Justin närmade sig igen och ställde sig framför mig. Han hade slutat dansa, vilket jag också hade gjort nu. Han kollade mig djupt i ögonen och letade efter någonting. Han tog sedan tag i mina händer men fortsatte kolla lika djupt i ögonen. Orden som han sedan sa gjorde mig helt omtumlad. "Elsa, tack för att jag har dig. Vet du hur mycket jag älskar dig?". Jag blev så glad, men ändå stod jag bara där. Jag flackade lite med blicken, men kollade han sedan i ögonen igen. "Justin, jag älskar dig med"
Han släppte mina händer för att sedan lägga sina händer på mina kinder. Hans läppar närmade sig mina och när de sedan endast var några millimeter från varandra hördes ett egendomligt skrik genom hela rummet.

---

Musiken tystnade och alla stannade upp för någon sekund. Först stod jag som en staty och kunde inte röra på mig, men sedan drog jag mig undan ur Justins grepp. Han släppte och vi kollade på varandra och följde sedan med folkmassan ut till trädgården igen.
I poolen låg en väldigt full tjej med smink som runnit ut så att hon såg ut som en panda, och plaskade runt skrattandes. "HAHAHA, oh shieeet, jävlar, ramlade i poolen"
Hon simmade in till kanten och hennes två kompisar försökte hjälpa henne upp, men de var lika fulla de med så de ramlade i poolen de med när de försökte hjälpa den första tjejen att komma upp.
Ett våg av skratt spred sig runt alla gäster, och när alla hade försäkrat sig om att de var oskadda startade de igång musiken igen och alla började dansa precis som ingenting hade hänt.
Jag suckade, satte mig ner på närmsta lediga stol och drog upp mobilen för att kolla på klockan. 23:47 stod den på. Jag la ner den igen och kollade ner i marken.
Justin, som för tillfället stod bredvid mig sa ingenting alls. Vad hade nyss nästan hänt?
Varför är jag så förvirrad för tillfället? Jag kollade upp på Justin och han såg lika förvirrad ut han med.
Jag kände inte längre på partyhumör så jag ställde mig upp och Justin kollade på mig.
- Justin.. Jag tror att jag måste hem nu. Jag är rätt trött.
- Okej, jag följer med. Ska bara kolla om Ryan och Wilma ska med. Stanna här.
Han kollade på mig en sekund för länge innan han gick iväg. Jag satte mig ner på stolen igen med ytterligare en suck.
- Tråkigt eller?
Jag kollade upp och där stod Lucas med en dricka i handen.
- Haha nejdå, trött bara. Vi ska hem nu. Eller jag och Justin ska det.
- Jaha.. tråkigt.. Jag som inte ens hunnit dansa med dig än?
Han lät road.. och full.
- haha, det får nog bli en annan gång, sa jag och vände generat bort huvudet.
- Men får jag ditt nummer iallafall?
Han drog upp mobilen ur fickan och låste upp den. Jag rabblade upp mitt nummer och en minut senare kom ett sms på min mobil, från honom, så att jag kunde programera in hans nummer.

Efter några sekunders pinsam tystnad kom Justin gåendes mot oss. Jag ställde mig upp och visste inte riktigt om jag skulle krama honom eller inte. Han avgjorde valet för mig och slängde armarna om min rygg och viskade "vi får ses någon dag" i mitt öra.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag nickade bara en gång och log sedan mot honom.
- Varken Ryan eller Wilma ska hem nu, så vi får gå själva.
Han log
- Okej.
Jag log tillbaka.
- Hejdå Lucas, sa Justin innan han och jag gick mot ytterdörren.
Han vinkade och började sedan prata med någon annan vid stolarna.

När vi kommit ett tjugotal meter från huset försvann även musiken och allt blev tyst. Vi var tysta och natten var ovanligt tyst. Det hade aldrig riktigt uppstått en pinsam tystnad mellan mig och Justin så det här var nog första gången någonsin.
- Vi behöv... började vi båda.
- Vad skulle du säga? frågade han snällt.
- Haha, säg du. sa jag och log.
- Okej.... Eh.. vi behöver nog prata..?
Hans ögon utstrålade en förvirrad känsla. Jag såg en parkbänk 10 meter framför oss som jag gick fram till och satte mig på. Justin kom kort därefter och satte sig bredvid mig.
Först kollade jag ner i marken. Funderade över vad jag skulle säga, och hur jag skulle säga det jag tänkte säga.
Jag vände mig mot honom.
- Okej, Justin. Jag har haft...... en känsla i flera dagar nu som aldrig verkar ge sig och eh... ja. En känsla av att... få vara extra nära dig? Eller alltså... jag är förvirrad!!!
Jag kollade ner i marken igen och drog händerna genom håret.
- Hmm.. konstigt.. för jag har lixom också haft den känslan för... dig.
- Allt har blivit så komplicerat.. eller?
- Ja... var hans enda svar.

Efter ungefär en minut kollade jag upp igen och in i Justins ögon.
- Vi får inte förstöra den vänskapen vi byggt upp under alla dessa år. Jag är rädd.. Rädd för att förlora den person som betyder mest av allt för mig. Du.
- Ja.. jag vet... Men.. kan vi inte bara glömma att det nästan hände och så får vi låta tiden avgöra det hela? Men en sak kan jag lova dig Elsa. Vi kommer föralltid vara bästa vänner, oavsett vad som än händer, okej?
Han kollade på mig med en seriös blick.
- Okej, svarade jag och log.
Han log tillbaka och gav mig en kram.
- Ska vi fortsätta gå hemåt?
Jag nickade och vi fortsatte hemåt. Vi kramade varandra hejdå innan han fortsatte hem till sig.
Jag grävde upp nyckeln ur väskan och låste upp.
Jag slängde av mig skorna och gick in till köket för att hämta en natt macka. När jag gjort iordning te och mackan satte jag mig i soffan och knäppte på tvn. Det gick någon drama/komedi som jag satt och kollade på. När det var reklam gick jag upp till mitt rum för att tvätta bort sminket och ta på mig min pyjamas.
Jag drog med mig mitt täcke och min kudde ner till soffan igen och fortsatte kolla på filmen. Jag kände att mina ögonlock blev tyngre och tyngre och tillslut somnade jag ifrån filmen.

Justins perspektiv:
Jag vaknade morgonen därpå av fågelkvitter utanför mitt fönster. Jag suckade och kollade på klockan. Halv tio. Jag suckade en gång till men gick sedan upp.
Ingen idé att försöka sova mer, tänkte jag. Jag gick ner till köket där min mamma satt med en kaffekopp och pratade i telefon.
- Jaha.. okej.. kan  jag få numret?
Hon hämtade en penna och ett papper och började kladda ner ett nummer.
- Ah, tack så mycket, vi hörs snart igen!
Hon la på och kollade på mig.
- Godmorgon gubben!
- Godmorgon mamma! Vem var det som ringde?
- Haha, det var din moster. Hon hälsar förresten.
- Hälsa tillbaka! Vad sa hon mer?
- Det är någon man som försöker få tag på oss... Scooter någonting hette han... Här är hans nummer.
Hon visade mig lappen innan hon fortsatte
- Jag vet inte varför. Han har tydligen ringt bla. din rektor, och din moster. Han har iallafall frågat efter dig, Justin.
- Undra vad han vill... sa jag fundersamt. Jag var lite chockad faktiskt. 
- Jag vet inte, men jag ska ringa honom nu och konfrontera honom... över telefonen då, haha.
Jag skrattade till och började bre en macka innan jag gick in till vardagsrummet. Innan jag slog på tvn hörde jag mamma:
- Hej, det är Pattie Mallette. Du har försökt få tag på oss ang. min son Justin?
Jag log lite för mig själv och riktade min blick mot tvn.

---

Orkade inte vänta tills vi fått 10 kommentarer.. Men vad tycker ni? Minst 9 kommentarer till nästa chapter! Kom igeeeeen nu, 9 kommentarer är inte så mycket ju! Vi har ju mycket fler än 9 st läsare!!
/Amanda & Karro.