- Du tänker på Sofie, eller hur? sa jag försiktigt.
- Nej, varför skulle jag tänka på henne? sa Justin och försökte låta lite tuff.
- Justin, jag vet att du gillar henne. Man märker det på dig.
- Men det spelar väl ingen roll nu.. sa han och sjönk sedan ihop.
- Ryck upp dig Justin, vad är det egentligen? Varför säger du så där för?
- Det är ju sant, du ser väl hur kul hon har det med Christian? sa han och det föll sedan en tår längst hans kind. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag kramade om hon lite lätt.

Sofies perspektiv:
Jag kollade bort mot Justin ännu en gång, jag började genast sluta skratta när jag såg honom. Han satt där inte själv, utan han satt där med Johanna och dom kramade om varandra. Jag visste inte att jag skulle reagera såhär, men jag blev faktiskt avundsjuk.

---

- e-e-eh, jag ska bara på toa Christian. Sa jag och sprang sedan därifrån, snabbt! När jag kom till toan kunde jag knappt andas, jag var så anförd och förvirrad på samma gång. När jag lugnat ner mig igen gick jag ut till Christian igen precis som att inget hade hänt. Dagen rulla på och Christian fortsatte att dra sina skämt men jag tyckte inte dom var roliga länge, jag tänkte bara på Justin. Trots att jag inte tyckte hans skämt var roliga så försökte jag skratta med så att Christian inte skulle märka något.

- Sofie, vad är det? Sa han oroande precis när vi hade slutat, han verkade ha märkt något visst.
- inget, eller vadå? Sa jag och kollade på honom precis som att jag inte hade någon aning om vad han snackade om, men jag fattade precis att han förstod att det var något.
- det är Justin... Eller hur?
- Justin? Nej Christian, det är inget, jag är bara trött.
- Sofie, jag ser hur du har kollat bort mot Justin hela eftermiddagen sen du var på toaletten.
- Jag kollar bara på de olika aktiviterna. sa jag och kollade sedan bort, jag var så dålig på att ljuga.
- Sofie, seriöst? Jag gillar dig för du är en super snäll och skön tjej men..
- Men vadå Christian? Jag gillar dig också, du är super rolig!
- Sofie, jag menar lixom.. verkligen gillar dig.
- Men Christian, vi har ju bara känt varandra i några timmar?
- Ja Sofie, men det känns år för mig.. sa han och kollade sedan ner i marken.
- J-j-ja-g vet inte riktigt vad jag ska säga.. sa jag, jag var chokad, gillade han verkligen mig på "det" sättet?
- Du behöver inte säga något, men jag måste gå, jag ska iväg. Hejdå. sa han och sprang snabbt iväg, vad hade jag nu ställt till med? Allt är så grötigt just nu, jag vet inte vad jag ska göra, tänkte jag för mig själv.

Mathildas perspektiv:
Yes, då stod man där själv när skolan hade slutat och hade ingen aning om var ens vänner va, jippi! tänkte jag. Jag började gå hemåt för jag tänkte att jag ändå aldrig skulle hitta dom, jag såg ut som en ensamvarg när jag gick där längst gatan.. helt ensam..

Johannas perspektiv:
Jag sket i att leta runt efter Sofie och Mathilda och hängde istället med hem till Justin, vi skulle bara snacka och så. Man förstod att han verkligen verkade gilla Sofie. Visst så var jag avundsjuk, men jag ville ju på samma gång hjälpa honom. Utan att han märkte det grabb jag tag i hans mobil och skickade ett sms till Sofie.
"Hey, jag vet att du kanske inte gillar mig, men snälla, bara en fika?" skickat.
Sofie svarade snabbt. "Visst, en fika då.. när? var & hur?!"

Jag sken upp när jag såg smset och visade det för Justin senast. Först blev han lite små sur över att jag bara hade smsat sådär utan att fråga men han sa sen att det var bra för han hade aldrig vågat annars. Jag lät Justin svara på smset själv. "Vad sägs om Hardewell café om 1 timma? Kram Justin" skickat. Han fick snabbt ett sms tillbaka "Jippi woho, kan knappt berga mig!" Justin blev glad när han såg smset, men jag förstod på vilket sätt hon skrev det och menade det så jag bestämde mig för att skicka ett sms ifrån min egna telefon.
"Snälla Sofie, försök att vara snäll mot Justin. Han har det inte lätt just nu, han gillar verkligen dig! Kram på dig" även denna gången svarade hon riktigt fort "Ska försöka, men kan inte lova något.."

Justins perspektiv:
Jag skulle äntligen få ta en fika ensam med Sofie, jag var super nervös och längtade som bara den. För att allt skulle bli så bra som möjligt så var Johanna hem hos mig för att hjälpa mig. Hon hjälpte mig blandannat med klädseln och sedan berättade hon lite om vad Sofie gillade för slags killar, men det sista hon sa tyckte hon var viktigast, och det var att jag skulle vara mig själv. Jag skulle försöka så gott det gick bestämde jag mig för, men kunde inte lova något imed att mina nerver sprulade runt och jag super nervös.

Jag kom till cafét prick i tid, men det stod ingen där. Tänk så skulle hon inte komma? Jag stod där en liten stund till, men det var ingen Sofie där. När jag precis tänkte vända mig om och börja gå hemåt kommer någon utspringandes från cafét.

- Justin, vänta! Skulle vi inte ta en fika?
- Jag visste inte att du hade kommit.
- Jo, jag har suttit här inne jätte länge, märkte bara inte att dom kom. sa hon och ledde sedan.
- Nå, vad sägs som att gå in och ta ett bord?
- Det låter toppen!  sa hon och fnissade sedan till lite. Även så började jag fnissa. Jag visste inte riktigt vad det var med mig, men när jag var vid hennes närhet så kunde jag inte kontrollera mig själv och jag satt där super fnissig.

---

Bra/dålig? =)
Glöm inte att rösta på mig, det gör du HÄR. (finalist nummer 1, Karro)