- Vi får väl försöka smyga upp såhär blöta utan att någon möter oss, eller? sa Justin och jag såg hur hans ögon sken upp sådär som dom gör när han kommer på något "busigt" nästan lite "crazy".
- Okej, sa jag glatt och vi gick sedan mot dörren. När jag ryckte i handtaget så öppnades inte dörren, den var låst! Vad skulle vi göra nu då?

---

Vi satte oss på en stol som liknade en solstol nästan. Först la sig Justin sen la jag mig i hans famn och med huvudet på bröstet. Efter en super kort stund så somnade vi till.

Justins perspektiv:
Jag vaknade nästa morgon av att någon skrek högt som attan. Jag flög genast upp ur stolen och såg att en som jobbar på hotellet stod där helt skräckslaget och kollade på oss. Jag sprang fort fram till henne och satte handen för hennes mun, "sssccchhh" sa jag till henne och hon slutade att skrika och hela hon skakade.

- Har du nycklar? frågade jag henne och hon nickade "ja" som svars tillbaka.
- Bra. sa jag och stängde sedan till dörren och ledde henne till stolen så hon kunde sitta.
- Lova att inte skrika om jag tar bort handen nu, okej? sa jag och kollade osäkert på henne. Hon nickade ja till svars ännu en gång och tog bort handen.

- Vad ska ni göra med mig? Jag har inte gjort något!
- Nej nej, det är inte alls som du tror. Hon bara satt där och skakade.
- Snälla, lyssna på oss nu, sa Sofie med en lugn röst. Det är så att vi var här och badade igår och sedan blev vi inlåsta och kunde inte komma ut. Vi har varit här hela natten. Vi ville inte att du skulle skrika pgrd. av Justin, sa hon lugnt och vänligt.
- Vadå Justin? Är han en brottslig?
- Nejnej! sa vi båda i kör.
- Vet du inte vem jag är? sa jag och kollade chokat på henne.
- Nej, hur skulle jag kunna veta det?
- Jag är Justin Bieber, sveriges kändaste tonåring. Du förstår, ifall detta kommer ut till världen så kommer det bli helt kris och jaa...
- Jaha, är du den där killen som sjunger som en tjej och som min dotter snackar om hela tiden?
- Ehm...... ja det kanske det är? Men snälla, kan du släppa ut oss och låta bli att berätta detta för någon?
- Bara på ett villkor.
- Vad som helst!
- Jo, jag skulle gärna vilja ta en bild på dig med min mobil och sedan kanske få en autograf till min dotter?
- Ja, självklart, men jag har tyvärr inge penna eller papper...
- Jag har penna, men inge... papper.
- Men, jag kan kanske skriva på min keps så får hon den? Det kanske är lite roligare än en vanlig lapp med lite text på?
- Yeees, det går skit bra. Åh vilken tur jag har, hon kommer att bli super glad!

Jag tog kort, gav min keps med autograf och snackade sedan lite med hon som jobbade där sedan släppte hon ut oss och vi smög ut till vårat rum. Direkt när vi kom in kollade jag på klockan, det var knappt 6 (på morgonen). Jag var super hungrig så jag tog och åt lite av det som fanns på vagnen vi hade beställt in sedan gick jag och la mig med Sofie i sängen och jag slumrade fort till.

4 days later.. At their home.
14 Februari - Alla hjärtans dag.

Det var nu alla hjärtans dag och jag hade världens tur att få spendera den med Sofie. Klockan var snart åtta på morgonen och vi packade iordning och fixade till allt, vi skulle åka till Sverige och fira där. Vi åt lite frukost, tog en dusch och packade klart sedan begav vi oss mot flyget som skulle gå vid 11 tiden.

On the airplan. 
Vi satt där på planet och det var ungefär 40 minuter kvar tills vi var framme i Sverige. Jag hade sovit resten av hela resan och ävenså Sofie, hon sov fortfarande. Hon log där på mitt bröst och jag bara satt och såg på hur vacker hon verkligen var. Jag tror aldrig att mitt liv varit såhär perfekt som det varit de senaste månaderna, jag har aldrig mått såhär bra.

Just då hände allt, hela planet började skaka till och Sofie vakna till och gnugga sig i sina ögon, söt som socker, helt nyvaken. Jag började bli orolig, vad är det som händer egentligen? Hela planet skakade och det var ingen kontroll alls, en flygvärdinna kom och sa åt oss att sätta på säkerhetsbälte, vi var tvungna att stört landa. Det hade hänt något med planet så det kommit i obalans på någotvis och det fanns knappt nå bränsle kvar så vi var tvungna att landa direkt.

Jag satt där med Sofie och hon skakade som aldrig förr, helt plötsligt så tuppa hon av, neeeej, det kunde inte vara sant, min älskade Sofie!
- Hjäääääälp! Hjääääälp! skrek jag högt över planet. Personalen försökte ta sig dit men det gick inte, planet skakade så mycket att så fort de ställde sig upp så föll de ner på säterna igen.

---

BRA/KASS EPISODE?
15 kommentarer minst gärna.

Det var knappt nå ideer (typ två som kommenterade) riktigt tråkigt tycker jag imed att det blir tråkigare för er att läsa då, menmen :) Nu har jag (och Amanda lite) kommit på vad som kan hända ett tag framöver, men jaa:)

Hoppas verkligen att ni börjar kommenta lika bra som ni gjorde förr för det uppskattades verkligen och vi var mer sugna på att skriva då! Nu börjar vi (eller iaf jag, Karro) att tröttna lite på att skriva i med att det aldrig är någon som säger vad den tycker om episoderna längre /;

Update from Amanda: Håller med Karro... Det är typ ingen som kommenterar längre, och då blir vi ganska otaggade på att skriva.. Tyvärr (det är så jag känner iallafall... Tror Karro känner detsamma).
Men creds till er som gör det, toppenbra! Men ni andra, vi ser ju att ni går in på bloggen och läser, och det skulle vara kul om ni skrev en kommentar eller två också.. :)