och började sedan gå höger.
- Justin?
- Ah?
- Det är fel håll.. sa jag och börja nu gapflabba.
- Eh, det visste jag väl. Skulle bara se ifall du verkligen visste vart vi skulle. sa han generat och började sedan även han att skratta. Vi gick där hand i hand, åter igen, och bara snackade. Det var skönt att ha tillbaka Justin. Efter att vi gått i lite mer än en halvtimma så var vi hemma, när vi kom in så kom alla springandes mot oss.
- Vart har ni varit? Vart har ni varit? Vi har varit jätte oroliga! Vart har ni varit? skrek alla i kör.
- Chilla, vi har bara varit och tagit en promenad, not a big deal.. sa Justin och började sedan gå upp mot övervåningen. Jag stod där och skratta, det var så kul att se allas miner, sedan sprang jag upp till Justin och dom andra (Christian och Mathilda alltså).

När vi kom in i sovrummet så sov dom redan, jag och Justin plockade fram en madrass och la oss sedan. Det var så mysigt att ligga där med Justin. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ligga så jag låg som ett bakvänt C med rumpan imot Justin. Helt plötsligt känner jag hur någon drar till sig mig och lägger sig så att han höller om mig. Jag gjorde inget annat än att le och vilken sekund som helst efter det så somna jag.

*Nästa dag*

Jag vaknade tidigt av att jag hörde ett duns där nere ifrån.
- Jävlar !! hörde jag någon säga.
Jag satte mig upp i sängen och kollade runt om i rummet, det var ingen där. Vart var dom egentligen? Jag gick ner för att kolla vad dom höll på med egentligen. När jag kom in till köket ser jag en stor picnik korg på bordet och Justin, Mathilda & Christian som flyger runt i rummet och fixar olika grejer som dom sedan lägger ner i korgen.

- Eh, godmorgon? vad är det ni gör egentligen? Vart ska ni? sa jag med en nyvaken och trött röst. De alla blev förstenade och kollade på mig sedan fortsatte dom med det dom höll på med.
- Hallå??
- Vadå vart ska ni? Vart ska vi heter det. sa Mathilda stolt.
- Okej, Vart ska "vi" då? sa jag trött.
- Vi ska till ett hemligt ställe som du inte får veta, gå nu upp och gör dig iordning, vi väntar på dig.. Jag gick sakta och nyvaket upp för trapporna för att byta om, när jag kommer upp kollar jag på klockan. Den var åtta, ÅTTA, var den bara åtta och dom var fullt vakna?? JAg trodde inte det jag såg...

Jag gjorde iallafall som dom sa och klädde på mig, sminka mig, borsta tänder, hår osv. sedan gick jag ner där de alla väntade på mig. När jag kom nergåendes gjorde alla vågen. "woaaah" sa dom i kör samtidigt som dom räckte upp sina armar som i en våg.
- Haha, så seg var jag faktiskt inte..
- Nänä, bara så att det har gått en timma.. sa Justin och alla började sedan skratta förutom jag.
- Det tar tid om man vill vara fin.. sa jag och gick sedan ut till garage uppfarten där bilen stod.
- Stå still så ska jag ta på dig den här! sa Justin och blinka sedan med ena ögat.
- Okej, vad ska ni nu göra för något creeapy?
- Det får du väl se sen. Kom igen nu, stå still och titta rakt fram. Jag tänkte att det var bäst att jag lyssna på han så han inte skulle göra något med mig så jag gjorde som han sa. Vi satt där i bilen i 40 minuter ungeför sedan var vi framme, undra vart vi var?

Justin höll mig i handen när jag gick imed att jag inte såg något och Mathilda var mitt stöd på andra sidan. Jag hade ingen aning om vart vi var, det ända jag förstår är att vi är någonstans där det finns vatten, det hör jag. Jag hör en massa plask omkring mig.

- Blunda nu Sofie för vi ska ta bort binden nu.
- Okej!
- Lova nu att du blundar, annars blire inte kul! sa Justin och dom andra två flinade lite. Jag gjorde som han sa och blundade och kände att bindeln nu var av.
- Vi säger till när du får titta......... Nuuuuu. Jag kollade och jag kunde inte tro mina ögon. Det varto en massa delfiner.
- Vi ska åka på dom idag, Mathilda sa att du alltid velat göra det. sa han glatt.
- åååh, gud så kul!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, detta hade jag velat göra ända sen jag var liten och nu kommer jag äntligen få göra det..

---

Bra/Dålig? Har typ inga idéer. Här var ett förslag att dom skulle hända något med delfiner, tack för förslaget!!:)

Kontakta mig: [email protected]
VAD TYCKER DU SKA HÄNDA I NÄSTA EPISODE?
Minst 20 kommentarer innan nästa kommer, allt hänger på er ;)

- Oj, blev lilla Christian chokad? sa hon och började sedan att skratta ännu mera.
- hahah, ohjaa! sa jag och började nu att skratta med.
- Vilka är här egentligen? sa Justin och Sofie i kör och vi började då att skratta ännu mera.
- Våra föräldrar! fick Mathilda fram imellan skratten. Vi satt där ett bra tag och bara skratta, så småningom kom föräldrarna in.
- Ojdå, här ses det ut att ha rolig! sa dom och dom flesta i rummet skrattade nu, även föräldrarna. Vad alla skratta åt var det ingen som förstod.

---

Sofies perspektiv:
Dagen rullade på och vi hade det super trevligt. Vi hade gjort massvis med knäck som vi skulle kunna knapra i oss, suttit fram ett stort fat med clementiner och massvis med annat gott. Vi "barn" var mest uppe på övervåningen och spela tv-spel, snacka och hade det allmänt trevligt medans man hörde en massa skratt från nedervåningen hela tiden där föräldrarna satt.

- Sofie? sa Justin lite försiktigt när han spelade.
- Ja? sa jag och kollade upp på honom med en frågande blick.
- Skulle du vilja gå ut en liten stund? Känns som att vi behöver snacka lite.. sa han och kollade sedan på mig.
- Visst! sa jag och vi reste oss upp sedan gick vi ut hand i hand. När man kom ut från rummet hörde man Mathilda och Christian "WOW, det är bara till och vänta och se vad som kommer hända" sa Christian och de började sedan skratta, även så vi.

- Vart ska vi gå? sa jag lite försiktigt och kolla sedan in i hans underbara ögon.
- Vi kanske kan gå till piren?
- Ja visst, jag har aldrig varit där förrut såhär på kvällkvisten.
- Då har du verkligen missat något riktigt fint, men jag är glad att jag är den som får visa dig det.

Vi gick där hand i hand längst gatan neråt piren. När vi kom ner trodde jag att jag drömde, det var verkligen fint. Vi gick längst ut på piren, vi stod där och bara höll om varandra. Det var så himla mysigt, det var skönt att äntligen vara tillbaka med Justin. Känna doften av hans nyduschade hår, av hans goda parfym och se in i hans perfekta ögon. Jag skojar inte, dom var verkligen perfekta!

Vi går sedan längst stranden. Det kändes som på filmer. Går där vid vattnet med skorna i ena handen och Justin i andra. Helt plötsligt börjar Justin springa längst stranden mot någon buske, när han sedan kommer dit tar han upp en svart gitarr och springer sedan ner till mig och börjar gå längst strandkanten. Han börjar spela och sjönga för mig.


"Today is gonna be the day that they're gonna throw it back to you By now you should've somehow realized what you gotta do I don't believe that anybody feels the way I do about you now.."

sedan forsatte han med...

" Backbeat the word was on the street that the fire in your heart is out I'm sure you've heard it all before but you never really had a doubt I don't believe that anybody feels the way I do about you now.."

"And all the roads we have to walk along are winding And all the lights that lead us there are blinding There are many things that I would like to say to you I don't know how..."

När vi gick där lägst strand kanten och han sjöng så kände jag hur tårarna börja rinna och jag kolla ner i sanden där mina tårar droppa ner, tillslut hade han sjungit klart låten ut.
- Sofie? sa han och tog två av sina fingrar på min haka och förde sedan mitt huvud uppåt. Nu stod vi där och såg in i varandras ögon, jag trodde jag skulle smälta vilken sekund som helst.
- Jag menar verkligen det jag sjung. sa han och kysste mig mjukt.

Kyssen var perfekt, det var vi två, dom enda på stranden kyssandes, mitt framför solnedgången. Helt plötsligt så märker jag att det blixtrar till överallt. Vi avslutar kyssen och kollar runt oss. Jävlar, en massa paparazzis !
- Kom, spring bara efter mig! viska Justin i mitt öra och vi börjar springa allt vi kunde. Paparazziserna gav sig inte och sprang efter, det var så sjukt jobbigt att springa där i den tjocka sanden.

---

Blev tyvärr bara en episode igår men jag hade inte tid :)
Idag blir det minst en till! Bra/dålig episode?
För att jag ska kunna fortsätta skriva så behöver jag fler idéer.

Btw: Kommentera gärna och säg vad ni tycker om den nya headern. Ful? Fin? Sådär? Bättre än förra? Sämre än förra? Sägsägsäg, jag vill veta vad ni tycker! :)

- Det är för ert bästa! Kom igen Sofie, jag vet att du vill inget annat än att fixa allt med Justin igen.. hörde jag Mathilda skrika tillbaka. Dom snacka lite till, jag kunde inte riktigt höra vad dom sa. Just i detta läget så kände jag faktiskt för ingeting mer än att ordna upp allt mellan mig och Sofie.

Jag hörde några fotsteg närma sig salen igen, men jag hörde inget snack. Jag blev kallsvett, hade Sofie stuckit så att bara Mathilda skulle komma in i salen eller kom Sofie också? Mitt hjärta klappade allt snabbare och snabbare, jag kollar bort mot dörren till salen. In kommer...

---

Många har blivit lite "sura" på Justin och jag vet att man lätt förknippar sånna här storys med verkligenheten, så här kommer en video som visar att Justin är underbar egentligen (A) btw: Följ inte den twittren, följ min istället: ttjocksmock ;)


Mathilda & Sofie. Åh, jag blev så himla glad, jag trodde jag skulle svimma av när som helst. Jag känner att jag får tårar i ögonen när jag kollar på Sofie, hon var hur vacker som helst. Hon stod där vi trösklen och vi bara kollar på varandra, hennes ögon glänser lika så mina. Jag springer fram till henne och vi kramar om varandra.. länge. Det var längesen jag var såhär glad.

- Åhhh, vad jag har saknat dig Sofie!
- Jag har saknat dig med!
- Lova, lova att aldrig göra så igen? Jag trodde fan mitt liv var över!
- Jag lovar om du lovar att aldrig säga så där igen. Jag trodde jag skulle dö vilken sekund som helst, det var som att få en kniv i bröstet. sa hon och kysste mig sedan, det var en såndär perfekt kyss.

- Eh jahopp, ska vi kanske ta & äta? sa Christian och både han och Mathilda kollade på oss med ett leende på läpparna.
- Eh, ja just det ja... harkla jag fram och vi gick sedan och satte oss.

Sofies perspektiv:
Äntligen, allt var som vanligt igen..
Så här glad har jag inte känt mig på länge, kunde jag verkligen såras så mycket av Justin då jag bara hade känt han drygt 2 veckor? Det var helt sjukt. Även så var jag lite puckad, att jag inte fattat att han skulle komma. Det var jag som hade dukat och det var inte till tre jag dukat utan till fyra.

- Sofie?
- Ja Justin? sa jag med ett leende på läpparna och kollade sedan in i hans vackra ögon.
- Jo, asså... harkla han fram sedan gick han ut ur rummet och hämta något, in kom han med en gitarr. - Detta är för dig, sa han och gjorde sedan en släng kyss och började spela. Jag hörde direkt vilken det var, det var Rudolf med röda mulen han spelade. Även så sjöng han med sin sexiga röst. Jag kunde inte göra annat än att le och skratta åt hur söt han var.

"Rudolph, the red-nosed reindeer had a very shiny nose. And if you ever saw him, you would even say it glows. All of the other reindeer used to laugh and call him names. They never let poor Rudolph join in any reindeer games."

Låten, om ni vill höra alltså :) Dock bara en liten liten snutt av den..

När han slutligen sjöngt klart gick jag kram och gav han en lång kyss, den var perfekt. Vi började sedan att hugga i och käka. Det var allt ifrån köttbullar, ägg, prinskorv, jansonsfrestelse, spenat, fisk osv.. Det fanns hur mycket som helst att välja på! Själv så var jag inte så förtjust i julmat, men Mathilda hade lyckats riktigt bra och jag åt sånt som jag vanligtvis inte brukade äta.

Justins perspektiv:
Första dagen på länge jag känt mig såhär glad och lycklig rättare sagt. Att inte behöva deppa mer och äntligen vara med Sofie igen var som att en önskan gått i uppfyllese. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna såhär för någon, men jag hade tydligen fel. Allt hade gått så fort. För 6 veckor sen träffa jag henne av en slump i skolkorridoren och nu sitter jag här med henne på jul, det är helt ofattbart.

Christians perspektiv:
Det plingade på dörren och jag sprang ut för att öppna, Mathilda satt på toan så hon kunde ju inte öppna. När jag öppnar så ser jag oväntat besök. Det var alla våra familjer, alltså min, Justins, Mathildas och Sofies. Jag kunde inte få fram något och stod där chokad.

- God jul ! sa de alla högt i kör.
- E-h-h, g-gg-od-d j-ju-u-l ! fick jag fram, nu stod jag där med en öppen mun som en gås. - Vad gör ni här egentligen? sa jag när choken gått bort lite.
- Vi tänkte bara överraska er! sa Sofies mamma och dom klev sedan in. När jag kommer in i matsalen sitter Mathilda där och skrattar, hon visste antagligen redan att dom skulle komma.
- Oj, blev lilla Christian chokad? sa hon och började sedan att skratta ännu mera.
- hahah, ohjaa! sa jag och började nu att skratta med.
- Vilka är här egentligen? sa Justin och Sofie i kör och vi började då att skratta ännu mera.
- Våra föräldrar! fick Mathilda fram imellan skratten. Vi satt där ett bra tag och bara skratta, så småningom kom föräldrarna in.
- Ojdå, här ses det ut att ha rolig! sa dom och dom flesta i rummet skrattade nu, även föräldrarna. Vad alla skratta åt var det ingen som förstod.

---

Bra/dålig episode? Känner mig rätt tom på idér, så ni får gärna ge mig idér om vad ni tycker ska hända här näst :P
Skicka idér via en kommentar eller mailen ;) (kontakt)mail: [email protected] 

Kommer förmodligen en till episode senare, beror på hur duktiga ni är på att kommentera ! ;)

- Det är redan fixat, jag har köpt en fin klänning som du kan ha. Kom igen, det handlar om en dag?
- Okej då. sa hon trött. Jag kände hur glädjen steg inom mig, yes! Det var imorgon det var julafton, och den dagen då hoppet fanns om att kunna fixa allt.
- Så bra. Men upp och hoppa nu Sofie, vi ska baka knäck och annat gott till imorgon!
- Neeej, jag trivs bra här..
- Det gör du inte alls, du mår piss! Kom igen nu, jag vill inte se några sura miner längre! sa jag och försökte låta lite glad. Förvånadsvis så steg hon faktiskt upp och gick ut mot köket. yes, planen hade än sålänge funkat, imorgon blir det en bra jul, hoppas jag på iallafall...

---

Sofies perspektiv:
Vi gick ut till köket där allt stod fram plockat. Vi skulle göra knäck och lite sånt smaskigt. Jag hade faktiskt riktigt kul, jag har inte känt såhär på länge.
- Tack Mathilda. sa jag och gav henne en blick menande att det var uppskattande.
- För vadå? sa hon och skrattade lite.
- För att du fått mig att tänka på annat en Justin, detta behövdes verkligen! sa jag och fortsatte sedan med bakeriet. När vi bakat klart så hade klockan blivit ganska mycket, den var kvart i åtta. Vi bestämde oss för att sätta på en rolig film. Efter filmen så somna både jag och Mathilda, vi var super trötta.

Nästa morgon vakna jag av att någon puttade på mig.
- Hallå? Sofie? Vakna.
- V-v-va-a-a? sa jag med en trött och nyvaken röst.
- Vakna, vi måste fixa i ordning dig nu.
- Vad är klockan egentligen? sa jag och satte mig upp i sängen.
- 8. Men kom igen, upp med dig nu! Du måste ta en dusch, förlåt om jag säger detta men du ser förfärlig ut och ditt hår är hur fett som helst.
- Jo tack, jag vet... sa jag och vi båda skrattade lite och jag gick sedan mot duschen. Det var verkligen skönt att ta en dusch, jag har inte duschat efter det med Justin hände. Ska jag vara ärlig så kommer jag inte  ihåg när jag senast duschade.

När jag var klar och kom till sovrummet höll M (Mathilda) på att fixa och dona. Hon var jätte vacker! Hon hade en vit klänning med en liten rosett på och hade gjort sitt hår och ansikte super fin. Söt var hon, super söt.
- Jag har lagt din klänning på sängen. Ta på dig den så kan jag fixa till ditt face & hår. sa hon vänligt. Jag gick mot sängen för att kolla på klänninge. Den var hur fin som helst, undra hur mycket denna inte kostade egentligen? Den var alldeles för fin.
- M, jag vet inte om jag kan bära denna. Den är alldeles för fin, och påtal om hur mycket den borde kosta.
- Tänk inte på det, inget är för fint för dig och skit i hur mycket den kosta. Det är som en julklapp till dig.
- Okej då.. sa jag och drog på mig klänningen. Jag passade verkligen bra i den.

Justins perspektiv:
Det var tidigt och solen sken in genom persienerna. Jag kollade på klockan, den var bara 9.
- Dags att vakna din lilla sömntuta! Dags att göra dig fräsch. sa C (Christian) glatt och drog sedan av mig täcket.
- Ey, vad gör du? Det är ju svin kallt!
- Kom igen nu, sluta vara en sån mes. Idag är det jul, in i duschen med dig!
- Låt mig bara vara, jag har ingen lust att fira jul.. Jag kom att tänka på Sofie, på hur perfekt hon var.
- ge dig, idag är det en dag då man ska vara glad, in i duschen med dig nu!

Jag gick med långsamma tunga steg in i duschen. När jag ställde mig i duschen och satte på det heta vattnet som skölde min kropp så njöt jag. Det var så himla skönt, jag hade inte duschat under de två senaste veckorna. När jag kom ut ur duschen torka jag mig, blåste håret och tog på mig de nya kläderna som C hade köpt. Jag kollade mig snabbt i spegeln och gjorde min hairflip, jag kände mig både fräsch och snygg.

Klockan var nästan 12 och vi åkte iväg mot Mathildas hus. När vi kom fram parkerade jag bilen på uppfarten och knackade sedan på. Efter en kortkort stund kommer någon och öppnar, det var Mathilda.
- Hej! Så kul att ni kunde komma! Jag har gjort i ordning i matsalen, så ni kan gå dit. sa hon vänligt. Vi tog av oss våra ytterkläder och gick in till matsalen.

- Mathilda, är det Christian som kommit? hörde jag någon ropa, sedan hörde jag fotsteg närma sig rummet. Jag kollar bort mot dörren och in kommer.... Sofie. Jag kunde inte tro mina ögon, vad gjorde hon här? Var inte hon i Sverige. Jag kollade först på Christian och sedan på Mathilda, de båda kollade på varandra sedan på oss.
- Asså, ni måste ta och reda ut detta... sa Mathilda och kollade sedan på oss båda, mig och Sofie alltså. Sofie gick ut ur rummet och Mathilda sprang efter.

Jag satt där chokad, hon såg fantastisk ut. Det sved att se henne, hon var helt underbar. Jag hörde Mathilda och Sofie ifrån hallen.
- Hur fan kunde du? hörde jag Sofie skrika.
- Det är för ert bästa! Kom igen Sofie, jag vet att du vill inget annat än att fixa allt med Justin igen.. hörde jag Mathilda skrika tillbaka. Dom snacka lite till, jag kunde inte riktigt höra vad dom sa. Just i detta läget så kände jag faktiskt för ingeting mer än att ordna upp allt mellan mig och Sofie.

Jag hörde några fotsteg närma sig salen igen, men jag hörde inget snack. Jag blev kallsvett, hade Sofie stuckit så att bara Mathilda skulle komma in i salen eller kom Sofie också? Mitt hjärta klappade allt snabbare och snabbare, jag kollar bort mot dörren till salen. In kommer...

---

Bra/sugig episode? Vad tycker DU ska hända här näst? :)

Nu har ni chansen att fråga frågor om både mig & bloggen, vad som helst ! ;)
Gör det via en kommentar eller via min mail. :) ([email protected])

- Ja, det är ju trots allt jul om en dag.. Vi kan fixa fina kläder dom kan ha på sig och sedan kan vi säga att vi ska fira en "mini jul" hos mig kanske? Vi behöver ju inte nämna att båda ska komma.. Eller?
- Jo, det funkar nog. Men, vad sägs som att dra redan nu och hitta något snyggt?
- Bra ide. sa jag och vi gick sedan ut från fiket hand i hand bort mot gallerian.

Vi gick där en bra stund och tillslut hittade vi de perfekta kläderna till både Justin & Mathilda. Nu återstod det bara att försöka få med de båda på att fira jul, undra hur det skulle gå...

---

Christians perspektiv:
Nu kom det stora testet, att försöka få med Justin imorgon. Detta kommer att bli svårt, riktigt svårt...

- Hey, hur är det med dig Justin? sa jag vänligt. Han bara fortsatte ligga & kolla upp i taket. - Okej Justin, nu får du ta och börja snacka. Du kan inte hålla på såhär i evigheter...
- Kan jag inte? klämde han ur sig. Jag blev chokad, det var det första han sagt sen kvällen då allt hände.
- Nej.. Det är jul imorgon, det är då man ska vara glad och umgås med sina nära och kära.
- Då funkar det inte..
- varför inte?
- Jag har bara nära, inga kära.. Min kära svek mig..
- Justin, ryck upp dig. Förlåt, jag kanske inte borde säga detta men... om du inte fattar det så är detta exakt det du gjorde mot Sofie, hon förlät dig men du gjorde raka motsattsen, du sa att du aldrig ville se henne igen. Seriöst, var det moget gjort? Du ska bara veta hur dåligt hon mår, hon mår minst lika dåligt som dig..
- Det tvivlar jag på att hon gör..
- Det får du gärna göra, men kom igen nu. Det kan inte hålla på såhär i evigheter. Du kan inte ligga här och kolla upp i taket dagarna ut & in.
- FATTAR INTE DU ATT JAG VERKLIGEN HADE FÅTT KÄNSLOR FÖR HENNE? HON SVEK MIG! skrek han högt och tårarna forsa ner längst hans kind.
- Justin, jag förstår det, men vad tror du inte att hon hade? Har du någon aning om du sviken hon kände sig när du vänstra med Johanna? Det är exakt samma sak. Hon förlät dig, tänk lite! Du kanske borde göra det samma...
- Det spelar ändå inge roll nu... Låt mig va. sa jag och vände ryggen mot mig.
- Justin, ge dig. Imorgon är det jul och du ska vara med och fira, punkt slut. Jag har fixat kläder och allt.
- Jag ska inte träffa Sofie mer..
- Det är bara du, jag och Mathilda, Sofie har åkt till Sverige, kom igen? Du kan inte ligga här och röttna, ryck upp dig ! sa jag och började sedan gå ut ifrån rummet. Precis när jag tänkte ta tag i handtaget och öppna hörde jag ljud bakom ifrån mig.
- VÄNTA! skrek Justin. Jag vet att det inte är ditt fel och jag borde inte va så tyken mot dig, förlåt, men du anar inte hur ont det gör och hur dålig jag känner mig.
- Kom och fira jul med oss så lovar jag att det ska bli bättre. sa jag och gick sedan ut ur rummet.

Mathildas perspektiv:
Christian ringde precis och sa att han lyckats få med Justin imorgon, nu återstod Sofie.. Kommer jag lyckas? Jag gick ner till vardagsrummet där Sofie låg, hon såg förfärlig ut.

- Sofie? sa jag försiktigt.
- Jag vill inte snacka med någon..
- Du behöver inte snacka, bara lyssna... Jo, asså. Det är jul imorgon, det är den dag då man ska umgås med sina nära och kära. Jag kan inte låta dig ligga här och röttna. Christian kommer över imorgon så firar vi en "mini jul" bara vi tre.
- Nej tack, jag står över...
- Sofie, någon gång måste du komma ut ur din lilla bubbla, du kan inte sörja Justin förevigt. Någon dag kommer han att förlåta dig och förstå att han gjort samma fel, jag lovar. Lita på mig.. sa jag och kolla osäkert på henne.
- Men jag har inget att ha på mig..
- Det är redan fixat, jag har köpt en fin klänning som du kan ha. Kom igen, det handlar om en dag?
- Okej då. sa hon trött. Jag kände hur glädjen steg inom mig, yes! Det var imorgon det var julafton, och den dagen då hoppet fanns om att kunna fixa allt.
- Så bra. Men upp och hoppa nu Sofie, vi ska baka knäck och annat gott till imorgon!
- Neeej, jag trivs bra här..
- Det gör du inte alls, du mår piss! Kom igen nu, jag vill inte se några sura miner längre! sa jag och försökte låta lite glad. Förvånadsvis så steg hon faktiskt upp och gick ut mot köket. yes, planen hade än sålänge funkat, imorgon blir det en bra jul, hoppas jag på iallafall...

---

Bra/dålig episode? Vad tror ni om julen? Kommer den blir perfekt att allt löser sig eller kommer den att bli kaos? Det återstå att se... Släng iväg en kommentar med vad ni tror ;)

Kontakta mig: [email protected]
du kan göra allt ifrån att ge mig tips på musik, bilder eller annat. Även så kan du skicka fanbild/fanbilder om du vill, hehe (a)

Kommer en till idag, lovar, så håll ut ! ;) (säger dock inte när, håll utkik)

---

En ändring - alla läs så att ni förstår !
Jo, imed att det är jul nu och så tycker jag det passar bättre med att storyn ligger runt denna tiden. Så storyn är flyttad till 1:a december (det var ju september i storyn, höhö). Remember, allt är som vanligt. Dom har känt varandra i två veckor ungefär osv.. Hoppas ni förstår, om inte? Fråga! 

För dom som frågat om låten från förra inlägget så heter den Free fallin' och är gjord av John Mayer.

---

(Christians perspektiv)
Jag låg över hos Justin inatt, han var helt förkrossad. Jag tror nog aldrig någonsin jag sett Justin sånhär, han var verkligen sårad, allt hade verkligen hänt. Jag försökte att snacka om det lite och att han kanske skulle förlåta Sofie, det var ju trots allt det han gjort mot henne, men han ville inte. Allt som hade med Sofie inblandat sa han bara att han inte ville höra.

Jag försökte berätta för Justin att det var en plan hon hade gjort för hämnd, men han trodde inte på det jag sa. Det var verkligen svårt att få han att lyssna på en i detta läget. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag kände mig så... så... hjälplös...

---

 

Dagarna rullade på och det var nu en dag kvar till julafton. Detta var nog dom mest sjukaste veckorna i världshistorien. Jag hade aldrig sett varken Justin eller Sofie såhär sårade. Båda två låg hemma dagarna långa. Justin hade inte sagt ett endaste ord sen kvällen då det hände. Sofie har knappt snackat heller, hon har bara sagt lite nu dom senaste tre dagarna. Undra, hur länge kommer det vara såhär egentligen? Nån gång så måste det ju fixa sig, annars kommer vi leva i en deprimerad värld.

Det kanske låter konstigt, men även jag och Mathilda mår väldigt dåligt. Inget har hänt just oss, men att se sina nära vänner så här sårade svider. Jag har försökt snacka med både Justin och Sofie, men dom bara ligger i sängen helt tysta och kollar upp i taket. Det är som att dom lever i en egen liten bubbla, detta måste fixas! Det kan inte vara såhär länge till, det funkar inte..

Mathildas perspektiv:
Dom mest sjukaste veckorna är här, det går inte att beskriva. Det är som att någon dött eller som att jorden gått under, jag tror inte jag fixar detta så mycket längre till. Jag och Christian måste få allt att funka igen, det  kommer inte sluta bra annars. Jag ska möta Christian vid ett litet fik om 10 minuter, vi måste försöka fixa allt mellan Justin och Sofie..

Jag klädde på mig och åkte sedan iväg till fiket, Christian var redan där. Det kändes så härligt att se han, det gjorde mig lättad. Det var han som gjorde att jag klarade av allt. När jag kom in på fiket till bordet där Christian satt kramade vi länge om varandra. Vi hade nu inte setts på 4 dagar, han hade ju varto hos Justin och jag har varit vid Sofie.

- Nå, hur ska vi fixa allt? Det måste ju fixas, vi kan inte ha en sån här deprimerad jul, det funkar inte.. sa jag och kollade sedan på Christian med en liten ledsen min men samtidigt glad. Jag var ledsen för allt, men att se Christian gjorde mig glad och varm i hela kroppen.
- På något sätt måste vi få dom att snacka..
- Det kommer aldrig att funka, om vi säger att de måste träffas och reda ut allt så kommer båda att backa undan.
- Vem har sagt något om att berätta det för dom? sa Christian och kollade sedan på mig med en filurig blick.
- Det har du rätt i..
- Yeah, men frågan är hur vi ska få dom att träffa varandra?
- Ja, det är ju trots allt jul om en dag.. Vi kan fixa fina kläder dom kan ha på sig och sedan kan vi säga att vi ska fira en "mini jul" hos mig kanske? Vi behöver ju inte nämna att båda ska komma.. Eller?
- Jo, det funkar nog. Men, vad sägs som att dra redan nu och hitta något snyggt?
- Bra ide. sa jag och vi gick sedan ut från fiket hand i hand bort mot gallerian.

Vi gick där en bra stund och tillslut hittade vi de perfekta kläderna till både Justin & Sofie. Nu återstod det bara att försöka få med de båda på att fira jul, undra hur det skulle gå...

---

Bra/dålig episode? Kort kort, iknow. Men tycker att det skulle va ett litet "stopp" där. Kommer en till episode senare, tro mig ;)

Kontakt mail: [email protected]
Hit kan ni ge mig tips, eller olika slags förslag.
Jag vill ha allt mellan låtar ni tycker är passande till en novell, bilder, vad ni tycker om min novell hittills & vad ni tycker ska hända. Ja, ni kan som sagt maila om vad som helst :) Hoppas det är många som vågar och som tar sig tiden till att skicka ett mail, kyss:)

Om man känner för det får man gärna skicka "fan bild" (a)

- Justin, snälla. Stanna! Vi kan snacka om det, snälla? Du kan inte bara sticka nu. Stanna! Justin stannade bilen och rullade ner rutan.
- Sofie, jag vill aldrig ha något att göra med dig igen. Jag vill aldrig se dig igen, det gör för ont. Fattar du? Hejdå, ha ett bra liv. sa han och rulla upp rutan sedan starta han bilen och åkte iväg.

Där stod jag mitt på gatan som ett fån ute i regnet med tårar som forsar ner längst min kind. Jag började att gå hemåt, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade aldrig känt mig såhär tom & ensam förrut, var detta slutet?

---

Underbar låt att lyssna på medans man läser :)

Johannas perspektiv:
Jag var hemma och myste med Christian framför teven, rätt som det var så plinga det på dörren. Jag gick för att öppna, det verkade vara någon, personen vid andra sidan av dörren bankade som en galning. När jag sedan öppnar dörren ser jag Sofie stå där i regnet, hon verkade helt förstörd.

- Sofie? Vad har hänt?
- Kan jag få sova här i natt?
- Det är väl klart att du får, men vad har hänt? sa jag oroande, jag visste inte vad jag skulle göra.
- Det är inget särskilt... sa hon och började nu att gråta ännu mer. Vi gick in till vardagsrummet där Christian satt. När vi kom in så verkade han lika orolig och chokad som jag var.
- Vad har hänt Sofie?
- Det är inget... sa hon och tårkade sedan bort några tårar. Det var definitivt något, hennes ögon var uppsvulna och röda, hon verkar ha gråtit ett tag.
- Vadå det är inget? Man ser ju på dig att det är något. sa Christian vänligt.
- Nej det är inget...
- Snälla, kan du inte berätta? sa jag så vänligt jag kunde och drog in henne i min famn.
- j-j-j-ju-s-s-t-t-t-i-i-n....
- Justin? Vad är det med Justin? sa jag och kollade oroande på henne.
- Han vill aldrig se mig igen...
- skojar du med mig eller? sa Christian och skratta till. Jag slog till han lite lätt på armen och han slutade att skratta. Men det är väl klart att han vill se dig, han snackar om dig hela tiden. sa Christian och kollade sedan på Sofie med en blick som 'fattar du inte det eller?'.
- Det är just det som är grejen..
- Vadå? att han gillar dig för mycket? Asså Sofie, jag fattar ingenting? sa jag, jag var helt förvirrad.
-Jag ville bara ge igen ju..
- Ge igen? Vad är det du snackar om Sofie? Berätta.
- Ja, asså Justin vänstrade med Johanna och jag ville bara ge lite hämnd så att han skulle få känna hur det kändes... sa hon och brast nu ut i ännu mera tårar.
- Oh no, vad har du nu gjort? sa jag och kollade sedan oroande på Christian, även så kollade han oroande.
- Jag låtsades att jag hade råkat dubbelbokat en dejt och dissade Justin för en annan, sedan kysste jag han så att Justin skulle se, det var en plan på hämnd...
- Men Sofie.. hur kunde du? Du ska bara veta hur mycket Justin gillar dig, du är allt han snackar om. sa Christian och hans ögon började bli glansiga.
- Jag skulle ju bara göra det han gjort mot mig. Jag ville att han också skulle få känna hur det kändes..
- Men Sofie, förstår du inte hur mycket du sårat han? Du måste fixa detta..
- Det går inte, det är ju det som är grejen!
- Det är klart det går, han kommer förlåta dig, jag lovar...
- Va inte så säker på det. Han sa att han aldrig skulle vilja träffa mig igen..

Vi satt där en lång stund och försökte trösta Sofie. Det blev sent och vi gick upp för att lägga oss. Vi hade fixat en extra madrass som Sofie kunde ligga på. Vi hade inte fixat något åt Christian, han var tvungen att sticka iväg och se hur det var med Justin. Jag låg där en bra stund och kollade upp i taket samtidigt som mina tankar for omkring i huvudet på mig. Efter någon timma så tror jag att jag somna för när jag sedan vakna igen sken solen där ute och det var en ny dag.

Christians perspektiv:
Jag låg över hos Justin inatt, han var helt förkrossad. Jag tror nog aldrig någonsin jag sett Justin sånhär, han var verkligen sårad, allt hade verkligen hänt. Jag försökte att snacka om det lite och att han kanske skulle förlåta Sofie, det var ju trots allt det han gjort mot henne, men han ville inte. Allt som hade med Sofie inblandat sa han bara att han inte ville höra.

Jag försökte berätta för Justin att det var en plan hon hade gjort för hämnd, men han trodde inte på det jag sa. Det var verkligen svårt att få han att lyssna på en i detta läget. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag kände mig så... så... hjälplös...

---

Bra/dålig episode?
Är just nu fett pepp på att skriva men jag kommer inte på något. Ju fler idér ni kommer med ju fler och snabbare episoder blir det!!

Kontakt mail: [email protected]

Hit kan ni ge mig tips, eller olika slags förslag.
Jag vill ha allt mellan låtar ni tycker är passande till en novell, bilder, vad ni tycker om min novell hittills & vad ni tycker ska hända. Ja, ni kan som sagt maila om vad som helst :) Hoppas det är många som vågar och som tar sig tiden till att skicka ett mail, kyss:)

Sofies perspektiv:
Fanfanfan! Vad har jag gjort? Jag ångrade genast allt. Det Justin gjort mot mig var inte okej, men att ge tillbaka? Jag känner en sån fruktansvärd skuldhet till han. Jag visste inte att han skulle bli så sårad. När han gick där ut från cafét, det gjorde ont i hela mig. Jag klarade inte av att titta på honom. Han stod där, på andra sidan av fönstret och kollade på oss. Han ögon var röda och uppsvulna, vad hade jag nu ställt till med?

---

Jag klarade inte längre av att vara på cafét med Chris, jag sprang genast ut till Justin. När jag kom till fönstret där han stått så var han inte där, jag kollade mig runt om och en bit bort såg jag han springa. Jag sprang så fort jag kunde, jag sprang så fort att jag till och med sprang ikapp honom. Jag grabb tag i hans arm men han slet sig ur den.

- VAD FAN ÄR DET DU VILL MIG EGENTLIGEN? skrek Justin hysteriskt och sedan flödde tårarna i floder på honom. Gud, vad hade jag ställt till med? Han verkade helt förkrossad.
- Justin snälla, lyssna på mig!... asså... fortsatte jag sedan.
- ASSÅ VADÅ? FATTAR DU INTE ATT JAG HADE KÄNSLOR FÖR DIG? skrek han hysteriskt ännu en gång och han hade verkligen brast ut i gråt.
- Det var inte mening att det skulle bli såhär..
- Bli hurdå? Att jag skulle komma på dig med en annan?
- Justin, du förstår inte!
- Jo, jag förstår precis.
- Nej, det är det du inte gör! Jag är inte tillsammans med Chris, han är en nära vän sen barndomen och han hjälpte mig med en sak bara.
- Hjälpte dig med vadå? Det var inte så det såg ut..
- Asså okej, jag ska berätta.. Detta var exakt den grej du gjorde mot mig för ungefär 1 vecka sen, jag ville ge igen. Fattar du inte de? Fattar du inte hur sårad jag har känt mig enda sen dess? Hur sviken jag känt mig?
- Seriöst, jag tror inte på den skiten du säger. Visst, det var inget bra gjort av mig, det var puckat, men det är inget jag kan göra något åt nu. Jag tror inte på din skit, du har säkert skrapat ihop denna snabba story för att ha någon bort förklaring. Den funkar inte på mig. sa Justin och började sedan springa det fortaste han kunde runt hörnet.

Jag sprang efter men denna gången hann jag inte ikapp, han var snabb, riktigt snabb. Han sprang nu det fortaste han kunde, jag hade ingen chans att hinna ifatt han. När han kom till gatans ände hoppa han in i sin bil och började rulla iväg. Detta kunde inte betyda slutet, eller? Jag sprang efter bilen och banka på rutan.

- Justin, snälla. Stanna! Vi kan snacka om det, snälla? Du kan inte bara sticka nu. Stanna! Justin stannade bilen och rullade ner rutan.
- Sofie, jag vill aldrig ha något att göra med dig igen. Jag vill aldrig se dig igen, det gör för ont. Fattar du? Hejdå, ha ett bra liv. sa han och rulla upp rutan sedan starta han bilen och åkte iväg.

Där stod jag mitt på gatan som ett fån ute i regnet med tårar som forsar ner längst min kind. Jag började att gå hemåt, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade aldrig känt mig såhär tom & ensam förrut, var detta slutet?

---

Kort episode men ska byta om och sedan fara iväg på handbollsträning, men detta är bättre än inge alls va? (a) :)
Bra/dålig? Kommentera.

- Jo, det här med min plan du vet..?
- Ah?
- Jo, vi träffs klockan tjugo i åtta ikväll på , Justin ska komma klockan åtta, okej?
- Det blir toppen!
- Bra, men vi ses väl då...
- Yes, chao! *klick*

Nu var allt fixat i minsta detalj, det enda som återstod var att fixa mig och lite så, men det behövde jag inte tänka på riktigt än. Eller.. jo. Bättre att vara klar för tidigt än försent tänkte jag och hoppa in i duschen.

---

Klockan var nu tio i åtta och jag var klar i minsta detalj, från topp till tå. Jag drog på mig en snygg matchande jacka och gick sedan och satte mig i min bil som stod på garage uppfarten. Jag började sedan att rulla bort mot Flúrena pagid. Det tog bara fem minuter tills jag var framme, jag pakerade en kvarter bort. När jag sedan kommer till cafét så är inte Sofie där. Jag går in för att se om hon är där. Jag kollar runt på cafét, jag ser henne sitta där. Hon sitter inte där själv, hon sitter där med.... m-m-e-d-d någon annan kille och skrattade som bara den..

Vad var detta egentligen?

Sofies perspektiv:
Justin hade nu kommit in i cafét och jag tror att han sett mig sitta där när jag fejk skratta och flörta med Christian.
- Okej chris, Justin är här nu, vi gör det på 3, okej? sa jag tyst så att Justin inte skulle höra.
- Okej, på 3 då.. 1,2,3..

Justins perspektiv:
Jag kunde inte tro mina ögon! Där, rakt framför mina ögon sitter Sofie och kysser någon annan, det kunde inte vara sant! Jag visste inte vad jag skulle göra, jag började svättas som en gris, vad ska jag ta mig till? Jag bestämde mig för att gå fram till bordet där dom satt.

- Eh, hej Justin, vad gör du här?
- Vi skulle på dejt.. men du verkar vara upptagen? sa jag och kände vilken stor klump jag hade i halsen, detta var nog den värsta dagen i mitt liv.
- Eh oj, förlåt. Jag har nog råkat dubbelboka, sorry. Men, vi ses ju imorgon, eller? Hejdå Justin. sa hon vänligt och vände sig sedan om och började snacka med den dära killen igen. Vem var han egentligen? Jag hade en sån lust att bara smälla till han hårt på käften, men det var ju inte hans fel. Han hade väl inge aning om att hon skulle på dejt med mig, eller?

Sofies perspektiv:
Fanfanfan! Vad har jag gjort? Jag ångrade genast allt. Det Justin gjort mot mig var inte okej, men att ge tillbaka? Jag känner en sån fruktansvärd skuldhet till han. Jag visste inte att han skulle bli så sårad. När han gick där ut från cafét, det gjorde ont i hela mig. Jag klarade inte av att titta på honom. Han stod där, på andra sidan av fönstret och kollade på oss. Han ögon var röda och uppsvulna, vad hade jag nu ställt till med?

---

Bra/Dålig? Vad tycker du ska hända ? :)

Vill ha minst 20 kommentarer innan en ny episode kommer ;) (Och nej, det borde egentligen inte vara så svårt att få imed att jag har mycket fler än 20 besökare/dag...)

- Redo för att beställa?
- Yes, vi tar två struvor, två vaniljhjärtan och två koppas varmchoklad.
- Okej, något mer?
- Nej, det var bra så. Eller vill du ha något annat Sofie?
- Nej, det blir bra så. sa hon vänligt och servetrisen gick iväg.

---

Sofies perspektiv:
Vi satt där en stund och bara pratade, det var faktiskt ganska trevligt. Vid halv åtta var jag tvungen att gå iallafall, jag skulle iväg på träning. Det var handbollen som startat igen nu efter sommaren, sjukt härligt att vara igång igen!

Jag åkte snabbt hem för att byta om till träningskläder sedan for jag iväg mot handbollen. Det var super roligt att få se alla lagkamrater igen, och på tal om att se vår tränare, super skoj! Ja, nu kanske det lät lite konstig... super skoj att träffa sin tränare? Min tränare var som ett syskon till mig och var hur go och snäll som helst. Visst låter det konstigt? Tänkte jag för mig själv..

8 dagar senare..

Det var nu 9 dagar sen grejen med Justin hände, dagen då jag fick reda på att han hade vänstrat. Jag bestämde mig för att det var idag som jag skulle slå "bomben", alltså avsluta hela planen. Under veckan har jag varit med Justin nästan hela tiden, förrutom när jag tränat eller att det inte gått av något själ. Egentligen ville jag inte avsluta denna planen, jag hade börjat få känslor för Justin. Han var verkligen en toppen kille, han var amazing. Men, jag klarade inte av att ha tanken att jag förlät han på en sekund efter det han gjort, jag var tvungen att slutföra planen.

Jag hade frågat en nära vän som hetter Christian om han kunde hjälpa mig med detta, självklart så ställde han upp. Jag ringde Justin, det var tänkt att jag skulle komma med ursäkt att jag hade "dubbelbokat".

Justins perspektiv:
Det enda jag tänkte på var Sofie, hon var fantastisk.. tänkte jag för mig själv.

*RING RANG RONG RING*
Det ringde på min mobil, jag sprang upp för att kolla vem det var. Jag kollade snabbt på displayen, det var Sofie, jag svarade genast.

- Hallå, det är Justin. sa jag glatt.
- Hej Justin, det är Sofie. sa hon med en glad och härlig röst.
- Ja, jag hör det. Vad var det du ville?
- Jo, jag tänkte om vi kanske kunde gå på vår första "riktiga" dejt idag? sa hon, nu lät hon ännu gladare.
- Ja, visst! sa jag och sken upp som en solstråle.
- Vad bra, jag tänkte att vi kanske kunde gå till någon fin restaurang?
- Ja, vilken? sa jag samtidigt som jag var helt uppspelt.
- Flúrena pagid?
- Ja, den är ju super fin, värsta romantisk och så.. Det blir toppen!
- Vad bra?
- Men tid?
- När kan du? sa hon glatt.
- Blir åtta bra? sa jag med en spänd röst.
- Perfekt!
- Så bra, då ses vi då.
- Yes, hejdå. *klick* Hon lade på.

Jag tror nog jag aldrig känt mig så här lycklig, tänk... jag ska på en första äkta dejt med Sofie, amazing!
Jag kollade snabbt på klockan, den var halv 6, bäst att redan börja fixa mig! Tänkte jag och sprang genast upp där jag slängde av mig kläderna och stack in i duschen. Jag stod där i nästan 30 minuter för det var så himla skönt, men jag började se ut som ett russin så jag gick ut och satte mig vid teven en kort stund.

Sofies perspektiv:
Yes, nu var allt fixat med Justin iallafall! Nu återstod det bara till att ringa Christian.
*RING RANG RONG RING*

- Hallå? sa en ganska svag röst.
- Hej, det är Sofie! sa jag så glatt som jag kunde.
- Ja, hej Sofie! hörde jag Christian säga i andra änden av luren, nu hördes han lite bättre.
- Jo, det här med min plan du vet..?
- Ah?
- Jo, vi träffs klockan tjugo i åtta ikväll på Flúrena pagid, Justin ska komma klockan åtta, okej?
- Det blir toppen!
- Bra, men vi ses väl då...
- Yes, chao! *klick*

Nu var allt fixat i minsta detalj, det enda som återstod var att fixa mig och lite så, men det behövde jag inte tänka på riktigt än. Eller.. jo. Bättre att vara klar för tidigt än försent tänkte jag och hoppa in i duschen.

---

Nu äntligen så har jag gjort 20 episoder på denna bloggen och mer kommer det att bli, right? Vi firar 20stycks episoder genom att alla kommenterar ;)

Som ni ser så varto det ny header också, ful/fin ? Snälla kommentera.

(Sofies perspektiv)
- eh, just det... sa han och blev generad. Men, får jag bjuda dig på en fika eller?
- Det får du väl.. sa jag och försökte låta lite som att jag inte brydde mig särskilt mycket.
- Vi säger klockan 6 då, blir det bra? sa han nervöst, han skakade.
- Det kan vi väl säga.. sa jag samtidigt som jag vände mig om och började sedan att gå hemåt.
- Vi ses ikväll då! ropade han efter mig, med en darrig röst.

Planen gick galant! Allt hade funkat som det skulle hittills. Planen var den att låtsas som att jag förlåtit honom, men om någon vecka så skulle hämden komma. Jag skulle vänstra med någon annan, precis så som han hade gjort mot mig.

---

När jag traskade hem stannade jag till vid kiosken och köpte mig ett tuggummi paket, jag var så himla sugen! Det fick bli jordgubbssmak.
- Hej, jag vill ha dessa tack.
- Okej, det blir 12 kronor sa den vänliga kiosktanten. Hon var tjock och hade ganska långt grått hår.
- Här. sa jag vänligt.
- Tack så mycket. 8 kronor tillbaka.
- Tack! Hejdå.
- Hejdå, ha en fin dag tjejen. sa hon vänligt.
- Tack, det samma, hejdå! sa jag och gick sedan hemåt. När jag var hemma så var det ingen annan där. Mamma och pappa var på jobbet och Amanda (Sofies syster) var antagligen hos någon kompis.

Jag hade inget särskilt att göra, jag hade inget plugg eller något annat särskilt. Jag gjorde en smörgås, gick upp på mitt rum och hämta laptopen och satte mig sedan nere vid teven med laptopen i knät. Jag kikade runt på några olika skvallersajter men det fanns inte så mycket roligt. Jag gick sedan in och kollade några Justin Bieber bloggar. Jag var ju tvungen att kolla upp en del om Justin för att kunna sedan träffa hans umma punkt.

Justins perspektiv:
Jag var hel spänd inför kvällen, det var nu jag hade chansen. Jag ville göra det till något extra, till något speciellt, men inte för speciellt. Hon skulle säkert bara tycka att jag skulle vara konstig isåfall. Jag gick här hemma runt i hela huset, hela dagen. Jag kunde inte sitta still. Allt jag tänkte på var Sofie, jag fick fjärilar i magen så fort hon ens kom upp i tankarna eller någon sa hennes namn.

Jag bestämde mig för att göra mig lite extra snygg och fräsch till ikväll. Jag gick in i duschen och tog en varm dusch och gjorde mig ren. Sedan satte jag på mig fräscha nya kläder. Klockan rullade på och den var nu kvart i sex, bäst att jag åker nu trots att det tar endast 5 minuter med bil. Bättre tidig än aldrig, right?

När jag kom dit såg jag att hon redan satt där vid ett bord, alltså så var hon också tidig. Jag kunde inte dra mina ögon ifrån henne, hon såg fantastisk ut. Hon hade en svart kort klänning som passade henne perfekt. Hon var hur söt som helst, hon var svår att motstå.
- Hej! sa jag lite så där nervöst som jag kan bli ibland.
- Hej Justin! sa hon glatt. Jag hoppas detta bordet blev okej? Jag satte mig för det skulle blivit så kallt att vänta ute, det gjorde inget hoppas jag? sa hon och gjorde sedan ett vackert leende, jag trodde jag skulle smälta. Jag stod där och bara drömde mig bort?
- Justin ?? sa hon och kollade frågande på mig.
- Eh oj, förlåt. Ja, vad var det du sa?
- Äsch, skit i. Ska vi beställa eller?
- Yeees! sa jag och kallade hit en servetris. Vanligt vis brukar det ju inte komma servetriser direkt på ett café, men detta var ett "fin" café så här var det nästan som en restaurang fast med fika istället för mat. Dom räckte oss varsin "meny" och jag började redan att kolla i den. Jag kollade upp på Sofie några gånger och hon hade ens inte öppnat sin "meny bok".

- Vad är det Sofie? Är det något som är fel? sa jag och kollade försöktigt på henne.
- Nej nej, men jag har varit här några gånger förrut så jag vet vad jag ska ta.
- Jaha, okej.
- Vad ska du ta då Justin?
- Jag vet inte riktigt, funderar på en kanelbulle och varmchoklad, dudå?
- Jag ska ta ett vaniljhjärta, en struva och varmchoklad.
- Okej, det var något nytt. Har aldrig hört det, är det gott?
- Ja, det är super gott!
- Okej, då kanske man får ta och testa det... sa jag och skratta till lite. Precis då  kom servetrisen.

- Redo för att beställa?
- Yes, vi tar två struvor, två vaniljhjärtan och två koppas varmchoklad.
- Okej, något mer?
- Nej, det var bra så. Eller vill du ha något annat Sofie?
- Nej, det blir bra så. sa hon vänligt och servetrisen gick iväg.

---

Tråkig episode men vet inte riktigt vad som ska hända på cafét och efter det, ju snabbare och fler jag får tips ju fortare kommer det nya episoder! :)

Bra/Dålig ?? Kommentera !!
en sak till, många tycker synd om Justin, men en sak om det.. Tänk på det som Sofie vill göra mot Justin är det som Justin gjort mot Sofie.. haha ;)

http://iindianknas.blogg.se 

Justins perspektiv:
Inte visste jag att det skulle gå såhär lätt, det var inte så svårt som jag trott. Jag blev otroligt lättad. När hon slängde sig över mig så kändes det verkligen som att allt skulle bli bra igen, eller.. det hoppades jag iallafall! Precis när vi kom in i klassrummet så ticka klockan över 9 och det var dags att sluta lektionen.

Dagen rullade på och allt kändes super bra. Sofie verkade vara så himla glad, det gjorde även mig glad och varm inombords. Att se henne le så där perfekt fick mig att smälta. När det sedan kom i baktankarna att jag ljugit för att få henne såhär glad sjönk mitt smile snabbt. Var det verkligen rätt att ljuga sådär? Borde jag kanske berätta sanningen? Eller... var det ens rätt att göra detta mot Sofie från första början?

---

Sofies perspektiv:
Klockan ringde och det var dags att sluta. Jag packade sakta ihop mina böcker och när jag kollade uppåt från bänken och tänkte precis att börja gå så märkte jag att alla andra hade gått... förrutom Johanna. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag tog snabbt upp min böcker och började gå mot dörren.

- Vänta ! Hör jag någon nästan ropa när jag precis tänkt ta tag i dörr handtaget. Jag vänder mig om och bara kollar på henne, jag säger inget.
- Jo, asså.. Det var inte meningen att det skulle bli såhär med Justin och allt, jag hade ingen aning om det mellan er, det är säkert... sa hon och man såg att hon var nervös. Alltid när hon är nervös så håller hon på med sina fingrar och kan inte stå still.
- Det är lugnt. sa jag och vände mig sedan om.
- Vänta! Jag vände mig mot hennes håll ännu en gång utan att säga något.
- Vi vivi, k-k-a-n v-väl iallafall v-va-r-ra v-vän-n-n-er ?
- Kan vi väl.. sa jag och vände mig sedan om, igen. Denna gången hindra hon mig inte.

När jag kom ut i korridoren så var det nästa tomt, det var bara några få kvar men dom var borta vid korridorens ände. Jag gick mot mitt skåp som var borta vid toaletterna. När jag öppnat mitt skåp, lagt in böckerna och precis tänker stänga det lägger någon sin hand på min axel. Jag blir livrädd, men vänder mig försiktigt om för att se vem det var, det var Justin.

-Hej, var det bara du? sa jag lättat och kramade sedan om honom.
- Skrämde jag dig? sa han och flinade lite sedan blev han tyst.
- Nej. sa jag och började sedan gå bort i korridoren och ut mot skolgården, Justin kom efter mig.
- Sofie! sa han samtidigt som han grabb tag om mig. Jag vände mig om och vi stod nu 1 decimeter ifrån varandra ungefär.
- Justin, ja?
- Kan man iallafall inte få bjuda dig på en fika?
- Kanske det kanske.. sa jag och försökte att låta lite svårfångad. Även det var en del av planen.
- Snälla, jag vill verkligen försöka om på nytt igen!
- Det vill du va..
- Jaa, snälla? Ge mig en till chans?
- Jag har redan förlåtit dig men fortsätt du...
- Eh, va?
- Ja, det gjorde jag ju i morse?
- eh, just det... sa han och blev generad. Men, får jag bjuda dig på en fika eller?
- Det får du väl.. sa jag och försökte låta lite som att jag inte brydde mig särskilt mycket.
- Vi säger klockan 6 då, blir det bra? sa han nervöst, han skakade.
- Det kan vi väl säga.. sa jag samtidigt som jag vände mig om och började sedan att gå hemåt.
- Vi ses ikväll då! ropade han efter mig, med en darrig röst.

Planen gick galant! Allt hade funkat som det skulle hittills. Planen var den att låtsas som att jag förlåtit honom, men om någon vecka så skulle hämden komma. Jag skulle vänstra med någon annan, precis så som han hade gjort mot mig.

Tiden rulla och vi började göra några uppgifter då Johanna sedan kommer in springandes.
- Förlåt att jag är sen Tomas, men cykelkedjan var helt upp fuckad.
- Eh okej? sa Tomas och kollade konstigt på henne. Men sätt dig nu och börja jobba. Hon gick mot sin plats och satte sig, den var jämte Justin. Tidigare hade vi småsnackat men det blev helt tyst när hon satte sig. Man kunde verkligen känna spänningen som gled runt i luften.

---

Efter att suttit där ett tag i tystnad så avbröt Christian den.
- Okej, detta känns wierd. Det är tystare... tystare än.. något. sa han och kolla sedan på oss alla. - Asså, jag förstår att det kan va lite spänt men varför inte reda ut allt och snacka om det istället för att sitta som några puckade får? Slängde han ut ur sig och kolla sedan ner i boken igen.
- Han har faktiskt rätt, detta är ganska puckat och töntigt. sa Mathilda och gjorde sedan samma sak. Dvs hon kollade på oss alla och sedan rakt ner i boken igen.
- Jahopp, du kan väl börja Justin.. Detta kommer bli super kul! sa jag med ett stort fejksmile. Alla kollade på mig som att jag var helt störd, men jag förstår dom. Dom visste naturligtvis inte vilken toppen idé som jag hade.
- J-j-jaa-a-g-g v-v-et inte riktigt vad.. j-j-j-a-g ska s-säga..
- Sanning låter bra men.. det avgör väl du, eller?
- Asså, det var verkligen inte meningen att det skulle bli såhär. Jag vill gärna berätta för er båda hur jag känner för er och varför det blev såhär, men i en rum..
- Okej, så bra för jag har tid just nu och det tror jag att Johanna också har. Eller? Har du det Johanna?
- Det har jag väl.. sa hon lite så där lagom tyket.
- Vad bra, men du kan börja med att berätta för Johanna, sedan kan du berätta för mig..
- eh, o-o-kk-e-e-j. sa han och han och Johanna gick ut ifrån klassrummet.

Justins perspektiv:
Jag ville ta det i en rum för jag ville inte göra någon ledsen. Egentligen så kände jag inget särskilt för Johanna, faktiskt. Jag visste att Sofie för eller senare skulle få reda på det mellan mig och Johanna, men det var ju det som var meningen. Det var ju Sofie jag gillade, inte Johanna, Johanna tog jag bara hjälp av för att försöka göra Sofie avundsjuk. Det var elakt gjort, men det var inget jag kunde göra något åt. Jag kunde inte vara ärlig nu när jag ljugit så mycket, så jag ljög på...

- Nå, ska du ta och börja snart eller? sa Johanna med en spydig röst till mig.
- Ja, asså... Det är inte som du tror att det kanske är...
- Nähe?
- Nej, asså jag gillar dig väldigt mycket men det funkade bara inte. Sofie gillar jag som en vän, men hon verkade känna mer än så för mig och det bara blev som det blev, jag visste inte att hon kände så för mig.
- Men, varför sprang du efter henne då? sa hon kaxigt och kollade sedan upp på mig, sedan ner igen.
- Jag vill ju inte verka elak. Alltså jag gillar Sofie och bryr mig om henne, men inte på "det" sättet. Det är bara det att jag vill inte såra henne. Så, jag har bestämt mig också för att det inte kan vara något mer mellan oss.
- Vadå, vad menar du? Säger du att det är slut?
- Ja, jag är ledsen. Hoppas du förstår, men vill inte att Sofie ska bli sårad..
- Okej, jag förstår dig Justin, men vi kan väl fortfarande vara vänner?
- Självklart! sa jag och ledde. Hon kramade om mig sedan stack hon tillbaka till klassrummet.

Sofies perspektiv:
När jag satt där med mina uppgifter och allt flöt på och det gick jätte bra så kom Johanna in, hon var inte särskilt ledsen faktiskt. Hon verkade... glad på något sätt. Jag gjorde klart min uppgift sedan gick jag ut från klassrummet där Justin satt på en bänk.

- H-h-ej. sa han, han lät nervös.
- Äh hej? sa jag lite så där lagom elakt.
- Jo, asså...
- Asså vadå? sa jag och försökte nu låta lite vänligare. Säg det bara så vi får detta överstökat!
- Jo asså jag gillar dig... jätte mycket. Det med Johanna, det var inte mitt fel... sa han och jag hörde att han hade en stor klump i halsen.
- Nähe... fortsätt...
- Nä, asså hon bara kysste mig sådär och jag kunde ju inte slita ifrån henne. Jag ville lixom, inte svika henne. Asså hon är ju min vän och jag vill inte såra henne så där om du förstår..
- Jag förstår precis, du försöker bara vara snäll mot alla! sa jag och slängde mig sedan runt hans hals. Alltså så gjorde jag enligt planen, den har än så länge funkat, vänta bara så kommer den bästa delen av planen inom någon vecka tänkte jag för mig själv. Jag kände mig ond.

Justins perspektiv:
Inte visste jag att det skulle gå såhär lätt, det var inte så svårt som jag trott. Jag blev otroligt lättad. När hon slängde sig över mig så kändes det verkligen som att allt skulle bli bra igen, eller.. det hoppades jag iallafall! Precis när vi kom in i klassrummet så ticka klockan över 9 och det var dags att sluta lektionen.

Dagen rullade på och allt kändes super bra. Sofie verkade vara så himla glad, det gjorde även mig glad och varm inombords. Att se henne le så där perfekt fick mig att smälta. När det sedan kom i baktankarna att jag ljugit för att få henne såhär glad sjönk mitt smile snabbt. Var det verkligen rätt att ljuga sådär? Borde jag kanske berätta sanningen? Eller... var det ens rätt att göra detta mot Sofie från första början?

---

Nu ska jag försöka komma igång som vanligt igen! Vad tycker du om episoden då? Bra/dålig?

Sen...

Många har frågat om jag har någon annan blogg och sedan frågat om jag kan berätta lite av mig själv. Ja, jag har en blogg & den heter http://iindianknas.blogg.se , kolla gärna :) Sen det dära med info så har jag bestämt mig för att köra en "lek" där ni får reda på saker om mig. Men, kolla på bloggen som sagt så får ni reda på mera! :)

¡HOLA AMIGOS! Feliz Navidad ♥

Jag vet jag vet.. jag har inte skrivit på några dagar.
Men, vi i min släkt har olika "traditioner" kan man säga så jag har
haft fullt upp ända sen i tisdags, hoppas ni förstår! Senast på måndag
ska det komma igång som vanligt igen, idag hinner jag nog inte, kanske trycker
in ett ikväll, om jag har tid!

- Sofie, det var verkligen inte meningen. Det ska aldrig hända igen, jag lovar!
- Men vad snackar du om? Kan man ens inte få en kram när man får besök sa jag och slängde mig över honom, jag gav honom en bamsekram. Nu stod alla tre, alltså Christian, Mathilda och Justin och kollade chokat på mig. -Vad är det med er? Ska vi inte hitta på något kul istället för att stå här som fån?
- e-ee-ee-h, j-j-i-o-o... klämde Justin fram, han såg hur chokad ut som helst.
- Vi kanske kan ringa Johanna? sa jag så glatt som jag bara kunde.
- Är det verkligen en sån bra ide? sa Mathilda och kollade osäkert på mig.
- Ja, eller varför skulle det inte funka bra? Jag menar lixom, vi är väl bästisar?
- Aja, okej? sa hon chokat och ringde sedan upp henne.

---

- Det var ingen som svarade.
- Nehe, det var ju synd! Men vi fyra kan väl hitta på något? Vi kan kanske... åka på semester?
- Semester? Vart då och med vilka pengar då? sa Mathilda chokat.
- Inte vet jag, imed att det är så varmt här så kan vi kanske åka till något kallt land över julen?
- Och vad ska du få tag pengar ifrån..?
- Jag kan bjuda er alla. sa Justin vänligt.
- Jahopp, då behöver vi inte ora oss över pengar. sa jag glatt. Men, är det okej om jag bjuder med en annan killkompis också? Har känt han sen jag var liten!
- Jaja, självklart! sa Justin generöst men jag märkte att det tryckte på en um punkt för hans smile sjönk.
- Men, vart ska vi åka då? sa Christian och var nu helt exalterad.
- Vi kanske kan åka till Island?
- Jaaa, dit har jag alltid velat åka! skrek Mathilda högt över hela huset och gjorde ett glädjeskutt.
- Ja, och vi kan ju bo i mitt hus där?
- Vadå, har du hus där??
- Haha jaa, det är vårt semester hus kan man säga. sa Justin och skratta sedan till.
- O-M-F-G, nu började vi andra också skratta, Mathilda stod där med en uppe käft, det såg super roligt ut!

- Men, nu får jag dra mig hemåt, är jätte trött!
- Okej, men vi ses väl imorgon? sa Justin med sina puppy ögon.
- Kanske det sa jag och krama om honom sedan gick jag ut och ner för garage farten. Nu regnade det inte. När jag precis vänt mig om för att gå mot min bil kom jag på att jag inte hade någon, det var ju Justins. Jag kunde inte gå hem så jag sprang upp till huset och frågade Justin efter skjuts.

Johannas perspektiv:
Jag var chokad och förstod inte vad som precis hade hänt. Eller ja, för typ 2 timmar sen.. Jag satt där i min säng, nerdränkt i tårar och bara böla och tänkte.  Hur kunde Justin vara en sån skitstövel egentligen? Jag förstod att han hade gjort något med Sofie också. Vad för något han hade gjort visste jag inte, bara att det var något liknade som han gjort med mig. Annars hade detta aldrig hänt.

Dagen efter..

Mathildas perspektiv:
Det var en ny dag vilket innebar ännu en tidig morgon och fler tråkiga timmar spenderas på att sitta i sketna klassrum vid sketna klottrade bänkar. Jag klädde snabbt på mig ett par jeans och en t-shirt och gick sedan ner för att käka frukost. När jag kom ner så var Christian där, han hade varit och bakat nybakade frallor. Så himla gulligt av han! Trots att jag var tacksam så åt vi under tystnad, det ända jag undrade var hur dagen skulle bli. Allt mellan Justin, Johanna, Sofie osv.

- Mathilda? Hallå? sa Christian och vinkade framför mitt face som en galning.
- E-e--h-h, jaa? fick jag tillslut fram.
- Vad tänker du på egentligen? Du verkar helt bort.
- E-h-h-h, inget särskilt. Förlåt. Eh, vad är klockan? Tröck jag sedan ut mig för att undevika mitt drömmande.
- Vet inte, ska se. sa Christian och kollade sedan på sin arm. Ehm... 10 i 8.
- Shiiiiiiiiiet, hur länge har vi inte suttit här egentligen? Panik! skrek jag och sprang sedan upp på toan för att snabbt borsta håret, klödda på mascara och borsta tänderna. Det var verkligen bråttom, vi var även tvungna att gå imed att Justin inte var här. Ungefär 10 över 8 så var vi framme och alla var fortfarande kvar vid skåpen.
- Eh, varför har ni inte gått in?
- Läraren har inte kommit än. sa min klasskamrat vänligt och vände sig sedan om för att snacka med några andra. Precis då kom läraren, Tomas.
- Tur att han var sen så att vi hann. sa jag till Christian och pustade sedan ut.

Vi gick in i klassrummet och satte oss på våra platser, Sofie satt redan på sin plats. Strax efter oss kom Justin och satte sig på sin plats framför Sofie. Johanna var inte här, vart var hon? Tiden rulla och vi började göra några uppgifter då Johanna sedan kommer in springandes.
- Förlåt att jag är sen Tomas, men cykelkedjan var helt upp fuckad.
- Eh okej? sa Tomas och kollade konstigt på henne. Men sätt dig nu och börja jobba. Hon gick mot sin plats och satte sig, den var jämte Justin. Tidigare hade vi småsnackat men det blev helt tyst när hon satte sig. Man kunde verkligen känna spänningen som gled runt i luften.

- Christian snälla, vänta! skrek jag och han vände sig om.
- Du förstår inte, det var inte meningen.. Jag trodde att jag aldrig skulle få Sofie och...
- Och istället vänstrar du med hennes bästa vän eller vadå?
- Det var inte meningen att hon skulle få reda på det..
- Men seriöst, du fattar väl att hon för eller senare skulle märkt det.
- Jag vet, men det var idag jag tänkte göra slut på allt med Johanna, men vi kysstes och Sofie kom och ja..

Christian kollade på mig med en blick som att jag var dum i huvudet så jag tänkte att det var bäst att gå. Jag gick mot dörren och innan jag gick ut vände jag mig om och kolla på Christian och Mathilda. De båda stod där och bitch blicka mig. Det hördes sedan lite knark från trappan och jag kollade ditåt, längst upp så stod Sofie.

---

Hon gav mig nu samma blick som hon gjorde första gången då vi träffades, då jag råkade springa in i henne. Trots det så var hon söt, hon hade så vackra ögon, de var kristallblåa.

Sofies perspektiv:
Jag trodde att Justin äntligen gått för jag hörde Christian säga hejdå och precis när jag tänkt gå ner till dom så ser jag att Justin står där. Panik, vart ska jag ta vägen? Jag vill inte springa iväg och gömma mig, det var sånt man gjorde när man var liten, men jag vill heller inte gå fram. Jag gick ner för trappan och alla tre kollade på mig. Jag gick förbi Justin som att jag inte märkt att han var här och vidare in till köket där jag öppnade kylskåpet.

- Snälla Sofie, förlåt mig. Jag måste få förklara!
Jag låtsades att inte höra och tog ut mjölken och tog sedan fram ett glas ur skåpet. Justin stod där ett tag och babblade på, men jag blockade mina öron och försökte ingronera han samtidigt som jag tog fram oboy pulvret, hällde det i mjölken och satte mig sedan vid bordet. Även så tog jag en ost smörgås.
- Nämen oj, är du här Justin? sa jag och låtsades som att inget hade hänt och att jag inte vetat att han varit här under hela tiden då jag tagit fram oboy, fixat en smörgås osv. Jag hade nu en plan, en plan som ingen visste, det var bara jag som visste den. Planen gick till början ut på att jag skulle låtsas som att absolut ingenting hade hänt och att allt var bra igen.

- Sofie, det var verkligen inte meningen. Det ska aldrig hända igen, jag lovar!
- Men vad snackar du om? Kan man ens inte få en kram när man får besök sa jag och slängde mig över honom, jag gav honom en bamsekram. Nu stod alla tre, alltså Christian, Mathilda och Justin och kollade chokat på mig. -Vad är det med er? Ska vi inte hitta på något kul istället för att stå här som fån?
- e-ee-ee-h, j-j-i-o-o... klämde Justin fram, han såg hur chokad ut som helst.
- Vi kanske kan ringa Johanna? sa jag så glatt som jag bara kunde.
- Är det verkligen en sån bra ide? sa Mathilda och kollade osäkert på mig.
- Ja, eller varför skulle det inte funka bra? Jag menar lixom, vi är väl bästisar?
- Aja, okej? sa hon chokat och ringde sedan upp henne.

---

Kort kort kort, iknow! Men mer än ingeting alls, right? ;)

- Och vad sa han då?
- Att gjort var gjort men att han gilla mig.
- Sofie, det är verkligen som han säger. Han har skinit upp varje gång han har sett dig och det märks att han verkligen gillar dig. sa jag och kolla sedan osäker på henne.
- Det är faktiskt sant.. Han snackar om dig jämt. sa Christian och kom nu in i rummet.
- Har du hört allt??
- Ja, jag har stått här utanför, förlåt. Men Sofie, han gillar dig! Lita på mig, jag vet...
- Jag vet, han har själv sagt det men... ooo vad komplicerat allt är! Jag har börjat gilla Justin, tror jag.. och det är det som gör allt så himla jobbigt. Hur kunde han göra så mot mig om han gillar mig så mycket? Hur kunde Johanna gjort så mot mig? Hon visste ioförsig inget om det mellan mig och Justin, men hon borde ha anat, eller?

---

Justins perspektiv:
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till eller vart jag skulle ta vägen så jag åkte mot Mathilda. Christian skulle antagligen vara där, hoppas jag iallafall. Efter en stund så var jag äntligen framme vid Mathilda jag pakerade bilen på garageuppfarten och knacka sedan på. Efter några sekunder så var det någon som öppna, det var Mathilda.

- Eh hej! sa jag och försökte låta lite glad, men det var jag egentligen itne. Jag mådde skit.
- Hej Justin.. sa hon, hon verkade sur, men varför?
- Är Christian här?
- Aurå, kom in. sa hon och jag klev in. Hon ledde mig in till hennes vardagsrum.
- Vänta här så kommer Christian snart. Hon sprang till trappan och ropa på Christian och han kom snart nerspringandes. Innan han kom in hit viskade Mathilda till honom, det lät som att hon sa något om mig.
- Hey bro! sa jag och reste mig för att göra vårt handslag men han sa bara hej och gick sedan och satte sig i andra änden av soffan.
- Varför är du här?
- Jo asså, jag behöver verkligen din hjälp. Jag har sabbat en grej totalt.
- Jo tack, jag vet.. sa han och slog sedan på teven men jag stängde av den.
- Vadå "jag vet"? sa jag och kollade sedan på han.
- Jag vet betyder att jag vet... sa han lite argt.
- Jag fattar inte, men jaja.... Det har iallafall hänt en sak..
- Ahúm...
- Jo asså, jag har varit en skitstövel och jag ångrar verkligen allt jag gjort.
- Men Justin, kom till saken för fan! sa Christian och lät riktigt irriterad.
- Jo asså, som du kanske märkt så har det var lite.. spänning kan man säga mellan mig och Sofie och....
- Och...?
- och jag har lixom inte varit helt ärlig..
- Nähe?
- Nä, alltså jag har inte varit på interljuver som jag sagt..
- Nehe, vart har du vart då? sa han med en kaxig röst.
- Jo asså, jag har varit och träffat Johanna.. sa jag och fick nu en klump i halsen.
- Jag vet, är du klar nu? Då kan du sticka.
- H-h-hur v-vissste d-d-du-u?
- Sofie har berättat allt för Mathilda och jag tjuvlyssna..
- Så du vet allt det andra också då? sa jag och kollade osäkert på honom.
- Yepp! Men är du klar eller? Vi ska äta nu. Hejdå. sa Christan och började gå ut ur vardagsrummet.
- Christian snälla, vänta! skrek jag och han vände sig om.
- Du förstår inte, det var inte meningen.. Jag trodde att jag aldrig skulle få Sofie och...
- Och istället vänstrar du med hennes bästa vän eller vadå?
- Det var inte meningen att hon skulle få reda på det..
- Men seriöst, du fattar väl att hon för eller senare skulle märkt det.
- Jag vet, men det var idag jag tänkte göra slut på allt med Johanna, men vi kysstes och Sofie kom och ja..

Christian kollade på mig med en blick som att jag var dum i huvudet så jag tänkte att det var bäst att gå. Jag gick mot dörren och innan jag gick ut vände jag mig om och kolla på Christian och Mathilda. De båda stod där och bitch blicka mig. Det hördes sedan lite knark från trappan och jag kollade ditåt, längst upp så stod Sofie.

- Justin, sluta tycka synd om dig själv. sa jag och vände mig sedan om och börja gå.
När jag precis vänt mig och börjat gå grabb han tag i min arm.
- Bara så du vet så gillar jag verkligen dig och jag ville absolut inte att något sånt här skulle komma imellan oss, du måste förstå mig..
- Nej Justin, jag förstår dig inte, hejdå. sa jag och han börjde huvudet ner mot marken.

Jag vände ryggen imot han och började gå, denna gången stoppa han mig inte. När jag gått ungefär 40 meter vänder jag mig om och ser Justin stå där på gatan, han kollar rakt fram och är helt förstenad, det börjar regna. Trots det så står han bara där och jag ser även på detta långa hållet hur uppsvullna och röda ögon han har. Hade jag verkligen sårat han så mycket? Jag visste inte var jag skulle göra, jag ville förlåta han på samma gång som jag absolut inte ville det. Vad ska jag göra?

---

Jag sprang till närmsta busshållsplatsen och väntade på att bussen skulle komma. Efter en kvart ungefär kom bussen och jag steg på, det var helt tomt i hela bussen. Jag gick och satte mig längst bak och bussen börja rulla, jag tänkte åka till Mathilda.

Busschaffisen kom och knackade lite lätt på min axel och jag vaknade till, jag hade tydligen somnat.
- eeh, aaaa? fick jag ifrån mig.
- Det var här du skulle av va? sa han och kollade artigt på mig.
- Ja! Tack för att du väckte mig. sa jag med en trött men vänlig röst och gick sedan av bussen. Det hade nu slutat regna och jag gick till Mathilda som bodde ungefär 2-3 minuter ifrån busshållsplatsen. När jag kom dit så gick jag rakt in utan att knacka, jag visste att hennes föräldrar inte var hemma så jag ropade över hela huset "MATHILDA,, MATHILDA?... VART ÄR DU? DET HAR HÄNT NÅGOT!.." Jag kollar på nedervåning men där var hon inte. Jag hör ljud från hennes xbox, alltså så var hon på sitt rum. Jag springer upp och slänger upp dörren, precis nör jag tänkt börja berätta allt så ser jag att Christian sitter där.

- Eh... h-hej.. var det andra som jag fick fram.
- Hej! Vad gör du här Sofie? Vill du vara med och spela?
- Nej, det är lugnt. Men Mathilda, jag behöver snacka med dig... själv... sa jag och kolla sedan på Christian.
- Jag fattar precis, du vill att jag ska gå.. sa Christian och började sedan gå ner för trappan, han gick in i vardagsrummet och satte på teven.
- Nå, vad ville du prata om? sa Mathilda glatt.
- Jo asså... jag kunde inte hålla inne mina känslor längre och tårarna började rinna längst min kind.
- SOFIE, Vad är det som har hänt? sa Mathilda och gick genast från ett glatt face till ett oroande face.
- Asså...
- Det är något med Justin, eller hur?
- asså...
- Sofie! Du måste säga! Vad har hänt?? sa hon oroande.
- Jo, jag har tänkt på Justin en del och jag tror att jag börjat gilla han.. sa jag och börja lipa som en liten barnunge.
- Men Sofie, det är väl inget att vara ledsen över? Det är ju jättekul, jag vet att han gillar dig med.
- Va inte så säker på det... sa jag och satte mig sedan i hennes säng.
- Vad är det du snackar om?
- Jo asså jag tänkte gå till Justin innan för att se om han ville hitta på något, bara han och jag alltså, och precis när jag ska knacka på så ser jag han stå där och....
- Stå där och vadå Sofie?
- Stå där och strula m-m-ed..
- SOFIE, MED VEM?
- Med Johanna... sa jag och mina tårar börja nu att forsa.

Mathildas perspektiv:
Jag kunde inte tro på det jag hörde Sofie säga, hade Johanna verkligen gjort något sånt här mot Sofie? Det kunde inte vara sant. Och Justin? Han verkade ju gilla Sofie sjukt mycket? Jag blev helt förvirrad, vad handlade allt om egentligen? Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, jag var så chokad.

- Men Sofie, det var säkert ett missförstånd.. sa jag med en tröstsam röst.
- Det var inget missförstånd..
- Det kanske var Justins kusin och Johanna?
- Mathilda, det var inget missförståd, jag vet exakt vad jag såg! sa hon och blängde sedan på mig.
- Men, har du snackat med han då?
- Jaaaa...
- Och vad sa han då?
- Att gjort var gjort men att han gilla mig.
- Sofie, det är verkligen som han säger. Han har skinit upp varje gång han har sett dig och det märks att han verkligen gillar dig. sa jag och kolla sedan osäker på henne.
- Det är faktiskt sant.. Han snackar om dig jämt. sa Christian och kom nu in i rummet.
- Har du hört allt??
- Ja, jag har stått här utanför, förlåt. Men Sofie, han gillar dig! Lita på mig, jag vet...
- Jag vet, han har själv sagt det men... ooo vad komplicerat allt är! Jag har börjat gilla Justin, tror jag.. och det är det som gör allt så himla jobbigt. Hur kunde han göra så mot mig om han gillar mig så mycket? Hur kunde Johanna gjort så mot mig? Hon visste ioförsig inget om det mellan mig och Justin, men hon borde ha anat, eller?

---

Icke nå bra episode, men det är episode 13 vilket som betyder oootur.
Kommentera om du vill ha mer !

3 advent och 4 spelade matcher i helgen + 40 års fest vilket betyder att jag inte bloggat.
Det blir inge förrän imorgon faktiskt, för ikväll ska jag advents fira. Hoppas det är okej
för er och att ni orkar vänta!

Sålänge: Kommenter mycket! Ju fler kommentarer ju fler inlägg gör jag imorgon.

Ha en trevlig söndag, en trevlig första advent (bara 5 dagar till jul!!) och hoppas ni hade en bra vecka!:)

(Justins perspektiv)  (du kan lyssna på låten medans du läser, klicka på "play")

- Justin, vad handlade detta om? sa Johanna och kollade allvarligt på mig..
- Jo, asså... jag hann inte säga mer innan jag kände att jag fick en smäll på käften.
- Fy fan för dig! Hur kunde du?
- Kunde vadå...?
- Tror du inte jag fattar eller? Du träffar Sofie också, eller hur...?
- Asså...
- Stick, jag vill inte se dig! skrek hon och sprang sedan gråtandes därifrån.

Jag sprang inte efter, allt jag tänkte på just nu var Sofie. Jag sprang tillbaka till mitt hus för att hämta bilen och åkte sedan hem till Sofie. När jag stod där utanför och hade knackat så kom det någon för att öppna efter en kort stund, det var Sofie. Direkt när hon såg mig så smällde hon igen dörren men jag satte min fot ivägen.

- Snälla Sofie, jag kan förklara!

---

Sofies perspektiv:
- Förklara vadå? Att du går bakom ryggen på mig? skrek jag åt honom  och var nu surare än vad jag trodde att jag kunde vara.
- Asså, det var Johanna.. Jag genomskådade han noga, han stod där och jag märkte för första gången att han hade riktigt fina hund ögon, dom var nästan svåra att motstå.
- Justin, tro inte att jag går på det där... sa jag och försökte med en fuling imed att jag inte kunde se om han ljög eller inte, men tydligen gjorde han det..
- Okej, det kanske inte var så men...
- Justin, tyst! Bara håll tyst, snälla? sa jag och var nu riktigt irriterad, sur och ledsen på samma gång. Hur vågar du egentligen? Hur kunde du göra så mot mig? Jag som trodde att vi hade "påbörjat" något...
- Det hade vi.. men... stumma han fram.
- Men det var tydligen inte särskilt speciellt för dig. Du tänkte väl att jag var puckad och aldrig skulle få reda på detta mellan dig och Johanna, men seriöst.. hur dum tror du jag är egentligen?
- Sofie... sa han samtidigt som han hade en stor klump i halsen, det hördes.
- Nej, jag vill inte höra. Du kommer ändå itne komma med en bra bortförklaring.
- Okej, jag kanske inte har en bra bortförklaring till detta, men gjort är gjort och det ända jag kan säga att jag ångrar mig. Jag har verkligen börjat gilla dig, eller det har jag gjort sen första gången jag träffa dig.. då vi krocka...Du ska bara veta hur jag känner mig just nu Sofie..
- Ahum.. sa jag och försökte låta oberörd men innerst inne tycker jag att det var fint det han sa.
- Asså fan, jag kommer aldrig lyckas få dig! Jag är en idiot, jag borde inte få finnas... sa han o kollade sedan ner i marken och sedan upp på mig igen med sina puppy ögon.
- Justin, sluta tycka synd om dig själv. sa jag och vände mig sedan om och börja gå.
När jag precis vänt mig och börjat gå grabb han tag i min arm.
- Bara så du vet så gillar jag verkligen dig och jag ville absolut inte att något sånt här skulle komma imellan oss, du måste förstå mig..
- Nej Justin, jag förstår dig inte, hejdå. sa jag och han börjde huvudet ner mot marken.

Jag vände ryggen imot han och började gå, denna gången stoppa han mig inte. När jag gått ungefär 40 meter vänder jag mig om och ser Justin stå där på gatan, han kollar rakt fram och är helt förstenad, det börjar regna. Trots det så står han bara där och jag ser även på detta långa hållet hur uppsvullna och röda ögon han har. Hade jag verkligen sårat han så mycket? Jag visste inte var jag skulle göra, jag ville förlåta han på samma gång som jag absolut inte ville det. Vad ska jag göra?

- Nej, jag vet exakt vad du luktar... Det luktar tjejperfym!
- Haha jaha, men det är säkert från fansen som krama mig i morse.. sa han och blev sedan illröd i ansiktet, jag såg på han att han ljög. Han såg så där osäker ut och gjorde ett fejksmile, vad var det han höll hemligt egentligen? Jag försökte att inte låtsas om det.
- Okej, crazy girls sa jag och vi båda skratta sedan lite. Men nu måste du gå Justin, Christian väntar på dig. sa jag och kollade sedan bort mot bilen där Christian stod och väntade på Justin.
- Yes, men.. hejdå då.. sa han och pussa mig sedan snabbt och började gå mot bilen innan jag hann säga hejdå tillbaka eller ens hinna reagera överhuvudtaget.

---

(älskar denna bilden♥)

Nu var det bara jag kvar här hemma, Mathilda hade hängt med Justin och Chistian. Jag kollade på klockan och den var snart 11 så jag borsta tänderna, tog bort mascaran och gick sedan och la mig. Nästa morgon vakna jag av min irriterande väckarklocka. Jag smällde till den och den for iväg och slog i väggen, äntligen så slapp jag det störande ljudet tänkte jag och somna sedan om. Jag vakna sedan av att det plinga på dörren, jag tog på mig min morgonrock och gick sedan ner och öppna. När jag öppna dörren ser jag Mathilda stå där och Christian och Justin sittandes i bilen.

- Eh, godmorgon? vad gör ni här? sa jag med en alldeles nyvaken röst.
- Vi skulle ha följe till skolan, har du glömt det? sa hon och kolla förvånat på mig.
- Jävlar! Jag har ju ens inte klätt på mig! skrek jag och kände hur paniken steg.
- Haha, ser det! Men som tur är så är vi lite tidiga till dig så om du skyndar dig så hinner vi!
- Skyndar mig! sa jag och sprang sedan upp för att slänga på mig kläder.

Jag kollade snabbt på klockan, dom var en halv timma tidiga så det var inte superduper bråttom. Idag fick det bli ett par slitna snygga jeansshorts och en söt liten rosa blus. Jag gick sedan in mot toan där jag spruta på mig min goda vaniljperfym och klödda på lite mascara. Jag hade lyckats göra allt på fem minuter så jag tänkte att jag skulle ha tid att äta lite så jag gjorde en snabb smörgås och vi åkte sedan iväg. Det var bara 4 minuter kvar tills vi skulle börja så jag kom i tid iallafall. Tänk, hur kan jag ha lyckats försova mig två dagar i sträck?

När vi satt där inne  i klassrummet och hade upprop och dom ropade upp Johanna så var det fortfarande ingen där, även så var inte Justin där. Vart var dom egentligen?? Dagen rulla på, som vanligt... och Justin var sedan tillbaka innan vi sluta. Även denna gången fick vi samma svar "Jag var på interljuv". Jag visste inte riktigt om jag skulle tro påå det, han var trots allt min "pojkvän" kan man säga, men Christian visste ens inte att han var på interljuv.



När skolan var slut så körde Justin hem mig och han åkte sedan vidare hem. Jag åt lite och sedan bestämde jag mig för att överraska Justin och åka hem till han utan att han visste det. Sagt som gjort, jag tog på mig mina ytterkläder och tog sedan bussen till Justin, efter en kvart ungefär så var jag där, hos Justin, utanför hans dörr och precis när jag tänkte plinga så ser jag... Justin och Johanna stå där och kyssas. Jag kunde inte tro mina ögon, såg jag verkligen rätt? Jag stod där helt chokad och kollade in genom fönstret och märkte sedan att Justin såg mig. Jag började springa det snabbaste jag kunde därifrån men jag hörde att någon sprang bakom mig.

- Sofie, vänta! Jag kan förklara. skrek han efter mig men jag sket i han och började nu att springa ännu snabbare. Efter ungefär 7 minuter kunde jag stanna och pusta ut och märkte att jag inte hade någon bakom mig.

Justins perspektiv:
Fan fan fan fan, vad ska jag göra nu då?
Jag klarade inte av att springa längre, jag orkade inte det.
Jag hör någon flåsa i min nacke efter en kort stund, det var Johanna.

- Justin, vad handlade detta om? sa Johanna och kollade allvarligt på mig..
- Jo, asså... jag hann inte säga mer innan jag kände att jag fick en smäll på käften.
- Fy fan för dig! Hur kunde du?
- Kunde vadå...?
- Tror du inte jag fattar eller? Du träffar Sofie också, eller hur...?
- Asså...
- Stick, jag vill inte se dig! skrek hon och sprang sedan gråtandes därifrån.

Jag sprang inte efter, allt jag tänkte på just nu var Sofie. Jag sprang tillbaka till mitt hus för att hämta bilen och åkte sedan hem till Sofie. När jag stod där utanför och hade knackat så kom det någon för att öppna efter en kort stund, det var Sofie. Direkt när hon såg mig så smällde hon igen dörren men jag satte min fot ivägen.

- Snälla Sofie, jag kan förklara!

- Hallå? sa en ynklig röst.
- Heeej! Det är Mathilda och Sofie sa vi i kör.
- Jaha, men hej!
- Hur mår du?
- Inte så bra faktiskt. sa hon och hostade sedan, det lät inte som en riktig hosta, det lät fejk.
- Nähe, men vill du att vi ska komma? sa Sofie glatt.
- Nej, det är ingefara. Jag är utmattad och måste ta det lugnt.
- Okej, men bli bättre snart då! sa vi och la sedan på. Även Sofie märkte att det var något som inte stämde, men vad det var kunde vi inte komma på.

---

Johannas perspektiv:
Jag hörde ett klick i telefonen som tydde att dom lagt på så jag la på.
Jag gick upp till mitt rum och sedan vidare mot badrummet. Jag var ju inte sjuk, det var bara något som jag hade sagt, så osmarta dom var som inte förstod det. Innan på morgonen så var jag ju och träffa Justin, jag var inte sjuk. Jag ville bara inte såra nån av dom andra genom att träffa Justin så både han och jag tyckte det var bäst att vi gjorde det i smyg.

Justins perspektiv:
Vi (Jag och Christian) bytte om och det vara bara 40 minuter tills träningen börjar. Jag satt där som ett fån och drömde mig bort. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag umgås med Sofie officiellt men jag umgås även med Johanna. Jag kan ju inte prassla med båda, eller? För att Sofie inte skulle få reda på det med mig och Johanna o så tvärtom så sa jag till de båda efter att jag vart med dom att de inte skulle berätta det för att den andra skulle bli avundsjuk, men självklart så hade jag detta i baktankarna när jag sa det.

Sofies perspektiv:
- Varför har denna dagen varit så underlig? frågade jag Mathilda fundersamt.
- Jag vet faktiskt inte, men den har varit riktigt konstig... sa Mathilda och såg nu att försöka komma på vad det var som var fel men hon verkade inte komma på det. Inte jag heller...
- Jo men asså... Först så blir Johanna sjuk och vill inte att vi ska komma till henne och sen så är Justin helt plötsligt borta och sen är han inte det helt plötsligt?
- Jag vet... det är något konstig på G...
- Ja, men vad? .... vi satt där fundersamma, vi kom fortfarande inte på något.
Det enda var att det inte var som det brukade vara.

Vi satt där och åt och snacka lite sedan kom killarna efter att vi suttit där i ungefär 2 timmar. När de kom så kramade vi om alla och gick sedan in till vårt "chillrum". Jag tänkte hela kvällen på Justins doft, han luktade inte som han brukade utan han luktade...jag vet inte riktigt hur, men inte som han bruka iallafall. Han luktade någon tjejdoft. Jag kunde inte hålla det inne för mig själv längre innan Justin och Christian skulle gå så jag var tvungen att slänga deet ut ur mig.

- Justin, har du någon ny perfym? sa jag och kollade osäkert på han.
- Nej, det är den gamla vanliga... sa han och ledde sedan stort.
- Men... du luktar annorlunda till vad du gjorde sist...
- Det är väl för att vi var ute då, och nu är vi ute...? sa han.
- Nej, jag vet exakt vad du luktar... Det luktar tjejperfym!
- Haha jaha, men det är säkert från fansen som krama mig i morse.. sa han och blev sedan illröd i ansiktet, jag såg på han att han ljög. Han såg så där osäker ut och gjorde ett fejksmile, vad var det han höll hemligt egentligen? Jag försökte att inte låtsas om det.
- Okej, crazy girls sa jag och vi båda skratta sedan lite. Men nu måste du gå Justin, Christian väntar på dig. sa jag och kollade sedan bort mot bilen där Christian stod och väntade på Justin.
- Yes, men.. hejdå då.. sa han och pussa mig sedan snabbt och började gå mot bilen innan jag hann säga hejdå tillbaka eller ens hinna reagera överhuvudtaget.

¡HOLA! Jag vet, inte varit aktiv... MEN..
Jag har haft fullt upp med handbollen i flera dagar och detta är min första dags paus på länge. Imorgon forsätter stäckdagshandbollen fram tills jul så hoppas ni förstår. Jag ska iallafall lova på mitt liv att det blir minst två idag och ska försöka fixa några tidsinställda om jag får tid till det,

men sålänge...
För att ni ska få fler episoder så behöver jag fler tips & idér, langa in några så lovar jag att det kommer gå fortare för mig att blogga vilket som betyder att jag kan göra fler ;)

o, Vill ni att jag ska ha någon låt till varje inlägg? :) Eller då & då? :) Eller aldrig? :)

Här kommer även två bilder från headern som några styckna frågat efter:

- En sak till tjejer... ni börjar om 5 min.
- Jäklar ! skrek de båda i kör och slängde sig sedan upp för att ta på sig ytterkläderna.
- Lugna er, jag kan be Justin komma med bilen och hämta upp er om ni vill?
- Det behövs verkligen inte, vi ska inte besvära han.. sa jag och kollade sedan bort mot Christian. Christian tog upp telefonen och ringde Justin.
- Han är här om 1 min och det är inget besvär för han, det är en ära att bli frågad. sa Christian och vi alla började sedan att skratta. Efter bara 1 minut som var sagt så var Justin där utanför på garage uppfarten.

---

Vi sprang in till bilen och gasade sedan iväg mot skolan, precis när vi kom in på skolan så ringde det in, vilken tur vi hade! När vi satt där i klassrummet och hade upprop så var inte Johanna där, vart kunde hon vara? Jag kollade runt om mig i klassrummet då jag kom på det. Jäklar, vi skulle ju ha haft följe!

- eh, jag ska bara gå på toa... sa jag och smög sedan ut ur klassrummet, jag var tvungen att ringa och berätta att vi redan var där men att Justin kunde komma och hämta henne. Det gick några signaler tills hon svarade.
- Hallå, det är Johanna? sa hon med en nyvaken röst.
- Eh ja hej, det är Mathilda. Förlåt, men vi är redan i skolan. Jag hoppas du inte är sur? Vi var sena och stressade och glömde att vi skulle gå förbi dig totalt.
- Det lugnt, jag kommer inte till skolan idag. sa hon och hostade sedan lite lätt.
- Nähe, är du sjuk? sa jag förvånat.
- Japp, kan du hälsa det?
- Javisst, men jag kan kanske komma över efter skolan och Sofie då..?
- Det lugnt, jag behöver bara sömn nu.
- okej, men krya på dig!
- Tack! sa hon och la sedan på luren. Jag vet att hon var min bästa vän, men jag trodde inte riktigt på det hon sa, att hon var sjuk alltså. Jämt när någon av oss varit sjuk förrut har vi varit hemma hos personen tills den blivit bättre, nu ville hon ens inte att vi skulle hälsa på, undra vad hon hade i kikaren. Jag tänkte inte på det så mycket mer när jag kom in i klassrummet. Jag sa till fröken att hon blivit sjuk och gick sedan och satte mig vid min bänk som var mellan Christian och Sofie. Framför mig satt Justin. Eller, vart var Justin? Han var inte där? Men... det var ju han som hade kört oss till skolan, jag blev helt förrvirrad och försökte att inte tänka på det, men det gick inte. Varför var allt så konstigt idag?

Dagen rullade på och det hände inget speciellt, framåt slutet på dagen var Justin tillbaka, han sa att han hade varit på en interljuv. Justin körde mig och Sofie hem till Sofie, Christian och Justin åkte sedan vidare till Justin. De skulle träna om 1.5 timma så det var inte så lönt att göra något innan, men efter träningen skulle dom komma till Sofie. Jag och Sofie gick till köket för att ta något och äta och hämtade datorn för att ha den på bordet så vi skulle kunna äta och snacka med Christian och Justin innan de skulle träna. Det var via skype vi snacka med dom, super bra att det finns!

Efter bara 30 minuter ungefär var dom tvungna att dra så vi stängde ner dator och snackade sen lite. Vi hade inte träffats så mycket det senaste så vi hade en hel del att snacka om, vi bara babbla och babbla. Vi ringde sedan till Johanna för att se hur det var med henne, vi tänkte att vi kunde gå bort o hälsa på.
- Hallå? sa en ynklig röst.
- Heeej! Det är Mathilda och Sofie sa vi i kör.
- Jaha, men hej!
- Hur mår du?
- Inte så bra faktiskt. sa hon och hostade sedan, det lät inte som en riktig hosta, det lät fejk.
- Nähe, men vill du att vi ska komma? sa Sofie glatt.
- Nej, det är ingefara. Jag är utmattad och måste ta det lugnt.
- Okej, men bli bättre snart då! sa vi och la sedan på. Även Sofie märkte att det var något som inte stämde, men vad det var kunde vi inte komma på.

- Haha, förstår precis. Det är samma sak med mig och Christian. sa han och fick nu bort den där konstiga blicken. När vi kom in så ropade vi men fick inget svar, letade genom i huset, men hittade inte dom. Det fanns bara ett ställe kvar att leta på, trädgården! När vi kom ut så såg vi dom ligga där och hålla om varandra i poolen.
- Hey, hur längesen stack ni egentligen? sa Justin och skrattade sedan till lite.
- 20 minuter sen kanske, men kom i, det är skit skönt! sa Christian och gjorde en viftande rörelse med sin hand som menade att vi skulle komma, det tackar man väl inte nej till?
- Sist den i är ett röttet ägg sa Justin och började snabbt att klä av sig. Själv så var jag smart, jag sket i att klä av mig och gjorde bomben med kläderna på. Innan jag hoppade i skrek jag högt "Se upp, bomben anfaller!"

---

Jag plaskade i och det stängte vatten överallt runt om mig.
- eh ja, så kan man ju med göra. sa Justin och alla började sedan skratta.
- Kom i nu din lilla fegis, ropa jag och även så gjorde han kanonkulan (bomben).

- Men Mathilda, vet du inte vart din volleyboll är så kan vi kanske spela lite?
- Ja, volleyboll kan vi ju spela!
- Men vet du vart den är eller?
- Nae, sa hon och kollade sedan runt om sig... Där! skrek hon högt och sken sedan upp som en sol.
- Jag kommer vara döv senast imorgon, men bry dig inte om de Mathilda.. sa Christian och började sedan skratta, även så började vi andra sedan att skratta med. Vi förstod vad han mena.
- Oj, förlåt. Kan jag bota det på något säätt? sa Mathilda och pussade han sedan på båda öronerna. Bättre?
- Mycket bättre! sa han och började sedan skratta åter igen.

Vi började att spela volleyboll och körde tjejerna mot killarna. Självklart så var vi underklassade jämfört med dom och dom ägde oss totalt, vi kände oss tvungna att göra upp en plan för lite hämnd, vad vi skulle göra.. det visste dom inte. Vi simmade under nätet, jag mot Justin och Mathilda mot Christian, vi lurade dom genom att simma imot deras kroppar och sedan böja ansiktet mot deras så det skulle tro att de skulle få en kyss. När vi var bara 2 centimeter ifrån skrek vi.
- NUUUU! skrek vi och tryckte sedan ner dom under vattnet.
- Hahahaahaha, ägda! sa både jag & Mathilda i kör med lite hånande.
- Ni anar inte vad som kommer hända nu... sa Justin och kollade sedan bortåt Christian med en min som menades "nu kör vi!" Dom simmade mot oss och vi försökte simma ifrån dom men dom var sjukt snabba. Dom gav nu igen och tryckte ner oss under vattnet, nu var det vi som blev ägda...

Johannas perspektiv:
Jag tillbringade resten utav dagen hemma, jag undrar var Sofie och Mathilda var. Jag hade inte snackat med dom sen i skolan ju? Jag ringde till Sofie men det var ingen som svara, jag ringde sedan till Mathilda, det var ingen som svarade där heller. Vart var dom egentligen? Jag var sjukt rastlös så jag gick ner och laga lite mat och gick sedan ut med Ruffeli (hennes, Johannas hund).

Sofies perspektiv:
Jag var nu hemma ifrån en lång dag, och dagen hade varit riktigt rolig faktiskt. Har jag kanske varit lite hård mot Justin i början? Han var ju verkligen jätte snäll och rolig. När jag var hemma så åt jag sedan gick jag och la mig, jag var super trött. Trots att jag var så trött så var det ända jag tänkte på var Justin och hur nära vi var på att kyssas. Vad är det med mig egentligen? varför tänker jag på Justin? Jag gillar ju inte han.. eller? Gör jag kanske det? Jag var nu helt förvirrad, det kunde inte vara sant att jag hade börjat gilla Justin Bieber? Jag låg där och tänkte riktigt noga över allt, det stämde nog. Det var nog så att jag hade börjat gilla Justin, vad ska jag göra?

Nästa morgon vaknade jag av att solen sken in, jag hade tydligen somnat igår. Jag var så inne i mitt tänkande och trött på samma gång att jag inte märkte det, även denna morgonen så började jag tänka på samma sak, gillade jag verkligen Justin?

Mathildas perspektiv:
Det var nu onsdag, vilket betydde en tidig morgon för att gå till skolan. Jag vaknade strax efter 6 tiden, när jag steg upp ur sängen klädde jag på mig och gick sedan bort mot toan för att sminka mig och lite sånt som tjejer brukar göra. När jag gick där i hallen utanför mitt rum kände jag någon god doft, vad kunde det vara? Jag stannade upp och luktade, det luktade som plättar, men vem kunde det vara som lagade det? Mamma och pappa åkt ju vid klockan 6 och den var ju halv 7. Jag sket i det och gick in till toaletten och började sminka mig osv. När jag varto klar på toan gick jag ner mot köket, när jag kom ner såg jag Christian stå där och göra pannkakor.

- Christian, hur kom du in?
- Ja, hur brukar man komma in? Genom dörren så klart.
- Ja men.. det var väl låst?
- Ja, men jag kom samtidigt som din pappa och mamma åkte iväg.
- Men... vad gör du här? Har du verkligen gjort detta för mig? Vad är det för något?
- Jag gör amrikanska pannkakor ser du väl, det är just det jag gör.
- Men Christian... sa jag och kollade in i hans vackra ögon sedan gick jag fram och gav han en varm gosig kram.
- Godmorgon förresten! sa han och pussade mig mjukt på pannan.
- haha, just det. Godmorgon!

Mitt i frukosten plingade det på dörren, jävlar, jag skulle ju ha följe med Mathilda och Sofie till skolan, jag hade glömt det helt! Jag sprang snabbt till dörren med munnen full av pannkakor.
- Hhej, kom in. Jag är inte klart riktigt än. sa jag till Sofie med en proppfull mun och hon kom med in till köket.
- Jasså, så Christian är också här? Det hade du inte sagt. sa hon och skrattade till lite.
- Haha nä, själv så blev jag chokad själv när jag såg honom. sa jag och började sedan fnittra till lite.
- Tjejer, jag har tänkt på en sak?
- Vadå?? sa både jag och Sofie i kör.
- Jo, att vi borde kanske inte snacka med Johanna om det igår? Jag menar, hon var den ända som inte var med och asså... ja... ni förstår va....?
- Hon skulle bli ledsen och avundsjuk och bla bla bla...
- Precis! sa Christian och kolla sedan på klockan.
- En sak till tjejer... ni börjar om 5 min.
- Jäklar ! skrek de båda i kör och slängde sig sedan upp för att ta på sig ytterkläderna.
- Lugna er, jag kan be Justin komma med bilen och hämta upp er om ni vill?
- Det behövs verkligen inte, vi ska inte besvära han.. sa jag och kollade sedan bort mot Christian. Christian tog upp telefonen och ringde Justin.
- Han är här om 1 min och det är inget besvär för han, det är en ära att bli frågad. sa Christian och vi alla började sedan att skratta. Efter bara 1 minut som var sagt så var Justin där utanför på garage uppfarten.

---

Bra/suger?? :)

- 1...2...buu!
- AAAAAH! skrek båda högt i kör. Jag kunde verkligen inte hålla mig, inte Justin heller. Vi garva som bara den och nu låg vi på garage uppfarten. Efter en liten stund började Christian och Mathilda också att skratta.
- Vad gör ni här? sa Christian sedan och de båda blev genererade.
- Vi blev jagade av paparazzis och helt plötsligt så såg vi er stå här och kyssas, haha.
- Haha okej, men vi hade precis tänkt gå bort till klipporna, men vill ni hänga med eller? frågade Christian.
- Ja, det kan vi väl. sa jag och vi började sedan gå bort mot klipporna. Jag gick ganska nära intill Justin och jag kände hur våra händer sedan snuddades vid varandra. Kort där på så höll han i min hand, men jag släppte snabbt.

---

- Justin....
- eh, förlåt.. kunde bara inte hålla händerna i styr.. sa han och blev sedan lite generad. Han släppte fort och vi fortsatte sedan att gå tätt intill varandra. När jag kollade mot Christian och Mathilda så blev jag avundsjuk, dom var så himla gulliga ihop. Dom gick där hand i hand och pussades lite då och då, vad hade hänt mellan dom som jag hade missat? Jag hade ingen aning om detta.

När jag såg dom stå där ute på klipporna, kyssandes, och solnedgången bakom mig så märkte jag hur min avundsjuka kokade i mig. Jag var i detta läget besatt och frågade om Justin ville hänga med till stranden istället. Vi gick där med skorna i handen nere vid vattnet och han gjorde nu ett försök att ta tag i min hand, jag gjorde inget motstånd. Jag hade verkligen längtat efter en sån här stund, kanske inte just med han.. men en sån här stund just.

När jag sedan ställde mig med ryggen mot havet och Justin kollade ner på mig märkte jag hur han böjde sitt huvud frampt. Jag visste exakt vad han skulle göra, men inte vad som hände i min hjärna, jag gjorde inget motstånd. När Justin var så nära att man kände hans varma andedräkt, hörde hans flåsande och vårar läppar var på väg att mötas, avbröts det.

- Åh vad gör ni här då? hörde jag en stor man med en väldigt mörk röst säga.
- Asså, det är lugnt. Detta är inget fans. sa Justin och gjorde sedan en vink mot honom som verkade betyda att han skulle gå, för det gjorde han.
- Sorry, det är en av mina vakter, de måste hålla koll på mig trots att jag inte turnerar just nu. Det kan komma fram fans ibland som bara försöker kyssa mig.
- Det ingen fara, men så är det inte i nu läget. sa jag och vände mig sedan med ryggen om han och kollade ut över det vackra kristall havet. Solen höll på att gå ner så det var en vacker rosa aktig himmel. När jag stod där la Justin armarna runt min midja, huvudet på min axel och flåsade sedan på mig.
- Justin... sa jag och började nu bli lite irriterande, vad var det inte han fattade med bara vänner?
- Förlåt..
- Vänner har jag sagt, okej? .... vänner...
- Vänner.... inget mer... vänner... sa han sedan och vi började gå upp mot Mathildas hus igen.

Vi kom nu tillbaka till klipporna där vi trodde Christian och Mathilda skulle vara, men dom var inte där. Vi såg oss omkring men såg dom inte, dom hade säker gått upp till Mathilda, så vi började gå uppåt hennes hus. När jag kom dit så klev jag bara in utan att knacka eller plinga och Justin kollade konstigt på mig så jag var tvungen att förklara.

- Haha som du kollar.  Alltså, jag har känt Mathilda sen jag var liten och hon är som min andra familj. Säger det bara så du inte ska tycka att det är konstigt att jag bara går in så där... sa jag och kollade sedan undrande på han om vad han skulle svara.
- Haha, förstår precis. Det är samma sak med mig och Christian. sa han och fick nu bort den där konstiga blicken. När vi kom in så ropade vi men fick inget svar, letade genom i huset, men hittade inte dom. Det fanns bara ett ställe kvar att leta på, trädgården! När vi kom ut så såg vi dom ligga där och hålla om varandra i poolen.
- Hey, hur längesen stack ni egentligen? sa Justin och skrattade sedan till lite.
- 20 minuter sen kanske, men kom i, det är skit skönt! sa Christian och gjorde en viftande rörelse med sin hand som menade att vi skulle komma, det tackar man väl inte nej till?
- Sist den i är ett röttet ägg sa Justin och började snabbt att klä av sig. Själv så var jag smart, jag sket i att klä av mig och gjorde bomben med kläderna på. Innan jag hoppade i skrek jag högt "Se upp, bomben anfaller!"

---

Snälla, vad tycker ni? Skriv gärna en kommentar med några meningar där du berättar exakt! (A) Vad du tycker kan bli bättre osv. :)

Vill även fråga er, ännu en gång, om ni skulle vilja vara söta & rösta på min blogg.
Det avslutades idag egentligen men jag och en annan tjej låg lika + en tjej som hade
en röst mindre, så snälla rösta så att jag vinner (A) det gör du HÄÄÄÄR.

Jag kom till cafét prick i tid, men det stod ingen där. Tänk så skulle hon inte komma? Jag stod där en liten stund till, men det var ingen Sofie där. När jag precis tänkte vända mig om och börja gå hemåt kommer någon utspringandes från cafét.

- Justin, vänta! Skulle vi inte ta en fika?
- Jag visste inte att du hade kommit.
- Jo, jag har suttit här inne jätte länge, märkte bara inte att dom kom. sa hon och ledde sedan.
- Nå, vad sägs som att gå in och ta ett bord?
- Det låter toppen!  sa hon och fnissade sedan till lite. Även så började jag fnissa. Jag visste inte riktigt vad det var med mig, men när jag var vid hennes närhet så kunde jag inte kontrollera mig själv och jag satt där super fnissig.

---

Vi tog det bordet där hon hade suttit, längst inne i ett hörn. Vi satt där och bara snackade en liten stund och jag kunde inte göra annat än att bara le. Hon var verkligen jätte fin. Mitt i allt så kommer det in några tjejer på cafét, en av tjejerna pekar på mig och dom började sedan att skrika helt hysteriskt. Det var några belieber.

Sofies perspektiv:
Jag förstod nu att det var sant när det var tjejer som skrek och började springa mot mitt bord, det var fans till Justin. Dom fick autografer, varsin kram och ta några foton med Justin, sedan var det även så att hon ville ha med mig på bild, varför förstod jag inte. Tjejerna babblade i mun på varandra och visste nog exakt allting om Justin, dom nämde till och med om mig.

- Justin, är detta din dejt? Vad heter hon? sa dom i mun på varandra, igen.
- Jag kan dejta er alla. sa Justin och gjorde sedan en sån där liten charmig min. De blev galna.
- Du sa i interljuvn att du inte dejtade någon för två dagar sen. fortsatte sedan tjejerna.
- Två dagar sen ja, men jag gjorde det inte då... sa han och slickade sig sedan runt munnen. Det såg nästan ut som att han försökte se mystisk ut och göra fansen galnare än vad de redan var.

Jag försökte att inte lägga mig i så mycket och fortsatte att fika, ville ju inte att något skulle bli fel. När jag sedan kollade ut genom de stora fönstrerna så ser jag en massa paparazzis stå där och klicka.
- Eh Justin? Kolla ut. sa jag och kollade sedan oroande på honom.
- Jäklar ! Vi måste gå, sorry. Heydå tjejer, älskar er.. sa han samtidigt som han tog tag i min arm och vi sprang sedan iväg. Säger han så till alla eller? Vi sprang så fort vi kunde och tillslut så var inte fansen efter oss, vi hade nu kommit till lekplatsen som låg vid Mathilda. När jag kollade tvärs över gatan mot Mathildas hus så ser jag två stå och kyssas på garage uppfarten. Jag kollade riktigt noga, jag trodde inte det var sant, det var ju Mathilda och Christian. Jag gnugga mig i ögonen och kollade sedan igen, det var verkligen dom. Justin var super anfodd och jag puttade till han lite lätt så att han skulle se dom. Han reagerade inte så jag puffa på han en gång till.

- Vad är det? sa han och kollade på mig med sina bruna ögon, rakt in i mina.
- Kolla! sa jag och kollade sedan bortåt uppfarten med en öppen mun.
- Är inte det... sa Justin och fick nu en likadan mun som jag, en öppen mun.
- Christian och Mathilda... jo. sa jag och flinade sedan.
- Haha, det kan inte vara sant!
- Jag tror lyckligt nog att det är det. sa jag och vi började sedan skratta.
- Men kom igen nu Sofie, vi springer och skrämmer dom.
- Sure ! Jag vet en bra väg vi kan ta så att dom inte märker oss, sa jag och Justin började sedan springa efter mig. Vi sprang några meter och jag hörde att Justin flåsade i min nacke.
- Vi hoppar fram på tre och skicker buu, okej? sa Justin och kollade sedan med en fantasifull blick.
- Sure.
- 1...2...buu!
- AAAAAH! skrek båda högt i kör. Jag kunde verkligen inte hålla mig, inte Justin heller. Vi garva som bara den och nu låg vi på garage uppfarten. Efter en liten stund började Christian och Mathilda också att skratta.
- Vad gör ni här? sa Christian sedan och de båda blev genererade.
- Vi blev jagade av paparazzis och helt plötsligt så såg vi er stå här och kyssas, haha.
- Haha okej, men vi hade precis tänkt gå bort till klipporna, men vill ni hänga med eller? frågade Christian.
- Ja, det kan vi väl. sa jag och vi började sedan gå bort mot klipporna. Jag gick ganska nära intill Justin och jag kände hur våra händer sedan snuddades vid varandra. Kort där på så höll han i min hand, men jag släppte snabbt.

---

Jag vet att det varit dåligt med bloggning idag, men det är trotsallt 3:e advent + att jag spelat två handbollsmatcher. Imorgon blir det inte super heller, men ska försöka!

Ju fler kommentarer ju snabbare får ni ett nytt inlägg:)

- Du tänker på Sofie, eller hur? sa jag försiktigt.
- Nej, varför skulle jag tänka på henne? sa Justin och försökte låta lite tuff.
- Justin, jag vet att du gillar henne. Man märker det på dig.
- Men det spelar väl ingen roll nu.. sa han och sjönk sedan ihop.
- Ryck upp dig Justin, vad är det egentligen? Varför säger du så där för?
- Det är ju sant, du ser väl hur kul hon har det med Christian? sa han och det föll sedan en tår längst hans kind. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag kramade om hon lite lätt.

Sofies perspektiv:
Jag kollade bort mot Justin ännu en gång, jag började genast sluta skratta när jag såg honom. Han satt där inte själv, utan han satt där med Johanna och dom kramade om varandra. Jag visste inte att jag skulle reagera såhär, men jag blev faktiskt avundsjuk.

---

- e-e-eh, jag ska bara på toa Christian. Sa jag och sprang sedan därifrån, snabbt! När jag kom till toan kunde jag knappt andas, jag var så anförd och förvirrad på samma gång. När jag lugnat ner mig igen gick jag ut till Christian igen precis som att inget hade hänt. Dagen rulla på och Christian fortsatte att dra sina skämt men jag tyckte inte dom var roliga länge, jag tänkte bara på Justin. Trots att jag inte tyckte hans skämt var roliga så försökte jag skratta med så att Christian inte skulle märka något.

- Sofie, vad är det? Sa han oroande precis när vi hade slutat, han verkade ha märkt något visst.
- inget, eller vadå? Sa jag och kollade på honom precis som att jag inte hade någon aning om vad han snackade om, men jag fattade precis att han förstod att det var något.
- det är Justin... Eller hur?
- Justin? Nej Christian, det är inget, jag är bara trött.
- Sofie, jag ser hur du har kollat bort mot Justin hela eftermiddagen sen du var på toaletten.
- Jag kollar bara på de olika aktiviterna. sa jag och kollade sedan bort, jag var så dålig på att ljuga.
- Sofie, seriöst? Jag gillar dig för du är en super snäll och skön tjej men..
- Men vadå Christian? Jag gillar dig också, du är super rolig!
- Sofie, jag menar lixom.. verkligen gillar dig.
- Men Christian, vi har ju bara känt varandra i några timmar?
- Ja Sofie, men det känns år för mig.. sa han och kollade sedan ner i marken.
- J-j-ja-g vet inte riktigt vad jag ska säga.. sa jag, jag var chokad, gillade han verkligen mig på "det" sättet?
- Du behöver inte säga något, men jag måste gå, jag ska iväg. Hejdå. sa han och sprang snabbt iväg, vad hade jag nu ställt till med? Allt är så grötigt just nu, jag vet inte vad jag ska göra, tänkte jag för mig själv.

Mathildas perspektiv:
Yes, då stod man där själv när skolan hade slutat och hade ingen aning om var ens vänner va, jippi! tänkte jag. Jag började gå hemåt för jag tänkte att jag ändå aldrig skulle hitta dom, jag såg ut som en ensamvarg när jag gick där längst gatan.. helt ensam..

Johannas perspektiv:
Jag sket i att leta runt efter Sofie och Mathilda och hängde istället med hem till Justin, vi skulle bara snacka och så. Man förstod att han verkligen verkade gilla Sofie. Visst så var jag avundsjuk, men jag ville ju på samma gång hjälpa honom. Utan att han märkte det grabb jag tag i hans mobil och skickade ett sms till Sofie.
"Hey, jag vet att du kanske inte gillar mig, men snälla, bara en fika?" skickat.
Sofie svarade snabbt. "Visst, en fika då.. när? var & hur?!"

Jag sken upp när jag såg smset och visade det för Justin senast. Först blev han lite små sur över att jag bara hade smsat sådär utan att fråga men han sa sen att det var bra för han hade aldrig vågat annars. Jag lät Justin svara på smset själv. "Vad sägs om Hardewell café om 1 timma? Kram Justin" skickat. Han fick snabbt ett sms tillbaka "Jippi woho, kan knappt berga mig!" Justin blev glad när han såg smset, men jag förstod på vilket sätt hon skrev det och menade det så jag bestämde mig för att skicka ett sms ifrån min egna telefon.
"Snälla Sofie, försök att vara snäll mot Justin. Han har det inte lätt just nu, han gillar verkligen dig! Kram på dig" även denna gången svarade hon riktigt fort "Ska försöka, men kan inte lova något.."

Justins perspektiv:
Jag skulle äntligen få ta en fika ensam med Sofie, jag var super nervös och längtade som bara den. För att allt skulle bli så bra som möjligt så var Johanna hem hos mig för att hjälpa mig. Hon hjälpte mig blandannat med klädseln och sedan berättade hon lite om vad Sofie gillade för slags killar, men det sista hon sa tyckte hon var viktigast, och det var att jag skulle vara mig själv. Jag skulle försöka så gott det gick bestämde jag mig för, men kunde inte lova något imed att mina nerver sprulade runt och jag super nervös.

Jag kom till cafét prick i tid, men det stod ingen där. Tänk så skulle hon inte komma? Jag stod där en liten stund till, men det var ingen Sofie där. När jag precis tänkte vända mig om och börja gå hemåt kommer någon utspringandes från cafét.

- Justin, vänta! Skulle vi inte ta en fika?
- Jag visste inte att du hade kommit.
- Jo, jag har suttit här inne jätte länge, märkte bara inte att dom kom. sa hon och ledde sedan.
- Nå, vad sägs som att gå in och ta ett bord?
- Det låter toppen!  sa hon och fnissade sedan till lite. Även så började jag fnissa. Jag visste inte riktigt vad det var med mig, men när jag var vid hennes närhet så kunde jag inte kontrollera mig själv och jag satt där super fnissig.

---

Bra/dålig? =)
Glöm inte att rösta på mig, det gör du HÄR. (finalist nummer 1, Karro)

Jag ljög, jag skulle inte till poolen och bada. Jag sa bara så för att jag inte ville träffa Justin, jag vet att det för fel att ljuga för ens bästa vän, men jag var tvungen.. Jag satt nu där vid teven och hade ingeting att göra, efter en stund somna jag. När jag sedan vaknade igen så kollade jag på klockan, den var halv 9, shit! Hur länge hade jag sovit egentligen? Jag gick för att borsta tänderna och så sedan satte jag mig vid datorn en liten stund. Jag loggade in på twitter, jag hade en ny followers. Jag kollade efter vem det var, det var Justin. Förföljer han verkligen mig? Hur kunde han veta vad jag heter på twitter? Jag satt där helt chokad en stund och loggade sedan ut och somna.

---

Johannas perspektiv:
Det var nu tisdag, vilket som betydde andra dagen i skolan. Jag gick upp ur sängen och bort mot garderoben. Jag visste inte vad jag skulle ha på mig, idag kunde man inte vara finklädd, vi hade "aktivitets dag" i skolan då vi gör massa olika saker i olika lag. Det är olika slags tävlingar kan man säga. Jag letade en kort stund sen bestämde jag mig för ett vanligt vitt linne, ett par snygga, slitna jeans shorts och en ljusrosa kofta.

När jag fixat till mig, detvillsäga klätt på mig, sminkat mig och fixat håret gick jag ner och tog en smörgås. Jag nästan sprang iväg sen för skulle vara hos Mathilda om två minuter. När jag kom dit så var Sofie redan där, de stod och vänta på mig så direkt när vi kom så skyndade vi oss iväg och var framme i skolan vid perfekt tid.

Sofies perspektiv:
Vi skulle samlas i gympa salen för att få höra de olika lagen, snälla säg att jag kommer med i något bra lag!
- Anna, Karin, Clara, Jakob, Anton, Sofia, Niklas & Johan, ni tillhör lag 1, så ni kan gå och ställa er vid Tomas (en lärare). Jag pustade ut, det var fortfarande chans att jag, Johanna & Mathilda skulle komma isamma grupp, det var trots allt bara tre grupper kvar.
- Ullrika, Johannes, Christoffer, Adam, Alexandra, Josefine, Tim och Sandra, ni tillhör lag 2 och kan ställa er vid Annika (en lärare). Yes, de hade fortfarande inte ropas upp någon av oss, nu är det 50% chans.
- Johanna, Anna, Sofia, Maria, Jakob, Geir, olle och Mathilda, ni tillhör lag 3 och kan ställa er borta vid Björn (en lärare).
- Och det sista laget, lag 4, tillhör Christian, Jacob, Alexander, Malin, Justin, Ellen, Sofie och Andreas. Jag trodde jag skulle dö när jag hörde det sista laget, både Johanna och Mathilda var med i lag 3, medans jag blev med i lag 4 med... j-justin. Jag trodde jag skulle sprängas, men Mathilda och Johanna kollade bara på mig med avundsjuka blickar.

Jag ville verkligen byta grupp, det var ingen jag kände.. förrut Justin då, men han räknas inte just nu. Jag frågade om jag kunde få byta till grupp 3, men det fick jag inte. Jag knep igen och försökte så gott det gick. Vår första "aktivitet" var fotboll mot lag 1. Om jag själv får säga det så är jag ganska bra faktiskt, jag spelade som mitt. Jag kände ju ingen, så jag körde lite mesigt först, men det var en jätte schysst kille där som hette Christian som passade mig en del och vi hade ett bra spel ihop. Jag tänkte inte på det så mycket förrän när matchen var slut, det var ju han som var Justins kompis, det var han som var med Johanna och Justin igår!

Jag tänkte inte så mycket på Justin, eller försökte att inte göra det iallafall. Jag snackade lite med christian och han verkade super trevlig, lite då och då skrattade vi så mycket att jag höll på att sprängas. Han var verkligen rolig! När jag kollade bort mot Justin då och då så såg han ganska ledsen ut, men jag försökte att inte tänka på det.

Mathildas perspektiv:
Dagen rullade på, och det enda jag och Johanna gjorde var att kolla på Justin. Vi kunde inte förstå att han hade börjat på våran skola, det var helt ofattbart. När vi kollade bortåt Justin så var hans blick alltid mot samma håll, han kollade på Sofie och Christian. Justin såg ledsen ut. Jag hade så lust att bara gå fram och fråga hur det var med han, men han kände ju mig knappt. Det skulle bara bli weird, sen så vågade jag inte det heller. Eller... jag borde kanske göra det? Jag bestämde mig för att gå fram och snacka med han tillslut.


[Where are you now? Lyssande på denna under tiden jag skrev, själv så börja jag gråta(a)
lyssna gärna du med medans du läser detta sista]


- Hey Justin, e-eh h-h-hur är det med dig? sa jag och kollade på han med en frågande blick.
- Hej. Jo, det är väl bra. sa han och lät deppig.
- Justin, man ser på dig att du är ledsen.
- Det är jag inte, jag tänker bara.
- På vadå? sa jag och försökte se han in i ögonen men han vände bara huvudet imot mig.
- Inget särskilt.
- Du tänker på Sofie, eller hur? sa jag försiktigt.
- Nej, varför skulle jag kolla på henne? sa Justin och försökte låta lite tuff.
- Justin, jag vet att du gillar henne. Man märker det på dig.
- Men det spelar väl ingen roll nu.. sa han och sjönk sedan ihop.
- Ryck upp dig Justin, vad är det egentligen? Varför säger du så där för?
- Det är ju sant, du ser väl hur kul hon har det med Christian? sa han och det föll sedan en tår längst hans kind. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag kramade om hon lite lätt.

Sofies perspektiv:
Jag kollade bort mot Justin ännu en gång, jag började genast sluta skratta när jag såg honom. Han satt där inte själv, utan han satt där med Johanna och dom kramade om varandra. Jag visste inte att jag skulle reagera såhär, men jag blev faktiskt avundsjuk.
 

---

Jag vill bara säga att jag sköter denna novellen & den förra ensam, och inte med någon annan som en del tror! :)
Vad tycker ni än sålänge? Kommentera vad ni tycker ska hända!

- Kan man inte få ditt nummer iallafall?
- Jo visst. sa jag och gav mitt nummer. Det kunde väl iallafall inte göra något om jag gav mitt nummer, han kunde ju köpa dyra kläder till mig som jag själv inte hade råd med. Jag menar, han borde vara rik imed att han är så "känd" att jag ens inte visste vem han var.
- Tjejer, shall we go?
- Eeeh, jaa. sa båda och fortsatte kolla som fågelholkar på han en liten stund till sedan gick dom, men sakta sakta.
- Vi hörs väl senare då. Sa han och flinade lite. Jag hade lust att bara strypa honom, han var så himla irriterande. Fast han var ganska söt faktiskt så han kunde väl få överleva en liten stund till tänkte jag för mig själv.

Påvägen hem försökte jag få kontakt och snacka med Mathilda & Johanna men det ända dom snacka om var den dära jäkla Justin, var han verkligen så känd?

---

Bild som hon (Sofie) såg på nätet.

När jag kom hem så var jag vrålhungrig, men det sket jag i. Jag gick raka vägen mot mitt rum & satte sedan på datan. Jag var tvungen och se vem den dära jädra Justin var. Jag sökte på google, det borde väl iallafall komma upp något om han om han nu var så "känd" tänkte jag för mig själv. Det räckte att jag skrev "J" så kom hela hans namn upp. Jag började först att kolla på lite bilder, 18 300 000 bilder klickades upp, var detta ett skämt eller? Han var verkligen känd och jag hade ingen aning om vem han var. Jag kollade sedan på "Google webben" för att se hemsidor och så där, 126 000 000! Jag kunde inte tro mina ögon, det kunde inte vara sant.

Jag gick chokat ner till köket med min dator och fixade en smarrig salland, jag satt där och kollade igenom några sidor. Det var verkligen inget skämt, detta var äkta. Jag kunde inte tro det jag såg, det var nu jag som såg ut som en fågelholk.

Medans jag åt kollade jag runt på nätet om Justin, sen när jag ätit klart så stängde jag ner datorn och gick till vardagsrummet och satte på teven. Rätt som det var så hörde jag ett pip ifrån mitt rum, jag gick upp för att kolla. Det var min mobil som hade låtit, jag hade fått ett sms. Jag tog snabbt upp smset, det var något nummer jag inte kände igen, i smset stod det: "Hey Sofie, hur är det med dig? Blir det någon fika ikväll eller?" När jag såg smset förstod jag precis vem det var, det var Justin, han som var sååå känd. Jag bestämde mig för att inte svara på smset och gick och satte mig i soffan framför teven igen. Efter en kort stund ringde det, utan att kolla på skärmen så svara jag.

- Hallå? Det är Sofie.
- eh ja, hej! Det är Justin... sa han med en lite darrig röst. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
- Jaha..
- Varför svarade du inte innan?
- Inte sett att du ringt eller smsat. sa jag med en iskall röst.
- Får jag bjuda dig på fika ikväll eller?
- Nej tack, jag passar denna gången också. Någon annan dag maybe. sa jag & skrattade lite.
- Okej. sa han lite dystert på andra sidan luren.
- Jepp. sa jag, även nu så var jag helt iskall.
- Men vi ses väl imorgon då? Heydå.
- Det hoppas jag inte, hejdå. sa jag torrt och la sedan på.

Vad elak jag kände mig, men han brydde sig väl inte särskilt mycket. Har var ju sååå känd så varför lägga ner tid på mig? satt jag undrande. Tänkte en kort stund, sedan fortsatte jag kolla på teven. Ännu en gång fick jag ett sms men denna gången så var det inte ifrån Justin, det var från Johanna. "Hej, kan inte du ringa mig? Viktigt!!" Imed att det var så viktigt så ringde jag henne på direkten.

- Hey, det är Johanna!
- Hey, vad var det du ville?
- Christian & Justin är utanför mitt hus! Dom är rakt över gatan vid bryggan du vet?
- Va? Vem är Christian?
- Justins kompis, hellö? Har du varit helt borta den senaste tiden eller? sa hon med antydet som att jag var helt puckad över att jag inte visste vem han var. Men jag tror jag hade sett han på bilder med Justin på nätet, han var ganska söt faktiskt, men liten... Jag sa inget till Johanna för då hade hon blivit helt crazy över att jag hade kollat upp vem han var.
- Jaha, okej...?
- Ja, du måste komma!
- Johanna, det är väl inget speciellt med dom.
- JO! Kom.
- Nej, jag ska till poolen och bada nu.
- Okej, då är jag med dom själv då! Hejdå. sa hon och la sedan på.

Jag ljög, jag skulle inte till poolen och bada. Jag sa bara så för att jag inte ville träffa Justin, jag vet att det för fel att ljuga för ens bästa vän, men jag var tvungen.. Jag satt nu där vid teven och hade ingeting att göra, efter en stund somna jag. När jag sedan vaknade igen så kollade jag på klockan, den var halv 9, shit! Hur länge hade jag sovit egentligen? Jag gick för att borsta tänderna och så sedan satte jag mig vid datorn en liten stund. Jag loggade in på twitter, jag hade en ny followers. Jag kollade efter vem det var, det var Justin. Förföljer han verkligen mig? Hur kunde han veta vad jag heter på twitter? Jag satt där helt chokad en stund och loggade sedan ut och somna.

---

Snälla, kommentera (!!!) Jag vill inget annat än att veta vad ni tycker om denna.
Sämst? Bäst? Helt okej? Stick till helvetet? Snälla, kommentera & ge kritik!

Tjelu !
Jag vill bara säga att jag blivit en av de 5 finalisterna på denna bloggen.
Vore super gulligt av er om ni skulle vilja gå in & rösta (a)

Isåfall röstar ni på finalist nummer 1 ! :)
direkt länk: HÄR.

När vi kom fram till skolan kändes det både skönt och mindre skönt på samma gång. Man hade ju såklart längtat efter alla kamrater oså, men jag visste att efter bara någon vecka skulle jag vilja ha lov igen. När vi kom in på skolan och såg alla klasskamrater kramade vi om dom och frågade hur deras sommar varit. När man sedan hunnit snacka med de flesta så ringde klockan in.

- Dags att börja, jippi! skrek jag och gjorde sedan ett glädjeskutt och alla börja skratta. De alla såg ju vilken ironi jag hade när jag gjorde det.
"Back to the old times" sa jag och gjorde ett fejksmile o satte mig sedan vid bänken. Ännu en gång så började alla skratta, alltså så var det som vanligt i klassrummet.

---

Sofies perspektiv:
Dagen var helt okej faktiskt, det var trots allt den första dagen i skolan på nästan 3 månader.
Nu under dagen har vi haft det "mys" som vi brukar ha första dagen med klassen då vi kollar på film, äter godis och gör lite olika saker. Det har varit roligt att träffa alla igen iallafall.

Lovet hade varit bra, men det kunde ha blivit mycket bättre. Idag i skolan när jag var med Johanna & Mathilda så förstod jag hur mycket jag verkligen hade saknat dom, hade bara träffat dom några dagar i början av lovet. De har ringt några gånger men då har jag umgåtts med andra, jag saknar verkligen våra gamla tider. Det var då det bara var vi tre, när vi var yngre så var vi dom tre musketörerna, hoppas tiden kommer tillbaka.



Mitt i mitt drömmande vid mitt skåp var det någon som sprang in i mig. Jag föll mot marken med en hård smäll.
- Vad fan håller du på med? Se dig för. fräste jag åt han, inte allt för högt så att alla inte skulle höra. Jag böjde mig ner och började sedan plocka upp mina saker som hade ramlat ner i golvet. Jag kände inte igen kille som sprang in i mig, jag hade aldrig sätt han förr, men han var brunhårig, brunögd, hade en svart t-shirt och ett par jeans. Vem var han?
- e-eh förlåt, vänta så ska jag hjälpa dig. sa killen som sprang in i mig och försökte att hjälpa mig att ta upp mina saker, men jag sa åt han att jag inte ville ha hans hjälp och att jag klarade mig själv.
- Vad kan jag göra för att gengälda dig?
- Ingeting, gå här ifrån. sa jag och smällde sedan igen mitt skåp och började gå ut mot skolgården där jag visste att Mathilda och Johanna stod och vänta på mig. När jag vände mig om såg jag att killen sprang efter mig, vem var han egentligen? Jag stannade upp och vände mig om mot honom.
- Seriöst, vad är det du vill? sa jag och började sedan gå. Han fortsatte att springa efter mig och grabb sedan tag om min arm.
- Släpp mig! Vad är det du vill?
- Jag vill kunna göra dig en tjänst.
- Jag har sagt att du kan gå. sa jag lite små surt.
- Kan man iallafall inte få bjuda dig på fika iallafall?
- Gå på fika med en okänd man som nyss sprungit in i en? Nej tack, jag passar.
- Vadå, vet du inte vem jag är? sa han och kollade chokat på mig.
- Hur skulle jag kunna veta det? Du är väl någon sista års elev eller något.
- Jag är Justin Bieber. sa han och kollade frågande på mig.
- Jaha? sa jag och kollade frågande tillbaka.
- Vet du fortfarande inte vem jag är? sa han och kollade helt chokerande på mig.
- Nej, tyvärr killen. sa jag och vände sedan om ryggen mot han och gick ut mot Johanna & Mathilda. Han gav sig verkligen för han fortsatte följa efter mig. När jag kom fram till Johanna & Mathilda kollade båda på Justin som två fågelholkar.
- Kom igen nu drar vi innan denna killen tar kol på mig. sa jag och började sedan gå i riktigt mot lekplatsen. Både Johanna och Mathilda stod kvar som två fågelholkar.
- Men kommer ni eller? sa jag och stannade sedan till och kollade frågande på dem. Dom stod där helt förstenade och kollade på Justin. Det ända jag hörde dom säga var "omg, omg, omg, omg, omg" tyst för sig själva.
- Dina kompisar verkar iallafall veta vem jag är. sa killen (Justin) och flinade sedan lite.
- Tydligen. sa jag och kollade sedan på dom.
- Vill du följa med på en fika eller? Och förrästen, vad heter du?
- Sofie, och nej tack, jag passar även denna gången.
- Även denna gången..? sa Johanna & Mathilda på kör och kollade sedan chokat på varandra.
- Ja, denna killen hänger efter mig som en tok, kan vi inte gå?
- Sofie, vet du inte vem han är?
- Jo, han hette Justin Beaver eller något?
- Sofie, BIEBER heter han, inte Beaver.
- Jaja, whatever.
- Snälla, säg inte att du inte vet vem han är?
- Hur skulle jag veta det? Han är säkert en snobbig sista års elev, du ser väl hur dyra kläder och skor han har på sig? Bara en massa märken hit och dit.
- Är det så konstigt tycker du...? sa Mathilda och kollade på mig chokerat, ännu en gång..
- Äh, ja? sa jag och kollade frågande på dom alla tre.
- Sofie, Justin är världens kändaste tonåring. Inte konstigt att han har dyra kläder. sa Johanna och kollade på mig med en blick som att jag var dum i huvudet.
- Woho, jag har nyss snackat med världens kändaste tonåring då, jag dör av glädje.. sa jag helt ironiskt.
- Det borde du.. sa de båda i kör och kolla på mig som fågelholkar ännu en gång.
- Kan man inte få ditt nummer iallafall?
- Jo visst. sa jag och gav mitt nummer. Det kunde väl iallafall inte göra något om jag gav mitt nummer, han kunde ju köpa dyra kläder till mig som jag själv inte hade råd med. Jag menar, han borde vara rik imed att han är så "känd" att jag ens inte visste vem han var.
- Tjejer, shall we go?
- Eeeh, jaa. sa båda och fortsatte kolla som fågelholkar på han en liten stund till sedan gick dom, men sakta sakta.
- Vi hörs väl senare då. Sa han och flinade lite. Jag hade lust att bara strypa honom, han var så himla irriterande. Fast han var ganska söt faktiskt så han kunde väl få överleva en liten stund till tänkte jag för mig själv.

Påvägen hem försökte jag få kontakt och snacka med Mathilda & Johanna men det ända dom snacka om var den dära jäkla Justin, var han verkligen så känd?

---

Måste rusa för ska till kungsbacka & spela match mot Aranäs snart. För de som bor nära & kanske vill komma & titta så är den 11.00 i Älvsåkershallen ;) (är det ens ngn vaken då?:o) Annars så får ni önska mig lycka till (A)

Vad tycker ni om den nya novellen hittills?? :) Bra/Dålig? ♥

En bieber novell är skapad, enjoy ! :)
Handlar om tre tjejer som heter Mathilda, Sofie & Johanna som är 16 år.
Dom bor i Atlanta men alla är födda i Sverige.


Matildas perspektiv:
Det var en sorlig och varm morgon här i Varberg. Jag gick ut på vår balkong och kollade utåt längst havet, det var super fint. Solen höll på att gå upp och jag passade på att ta en fin bild. Klockan var 6 på morgonen och jag gick in för att väcka Johanna som hade sovit här inatt, vi skulle till skolan.

- Sofie, vakna. Klockan är över sex. sa jag och försökte skaka henne lite lätt.
Hon öppnade ögonen smått, precis så att man såg hennes propill, hon såg helt borta ut.
- Hallå, sofie? sa jag ännu en gång.
- äää, va? sa hon och satte sig sedan upp i sängen samtidigt som hon gned sig i ögonen.
- Klockan är över sex, du måste gå upp nu. sa jag & började sedan gå upp mot garderoben.

Vi hade nyligen haft sommarlov och det var idag vi började skolan igen, jag visste inte riktigt vad jag skulle ha på mig. Jag stod vid gaderoben i en kvart ungefär sedan visste jag vad jag skulle ha på mig. Det fick bli ett par snygga blåa jeans och en söt vit blus, det var super gulligt tillsammans tyckte jag! Jag gick sedan bortåt min toalett för att platta håret och klödda på mig lite mascara. När jag var klar och såg helt okej ut så gick jag ner till köket och när jag kom så satt Johanna redan vid matbordet. Även hon var super söt, hon hade tagit på sig ett par jeans shorts och en söt rosa matchande topp. Det passade henne verkligen! Hon hade redan plockat fram all frukost så det vara bara till att börja hugga i och njuta.

- Tänk, det har redan gått 3 månader sedan vi var i skolan? sa jag och tog sedan ett bett av min smörgås.
- Ja, det är helt sjuk! Det känns som en vecka sen. sa Johanna och tog sedan en klunk av sin oboy.

Vi satt där och snacka en liten stund, sedan knacka det på dörren. Jag sprang till dörren för att öppna, det var Sofie. Hon skulle ha följe med oss till skolan. Hon hade varit i Spanien dom två senaste veckorna så vi blev super glada när vi såg henne. Både jag och Johanna sprang fram mot henne och vi alla tre kramades hårt. Det var så längesen det var bara vi tre tillsammans, jag har faktiskt saknat våra tider då det var vi tre.Nu under lovet har vi inte umgåtts lika mycket, eller iallafall inte alla tre ihop. Vi har varit och rest allihopa, men inte under samma tid så det har blivit som det blivit..

- Hej, guuud vad jag saknat er! sa hon högt med ett stort leende samtidigt som vi stod där och höll om varandra super hårt som tre små fån.
- Vi har saknat dig med! sa både jag och Johanna i kör sedan började vi alla skratta.

Jag kunde inte göra annat än att le och vara avundsjuk när jag såg henne.
Jag var glad för att äntligen få träffa henne, men mest av allt var jag avundsjuk. Hon var hur fin som helst. Hon hade på sig en söt vit kort klänning och ett par söta ballerina skor till de. Hon hade gjort sig jätte fin! Hon hade även plattat håret, suttit en fin utåtbakad fläta i luggen och tagit på sig lite mascara. Även så var hon super brun efter Spanien, det var så himla fuskigt!

Sofie kom in och väntade på att vi skulle bli klara. Både jag och Johanna sprang upp mot toaletten för att borsta tänderna och kolla oss ännu en gång i spegeln. Jag såg hur ful som helst jämfört med Matilda, det var ingen idé att försöka piffa till mig mer för det skulle ändå inte hjälpa. Jag försökte att inte tänka på det senare och vi började gå bortåt skolan. På vägen snackade vi om allt roligt som hade hänt, både här hemma och i Spanien.

När vi kom fram till skolan kändes det både skönt och mindre skönt på samma gång. Man hade ju såklart längtat efter alla kamrater oså, men jag visste att efter bara någon vecka skulle jag vilja ha lov igen. När vi kom in på skolan och såg alla klasskamrater kramade vi om dom och frågade hur deras sommar varit. När man sedan hunnit snacka med de flesta så ringde klockan in.

- Dags att börja, jippi! skrek jag och gjorde sedan ett glädjeskutt och alla börja skratta. De alla såg ju vilken ironi jag hade när jag gjorde det.
"Back to the old times" sa jag och gjorde ett fejksmile o satte mig sedan vid bänken. Ännu en gång så började alla skratta, alltså så var det som vanligt i klassrummet.

---

haha, vad tycker ni om den hittills? Som ni förstår så är detta bara början... :)
Som ni märker så är det inte så jätte mycket som hänt här, utan jag har försökt att få med mer tankar, detaljer osv. Men vad tycker ni, ska det vara sånna här inlägg eller inlägg där det händer mer men man får inte veta deras tankar och känslor särskilt mycket??