När vi kom fram till skolan kändes det både skönt och mindre skönt på samma gång. Man hade ju såklart längtat efter alla kamrater oså, men jag visste att efter bara någon vecka skulle jag vilja ha lov igen. När vi kom in på skolan och såg alla klasskamrater kramade vi om dom och frågade hur deras sommar varit. När man sedan hunnit snacka med de flesta så ringde klockan in.

- Dags att börja, jippi! skrek jag och gjorde sedan ett glädjeskutt och alla börja skratta. De alla såg ju vilken ironi jag hade när jag gjorde det.
"Back to the old times" sa jag och gjorde ett fejksmile o satte mig sedan vid bänken. Ännu en gång så började alla skratta, alltså så var det som vanligt i klassrummet.

---

Sofies perspektiv:
Dagen var helt okej faktiskt, det var trots allt den första dagen i skolan på nästan 3 månader.
Nu under dagen har vi haft det "mys" som vi brukar ha första dagen med klassen då vi kollar på film, äter godis och gör lite olika saker. Det har varit roligt att träffa alla igen iallafall.

Lovet hade varit bra, men det kunde ha blivit mycket bättre. Idag i skolan när jag var med Johanna & Mathilda så förstod jag hur mycket jag verkligen hade saknat dom, hade bara träffat dom några dagar i början av lovet. De har ringt några gånger men då har jag umgåtts med andra, jag saknar verkligen våra gamla tider. Det var då det bara var vi tre, när vi var yngre så var vi dom tre musketörerna, hoppas tiden kommer tillbaka.



Mitt i mitt drömmande vid mitt skåp var det någon som sprang in i mig. Jag föll mot marken med en hård smäll.
- Vad fan håller du på med? Se dig för. fräste jag åt han, inte allt för högt så att alla inte skulle höra. Jag böjde mig ner och började sedan plocka upp mina saker som hade ramlat ner i golvet. Jag kände inte igen kille som sprang in i mig, jag hade aldrig sätt han förr, men han var brunhårig, brunögd, hade en svart t-shirt och ett par jeans. Vem var han?
- e-eh förlåt, vänta så ska jag hjälpa dig. sa killen som sprang in i mig och försökte att hjälpa mig att ta upp mina saker, men jag sa åt han att jag inte ville ha hans hjälp och att jag klarade mig själv.
- Vad kan jag göra för att gengälda dig?
- Ingeting, gå här ifrån. sa jag och smällde sedan igen mitt skåp och började gå ut mot skolgården där jag visste att Mathilda och Johanna stod och vänta på mig. När jag vände mig om såg jag att killen sprang efter mig, vem var han egentligen? Jag stannade upp och vände mig om mot honom.
- Seriöst, vad är det du vill? sa jag och började sedan gå. Han fortsatte att springa efter mig och grabb sedan tag om min arm.
- Släpp mig! Vad är det du vill?
- Jag vill kunna göra dig en tjänst.
- Jag har sagt att du kan gå. sa jag lite små surt.
- Kan man iallafall inte få bjuda dig på fika iallafall?
- Gå på fika med en okänd man som nyss sprungit in i en? Nej tack, jag passar.
- Vadå, vet du inte vem jag är? sa han och kollade chokat på mig.
- Hur skulle jag kunna veta det? Du är väl någon sista års elev eller något.
- Jag är Justin Bieber. sa han och kollade frågande på mig.
- Jaha? sa jag och kollade frågande tillbaka.
- Vet du fortfarande inte vem jag är? sa han och kollade helt chokerande på mig.
- Nej, tyvärr killen. sa jag och vände sedan om ryggen mot han och gick ut mot Johanna & Mathilda. Han gav sig verkligen för han fortsatte följa efter mig. När jag kom fram till Johanna & Mathilda kollade båda på Justin som två fågelholkar.
- Kom igen nu drar vi innan denna killen tar kol på mig. sa jag och började sedan gå i riktigt mot lekplatsen. Både Johanna och Mathilda stod kvar som två fågelholkar.
- Men kommer ni eller? sa jag och stannade sedan till och kollade frågande på dem. Dom stod där helt förstenade och kollade på Justin. Det ända jag hörde dom säga var "omg, omg, omg, omg, omg" tyst för sig själva.
- Dina kompisar verkar iallafall veta vem jag är. sa killen (Justin) och flinade sedan lite.
- Tydligen. sa jag och kollade sedan på dom.
- Vill du följa med på en fika eller? Och förrästen, vad heter du?
- Sofie, och nej tack, jag passar även denna gången.
- Även denna gången..? sa Johanna & Mathilda på kör och kollade sedan chokat på varandra.
- Ja, denna killen hänger efter mig som en tok, kan vi inte gå?
- Sofie, vet du inte vem han är?
- Jo, han hette Justin Beaver eller något?
- Sofie, BIEBER heter han, inte Beaver.
- Jaja, whatever.
- Snälla, säg inte att du inte vet vem han är?
- Hur skulle jag veta det? Han är säkert en snobbig sista års elev, du ser väl hur dyra kläder och skor han har på sig? Bara en massa märken hit och dit.
- Är det så konstigt tycker du...? sa Mathilda och kollade på mig chokerat, ännu en gång..
- Äh, ja? sa jag och kollade frågande på dom alla tre.
- Sofie, Justin är världens kändaste tonåring. Inte konstigt att han har dyra kläder. sa Johanna och kollade på mig med en blick som att jag var dum i huvudet.
- Woho, jag har nyss snackat med världens kändaste tonåring då, jag dör av glädje.. sa jag helt ironiskt.
- Det borde du.. sa de båda i kör och kolla på mig som fågelholkar ännu en gång.
- Kan man inte få ditt nummer iallafall?
- Jo visst. sa jag och gav mitt nummer. Det kunde väl iallafall inte göra något om jag gav mitt nummer, han kunde ju köpa dyra kläder till mig som jag själv inte hade råd med. Jag menar, han borde vara rik imed att han är så "känd" att jag ens inte visste vem han var.
- Tjejer, shall we go?
- Eeeh, jaa. sa båda och fortsatte kolla som fågelholkar på han en liten stund till sedan gick dom, men sakta sakta.
- Vi hörs väl senare då. Sa han och flinade lite. Jag hade lust att bara strypa honom, han var så himla irriterande. Fast han var ganska söt faktiskt så han kunde väl få överleva en liten stund till tänkte jag för mig själv.

Påvägen hem försökte jag få kontakt och snacka med Mathilda & Johanna men det ända dom snacka om var den dära jäkla Justin, var han verkligen så känd?

---

Måste rusa för ska till kungsbacka & spela match mot Aranäs snart. För de som bor nära & kanske vill komma & titta så är den 11.00 i Älvsåkershallen ;) (är det ens ngn vaken då?:o) Annars så får ni önska mig lycka till (A)

Vad tycker ni om den nya novellen hittills?? :) Bra/Dålig? ♥