Justin och Sofie kom in igen och vi pratade om massa roliga minnen. Jag ville inte prata mer om det som hade hänt. Iallafall inte för tillfället... Vi pratade om när vi hade träffat Christian och Justin för första gången, och deras första dejt, och min och Christians första dejt....
Helt plötsligt kommer en sjuksköterska in och säger:
- Christians tillstånd har blivit....

---

...bättre och han kommer att klara sig, men.. sa sjuksköterskan, jag visste att det skulle komma ett "men", det gör det alltid.
...Men han kommer att klara sig men han måste ta det lugnt och vila. Han hade även ett brutet revben så vi har tänkt att operera honom.
- Men hur länge kommer han vara kvar här då & kommer han att återhämta sig helt?
- Vi vill att han ska vara kvar åtminstonde 2 dagar till sedan är det hans egna val. Och om han kommer åtehämta sig? Ja det kommer han men det kan ta sin lilla tid. Vi vet inte riktigt hur lång tid utan det är olika från person till person.
- Okej, tack så jätte mycket för hjälpen!
- Tack själv. sa hon och vände ryggen om för att börja gå men vände snabbt tillbaka. - Just det, det är inte säkert att han kommer minnas något. Han har fått många & hårda slag och en del varto i huvudet vilket kan innebära att han inte minns någoting.
- Så... han kommer inte minnas mig och allt vi gjort tillsammans? sa Mathilda och hennes ögon blev glansiga.
- Tyvärr så är det så. Det kan även vara så att han kommer ihåg en del men han kommer inte riktigt ihåg själva dig som person. sa hon och vände sig sedan om.

Mathildas perspektiv:
Jag blev helt paff och tankarna for runt i huvudet på mig.
Skulle han inte minnas mig som person? Det var som att börja om på ruta 0 igen. Jag undrade om jag verkligen skulle klara av det här. Mest av allt undrade jag hur allt skulle bli, tänk så hittar han någon annan?

Justins perspektiv:
Vi satt där helt hjälplösa kändes det som, att vi inte fattat att de blivit kidnappade varto det värsta. Vi satt där en stund men när sjuksköterskan snackat klart så åkte jag och Sofie hem. Vi lät Mathilda vara kvar ensam, det varto ingen ide att vi varto där för vi gjorde ändå inge nytta.

- Jahopp, vad finns det att göra då? sa jag med en svag röst för att avbryta tystnaden.
- Dont no.. vi kan kanske bara vara hemma och se på film idag? Känner verkligen inte för något annat. Efter allt som hänt nu och så, är helt matt.
- Jo, det låter bra! men välj du en film.. sa jag och gick sedan till vardagsrummet. När jag nästan "slängde" mig i soffan landa jag mjukt och skönt och pusta sedan ut. Sofie kom en kort stund efter med en film i handen, det varto The notebook. Det varto precis att vi han sätta på filmen för snabbt där på så ringde min mobil, jag sprang ut till hallen och började leta i min jackficka där mobilen låg. Jag hitta den tillslut och svara.

- Yes, det är Justin!
- Hey, det är Brandy (en polisman)
- Tjaa, har det hänt något? sa jag oroligt.
- Nejnej, självklart inte. Men...
- men vadå? sa jag högt i luren, nästan skrek. Men betyder aldrig något bra tänkte jag för mig själv... Jag tog ett djupt andetag.
- Vi tror vi vet vem som kidnappade dom! sa polis mannen Brandy. Jag pustade ut ettt tag men började sedan undra, vem varto det egentligen?
- Vem var det då??
- Vi tror att det är en tjej som heter Johanna Brooky som hade anlitat männen. Det var nämligen män som man kunde "beställa" hjälp utav med sådan här liknande saker. Vi har fått tag på deras papper och deras senaste samtal varto till just Johanna Brooky.
- Det kan inte vara sant!!
- Vadå, känner du henne?
Jag kunde inte svara, det kändes som att hela världen stannade för en stund och jag stod där blixt stilla. Tillslut hördes ett duns och mobilen föll ur mina händer, jag såg Sofie komma springandes mot mig där jag stod helt matt i hallen.
- Justin, vad har hänt? Vad är det??? Jag tog ett djupt andetag och hämta andan och berättade sedan.
- Det var Johanna som hade anlitat männen...

---

Bra/dålig episode?
Kommentera så blir vi mer peppade på att skriva ;)

Varto ganska dålig bloggning den sista veckan men jag, (Karro) har fullt upp. Har redan fått en massa prov, läxor osv. men försöker så gott det går!!

/ Karro & Amanda.