- Christian snälla, vänta! skrek jag och han vände sig om.
- Du förstår inte, det var inte meningen.. Jag trodde att jag aldrig skulle få Sofie och...
- Och istället vänstrar du med hennes bästa vän eller vadå?
- Det var inte meningen att hon skulle få reda på det..
- Men seriöst, du fattar väl att hon för eller senare skulle märkt det.
- Jag vet, men det var idag jag tänkte göra slut på allt med Johanna, men vi kysstes och Sofie kom och ja..

Christian kollade på mig med en blick som att jag var dum i huvudet så jag tänkte att det var bäst att gå. Jag gick mot dörren och innan jag gick ut vände jag mig om och kolla på Christian och Mathilda. De båda stod där och bitch blicka mig. Det hördes sedan lite knark från trappan och jag kollade ditåt, längst upp så stod Sofie.

---

Hon gav mig nu samma blick som hon gjorde första gången då vi träffades, då jag råkade springa in i henne. Trots det så var hon söt, hon hade så vackra ögon, de var kristallblåa.

Sofies perspektiv:
Jag trodde att Justin äntligen gått för jag hörde Christian säga hejdå och precis när jag tänkt gå ner till dom så ser jag att Justin står där. Panik, vart ska jag ta vägen? Jag vill inte springa iväg och gömma mig, det var sånt man gjorde när man var liten, men jag vill heller inte gå fram. Jag gick ner för trappan och alla tre kollade på mig. Jag gick förbi Justin som att jag inte märkt att han var här och vidare in till köket där jag öppnade kylskåpet.

- Snälla Sofie, förlåt mig. Jag måste få förklara!
Jag låtsades att inte höra och tog ut mjölken och tog sedan fram ett glas ur skåpet. Justin stod där ett tag och babblade på, men jag blockade mina öron och försökte ingronera han samtidigt som jag tog fram oboy pulvret, hällde det i mjölken och satte mig sedan vid bordet. Även så tog jag en ost smörgås.
- Nämen oj, är du här Justin? sa jag och låtsades som att inget hade hänt och att jag inte vetat att han varit här under hela tiden då jag tagit fram oboy, fixat en smörgås osv. Jag hade nu en plan, en plan som ingen visste, det var bara jag som visste den. Planen gick till början ut på att jag skulle låtsas som att absolut ingenting hade hänt och att allt var bra igen.

- Sofie, det var verkligen inte meningen. Det ska aldrig hända igen, jag lovar!
- Men vad snackar du om? Kan man ens inte få en kram när man får besök sa jag och slängde mig över honom, jag gav honom en bamsekram. Nu stod alla tre, alltså Christian, Mathilda och Justin och kollade chokat på mig. -Vad är det med er? Ska vi inte hitta på något kul istället för att stå här som fån?
- e-ee-ee-h, j-j-i-o-o... klämde Justin fram, han såg hur chokad ut som helst.
- Vi kanske kan ringa Johanna? sa jag så glatt som jag bara kunde.
- Är det verkligen en sån bra ide? sa Mathilda och kollade osäkert på mig.
- Ja, eller varför skulle det inte funka bra? Jag menar lixom, vi är väl bästisar?
- Aja, okej? sa hon chokat och ringde sedan upp henne.

---

Kort kort kort, iknow! Men mer än ingeting alls, right? ;)