- Ja, vad har hänt här? Vi såg en brandbil åka här ifrån och vi blev jätte oroliga! Har det hänt något??
- Haha nejdå, Justin är bara så oskicklig att han råkat bränna två pannkakor så att det börja ryka i hela rummet så att larmet gick, sedan kom en gubben inspringandes och sedan kom brandbilarna. sa Sofie och skratta sedan.
- Jaha ja.. sa jag lättat och både jag och Christina började nu skratta åt allting.

---

Tur att det inte hade hänt något allvarligt och att de var säkra tänkte jag för mig själv. Vi snackade lite med Sofie och Justin sedan gick jag och Christina ut igen. Vi skulle ut och shoppaloppa lite, haha.

Sofies perspektiv: (Klockan 4 ungefär)
- Du, Justin? varto det inte riktigt längesen vi varto med Christian och Mathilda?
- Jo, det vart sjukt längesen. Kommer du ens ihåg senast? Jag menar, om man inte räknar med "hej, hejdå" träffar?
- Ärligt talat? Nej.
-  Haha, inte jag heller. Vi kanske kan hitta på något med dom?
- Ja, det hade varto great. Jag tar och slår en pling, haha. sa Justin och slängde sig sedan i soffan och började klicka in numret. Jag ryckte ur telefonen ur hans hand.
- Nope, jag snackar! sa jag och försökte låta lite "ond" men det gick inte så istället så började jag as garva. Efter en kort stund så svarade Christian.

- Hey Justin!!
- Ehm, det är Sofie.
- Jahaa..
- Aaah?? Hej ?? sa jag lite så där weird.
-  hahaha HEJ!
- Tänkte bara se om ni vill hitta på något med oss idag?
- Det går tyvärr inte..
- Nähe, vad tråkigt! Men, vad ska ni göra för något trevligt då? sa jag med en nyfiken röst.
- V-vii-i skkaaa sspellla......hhocccckkey.. stamma han fram.
- Hockey? Vi kan väl hänga på? Justin är gryym ju!
- Alltså.. planerna ändrades vi ska...äta...spenat!
- Eh, okej? Äckligt!! Men, varför?
- Har inte tid att snacka längre, hejdå! *klick* och så la han på. Vi ringde om men fick inget svar. Vi ringde till både Christian och MAthilda, hemtelefon och mobil, men det varto ingen som svara, vart kunde dom vara egentligen?


Mathildas perspektiv: (8 timmar tidigare)
Jag och Christian varto påväg hem efter en lång promenad. När vi går förbi den lilla lekplatsen som ligger ganska "öde" kan man säga så hör jag helt plötsligt någon skicka.



- Hörde du det där? sa jag oroligt.
- Hörde vadå? sa Christian och kollade konstigt på mig med en frågande blick.
- Skriket?
- Vilket skrik Mathilda? sa han och kolla på mig som att jag var helt puckad.
- AAAAHHH! HJÄÄÄÄÄLP!! skrek någon, jag hade ingen aning om vem.
- Just det där skriket mena jag.. sa jag o var nu super orolig.
- Jaa, vart kommer det ifrån?
- Jag vet inte..
- NÅGON? HJÄÄÄÄLP!! Jag hörde nu att det var en dam som skrek. Vi kollade runt om oss och jag såg att det var något pågång på lekplatsen. Vi gick lite längre fram för att se bättre. Det var 4 svartklädda män med mask som höll tag om kvinnan och hon sparka och försökte slita sig loss. Lite längre bort ser jag en liten flicka stå med en man. Detta var spännande, var allt fake eller var det på riktigt? Vad handlade allt egentligen om?

Vi gick närmre och ställde oss under en skogsdunge, det är först då jag märker att det är på riktigt. Jag och Christian kollar oroligt på varandra och tar genast upp telefonen för att ringa polisen. Jag hinner inte knappa in hela numret innan jag helt plötsligt känner hur någon kommer bakifrån och griper tag om både mig och Christian och de sätter sina händer framför våra munnar. Jag får panik och stretar imot allt jag kan, men efter en kort stund så går det inte längre, mina krafter var slut.

Jag vaknade till och märkte hade en rejäl huvudvärk. Jag kollade mig runt om kring och hade ingen aning om vad som hade hänt med mig och vad jag hade gjort, allt var lixom svart i hjärnan. När jag såg mig omkring märkte att jag satt inlåst i något slags rum, när jag sedan vände mig om så såg jag Christian så blev jag lättad.

Christians perspektiv: (Klockan fyra)
Jag har länge suttit med Mathilda i min famn och funderat på vart vi var men jag kunde verkligen inte komma på det. Vi satt i ett isolerat rum utan fönster och det fanns ingen chans i hela världen att vi skulle komma ut. Rätt som det var så ringde min mobil, vilket fick mig på bättre humör. Jag hade fortfarande mobilen vilket betydde att jag kunde ringa efter hjälp.

När min ringsignal gick på kom det en massa svartklädda män inspringandes och tog min mobil, sist så kom en man in med ett papper till mig. Där stod det "svara och säg att du inte kan snacka för att du är upptagen! Gör som jag säger så att inget går illa.."

Jag gjorde som han sa och svara. Det varto Sofie. Jag ville verkligen säga det men vågade inte, de hade som hot en pistol riktad mot mitt huvud ifall något skulle hända. Sofie började fråga massa och dom skrev en ny lapp "Lägger du inte på nu så skjuter vi dig!"

Jag blev så rädd att jag trodde att jag skulle kissa på mig. Precis då lyckades jag få henne att säga hejdå så att hon la på. Männen gick ut när samtalet var klart och dom tog med sig min mobil, great!

---

Bra/dålig episode? Tycker ni det varto tråkigt att det just nu inte handlar om bara Sofie & Justin utan istället/även Mathilda & Christian?? Kommentera dina åsikter eller pusha oss att skriva mer :)