- Justin, sluta tycka synd om dig själv. sa jag och vände mig sedan om och börja gå.
När jag precis vänt mig och börjat gå grabb han tag i min arm.
- Bara så du vet så gillar jag verkligen dig och jag ville absolut inte att något sånt här skulle komma imellan oss, du måste förstå mig..
- Nej Justin, jag förstår dig inte, hejdå. sa jag och han börjde huvudet ner mot marken.

Jag vände ryggen imot han och började gå, denna gången stoppa han mig inte. När jag gått ungefär 40 meter vänder jag mig om och ser Justin stå där på gatan, han kollar rakt fram och är helt förstenad, det börjar regna. Trots det så står han bara där och jag ser även på detta långa hållet hur uppsvullna och röda ögon han har. Hade jag verkligen sårat han så mycket? Jag visste inte var jag skulle göra, jag ville förlåta han på samma gång som jag absolut inte ville det. Vad ska jag göra?

---

Jag sprang till närmsta busshållsplatsen och väntade på att bussen skulle komma. Efter en kvart ungefär kom bussen och jag steg på, det var helt tomt i hela bussen. Jag gick och satte mig längst bak och bussen börja rulla, jag tänkte åka till Mathilda.

Busschaffisen kom och knackade lite lätt på min axel och jag vaknade till, jag hade tydligen somnat.
- eeh, aaaa? fick jag ifrån mig.
- Det var här du skulle av va? sa han och kollade artigt på mig.
- Ja! Tack för att du väckte mig. sa jag med en trött men vänlig röst och gick sedan av bussen. Det hade nu slutat regna och jag gick till Mathilda som bodde ungefär 2-3 minuter ifrån busshållsplatsen. När jag kom dit så gick jag rakt in utan att knacka, jag visste att hennes föräldrar inte var hemma så jag ropade över hela huset "MATHILDA,, MATHILDA?... VART ÄR DU? DET HAR HÄNT NÅGOT!.." Jag kollar på nedervåning men där var hon inte. Jag hör ljud från hennes xbox, alltså så var hon på sitt rum. Jag springer upp och slänger upp dörren, precis nör jag tänkt börja berätta allt så ser jag att Christian sitter där.

- Eh... h-hej.. var det andra som jag fick fram.
- Hej! Vad gör du här Sofie? Vill du vara med och spela?
- Nej, det är lugnt. Men Mathilda, jag behöver snacka med dig... själv... sa jag och kolla sedan på Christian.
- Jag fattar precis, du vill att jag ska gå.. sa Christian och började sedan gå ner för trappan, han gick in i vardagsrummet och satte på teven.
- Nå, vad ville du prata om? sa Mathilda glatt.
- Jo asså... jag kunde inte hålla inne mina känslor längre och tårarna började rinna längst min kind.
- SOFIE, Vad är det som har hänt? sa Mathilda och gick genast från ett glatt face till ett oroande face.
- Asså...
- Det är något med Justin, eller hur?
- asså...
- Sofie! Du måste säga! Vad har hänt?? sa hon oroande.
- Jo, jag har tänkt på Justin en del och jag tror att jag börjat gilla han.. sa jag och börja lipa som en liten barnunge.
- Men Sofie, det är väl inget att vara ledsen över? Det är ju jättekul, jag vet att han gillar dig med.
- Va inte så säker på det... sa jag och satte mig sedan i hennes säng.
- Vad är det du snackar om?
- Jo asså jag tänkte gå till Justin innan för att se om han ville hitta på något, bara han och jag alltså, och precis när jag ska knacka på så ser jag han stå där och....
- Stå där och vadå Sofie?
- Stå där och strula m-m-ed..
- SOFIE, MED VEM?
- Med Johanna... sa jag och mina tårar börja nu att forsa.

Mathildas perspektiv:
Jag kunde inte tro på det jag hörde Sofie säga, hade Johanna verkligen gjort något sånt här mot Sofie? Det kunde inte vara sant. Och Justin? Han verkade ju gilla Sofie sjukt mycket? Jag blev helt förvirrad, vad handlade allt om egentligen? Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, jag var så chokad.

- Men Sofie, det var säkert ett missförstånd.. sa jag med en tröstsam röst.
- Det var inget missförstånd..
- Det kanske var Justins kusin och Johanna?
- Mathilda, det var inget missförståd, jag vet exakt vad jag såg! sa hon och blängde sedan på mig.
- Men, har du snackat med han då?
- Jaaaa...
- Och vad sa han då?
- Att gjort var gjort men att han gilla mig.
- Sofie, det är verkligen som han säger. Han har skinit upp varje gång han har sett dig och det märks att han verkligen gillar dig. sa jag och kolla sedan osäker på henne.
- Det är faktiskt sant.. Han snackar om dig jämt. sa Christian och kom nu in i rummet.
- Har du hört allt??
- Ja, jag har stått här utanför, förlåt. Men Sofie, han gillar dig! Lita på mig, jag vet...
- Jag vet, han har själv sagt det men... ooo vad komplicerat allt är! Jag har börjat gilla Justin, tror jag.. och det är det som gör allt så himla jobbigt. Hur kunde han göra så mot mig om han gillar mig så mycket? Hur kunde Johanna gjort så mot mig? Hon visste ioförsig inget om det mellan mig och Justin, men hon borde ha anat, eller?

---

Icke nå bra episode, men det är episode 13 vilket som betyder oootur.
Kommentera om du vill ha mer !