"OM jag nu kommer ikväll så kan jag inte ta på mig klänningen du köpt, den är alldeles för fin.." Skickat.
Jag fick snabbt ett sms tillbaka.
"För fin? Skämtar du med mig eller?? Inget är finare än dig. Kyss Justin"
Åh, så gullig han är, man undrar om det bor en tjej inut i honom för han vet exakt vad en tjej (iallafall jag) vill ha. Han är helt perfekt, varför har jag ens tvekat på han? Gud..

---

Jag skickade ännu ett sms tillbaka..
"Den är för dyrbar och ja... jag kan inte ha på mig en sånhär dyr klänning, du ska inte behöva slösa pengar på mig... Sofie"

Denna gången tog det lite längre tid tills hand svara.
"Jag har köpt den för att jag vill se hur vacker du blir i den. Kom ihåg, mer slöseri med pengar om du endå inte tänkt använda den så att den bara ligger och skrotar ;) Pusspuss Justin"

Han hade ju faktiskt rätt tänkte jag och började dra på mig klänningen. När jag fick på mig den blev jag chokad över hur fin jag var och över hur bra han hade lyckats. Den satt perfekt överallt och det var perfekt storlek och ja.. allt var perfekt. Hur hade han kunnat veta storleken och allt?

Justins perspektiv:
Klockan varto nu sju och det var bäst att börja åka för att hinna i tid, det tar ungefär en timma dit så..

*1 timma senare* (klockan åtta alltså)

Jag satt nu och kollade oroande på klockan. Den var nu åtta och vi hade lite mindre än 1/3 kvar. Det var ingen chans att jag skulle hinna och jag ringde Sofie så många gånger jag kunde men signalen gick aldrig fram för det var så många som ringde. Jag kunde inte få tag på henne, tänk så står hon där och väntar på mig och tror att jag inte kommer?

Sofies perspektiv:
Jag stod nu där på Brooklyn Bridge och hade gjort det i nästan 20 minuter och ingen Justin hade kommit än. Försöker han bara lura mig eller? Nej, det kan han ju inte gjort. Jag väntade ytterligare några minuter ute i kylan, på mitten av bron, men sen gav jag upp hoppet. Han skulle säkert inte komma, han lura mig nog bara. Precis när jag vänder mig om och börjar gå bortåt hör jag någon ropa mitt namn, det varto Mathilda.

- Sofie, vänta! Jag ser Justin, han är där! skrek hon och jag ser han sedan komma ifrån andra hållet. Jag börjar gå tillbaka mot mitten av bron igen då vi sedan möts och kysser varandra, länge och passionerat.
- Förlåt för att jag är sen men det var en sån himla traf.. Jag la fingret på hans läppar och vi började sedan att kyssas ännu mera tills någon knackade på min rygg. Vi avslutade kyssen och jag vände mig sedan om för att se vem det var. Innan jag hinner reagera så känner jag hur jag får någons näve slagen mot min käft. Jag trillade ner på marken och blir alldeles yr. Jag kollar upp för att se vem det var, det var Selena.

- Där fick du för att du tog min kille din lilla bitch! sa hon och spotta mig i ansiktet och börja sedan gå där ifrån. Jag kollar mig omkring, vart är Justin? Jag kollar sedan bortåt på bron och ser att han springer efter Selena, hoppas han inte gör något dumt nu..

- Sofie, hur gick det med dig? hör jag Mathilda och Christian yra samtidigt och dom lägger händerna om mig på min rygg.
- D-dd-e-t ggickk bra, bara lite yr.. sa jag och satte mig sedan upp.

Justins perspektiv:
Jag kände att jag skulle koka över vilken sekund som helst, Selena gick för långt.. Jag var så sur och kunde inte låta henne att komma undan så jag sprang efter henne. När jag sedan kommit ikapp henne grabb jag tag om hennes arm och vänder sig om.

- VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?
- Justin du förstår inte! Det är mig du ska va med, det är mig du älskar, inte henne. sa hon mer tårfyllda ögon. Hon grabb tag om min tröja, drog min intill sig och började sedan att kyssa mig..

---

Bra/dålig episode? Vad ska hända här näst? :)
Kommentera om ni vill ha mera..

Btw: så är det just nu en snäll tjej som fixar en design åt mig så snart får ni en ny och fräsch blogg att klicka er in på. Jag har sett en liten "smygtitt" på den på så långt hon kommit nu och jag lovar att den kommer vara jätte snygg när den är klar ;)