- Så.. jag tror att vi behöver prata... sa han sedan med en ton som jag inte gillade.

---

- Ja.. sa jag sedan efter några sekunder.
Han kollade på mig och jag suckade.
- Okej, såhär var det.. när vi tog en paus och jag åkte hem, flyttade det in en kille på min gata, Elliot. Vi började prata och umgås massa. Och våga inte tro att jag hade glömt bort dig, för det hade jag absolut inte!
Du anar inte hur mycket jag grät varje dag, varje natt. Vissa dagar orkade jag inte ens gå till skolan Justin!
Iallafall, jag visste inte vad jag egentiligen kände för honom. Jag såg honom mer som en kompis, men han såg mig som något annat.
Han.. eh, bjöd ut mig på en dejt, och först visste jag inte vad jag skulle säga. Men sedan var jag dum nog och tackade ja.

Justin spärrade upp ögonen men sa ingenting, utan bara lyssnade. Jag kände mig verkligen som en idiot.

Jag fortsatte historien och sedan kom jag till den väldigt ömma punkten. Och det enda jag fick fram var "eh, öh, ja, mm, och, jaa...."
Justin kollade frågande på mig och suckade.
- Snälla säg det bara. Kysstes ni? Hånglade ni? Vadå?
Jag var tyst i några sekunder innan jag svarade.
- Nej.. det var mer än så.. Vi hade... sex.

Justins perspektiv:
Först satt jag helt tyst.  Sedan kom en rad olika känslor. Arghet, bitterhet, ledsamhet, osv. Sedan kände jag tårarna bakom ögonhinnan. Sofie masade sig närmre mig men istället ställde jag mig upp. Hon försökte ta tag i min hand men jag drog bort den. Hur fan kunde hon?
- Hur fan kunde du Sofie? Bara för att vi hade en paus betyder inte det att man går och har SEX med andra!!! Fyfan för dig Sofie. Snälla gå bara härifrån.
- Men Jus..
- Nej! Jag klarar inte det här just nu!
Tårarna sprutade nu och jag gick med bestämda steg mot trappan. Sofie satt förstelnad kvar i soffan med tårar i ögonen. Jag sprang upp till mitt rum och smällde igen dörren. FYFAN FÖR HENNE, FYFAN!!!!! tänkte jag högt för mig själv medans jag försökte hitta något att göra sönder. Jag kastade ner en massa filmer från hyllan och boxade i väggen. Det började värka i handen och jag la mig i sängen och grät istället.
Jag måste ha somnat tillslut för när jag vaknade igen var det helt kolsvart ute. Jag kände att mina ögon var helt svullna, samma med min hand också.
Jag öppnade dörren försiktigt och gick ner till köket. Klockan visade på 03:30. Fan.
Jag kollade ut genom fönstret och Sofies bil var nu borta.
Vad händer nu? Vad händer med oss? Jag vill förlåta, men just nu är det för tidigt för det...

---

OHNOOOOOOOOOOOOOO! Vad händer nu då!?
Nu får ni ta och kommentera, även fast episoden var kort.

/AMANDA & KARRO.