Jag tror nog att jag aldrig känt mig såhär ensam, jag tror nog aldrig att jag saknat någon såhär mycket och jag vet att jag aldrig har älskat någon så mycket att jag verkligen inte kunnat slita den ifrån tankarna.

Jag låg där med huvudet djup nere i kudden i min säng och tårarna bara flödade. Jag kollade upp en gång för att se vad klockan var, den var nästa 5 och jag hade inte somnat än... Jag kollade på kudden som nu var smutsig av all utsmetad maskara och sedan kolla jag mig runt om i rummet. På andra sidan rummet ser jag ett foto på mig och Justin, jag blev ledsen av att se det. Det måste bort tänkte jag för mig själv!

Jag satte mig upp på sängen med en hastig rörelse och allt började snurra till, trots det så ställde jag mig och började gå mot fotot. Jag han inte komma mer än halvvägs, då jag föll ihop till en enda stor häffaklump.

---

HOW SWEET!?!?!?! weheartit.com

3 timmar senare:
Jag vaknade upp, helt yr, i min säng. Jag försökte sätta mig upp, men allt bara snurrade. Jag ropade på mamma som kom in efter typ 3 sekunder och frågade förvirrat vad som hänt.
- Lilla gumman! Jag ropade att det var matdags men du kom inte ner, så när jag kom upp hit låg du på golvet avsvimmad, sa hon oroligt.
Jag kollade fortfarande förvirrat på henne och sedan mindes jag. Jag skulle gå och hämta fotot på mig och Justin. Jag frågade mamma om hon kunde komma med ett glas vatten så hon gick ut och hämtade ett.
Jag försökte sätta mig upp igen och denna gången lyckades jag lite bättre. Det snurrade inte längre. Jag såg att fotot fortfarande stod kvar på samma plats och fick en klump i magen.
Samtidigt kom mamma in med vattenglaset och när hon stod vid dörröppningen frågade jag henne om hon kunde ta med bilden på mig och Justin samtidigt.
Hon kom med vattenglaset och bilden. Sedan kollade hon på mig misstänksamt och fortfarande med lite oro i blicken. Hon gav bilden till mig och frågade:
- Har det hänt något mellan er två?
Jag var tvungen att komma på någon bra ursäkt, snabbt!
Sekundrarna gick och jag hade fortfarande inte svarat. Jag kunde ju inte säga detta till mamma...
Sedan hasplade jag ur mig, och rösten skar sig självklart:
- nejnej, han var bara tvungen att åka iväg på en spelning över natten.
Mamma trodde först inte på lögnen. Hon kände mig allt för väl, men sedan suckade hon och mumlade ett "okej". Innan hon gick ut sa hon att det fortfarande fanns lite mat kvar, men jag tackade nej.
Jag tog upp min iPhone och såg att klockan var halv tre, på natten. Jag kollade ut och såg att vinden blåste ovanligt hårt.

Justins perspektiv:
Klockan var halv tre, på natten. Jag kunde fortfarande inte sova. Jag behöver komma bort från Atlanta ett tag, bara i några dagar.
Så jag tog upp min Macbook och bokade en flygbiljett till Stratford. Min hemstad. Jag måste få träffa mormor, morfar, Ryan, Chaz, pappa, Jazzy, Jaxon och alla!
Flyget skulle gå vid tio imorgonbitti, så varför inte packa väskan nu? Jag kunde ändå inte sova.
Jag gick in i min walk in och tog fram en resväska. Sedan packade jag ner lite jeans, t-shirts, hoodies, skor och annat.
Klockan var nu halv fyra och jag började bli lite småtrött. Jag la mig ner i sängen och somnade på tre röda.

Jag vaknade av det hemska alarmljudet klockan sju. Jag hade inte fått mycket sömn, och mina ögon var helt svullna av all gråt.
Jag gick motvilligt upp och in i duschen. De varma strålarna fick mig att vakna till litegrann.
Sedan fönade jag håret, tog på mig och gick ner. Mamma var redan uppe och hon såg direkt att något var fel.
- Godmorgon, sa hon och log litegrann.
Jag mumlade ett godmorgon tillbaka och hon spände blicken i mig. Jag kollade upp och mötte hennes blick.
- Justin, vad har hänt? sa hon oroligt.
- Äh, något mellan mig och Sofie bara... Jag ska sticka till Stratford några dagar, jag bokade biljett inatt.
- Jag följer med!
- Men mam...
- Jo! Det var ett tag sedan jag träffade mormor och morfar, sa hon bestämt sedan.
- Jaja, mumlade jag och hämtade datorn för att boka biljett till henne också.
När jag kom tillbaka och satte mig vid bordet för att boka kom hon och pussade mig i pannan.
- Justin, vad som än har hänt så kan du berätta det för mig, det vet du.
- Ja mamma, sa jag och log.
Hon log tillbaka.

Några timmar senare satt vi på flyget som skulle ta oss till Stratford. Jag satt och lyssnade på musik och mamma kollade på någon kärlekskomedi på sin iPad jag hade gett till henne.
Efter ett tag var vi nära så vi kopplade på oss säkerhetsbältena och sedan landade vi. Det första jag fick se när vi kom ut från flygplatsen var min mormor och morfars stora leenden.

---

Vad tycker ni? Vad kommer att hända nu? K O M M E N T E R A! =)

Förresten, imorgon fredag ska jag (Amanda) äntligen kolla på NEVER SAY NEVER 3D i Gbg. Är det någon läsare som också ska kolla på den imorgon där?
/AMANDA OCH KARRO.