Precis innan vi somnar hör jag henne säga "jag älskar dig Justin".
Jag log och sa "jag älskar dig med min fina prinsessa".

---

Sofies perspektiv, ca 1 månad senare:
- JUSTIN!!! kan du hjälpa mig att knäppa min klänning?
Han gick med snabba steg från hotellbadrummet med halvtorrt hår. Han ställde sig framför mig och log litegrann.
- Vad behöver du hjälp med älskling?
Han hade tydligen inte hört mitt rop på hjälp när han haft på hårfönen.
- Knäppa klänningen.
Han gjorde en gest åt mig att jag skulle vända mig om och det gjorde jag. När han hade dragit igen dragkedjan i ryggen gick han tillbaks in i badrummet och fortsatte med att föna sitt hår.
Vi var i Los Angeles för en filmpremiär och vi skulle gå på röda mattan om 30 min.

Det går galant med bröllopet förresten! Nästan alla tackade ja till inbjudan och vi har letat präst, kyrka osv. Men den perfekta klänningen har jag inte hittat än...

Justin gick ut ur badrummet, lika snygg som alltid och en del inom mig dog alltid lite smått.
- Är du klar? frågade han.
- Yes! Är du?
- Yep, taxin kommer om några minuter, sa han samtidigt som han tog upp sin iPhone som låg i sängen och la den i fickan.
- Ska vi gå ner?
- Japp! Men vi får nog knacka på Ryan först och kolla om han är klar.
Ryan följde med oss på den här filmpremiären eftersom att han numera bor hemma hos Justin. Eller iallafall för någon månad. Eftersom att han var Justins best man ville han hjälpa till med bröllopet.
Några minuter senare stod vi alla tre på gatan, omringade av paparazzis vid det här laget, innan taxin kom, några minuter senare än den skulle varit här.
Vi alla satte oss i taxin med en suck. Att de aldrig tröttnar.... Fast nu när Justin och jag har gått ut med att vi skulle gifta oss blev det självklart värre, men vi hanterade det bra och försökte ignorera dom så mycket som det gick.

Efter en hektisk kväll, fast med gott sällskap, men väldigt, väldigt mycket paparazzis klampade vi in på hotellrummet med värkande fötter. Efter filmen var vi på efterfest som var galet rolig.
Justin sträckte ut sig på den stora hotellsängen medans jag gick in på toaletten för att ta bort smink osv.
Justin beställde upp room service mat och avslutade sedan kvällen i sängen.

En dag kvar till bröllopet:
De senaste månaderna har gått otroligt fort. Vi har varit fullt upptagna med bröllopsplanering och Justin har haft musiken att tänka på också.
Numera får jag hemskolning, men jag besöker min gamla skola ibland ändå.
Jag och Mathilda var i en bröllopsklännings butik häromdagen och sett den perfekta klänningen. Jag köpte den med en gång. Den var utan axelband, med ett långt släp och en massa små diamanter på bröstet. De hade sytt om lite här och var så att jag skulle bli helt nöjd.

Justins perspektiv:
En dag kvar. Sedan skulle vi officiellt bli Mr och Mrs Bieber. Nu hade även Chaz och några andra vänner från Stratford anlänt och även min mormor och morfar, pappa, syster, bror och alla andra.
Klockan var nu väldigt mycket och alla andra i huset sov. Men inte jag. Jag var så nervös. Tänk om jag skulle säga fel? Eller att Sofie inte vill gifta sig längre?
Nej! Jag kan inte tänka så. Skärp dig Justin, intalade jag mig själv.
Innan tankarna tog över helt lyckades jag somna och jag vaknade några timmar senare av alarmet. Jag steg sakta och försiktigt upp utan att försöka väcka någon annan, när jag såg att Ryan och alla andra inte låg och sov på sina madrasser.
Jag fick lite småpanik i några sekunder men sedan såg jag Ryan komma in genom dörren visslandes på Baby.
- BIEBER! Tänkte precis väcka dig. Idag gäller det!
- Ja! Längtar tills jag får se Sofie. Jag har inte fått se klänningen än eftersom att Sofie menar att det bringar otur.
- Seså, hoppa in i duschen med dig nu!
Jag gjorde som han sa och tog en lång dusch för att lugna mina nerver. När jag stått där ett bra tag utan någon framgång stängde jag av vattnet och började göra iordning mig.
Usher och Scooter kom förbi och stannade med mig tills det var dags att åka. De försökte lugna mig, men utan framgång där med.

Vi åkte limmo ett litet tag innan vi kom fram till den enorma kyrkan. Det var några timmar kvar så det hade inte börjat anlända folk än.
När vi slog upp dörrarna log jag. Det var så fint, med alla blommor och allt!
Jag hade på mig en svart kostym från D&G, skor från Armani och håret var stylat av min stylist, Ryan Good.
Jag satte mig på en bänk längst fram och beundrade kyrkan.

Sofies perspektiv:
Jag var så sjukt nervös! Tänk om Justin inte skulle stå där framme när jag gick där?
Nej, sluta Sofie, tänk inte så!
- Sofie, vad är det du tänker på? undrade min mamma i den högra sminkstolen bredvid.
- Nej, inget speciellt, ljög jag.
- Du ser nervös ut, sa Mathilda i stolen vänster om mig.
- Det är jag också.
- Det kommer att gå hur bra som helst! Oroa dig inte! sa mamma lugnande och strök mig på armen.
Jag log och blundade.

När jag sedan kollade mig i spegeln såg jag faktiskt magisk ut. Den perfekta klänningen var på, sminket och håret var näst intill perfekt och jag hade gulliga blommor i min hand.
- Det är dags nu.
Mamma stack in huvudet genom dörren. Jag tog ett djupt andetag och log för mig själv. Jag följde sedan efter mamma ut genom kyrkkorridoren och mötte pappa som stod någon meter framför mig.
Mamma log, pussade mig på kinden och gick och satte sig på sin plats i kyrkan.
Pappa log mot mig och sa:
- Vad fin du är!
- Tack pappa, sa jag och log tillbaka.
- Det kommer att gå bra. Och dessutom är Justin en angenäm kille. Eller ska jag säga man nu?
Han skrockade lite och jag log.
När musiken började spelas såg jag Mathilda gå in med en bukett.
Sedan var det min tur.

Justins perspektiv:
När jag såg henne gå i mitten av kyrkan kunde jag inte släppa blicken från henne. Hon såg ut som en prinsessa hämtad ur en perfekt saga.
Hennes ansikte sprack upp i världens leénde när hon mötte min blick och jag fnissade lite för mig själv.
Där var hon... min prinsessa, som jag kommer att ta hand om i vått och torrt.

---

Aaaaaw! Hur gulligt!? Del två kommer när vi har tid, så håll uuuuuut!
Vill förresten ursäkta för den dåliga uppdateringen, men vi har ju lov nu och då sitter man ju inte så mycket vid datorn. Plus att det har varit så fint väder också, ett till exempel varför man inte sitter inne ;)
Men kommentera ändå =)

PUSS AMANDA & KARRO.