Chapter 7.

"Får jag lov att hjälpa dig upp, shawty?" sa Justin och jag såg hur hans vackra ögon glittrade, något som jag aldrig lagt märket till tidigare. Märkligt.
"Jag klarar mig bra själv!" sa jag och försökte låta duktigt, fast på skoj.


Justin fortsatte att kolla på mig. Vi hade ögonkontakt väldigt länge och det var nästan som att jag inte kunde slita mig ifrån de vackra hasselbruna ögonen med täta ögonfransar.
Vi avbröts av att min mobil började ringa. Jag andades in och drog upp den ur fickan på tröjan. Innan jag svarade satte jag mig på rumpan på marken.
"Wilma, hej"
"Hej babe! vart är ni?! Hittar er ju inte!!"
Jag skrattade till innan jag svarade. Parken var faktiskt ganska stor. "Vid den södra änden"
"Haha, okej, vi ses snart"
"Puss" jag la på och ställde mig sedan upp.
Justin hade skejtat bort till Ryan i rampen. Helt plötsligt kände jag inte för att skejta något mer för stunden. Jag hade för mycket tankar för tillfället.
Jag fäste blicken på Justin och kom i djupare tankar. Han var min bästa vän? Klart jag inte hade känslor för honom. Eller?
Helt plötsligt blev jag osäker. Vi har haft ganska många "moments" den sista veckan. Såna "moments" har vi aldrig haft förut. Ända sedan festen har jag gått och grubblat.
Helt plötsligt blev jag avbruten i mitt tänkande av att någon satte sig bredvid mig. Jag kom tillbaka ner på jorden och vände på huvudet för att se vem som satt sig.
"Heeeej Wilma!" Jag kramade om henne och hon hälsade tillbaka.
Vi pratade igenom allt vi missat under den senaste dagen. Wilma hade fått en liten sommarflört på festen i förrgår och de hade träffats på en frukost dejt nu innan hon kom hit. Hon berättade hur han var, och hur han såg ut.
Jag hade tydligen sett honom och suttit vid samma bord som honom på festen, men hade inget minne av hur han såg ut. Och nej, jag var inte full.
I ögonvrån ser jag Justin och Ryan komma gåendes mot oss, eller skejtandes rättare sagt. Vi kollade upp och var tvugna att kisa pågrund av den stålande solen.
- Heeey, latmaskar! Ska ni inte skejta!? frågade Ryan.
- Ehe, nej, vi orkar inte, det är för varmt! kved jag.
- Vad säger ni tjejoooor, ska vi dra till stranden istället? frågade Justin med ett leénde.
Jag och Wilma kollade på varandra och kollade sedan på Justin igen.
- YES! Vi drar till stranden! sa vi båda samtidigt.

Vi drog oss hemåt åt varsitt håll och när jag kom hem slängde jag på mig en mörkblå bikini med mönster och slängde på mig en shortsdress och ett par flipflop.
Jag drog fram en strandväska och la i handduk, solkräm, kakor och vatten, samt pengar. När jag nästan packat ner allting hörde jag att någon plingade på dörren. Jag gick och öppnade, sjungandes på Brittans "Till the world ends". När jag öppnade stod Justin där med världens smile.
"Hey shawty!"
"Hey bebbe" sa jag medans jag kramade om honom.
Vi gick tillbaka in till köket och jag fortsatte packa. När jag tillslut var klar grabbade jag tag i mina solglasögon och vi gick ut till våra cyklar. Justin hade en BMX och jag en vanlig tantcykel.

Alla sena sommarkvällar - och sommardagar dessutom - när jag och Justin inte hade haft något att göra hade vi övat upp våra skills på både skateboard, BMX och rollerblades nedanför mitt hus, eller nedanför Justins hus.

Jag la i min strandväska i min korg och spände fast Justins ryggsäck på pakethållaren innan vi cyklade iväg till Ryans hus. Han stod ute på sin uppfart sittandes på sin BMX med sin ryggsäck på ryggen och väntade på oss. När han fick syn på oss cyklade han iväg mot oss. Vi hälsade och cyklade sedan iväg till Wilma.
Hon var inte ute så jag sprang upp för att plinga på. Hon öppnade efter två sekunder och ursäktade sig för att vara lite sen. Jag skakade på huvudet och sa att hon inte alls var det. Vi hade ju inte direkt några tider att passa nu på sommaren.
Hon låste dörren efter sig och sprang till sin cykel, la i sin strandväska i hennes cykelkorg och cyklade bort mot oss. Sedan satte vi fart mot stranden.
Det tog oss ca. 10 minuter att komma fram till stranden och strandpromenaden. När vi kom fram var det fullproppat med folk. Folk från staden och turister. Jag älskade när det var mycket folk på stranden.
Vi parkerade våra cyklar och bestämde oss för att gå till McDonalds innan vi gick ner till stranden.
Justin beställde Chicken nuggets och vi andra Big Mac. Vi satte oss på MCDonalds uteservering, om man kan kalla det så, och åt i lugn och ro. Kollade på folk, skrattade, pratade och hade allmänt trevligt.
När alla var klara gick vi över vägen och kom fram till stranden. Vi lyckades hitta en plats väldigt nära havet så vi bredde ut våra handdukar och sedan ropade Justin den klassiska "SISTEN I!".
Men det värsta var ju att vi alla var så tävlingsinriktade så vi kastade ner allt vi höll på med och sprang ut i havet. Det slutade såklart med att Justin vann. Men vi andra skyllde på att det var för att han stod närmast havet.
När vi badat, slängt runt varandra och skvätt vatten på varandra i mer än en timme gick vi upp och slängde oss ner på våra handdukar.
Solen stekte och här låg jag med mina tre bästa vänner. Livet kunde inte bli bättre för tillfället.
Förlåt för kortis, men jag (Amanda) är så otroligt trött och har väldigt ont i huvudet för tillfället. Vi i min klass har varit ute och orienterat i regnet hela dagen så det är därför. Därav inte så jättemycket inspiration heller. Men hoppas det duger.
Som ni ser har vi skaffat oss en bloggsvarsruta nu, så om ni undrar något är det bara att fråga där, eller bland kommentarerna såklart.
Och som vi alltid skriver: Kommentera maaaassor nu!
PUSS /Amanda & Karro.


Kommentarer
» Linnéa

jätte bra !!!

2011-05-27 22:36:35
» Ella

asbra

2011-05-28 10:33:53
» jennie

skit bra !!!!

2011-05-28 10:56:12
» Anonym

omg! älskar verkligen er novell :)

2011-05-30 20:42:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback