Några timmar senare satt vi på flyget som skulle ta oss till Stratford. Jag satt och lyssnade på musik och mamma kollade på någon kärlekskomedi på sin iPad jag hade gett till henne.
Efter ett tag var vi nära så vi kopplade på oss säkerhetsbältena och sedan landade vi. Det första jag fick se när vi kom ut från flygplatsen var min mormor och morfars stora leenden.

---

Phs weheartit.com och google.se

Jag släppte ner min väska på golvet och sprang fram och kramade dom. Gud vad jag har saknat dom!
Kort därefter kom mamma och kramade om dom och jag gick och plockade upp min väska igen.
När vi satte oss i bilen pratade vi om allt som har hänt de senaste månaderna men jag nämde aldrig Sofie.
"Men Justin, hur går det med tjejen som du berättade om för några månader sedan?" frågade mormor sedan.
Först blev jag helt tyst, men jag kunde samtidigt inte ljuga.
"Vi har bråkat." sa jag kort.
Mormor och morfar kollade bak lite oroligt på mig, men vände sig sedan framåt igen.
Det blev lite tyst ett tag, ingen pinsam tystnad, men vi hade ingenting att säga för tillfället bara. Sedan började mamma prata med mormor om någonting.
Jag vände bort huvudet imot rutan och suckade tungt... Undrar vad Sofie gör just nu?

Sofies perspektiv:
Klockan var runt halv sju när jag slog upp ögonen. Jag blev genast bländad av morgonsolen. Idag var det den 5 juni och endast några dagar kvar till skolavslutningen. Några dagar kvar till frihet.
Sedan suckade jag. Vad fan hade jag gjort mot Justin? Hur kunde jag vara så dum!?

Mer än så hann jag inte tänka innan jag var tvungen att rusa upp och springa in på toaletten. Några sekunder senare låg jag över toalettstolen och spydde.
När jag kände att jag inte behövde spy mer satte jag mig på toalettgolvet och var helt omtöcknad. Sedan ställde jag mig sakta upp och gick försiktigt ner för att dricka vatten. Sedan tog jag en snabbdusch.
Skulle jag verkligen gå till skolan idag? Tänk om jag var magsjuk?
Jag bestämde mig för att inte gå så jag ringde mamma och sa att jag var sjuk och sedan gick jag och la mig igen. Konstigt nog var jag inte kallsvettig.. Jag hade inte feber heller. Jag mådde bara lite illa.
Jag suckade än en gång och sedan gick jag upp ur sängen med min iPhone i ena handen och min Macbook i den andra.
Jag gick ner till vardagsrummet och satte på tvn och zappade mellan kanalerna. Det var bara barnprogram som gick såhär tidigt. Men plötsligt stannade jag upp vid en kanal. Det var en kanal med morgonmusik och just nu spelades "One less lonley girl" videon.
Jag satt tyst och kollade klart på videon, tills nästa började då jag bytte kanal igen. Det fick bli nån talkshow som jag inte fäste någon direkt uppmärksamhet vid.
Jag fällde istället upp dataskärmen och satte på datan. Sedan gick jag in på det vanliga - facebook, några bloggar och så twitter, där jag fick läsa en tweet som förvånade mig. Ifrån Justin.
"On my way to STRATFORD!!!!"
Sedan bläddrade jag ner lite och fick se en annan ifrån honom. Mina ögon började tåras...
"I still remember the first day I met you."

Justins perspektiv:
Direkt när vi kom fram till vårat hus slängde jag mig på sängen och twittrade "In Stratford, ohyeah!
Jag packade upp lite kläder och saker och sedan ropade mormor att det var matdags.
Vi satte oss ner för att först be och sen hugga in på den goda maten min kära mormor gjort. Mamma och mormor satt och pratade medans jag och morfar satt och pratade lite om mina turneér.
När klockan började närma sig tre gick jag bort till Ryans hus för att överraska honom. Som tur var han hemma!
"EEEEY RYAAAN!" skek jag och kramade om honom.
"JUSTIN! Vad gör du här?" sa han och log stort.
"Jag ville komma hem ett tag! Och... det har hänt lite saker mellan mig och Sofie också" sa jag sedan tyst.
"Bro.. jag är ledsen.. Chaz är här också.. vi kan prata om det"
"Thanks man" sa jag och log.
Vi gick in till Ryans rum och jag hälsade självklart på Chaz också.
Sedan berättade jag allt. De såg väldigt ledsna ut och sa att de fanns där för mig.
Jag log och sa sedan:
"Hörre ni! Det är inte ofta jag är här! Nu går vi och gör något kul!"
De sken upp och vi sprang ner till hallen och ut genom ytterdörren.
"Så, Biebs, vad vill du hitta på?"
"Jag är sugen på milkshake, ska vi gå och köpa det?"
"Ja, det kan vi göra."
Vi satte fart mot stället som sållde de bästa milkshakesen och köpte varsin stor milkshake.

När klockan började närma sig nio var de tvugna att gå hem och göra sina läxor, plus att de har skola imorgon, men vi skulle ses efter skolan imorgon med. 

När jag var hemma igen satt jag och kollade på tv med morfar när min telefon ringde. Okänt nummer. Jag svarade och la på nästan med en gång.
- Justin! Jag måste få prat.....
Sedan la jag på.
Det är inte så att jag inte älskar henne, för det gör jag, verkligen! Men jag vill verkligen inte prata med henne just nu bara...

---

Hur ska det gå!? Nu får ni ta och kommentera!!!!!!!!

/AMANDA (Jag har gjort en videoblogg ang. vad jag tyckte om NEVER SAY NEVER 3D. Den ligger uppe i min blogg. Klicka här för att komma direkt till inlägget) OCH KARRO.
Glöm inte att kommentera våra vanliga bloggar också! =)