- Vad är det du glor på? Kom igen nu, det var du som sa att vi skulle dansa. sa jag åt han och efter en kort stund började han att dansa. Även så bröjade en massa andra som åt där att dra upp på golvet och börja dansa. Det var helt sjukt där ute på dansgolvet, det var ju trots allt bara en restaurang.

Vi hade så roligt där när vi dansade och tiden gick så fort att vi helt och hållet glömde bort tiden. När jag sedan kollar på telefonen märker jag att det bara är 10 minuter kvar till tolv slaget. Tio minuter, fattar du eller? Det innebär att det bara är tio minuter kvar av 2010!

---

Vi gick av dansgolvet, ut från restaurangen och ställde oss precis utanför restaurangen nere vid det vackra havet. Vågorna som svalla mot stenarna och glimtret som följde med längst alla vågor. Jag stod där över räcket och kollade ut mot havet med Justin bakom mig som höll om mig.

I just denna stund kändes allting perfekt och som att vi levde i en egen liten bubbla. Det var som att leva i en bubbla då det bara var jag och Justin, som att vi ensam på hela jorden och kunde göra vad vi vill. Det var en obeskrivlig känsla, den var så svår att förklara.

Jag kollade ytterligare en gång på mobilens klocka,  det var nu endast 24 sekunder kvar av året. När det sedan var 10 sekunder kvar vände jag vi mot Justin och man hörde hela newyorks people räkna ner.

"...4, 3, 2, 1.. Gott nytt år" och det var nu en massa fyverkerier omkring i luften. Vi stod där, länge, och bara kysstes och höll om varandra. När vi stått där i nästan 7 minuter avsluta vi det och jag kollade upp i Justins vackra, underbara och perfekta ögon.

- Sofie, vet du att jag älskar dig?
- Ja Justin, och jag älskar dig med.
- Jag menar det verkligen Sofie, jag verkligen älskar dig på riktigt. Jag tror inte jag skulle kunna överleva utan dig. Jag vet att detta kanske kommer plötsligt, men trots att vi inte känt varandra super länge så känns det verkligen som att jag känner dig super väl och det är dig jag vill spendera resten av mitt liv med.
- ååh, Justin.. sa jag och tårarna flödde ner på mig, jag kunde knappt snacka.

Han gick nu ner på sina knän och jag tappade nästan andan, säg inte att han skulle...?

- Sofie Clara Brown (hennes fullständiga namn), vill du förlova dig med mig? sa han och öppna nu en ask med en ytterligare fin ring. Jag blev helt paff och bara stod där och kollade in i hans ögon. Han kollade väldigt oroande på mig när jag inte sa något.
- Nå? sa han nervöst och hela han skakade och hade helt glansiga ögon.
- Det är väl klart att jag vill! sa jag och slängde mig sedan över honom. Jag kände hur glädje ruset for igenom hela kroppen, från topp till tå och detta var nu mer obeskrivligt än vad allt någonsin varit.

Han satte sedan på mig ringen och sen stod vi där en stund och bara höll om varandra, när vi sedan släppte taget och tänkte gå bortåt mot hotellet längst bron märker vi hur vi nu har en massa paparazzis runt om oss. Alla sprang fram och frågade en massa frågor och det var helt crazy. Justin sprang iväg och ställde sig på en bänk.

- Alla, tysta! skrek han så högt som han kunde och alla blev tysta och kollade upp på honom.
- Jo, jag har nyss blivit förlovad med denna underbara tjej och om ni ursäktar oss så skulle vi uppskatta att få åtminstonde en kväll tillsammans ensamma. Ni kan gärna få ta några bilder på oss ihop men sedan får det räcka.

Justin hoppa ner från bänken, gick fram till mig och låtade alla som ville att fota oss. Efter ett tag sa han åt dom att han tyckte att det räckte och chokat nog så löd alla han och började gå där ifrån. Jag blev chokad, riktigt chokad, tänk att alla visade en sån respekt för honom. Och tänk, imorgon kommer jag att synas i alla tidningar runt om i världen.

Justins perspektiv:
Vi traskade vidare längst bron påväg mot hotellrummet där vi var framme efter ungefär en halvtimma. Allt som hade hänt idag kändes helt overkligt, det var som taget ur en saga. Jag kunde inte förstå allt riktigt. När vi kom in till vår svit hade jag gjort det så fint och romantiskt som möjligt. Fixat så det fanns rosenblad vid sängen, en vagn med champange, jordgubbar, choklad och ja.. allt sånt som jag visste att hon gilla.

Jag tänkte charma lite extra och sagt som gjort.

-Sofie kom, vi ska ner och titta på en sak.
- Haha okej?
Vi gick ner till ett svart rum där det endast fanns ett piano. På pianot fanns det ett litet ljus så att vi skulle kunna se något, och när vi kom in och jag skulle börja så tändes allting upp. Hon stod där med en öppen mun och bara kollade sig omkring.
- Sofie, denna sång är ägnad till dig så lyssna riktigt noga.. och så började jag att sjunga och spela.


"The days I can't see your eyes, I don't even want to open mine. On the days I can't see your smile , I'd rather sit and wait the while. For the days I know you'll be near, 'Cause a day without you, just isn't fair. See the days I can hear you voice, I'm left without a choice"

Sjöng jag och sedan fortsatte jag med:

"But to get week in the knees, Fall head over heels baby, And everyother cheesy cliché, Yes I'm swept off my feet, oh my heart skips a beat. But theres really only one thing to say."

"Yeah your beautiful to me, Your everything, yeah thats beautiful yes to me"

"I can't find the words to explain, Just how much you got me going insane. When you speak to me sometimes you'll find, I studder my words and say nevermind. 'Cause even when you just walk by, I look around to seem occuppied. 'Cause i'm trying so hard to hide, Yeah All of these feelings inside"

Den höll på ett tag i med att den varto ganska lång och när jag sedan slutade kändes det skönt. Detta var en låt jag älskade över hela mitt hjärta och det kändes bra att få meddela vidare denna till någon jag älskar över hela mitt hjärta.

---

Kom igen, säg nu! EXAKT vad tyckte du om episoden? ;)