- Nej, jag vet exakt vad du luktar... Det luktar tjejperfym!
- Haha jaha, men det är säkert från fansen som krama mig i morse.. sa han och blev sedan illröd i ansiktet, jag såg på han att han ljög. Han såg så där osäker ut och gjorde ett fejksmile, vad var det han höll hemligt egentligen? Jag försökte att inte låtsas om det.
- Okej, crazy girls sa jag och vi båda skratta sedan lite. Men nu måste du gå Justin, Christian väntar på dig. sa jag och kollade sedan bort mot bilen där Christian stod och väntade på Justin.
- Yes, men.. hejdå då.. sa han och pussa mig sedan snabbt och började gå mot bilen innan jag hann säga hejdå tillbaka eller ens hinna reagera överhuvudtaget.

---

(älskar denna bilden♥)

Nu var det bara jag kvar här hemma, Mathilda hade hängt med Justin och Chistian. Jag kollade på klockan och den var snart 11 så jag borsta tänderna, tog bort mascaran och gick sedan och la mig. Nästa morgon vakna jag av min irriterande väckarklocka. Jag smällde till den och den for iväg och slog i väggen, äntligen så slapp jag det störande ljudet tänkte jag och somna sedan om. Jag vakna sedan av att det plinga på dörren, jag tog på mig min morgonrock och gick sedan ner och öppna. När jag öppna dörren ser jag Mathilda stå där och Christian och Justin sittandes i bilen.

- Eh, godmorgon? vad gör ni här? sa jag med en alldeles nyvaken röst.
- Vi skulle ha följe till skolan, har du glömt det? sa hon och kolla förvånat på mig.
- Jävlar! Jag har ju ens inte klätt på mig! skrek jag och kände hur paniken steg.
- Haha, ser det! Men som tur är så är vi lite tidiga till dig så om du skyndar dig så hinner vi!
- Skyndar mig! sa jag och sprang sedan upp för att slänga på mig kläder.

Jag kollade snabbt på klockan, dom var en halv timma tidiga så det var inte superduper bråttom. Idag fick det bli ett par slitna snygga jeansshorts och en söt liten rosa blus. Jag gick sedan in mot toan där jag spruta på mig min goda vaniljperfym och klödda på lite mascara. Jag hade lyckats göra allt på fem minuter så jag tänkte att jag skulle ha tid att äta lite så jag gjorde en snabb smörgås och vi åkte sedan iväg. Det var bara 4 minuter kvar tills vi skulle börja så jag kom i tid iallafall. Tänk, hur kan jag ha lyckats försova mig två dagar i sträck?

När vi satt där inne  i klassrummet och hade upprop och dom ropade upp Johanna så var det fortfarande ingen där, även så var inte Justin där. Vart var dom egentligen?? Dagen rulla på, som vanligt... och Justin var sedan tillbaka innan vi sluta. Även denna gången fick vi samma svar "Jag var på interljuv". Jag visste inte riktigt om jag skulle tro påå det, han var trots allt min "pojkvän" kan man säga, men Christian visste ens inte att han var på interljuv.



När skolan var slut så körde Justin hem mig och han åkte sedan vidare hem. Jag åt lite och sedan bestämde jag mig för att överraska Justin och åka hem till han utan att han visste det. Sagt som gjort, jag tog på mig mina ytterkläder och tog sedan bussen till Justin, efter en kvart ungefär så var jag där, hos Justin, utanför hans dörr och precis när jag tänkte plinga så ser jag... Justin och Johanna stå där och kyssas. Jag kunde inte tro mina ögon, såg jag verkligen rätt? Jag stod där helt chokad och kollade in genom fönstret och märkte sedan att Justin såg mig. Jag började springa det snabbaste jag kunde därifrån men jag hörde att någon sprang bakom mig.

- Sofie, vänta! Jag kan förklara. skrek han efter mig men jag sket i han och började nu att springa ännu snabbare. Efter ungefär 7 minuter kunde jag stanna och pusta ut och märkte att jag inte hade någon bakom mig.

Justins perspektiv:
Fan fan fan fan, vad ska jag göra nu då?
Jag klarade inte av att springa längre, jag orkade inte det.
Jag hör någon flåsa i min nacke efter en kort stund, det var Johanna.

- Justin, vad handlade detta om? sa Johanna och kollade allvarligt på mig..
- Jo, asså... jag hann inte säga mer innan jag kände att jag fick en smäll på käften.
- Fy fan för dig! Hur kunde du?
- Kunde vadå...?
- Tror du inte jag fattar eller? Du träffar Sofie också, eller hur...?
- Asså...
- Stick, jag vill inte se dig! skrek hon och sprang sedan gråtandes därifrån.

Jag sprang inte efter, allt jag tänkte på just nu var Sofie. Jag sprang tillbaka till mitt hus för att hämta bilen och åkte sedan hem till Sofie. När jag stod där utanför och hade knackat så kom det någon för att öppna efter en kort stund, det var Sofie. Direkt när hon såg mig så smällde hon igen dörren men jag satte min fot ivägen.

- Snälla Sofie, jag kan förklara!