Pizzabudkillen, jag kände han, det var ju Elliot.

---

Ph's: weheartit.com/google.se/jag (Amanda)


Lyssna samtidigt. Maddi Jane - jar of hearts


I handen höll han två pizzakartonger och när han såg mig blev han också helt förstelnad. Jag försökte inte att göra situationen mer pinsam än vad den redan var, så jag gav honom bara pengarna, tog emot pizzan och stängde igen dörren framför näsan på honom.
Sedan blev jag lite nervös och jag fick handsvett. Jag kände att mitt hjärta började dunka allt hårdare ju mer jag tänkte på honom - och det dunkade absolut inte av kärlek, utan av hat, och rädsla över det han gjorde mot mig. Och framför allt över att det egentligen var hans barn...
Sedan kom jag på mig själv att fortfarande stå kvar på samma plats i hallen med en stirrande Justin vid min sida. Jag vände mig mot honom och försökte le. Men leendet nådde aldrig ögonen.
Han tog emot pizzorna utan ett ord och gick före mig in till köket.
När jag kom in satt han redan och smaskade i sig sin pizza. Han var nog hungrig.

Justins perspektiv:
Vi satt tysta och åt. När det sedan blev för tyst tog jag upp fjärrkontrollen från köksbänken och satte på tvn. Det var något realityprogram som egentligen inte var det minsta intressant, men det var väl bättre än inget antar jag.
När vi ätit upp gick vi upp till hennes rum och gjorde ingenting egentligen. Sofie satt och snurrade på sin datastol och jag satt och kollade igenom hennes tvspel och filmer.
När det sedan varit tyst för länge knäckte Sofie äntligen tystnaden.
- "Justin...."
Jag kollade upp mot henne och hon såg ledsen och orolig ut.
- "Alltså.. vi måste verkligen prata om det som hände. Förlåt tusen gånger om! Jag vet inte vad jag tänkte med. Jag tänkte väl inte alls! Jag känner mig hemsk och jag förtjänar inte dig! Du är för bra för mig, och även fast vi båda gjort dumma saker var det som jag gjorde helt jävla hemskt!
Jag vill inte att det ska vara såna här pinsamma tystnader mellan oss, och jag vet inte vad jag ska göra för att allt ska bli bra och jag har jättedåligt samvete för att jag vet att du egentligen inte vill vara här, utan du gör det för barnets skull, du är för god Justin!
Och... nej..."

Nu kände jag tårarna komma. Hon ångrar sig verkligen. Men ska jag förlåta henne? Men... vad var det hon inte ville säga? Hon gömmer något, jag känner henne för bra. Så jag undrade tyst...
- "Och vadå Sofie?"

Hon tog ett djupt andetag och blundade...
- "Pizzakillen.... det var Elliott"
Hon gömde sitt ansikte i sina händer och böjde sig framåt. Några sekunder senare hörde jag tysta snyftningar.
Jag satt först helt förstelnad. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
Och vad var hon ledsen för? Saknade hon honom? Eller... vänta! Han hade ju försökt "komma nära" henne på en fest? Eller vad var det Christian hade sagt? Han hade fått en käftsmäll iallafall av den här Elliott.

Jag ställde mig upp och gick fram till Sofie. Sedan bar jag upp henne ifrån stolen och satte henne på sängen bredvid mig.
Jag tog bort händerna från hennes ansikte och väntade tills hon mötte min blick.
- "Sofie.. det är något mer du inte vill berätta. Jag känner det på mig. Så.. saknar du honom? Är det honom du vill ha?" sa jag sedan.
- "Justin! Hur fan kan du tro något sådant! Jag hade just ett tal om hur mycket jag ångrar mig, att det är dig jag vill ha och du tror att jag vill ha honom då?"
Hon lugnade sedan ner sig och suckade. Sedan fortsatte hon:
- "Nej, jag vill verkligen inte ha honom, Justin. Det är dig jag vill ha"
Jag log lite för mig själv. Och sedan visste jag svaret på min tidigare fråga: Ja, jag skulle förlåta henne. Det som hände var ett misstag enligt henne, och jag älskar henne, och jag ska aldrig släppa henne igen!

Jag drog bort en hårslinga från hennes ansikte och kollade in i hennes ögon.
Sedan kysste jag henne. Det kändes nästan som första kyssen. Pirrigt och nervöst.

Jag kollade upp på henne igen och hon log nu. Sedan slängde jag en blick på hennes väckarklocka. Klockan var redan över 23:00, och jag måste hem och fixa lite saker.
- "Jag måste gå nu" viskade jag.
- "Ses vi imorgon" frågade hon tyst.
- "Klart" sa jag sedan och kysste hennes panna.
Hon följde med mig ner, och det ösregnade fortfarande. Innan jag vände ryggen och skulle springa mot bilen kände jag ett löst grepp om min arm, så jag vände mig om.
Sedan pressade Sofie sina mjuka läppar mot mina, i ösregnet. Den här kyssen var absolut den bästa någonsin.

---

Vad kommer att hända härnäst? Kommentera lika bra som ni gjort i de senaste episoderna nu!
Och tack förresten för alla kommentarer vi fått! Ni är toppen!

/Amanda & Karro.

När vi satt och kollade på film i mitt rum berättade jag vem som ringt och hur han sa "det är ju trots allt mitt barn". Mathilda var väldigt stöttande, men hon tyckte ändå att jag borde berätta sanningen för Justin.

---

En vecka senare:
Jag hade mest tagit det lugnt hemma. Det hade varit soligt någon dag och då åkte jag, Mathilda och Christian till stranden. Men resten av dagarna hade det varit molnigt och regnat ibland.
Mathilda hade åkt på semester till Europa, till Spanien och Christian hade åkt till Los angeles över några veckor. Vi skulle åka till New york på en weekend, fast det var i slutet av sommaren. Så nu låg jag bara och tråkade hemma i mitt rum.
Jag saknade Justin. När skulle han komma hem? Han sa några dagar, och nu har det gått över en vecka. Och han har inte hört av sig. Jag har smsat han några gånger, men han hade bara svarat på ett av dom.

Justins perspektiv:
Hemma igen, i Atlanta. Och det regnade. I Stratford hade det varit soligt nästan hela tiden. Jag hade stannat tills Ryan och Chaz och de andra fick sommarlov, och några dagar efter det också.
Men nu är jag hemma igen, eller jag är i mitt andra hem nu.
Jag saknade redan alla i norr, men jag skulle återvända om några veckor igen hade jag lovat. Efter en miniturne som jag skulle ha om ca. 4 veckor.
När taxin stannade på uppfarten till mitt och mammas hus steg jag ut ur bilen med en suck. Mamma log mot mig och drog in sin väska.
Jag kom strax bakom henne och vi fick springa upp till dörren för att inte bli allt för blöta.
När jag kom in i mitt rum var allt som vanligt. Så jag drog upp hela min resväska och slängde alla kläder i tvätten. Sedan tog jag en dusch, fönade håret och tog på mig kläder.
Sedan gick jag till mammas rum och berättade att jag skulle till Sofie.

Jag satte mig i bilen och startade den.
När jag var framme tog jag ett djupt andetag, drog upp min luva och småsprang till hennes dörr och plingade på.

Sofies perspektiv:
Jag satt vid datorn och kollade lite bloggar när jag hörde att dörrklockan ringde. Mamma och pappa var inte hemma så jag gick upp med en suck och gick ner för att öppna.
Jag kunde först inte tro det. Det var Justin, och han var dygnsur.
- Justin! sa jag och kastade mig i hans famn.
Han kramade tillbaka och jag släppte in han. Han tog av sig sin blöta hoodie och sedan stod vi i min hall, helt tysta. Det blev nästan en pinsam tystnad. Men sedan bröt jag den med att fråga hur han haft det.
"Okej" fick jag till svar.
Jag nickade och gick sedan in till köket.
"Är du hungrig?" frågade jag sedan.
"Ja, faktiskt" sa han och log litegrann.
"Okej, vad vill du ha?"
"Spelar ingen roll... ska vi ringa efter pizza?" frågade han.
"Låter bra".
Jag hämtade hemtelefonen och ringde och beställde två hawaiis. Sedan satte jag mig mitt emot Justin.
Han kollade på mig och sa sedan allvarligt "Okej, så du är gravid".
Jag nickade och ännu en pinsam tystnad uppstod.
Han fortsatte "har du varit på några kontroller?"
"Ja, eller en bara"
"Okej, men när är nästa? Jag kan följa med"
"Om du vill bara. Nästa är på torsdag, om 4 dagar alltså"
"Okej, nej jag är på." sa han sedan lugnt.

Vi satt och pratade lite om hur det hade gått i skolan för oss båda, och sedan plingade det på dörren. Pizzan var här. Justin sprang ut och hämtade den medans jag tog fram dricka.
Det var inte bra mellan oss på långa vägar, men någonstans måste man börja.

-WOHOOOOOOOOOOOOOOOOO! skrek vi alla tre med våra betyg i våra händer. Vi kramade alla hejdå och sedan satte vi oss i bilen hem till mig igen. Hemma väntade jordgubbstårta, saft och på toppen av moset var det strålande sol också. Kunde det bli mer perfekt!? Ja. Det kunde det faktiskt. Om Justin hade varit här.

---

"Hej Justin, jag vet att du antagligen hatar mig just nu men du måste förstå. Du behöver inte förlåta mig, bara du förstår och har det bra resten av livet. Jag har testat mig, jag är gravid & du är pappan. Hoppas du förlåter mig, om inte så ska du veta att du alltid kommer ha en plats i mitt hjärta! Puss" Skickat. Snabbt där efter skickade jag ett till sms: "PS: I love you!"

---

Justins perspektiv:
4 dagar innan:
Jag ringde upp Sofie och blev helt chockad när hon sa det...
- Jag tror jag är gravid.. sa hon.
Jag blev helt tyst, så hon fortsatte: "Justin??" Jag var fortfarande tyst, eftersom att jag var så chockad. Jag tappade talförmågan, men sedan fick jag fram: - Jahopp, men ha ett bra liv med Elliot då! Sedan la jag på....

När jag var hemma igen satt jag och kollade på tv med morfar när min telefon ringde. Okänt nummer. Jag svarade och la på nästan med en gång.
- Justin! Jag måste få prat.....
Sedan la jag på. 
Det är inte så att jag inte älskar henne, för det gör jag, verkligen! Men jag vill verkligen inte prata med henne just nu bara...

Några timmar senare satt vi på flyget som skulle ta oss till Stratford. Jag satt och lyssnade på musik och mamma kollade på någon kärlekskomedi på sin iPad jag hade gett till henne.
Efter ett tag var vi nära så vi kopplade på oss säkerhetsbältena och sedan landade vi. Det första jag fick se när vi kom ut från flygplatsen var min mormor och morfars stora leenden.

---

Phs weheartit.com och google.se

Jag släppte ner min väska på golvet och sprang fram och kramade dom. Gud vad jag har saknat dom!
Kort därefter kom mamma och kramade om dom och jag gick och plockade upp min väska igen.
När vi satte oss i bilen pratade vi om allt som har hänt de senaste månaderna men jag nämde aldrig Sofie.
"Men Justin, hur går det med tjejen som du berättade om för några månader sedan?" frågade mormor sedan.
Först blev jag helt tyst, men jag kunde samtidigt inte ljuga.
"Vi har bråkat." sa jag kort.
Mormor och morfar kollade bak lite oroligt på mig, men vände sig sedan framåt igen.
Det blev lite tyst ett tag, ingen pinsam tystnad, men vi hade ingenting att säga för tillfället bara. Sedan började mamma prata med mormor om någonting.
Jag vände bort huvudet imot rutan och suckade tungt... Undrar vad Sofie gör just nu?

Sofies perspektiv:
Klockan var runt halv sju när jag slog upp ögonen. Jag blev genast bländad av morgonsolen. Idag var det den 5 juni och endast några dagar kvar till skolavslutningen. Några dagar kvar till frihet.
Sedan suckade jag. Vad fan hade jag gjort mot Justin? Hur kunde jag vara så dum!?

Mer än så hann jag inte tänka innan jag var tvungen att rusa upp och springa in på toaletten. Några sekunder senare låg jag över toalettstolen och spydde.
När jag kände att jag inte behövde spy mer satte jag mig på toalettgolvet och var helt omtöcknad. Sedan ställde jag mig sakta upp och gick försiktigt ner för att dricka vatten. Sedan tog jag en snabbdusch.
Skulle jag verkligen gå till skolan idag? Tänk om jag var magsjuk?
Jag bestämde mig för att inte gå så jag ringde mamma och sa att jag var sjuk och sedan gick jag och la mig igen. Konstigt nog var jag inte kallsvettig.. Jag hade inte feber heller. Jag mådde bara lite illa.
Jag suckade än en gång och sedan gick jag upp ur sängen med min iPhone i ena handen och min Macbook i den andra.
Jag gick ner till vardagsrummet och satte på tvn och zappade mellan kanalerna. Det var bara barnprogram som gick såhär tidigt. Men plötsligt stannade jag upp vid en kanal. Det var en kanal med morgonmusik och just nu spelades "One less lonley girl" videon.
Jag satt tyst och kollade klart på videon, tills nästa började då jag bytte kanal igen. Det fick bli nån talkshow som jag inte fäste någon direkt uppmärksamhet vid.
Jag fällde istället upp dataskärmen och satte på datan. Sedan gick jag in på det vanliga - facebook, några bloggar och så twitter, där jag fick läsa en tweet som förvånade mig. Ifrån Justin.
"On my way to STRATFORD!!!!"
Sedan bläddrade jag ner lite och fick se en annan ifrån honom. Mina ögon började tåras...
"I still remember the first day I met you."

Justins perspektiv:
Direkt när vi kom fram till vårat hus slängde jag mig på sängen och twittrade "In Stratford, ohyeah!
Jag packade upp lite kläder och saker och sedan ropade mormor att det var matdags.
Vi satte oss ner för att först be och sen hugga in på den goda maten min kära mormor gjort. Mamma och mormor satt och pratade medans jag och morfar satt och pratade lite om mina turneér.
När klockan började närma sig tre gick jag bort till Ryans hus för att överraska honom. Som tur var han hemma!
"EEEEY RYAAAN!" skek jag och kramade om honom.
"JUSTIN! Vad gör du här?" sa han och log stort.
"Jag ville komma hem ett tag! Och... det har hänt lite saker mellan mig och Sofie också" sa jag sedan tyst.
"Bro.. jag är ledsen.. Chaz är här också.. vi kan prata om det"
"Thanks man" sa jag och log.
Vi gick in till Ryans rum och jag hälsade självklart på Chaz också.
Sedan berättade jag allt. De såg väldigt ledsna ut och sa att de fanns där för mig.
Jag log och sa sedan:
"Hörre ni! Det är inte ofta jag är här! Nu går vi och gör något kul!"
De sken upp och vi sprang ner till hallen och ut genom ytterdörren.
"Så, Biebs, vad vill du hitta på?"
"Jag är sugen på milkshake, ska vi gå och köpa det?"
"Ja, det kan vi göra."
Vi satte fart mot stället som sållde de bästa milkshakesen och köpte varsin stor milkshake.

När klockan började närma sig nio var de tvugna att gå hem och göra sina läxor, plus att de har skola imorgon, men vi skulle ses efter skolan imorgon med. 

När jag var hemma igen satt jag och kollade på tv med morfar när min telefon ringde. Okänt nummer. Jag svarade och la på nästan med en gång.
- Justin! Jag måste få prat.....
Sedan la jag på.
Det är inte så att jag inte älskar henne, för det gör jag, verkligen! Men jag vill verkligen inte prata med henne just nu bara...

---

Hur ska det gå!? Nu får ni ta och kommentera!!!!!!!!

/AMANDA (Jag har gjort en videoblogg ang. vad jag tyckte om NEVER SAY NEVER 3D. Den ligger uppe i min blogg. Klicka här för att komma direkt till inlägget) OCH KARRO.
Glöm inte att kommentera våra vanliga bloggar också! =)

Jag tror nog att jag aldrig känt mig såhär ensam, jag tror nog aldrig att jag saknat någon såhär mycket och jag vet att jag aldrig har älskat någon så mycket att jag verkligen inte kunnat slita den ifrån tankarna.

Jag låg där med huvudet djup nere i kudden i min säng och tårarna bara flödade. Jag kollade upp en gång för att se vad klockan var, den var nästa 5 och jag hade inte somnat än... Jag kollade på kudden som nu var smutsig av all utsmetad maskara och sedan kolla jag mig runt om i rummet. På andra sidan rummet ser jag ett foto på mig och Justin, jag blev ledsen av att se det. Det måste bort tänkte jag för mig själv!

Jag satte mig upp på sängen med en hastig rörelse och allt började snurra till, trots det så ställde jag mig och började gå mot fotot. Jag han inte komma mer än halvvägs, då jag föll ihop till en enda stor häffaklump.

---

HOW SWEET!?!?!?! weheartit.com

3 timmar senare:
Jag vaknade upp, helt yr, i min säng. Jag försökte sätta mig upp, men allt bara snurrade. Jag ropade på mamma som kom in efter typ 3 sekunder och frågade förvirrat vad som hänt.
- Lilla gumman! Jag ropade att det var matdags men du kom inte ner, så när jag kom upp hit låg du på golvet avsvimmad, sa hon oroligt.
Jag kollade fortfarande förvirrat på henne och sedan mindes jag. Jag skulle gå och hämta fotot på mig och Justin. Jag frågade mamma om hon kunde komma med ett glas vatten så hon gick ut och hämtade ett.
Jag försökte sätta mig upp igen och denna gången lyckades jag lite bättre. Det snurrade inte längre. Jag såg att fotot fortfarande stod kvar på samma plats och fick en klump i magen.
Samtidigt kom mamma in med vattenglaset och när hon stod vid dörröppningen frågade jag henne om hon kunde ta med bilden på mig och Justin samtidigt.
Hon kom med vattenglaset och bilden. Sedan kollade hon på mig misstänksamt och fortfarande med lite oro i blicken. Hon gav bilden till mig och frågade:
- Har det hänt något mellan er två?
Jag var tvungen att komma på någon bra ursäkt, snabbt!
Sekundrarna gick och jag hade fortfarande inte svarat. Jag kunde ju inte säga detta till mamma...
Sedan hasplade jag ur mig, och rösten skar sig självklart:
- nejnej, han var bara tvungen att åka iväg på en spelning över natten.
Mamma trodde först inte på lögnen. Hon kände mig allt för väl, men sedan suckade hon och mumlade ett "okej". Innan hon gick ut sa hon att det fortfarande fanns lite mat kvar, men jag tackade nej.
Jag tog upp min iPhone och såg att klockan var halv tre, på natten. Jag kollade ut och såg att vinden blåste ovanligt hårt.

Justins perspektiv:
Klockan var halv tre, på natten. Jag kunde fortfarande inte sova. Jag behöver komma bort från Atlanta ett tag, bara i några dagar.
Så jag tog upp min Macbook och bokade en flygbiljett till Stratford. Min hemstad. Jag måste få träffa mormor, morfar, Ryan, Chaz, pappa, Jazzy, Jaxon och alla!
Flyget skulle gå vid tio imorgonbitti, så varför inte packa väskan nu? Jag kunde ändå inte sova.
Jag gick in i min walk in och tog fram en resväska. Sedan packade jag ner lite jeans, t-shirts, hoodies, skor och annat.
Klockan var nu halv fyra och jag började bli lite småtrött. Jag la mig ner i sängen och somnade på tre röda.

Jag vaknade av det hemska alarmljudet klockan sju. Jag hade inte fått mycket sömn, och mina ögon var helt svullna av all gråt.
Jag gick motvilligt upp och in i duschen. De varma strålarna fick mig att vakna till litegrann.
Sedan fönade jag håret, tog på mig och gick ner. Mamma var redan uppe och hon såg direkt att något var fel.
- Godmorgon, sa hon och log litegrann.
Jag mumlade ett godmorgon tillbaka och hon spände blicken i mig. Jag kollade upp och mötte hennes blick.
- Justin, vad har hänt? sa hon oroligt.
- Äh, något mellan mig och Sofie bara... Jag ska sticka till Stratford några dagar, jag bokade biljett inatt.
- Jag följer med!
- Men mam...
- Jo! Det var ett tag sedan jag träffade mormor och morfar, sa hon bestämt sedan.
- Jaja, mumlade jag och hämtade datorn för att boka biljett till henne också.
När jag kom tillbaka och satte mig vid bordet för att boka kom hon och pussade mig i pannan.
- Justin, vad som än har hänt så kan du berätta det för mig, det vet du.
- Ja mamma, sa jag och log.
Hon log tillbaka.

Några timmar senare satt vi på flyget som skulle ta oss till Stratford. Jag satt och lyssnade på musik och mamma kollade på någon kärlekskomedi på sin iPad jag hade gett till henne.
Efter ett tag var vi nära så vi kopplade på oss säkerhetsbältena och sedan landade vi. Det första jag fick se när vi kom ut från flygplatsen var min mormor och morfars stora leenden.

---

Vad tycker ni? Vad kommer att hända nu? K O M M E N T E R A! =)

Förresten, imorgon fredag ska jag (Amanda) äntligen kolla på NEVER SAY NEVER 3D i Gbg. Är det någon läsare som också ska kolla på den imorgon där?
/AMANDA OCH KARRO.

Tårarna sprutade nu och jag gick med bestämda steg mot trappan. Sofie satt förstelnad kvar i soffan med tårar i ögonen. Jag sprang upp till mitt rum och smällde igen dörren. FYFAN FÖR HENNE, FYFAN!!!!! tänkte jag högt för mig själv medans jag försökte hitta något att göra sönder. Jag kastade ner en massa filmer från hyllan och boxade i väggen. Det började värka i handen och jag la mig i sängen och grät istället.
Jag måste ha somnat tillslut för när jag vaknade igen var det helt kolsvart ute. Jag kände att mina ögon var helt svullna, samma med min hand också.
Jag öppnade dörren försiktigt och gick ner till köket. Klockan visade på 03:30. Fan.
Jag kollade ut genom fönstret och Sofies bil var nu borta.
Vad händer nu? Vad händer med oss? Jag vill förlåta, men just nu är det för tidigt för det...

---

Jag kunde inte somna om, det gick verkligen inte. Hur mycket jag än vrek och vrängde på mig så fick jag ingen ro till att sova, det var nästa omöjligt. Jag hade något speciellt i tankarna som verkligen inte gick att få ut, jag undrade hur det skulle bli med oss? Jag låg länge och grubblade, nu var jag riktigt riktigt trött och ögonlocken föll ner tätt imellan men trots det så kunde jag ändå inte sova.

Sofies perspektiv:
Det var nu allt var över, på riktigt, tänkte jag för mig själv. Justin sprang upp mot sitt rum och nå sekund senare hörde ja en dörr smällas igen. Jag satt där skakandes i soffan och bara grät, jag fattade inte hur allvarligt det jag gjort varit förrän nu.

Jag trodde att jag hörde något ljud så jag försökte sitta still, hålla tyst och lyssna. Då och då hörde jag hårda slag i väggen där uppe lät det som och böcker som föll ner i golvet, det var antagligen Justin. När jag märkte att han verkligen var arg och sårad så fick det mig att må ännu sämre. Jag klarade inte av att vara kvar och sprang istället ut till min bil och började att rulla hemmåt.

När jag kom hem så stod det två styckna bilar utanför vårt hus, undra vems de kunde vara.. Jag gick in i huset och när jag kommit precis innanför dörren och kollar in, bort mot vardagsrummet, så ser jag att mamma och pappa har några vänner på besök. När de hör det hårda slaget av dörren som smälls igen så vänder alla sig hastigt om imot mig.

"Men hej Sofie, vad trevligt att du är här." "Gud var stor du blivit" "Är du hungrig" hörde jag alla babbla i mun på varandra. Jag struntade i att svara och sprang istället upp till mitt rum. När jag kom in i rummet slängde jag mig i sängen och burrade ner ansiktet i kudden.

När jag nu hade lite tid för mig själv, då allt var lugnt och tyst för en gångs skull så blev jag missnöjd. Tidigare har jag längtat efter dessa stunder då allt är helt tyst för att jag tycker det är avslappnande, men idag så var det bara pest & pina. Det var ett helvete rent ut sagt.

 Jag tror nog att jag aldrig känt mig såhär ensam, jag tror nog aldrig att jag saknat någon såhär mycket och jag vet att jag aldrig har älskat någon så mycket att jag verkligen inte kunnat slita den ifrån tankarna.

Jag låg där med huvudet djup nere i kudden i min säng och tårarna bara flödade. Jag kollade upp en gång för att se vad klockan var, den var nästa 5 och jag hade inte somnat än... Jag kollade på kudden som nu var smutsig av all utsmetad maskara och sedan kolla jag mig runt om i rummet. På andra sidan rummet ser jag ett foto på mig och Justin, jag blev ledsen av att se det. Det måste bort tänkte jag för mig själv!

Jag satte mig upp på sängen med en hastig rörelse och allt började snurra till, trots det så ställde jag mig och började gå mot fotot. Jag han inte komma mer än halvvägs, då jag föll ihop till en enda stor häffaklump.

---

oooooooohoooo, whats gonna to happend ?

/ KARRO & AMANDA. (Karro har ny blogg, checka & kommentera!!!!)

- Så.. jag tror att vi behöver prata... sa han sedan med en ton som jag inte gillade.

---

- Ja.. sa jag sedan efter några sekunder.
Han kollade på mig och jag suckade.
- Okej, såhär var det.. när vi tog en paus och jag åkte hem, flyttade det in en kille på min gata, Elliot. Vi började prata och umgås massa. Och våga inte tro att jag hade glömt bort dig, för det hade jag absolut inte!
Du anar inte hur mycket jag grät varje dag, varje natt. Vissa dagar orkade jag inte ens gå till skolan Justin!
Iallafall, jag visste inte vad jag egentiligen kände för honom. Jag såg honom mer som en kompis, men han såg mig som något annat.
Han.. eh, bjöd ut mig på en dejt, och först visste jag inte vad jag skulle säga. Men sedan var jag dum nog och tackade ja.

Justin spärrade upp ögonen men sa ingenting, utan bara lyssnade. Jag kände mig verkligen som en idiot.

Jag fortsatte historien och sedan kom jag till den väldigt ömma punkten. Och det enda jag fick fram var "eh, öh, ja, mm, och, jaa...."
Justin kollade frågande på mig och suckade.
- Snälla säg det bara. Kysstes ni? Hånglade ni? Vadå?
Jag var tyst i några sekunder innan jag svarade.
- Nej.. det var mer än så.. Vi hade... sex.

Justins perspektiv:
Först satt jag helt tyst.  Sedan kom en rad olika känslor. Arghet, bitterhet, ledsamhet, osv. Sedan kände jag tårarna bakom ögonhinnan. Sofie masade sig närmre mig men istället ställde jag mig upp. Hon försökte ta tag i min hand men jag drog bort den. Hur fan kunde hon?
- Hur fan kunde du Sofie? Bara för att vi hade en paus betyder inte det att man går och har SEX med andra!!! Fyfan för dig Sofie. Snälla gå bara härifrån.
- Men Jus..
- Nej! Jag klarar inte det här just nu!
Tårarna sprutade nu och jag gick med bestämda steg mot trappan. Sofie satt förstelnad kvar i soffan med tårar i ögonen. Jag sprang upp till mitt rum och smällde igen dörren. FYFAN FÖR HENNE, FYFAN!!!!! tänkte jag högt för mig själv medans jag försökte hitta något att göra sönder. Jag kastade ner en massa filmer från hyllan och boxade i väggen. Det började värka i handen och jag la mig i sängen och grät istället.
Jag måste ha somnat tillslut för när jag vaknade igen var det helt kolsvart ute. Jag kände att mina ögon var helt svullna, samma med min hand också.
Jag öppnade dörren försiktigt och gick ner till köket. Klockan visade på 03:30. Fan.
Jag kollade ut genom fönstret och Sofies bil var nu borta.
Vad händer nu? Vad händer med oss? Jag vill förlåta, men just nu är det för tidigt för det...

---

OHNOOOOOOOOOOOOOO! Vad händer nu då!?
Nu får ni ta och kommentera, även fast episoden var kort.

/AMANDA & KARRO.

- Det är okej Mathilda, haha. Det blev bara lite awkward. Men nu åker vi till tha beaaaaaaaach, wohoooo! skrek jag ut.
Alla tre stannade upp och kollade på mig men sedan började de skratta de med. Jag satte mig bakom ratten och Mathilda satte sig bredvid mig. Killarna fick sitta därbak.
Nu var det Justin som skrek ut: TO THA BEAAAAAAAAAAACH!

---

Jag satte på radion och precis just då började Baby att spelas. Jag kollade bak på Justin och flinade. Sedan höjde jag så att det kändes som att bilen skulle sprängas och alla satt och sjöng med.
Vi var framme efter typ 20 minuter och det var inte alls så mycket folk vi hade räknat med.
Vi klev ur bilen och tog våra grejer från bagaget. Sedan gick vi ner till sanden och kollade efter plats. Det fanns ju som sagt rätt mycket plats så vi gick ner så vi kom nära havet.
När vi lagt ut våra handdukar och dragit av oss kläderna sprang vi ner till havet. Gud vad svalkande och skönt det var! Vi skvätte vatten och kastade runt varandra i vattnet ett bra tag innan Christian fick en ganska stor kallsup och blev lite småsur. Det var kul att se eftersom att han stegade upp ur vattnet och slängde sig på vattenflaskan när han kommit upp till våra handdukar.
Vi skrattade åt honom men sedan gick vi också upp ur vattnet. När vi kom upp log han mot oss.
- Jaså så du är inte sur längre? frågade Mathilda sarkastiskt.
- Va? nej, det var jag aldrig, jag ville bara ha vatten, sa han förvirrat.
Hon log och kysste honom.

Jag och Justin låg för tillfället och delade handduk och läste ur en skvallertidning tillsammans. Det stod lite skvaller om Justin men vi bara skrattade åt det. När vi sedan bläddrade till nästa sida var det en bild på mig och Elliot.
Vi slutade skratta båda två och jag bläddrade fort till nästa sida.
- Så.. ska vi aldrig prata om det..? frågade Justin, nästan lite argt.
- Vi tar det när vi kommer hem, sa jag och suckade.
- Det är nog dags för det...

Sedan hörde vi Christian fråga om vi ville ha glass eller något från kiosken. Vi tackade nej och fortsatte sola ryggarna - under tystnad - och Justin hade nu lagt undan tidningen.
Det blev tillslut en pinsam tystnad och jag tror att Mathilda också kände av den för hon frågade om vi ville gå och bada.
Justin tackade nej medans jag tackade ja. Jag kände att jag behövde prata med Mathilda först...

Justins perspektiv:
Tjejerna gick och badade och jag satte mig upp och kollade ut mot havet. Efter någon minut kom Christian tillbaka, men med en glass i handen nu.
- Christian.. jag behöver prata av mig lite.. Jag och Sofie ska prata sedan.. om Elliot. Vad fan ska jag säga!? "Eh jo, var det något på G mellan er medans jag var borta?" eller vadå? Jag är så förvirrad.. Var det något mellan dom?
- Inte vad jag vet bro.. men när vi var på fest förra helgen, så försökte han kyssa henne, men hon ropade på oss och vi räddade henne i sista sekund, men jag fick ett blått öga på köpet..

Jag spärrade upp ögonen och kände mig ännu mer förrvirrad än vad jag redan var. Sedan kollade jag beklagat på honom och tänkte sedan för mig själv medans jag vände min blick mot Sofie... Hur fan ska jag göra?

Sofies perspektiv:
Medans vi gick ute i vattnet och kände solen steka på huvudet kände jag även ett par ögon i ryggen. Jag kollade bak och Justin satt och kollade på mig.
- Jo.. Mathilda, sa jag och harklade mig.
- Ja, sa hon och kollade mot mig.
- Du vet vad som hände mellan mig och Elliot och.. hur i helvete ska jag förklara allt för Justin? sa jag och jag kände hur det brände till bakom ögonhinnorna.
- Sofie, jag är ledsen.. men det enda du kan göra är att säga allt som det är. Du måste säga vad som hände medans han var borta. Du får inte ha några bortförklaringar..
- Jo jag vet...

Vi doppade oss och sedan gick vi upp igen. Vi var kvar på stranden i några timmar till och vi försökte ha kul, men det blev allt för många pinsamma tystnader.
Vid fem-tiden drog vi oss bort mot bilen och denna gång fick Justin köra och Christian sitta fram. Vi släppte av Mathilda och Christian hos Mathilda och sedan fortsatte vi bort mot mig.
När Justin parkerat bilen på uppfarten vände han sig mot mig och frågade:
- Det är nog bäst om jag åker hem och duschar och så.. Mamma är på ett möte och hon kommer inte hem förens vid åtta, kommer du över sedan?
- Ja, jag ska bara duscha och äta, sa jag medans vi båda gick ur bilen.
Justin la min bilnyckel i min hand och gav mig en lång, och en ganska obehaglig blick om jag ska vara ärlig. Inte en läskig, bara en väldigt kall och.. ledsen.
Han slet bort blicken och gick sedan mot sin bil. Jag suckade och gick och låste upp dörren.
Mamma och pappa satt i köket och jag kände doften  av lasagne.
- Hej gumman! ropade mamma. - hur var det på stranden?
Jag gick ut till köket och sa att det har varit bra. Sedan sprang jag upp till mitt badrum och lät duschvattnet rinna över mig. Efter en dusch på 15 minuter virade jag in mitt långa hår i en handduk och tog på mig en badrock.
Sedan gick jag in i min walk in och rev ut ett par jeansshorts och en t-shirt. Jag slängde på mig mina smutsiga Converse, kletade på mascara, fönade håret och satte upp det i en hästsvans.
När jag kom ner till köket var maten precis färdig. Jag tryckte i mig en stor portion och tackade för maten.
Sedan rusade jag upp till mitt rum igen, hämtade iPhonen, nycklar och plånbok. Sedan rusade jag ner för trappan och ropade "Jag åker till Justin nu! Men jag kommer hem ikväll."
- Ska du inte sova över där idag, ni sover ju alltid över? ropade mamma tillbaka.
Fan.
- "Eh, nej, det gick inte idag!"
Sedan rusade jag ut genom dörren för att slippa mer frågor.
Jag var framme utanför Justins hus efter 5 minuter. Mitt hjärta dunkade ovanligt hårt och jag var ovanligt nervös. Jag parkerade min bil bakom hans och plingade sedan på. Han öppnade efter några sekunder och jag gick in.
Vi satte oss i hans soffa och jag suckade.
- Så.. jag tror att vi behöver prata... sa han sedan med en ton som jag inte gillade.

---

Ber än en gång om ursäkt för dålig uppdatering. Men kika in igen imorgon på morgonen, för då kommer redan nästa episode!!!!

/AMANDA OCH KARRO.

- Hej sötnos, vad flinar du åt?
- Haha, fint grönt dräggel du har sweeite.
Han rusade upp ur soffan och bort till hallspegeln. Jag hörde ett skrik. Sedan kom han springandes tillbaka och jag såg att han gömde något bakom ryggen. Sedan ställde jag mig upp i soffan och sprang till andra änden av den. Men Justin var snabbare, sedan målade han ett långt blått sträck i pannan på mig. Tillslut låg vi på golvet och garvade ihjäl oss, och när jag kunde hämta lite luft sa jag: "Eh, du borde nog kolla twitter".
Han tog upp sin iPhone och hans haka flög ner till golvet typ. Sedan började han skratta igen.
- Du kommer att få sota för det här, hörde jag mellan skrattattackerna.

---

Bilden har jag, Amanda, knåpat ihop lite enkelt. Bilderna är från tumblr, google och weheartit.

Efter en stund började min mage kurra och jag frågade Justin om vi skulle äta frukost. Han hade också blivit lite småhungrig så vi ställde oss i köket båda två och stekte omelett, bacon och rostade bröd. Vi satte oss vid bordet och jag satte på tvn.
Det fanns inte så mycket förutom Chowder på Cartoon network så vi satt och kollade på det, haha! Det var så jäkla dåligt men vi satt mest och skrattade.
Efter frukosten gick jag och tog en dusch och Justin satte sig vid datan. När jag var klar hoppade Justin in i duschen och jag gick och tog på mig kläder.
Det var varmt idag så jag tog ett par svarta shorts, och ett vitt linne med rosor på. Jag satte upp mitt hår i en hög hästsvans och drog på mig lite mascara. Sedan tog jag på mig mina ballerinas.
Medans jag väntade på Justin satt jag i sängen och spelade Angry Birds på mobilen och helt plötsligt får jag ett sms..
"Elliot" stod det på skärmen.
Hela jag frös till is och i samma stund kommer Justin ut från badrummet.
- Älskling, varför ser du så förskräckt ut? frågade han.
Det enda jag fick ur mig var "Eh, jag klarade inte banan på Angry birds"
- Åh jag älskar det spelet! sa han och log. Sedan gick han in i garderoben och tog på sig.
Jag kollade ner i mobilen igen och öppnade smset...
"Hej älskling! Det vi påbörjade häromdagen känns inte riktigt avslutat. Vad sägs om mitt place ikväll?"
Kunde han verkligen mena allvar? Har han ingen skam i kroppen alls eller? Jag svarade inte utan raderade snabbt smset. Jag raderade sedan alla sms jag fått av honom.

När jag sedan börjat spela Angry birds igen kom Justin ut ur garderoben igen men denna gång påklädd, svarta jeans, en lila t-shirt med tryck och svarta Supras, fin som alltid.
Jag stängde av spelet och ställde mig upp och gick fram och kysste honom.
- Va fin du är, viskade jag i hans öra.
- Säger den finaste personen på hela planeten, viskade han tillbaka och sedan kysste han mig igen.
Vi stod och bara kysstes ett bra tag och sedan kollade han ut genom fönstret.
- Det är rätt fint väder idag.. och det är lördag, vill du hitta på något kul?
- Klart jag vill! Men vad vill du göra? frågade jag.
- Vi har inte umgåtts med Christian och Mathilda på ett bra tag.. Eller inte jag iallafall, haha.
- Vi kan ringa och fråga om de vill hitta på något?
- Ja det kan vi göra, jag kan ringa dom, sa han och gick ut i vardagsrummet för att ringa till Christian.
När han gick ut ringde det i min mobil. Dolt nummer.. hmm.. Jag svarade och när jag hörde rösten i örat reste sig mina nackhår.
- Babe, du svarade aldrig på smset? Jag kommer över, sa han.
- Låt BLI! Jag vill aldrig mer höra från dig och aldrig mer se dig, okej? Det vi gjorde var ett misstag och det DU gjorde mot mig på festen är oförlåtligt. Det var äckligt. Så snälla, radera mitt nummer för det är exakt det jag kommer att göra, radera ditt nummer. Hejdå.

Jag la på och var tvungen att sätta mig ner i sängen. Jag gick in i min telefonlista och raderade Elliots nummer. Jag var faktiskt rädd för honom nu måste jag erkänna. Men jag kommer inte nämna något av det här för Justin...
Jag gick in i min garderob och började ställa iordning mina skor bara för att ha något att göra och för att jag inte ville tänka på Elliot.
Efter några minuter kom Justin in.
- Haha, vad gör du? frågade han förvånat.
- Hehe, jag kände för att ställa iordning mina skor, de var överallt! sa jag och log försiktigt.
- Mathilda och Christian ska till stranden idag, och jag sa att vi hänger med. Gick det bra?
- Självklart! Men har du badshorts här? frågade jag Justin.
- Ja, jag tog med ett par, sa han och blinkade.
- Okej, så bra, ska vi åka nu direkt?
- Ja, eller går det bra om vi hämtar upp dom på vägen?
- Yeeezzz! sa jag och blinkade. De dåliga Elliottankarna var som bortblåst för stunden och jag kände mig riktigt taggad inför en dag på stranden med mina favoritpersoner.

Jag tog på mig en svart bandeaubikini med en stor rosett på överdelen, slängde på mig en blå playsuit över och bytte till flipflops. Sedan tvättade jag bort mitt smink igen och tog på mig ett par solglasögon.
Justin bytte om till ett par turkosa badshorts, tog en svart t-shirt över, slänge på sig en keps och sina solglasögon.
Jag gick ut till köket och packade ner en vattenflaska, en dricka, jordgubbar och Swedish fish i en strandväska.
- Redo att åka? hörde jag Justin ropa från hallen.
Jag gick ut till honom och log.
- Ja det är jag.
Han tog strandväskan ur min hand och kysste mig.
- Men det är inte jag, hörde jag honom viska.
Han ställde ner strandväskan på golvet med en duns och tryckte upp mig mot väggen samtidigt som han började kyssa mig mer och mer passionerat. Jag drog av han t-shirten och smekte hans sexiga mage samtidigt som jag kysste han på halsen och upp mot läpparna igen. Han smekte mina bröst och jag rös av lycka.
Vi förflyttade oss till soffan och båda blev mer och mer upphetsade. Justin skulle precis ta av mig min playsuit när vi hörde att något öppnade dörren...

Vi båda flög upp ur soffan och kollade förskräckt på vem som nu hade kommit in. Där stod Christian och Mathilda med ögon stora som golfbollar. Sedan harsplade Mathilda ut ett "Oj". Sedan drog hon Christian i armen och de gick ut igen. Jag och Justin kollade på varandra och vi båda bröt ihop av skratt.
Jag drog på mig playsuiten igen och letade efter min ena flipflop. Justin gick ut i hallen och drog på sig sin t-shirt och sedan tog han strandväskan i handen igen. Jag tog nycklarna och Justin la handen runt min midja och vi gick ut och låste efter oss.
Mathilda och Christian satt i gräset vid bilen och de båda fnissade lite när vi kom gåendes.
- Haha, förlåt om vi störde er två turduvor, men eftersom att Mathilda bara bor typ 5 minuter härifrån gick vi hit så vi alla kunde åka tillsammans med en gång, haha!
- Det är okej bro, sa Justin och de gjorde nått killhandslag. Jag gick fram till Mathilda och hon log och sa förlåt hon med.
- Det är okej Mathilda, haha. Det blev bara lite awkward. Men nu åker vi till tha beaaaaaaaach, wohoooo! skrek jag ut.
Alla tre stannade upp och kollade på mig men sedan började de skratta de med. Jag satte mig bakom ratten och Mathilda satte sig bredvid mig. Killarna fick sitta därbak.
Nu var det Justin som skrek ut: TO THA BEAAAAAAAAAAACH!

---

Förlåt förlåt för sämsta uppdateringen ever. Men vi båda har så otroligt mycket i skolan, vi har båda en fritid utanför dataskärmen också. Drama kommer ska ni se.

/AMANDA OCH KARRO

Efter ytterligare 20 minuter duschade vi påriktigt och sedan la vi oss i min säng och kollade på Greys Anatomy.

---

Efter avsnittet av Greys Anatomy gick vi in på varsin data. Justin höll på att retweeta och följa fans på twitter och jag kollade bloggar. 
Efter ett tag bestämde vi oss för att åka och hyra film. Klockan var halv elva och de stängde elva, så vi slängde på oss kläder, jag satte upp håret i en hästsvans och när vi satt i bilen trampade jag på gasen och vi körde iväg. 

Vi kom därifrån med en film och en stor påse med godis. Justin och jag överdriver alltid när vi ska köpa godis och fyller påsen ända upp, haha!
Det känns nästan som förr. När vi skulle gå tillbaka till bilen såg vi plötsligt att det började blixtra omkring oss. Papparazzis...
Vi sprang mot bilen och nu fick Justin köra. Han skakade smidigt av sig fotograferna.
- Har du gjort det många gånger eller? sa jag impat.
- Haha, ja det kan man nog säga att jag har, svarade han och log.
Innan vi åkte hem till mig åkte vi till Justins hem där han skulle hämta kläder och sånt som han kunde ha hemma hos mig igen, även fast han skulle åka snart igen...
När vi kom in i hans gigantiska hus hälsade vi på Pattie som satt i soffan och sprang sedan upp till Justins rum. När han gick in i sin walk in gick han ut igen i samma sekund. (han hade inte varit hemma innan han kommit till Sofie).
- Sofie, jag tror det har varit någon här hemma, sa han med oro i rösten. - det ligger en massa kläder utslängda på mitt golv...
- Eh jo... About that... När du.. åkte, sa jag och svalde - Så åkte jag hem till dig och, eh gick in i din garberob och gick och, haha, kände på kläderna, för att jag saknade dig, sa jag nervöst.


Breakeven med The Script. (lyssna samtidigt)

Justins perspektiv:
När hon sa allt detdär blev jag helt tårögd. Jag mår så dåligt över att jag lämnat henne här hemma när hon egentligen vill följa med, och självklart vill jag ju också det! Men det går inte...
Jag gick fram och satte mig bredvid henne på sängen. Jag tog hennes hand och vi ställde oss upp. Jag kramade om henne hårt och länge och sedan gick jag och satte på Breakeven med The Script.
Sedan gick jag tillbaka till Sofie som stod upp och jag la mina armar runt hennes nacke. Sedan kollade jag in i hennes ögon och sa:
- Sofie.. Jag vet att det är jobbigt att vi är ifrån varandra så mycket, och jag försöker verkligen göra det bästa av det.. Och.. jag älskar dig så mycket och jag vill verkligen aldrig förlora dig. För om jag gör det, så går jag av på mitten, för du är min andra halva Sofie. Jag har mått toppen ända sedan jag såg dig i skolan för första gången för ett år sedan och det är verkligen du som gör mig glad. När jag åkte iväg på tour saknade jag dig så mycket att jag låg sömnlös på nätterna och grät.

Sedan tog jag upp en ask ur min ficka och öppnade den.
- Vi kan inte gifta oss än, men detta är en promisering. Jag älskar dig Sofie, och om du känner det samma, så varför inte visa att vi är tillsammans på vårat sätt då? sa jag försiktigt och log.
Jag såg glädjen sprida sig i hennes ögon och hon sa:
- Det är klart jag älskar dig Justin, du är en av de mest viktigaste personerna i mitt liv. Om jag förlorar dig vet jag inte vad jag gör!

Hon tog ur ringen ur asken och satte den på fingret. Det var en silverring med små diamanter runt hela ringen. Den passade perfekt på Sofies finger.
Hon kastade sig runt min hals och kysste mig mjukt och ömt. Vi stod där ett tag till och lyssnade klart på låten, sedan kom vi på att vi skulle hem till Sofie.
Jag packade ner lite kläder som jag kunde lämna hos Sofie och vi sa hejdå till mamma och körde hem till Sofie.
Vi slängde oss på hennes enorma soffa och sedan kom vi på att nån av oss var tvungna att sätta i filmen. Ingen av oss orkade lyfta våra rövar (vilket ilandsproblem), men efter lite övertygelse från min sida gick Sofie och satte i filmen - bara för att hon älskade mig sa hon, haha! - sedan hämtade hon godiset och vi kollade på filmen.
Sofie somnade efter halva och jag somnade innan den var slut. Vilken tråkig film, seriously.

Sofies perspektiv:
Jag vaknade av att jag låg på vardagsrummsgolvet. Hur hamnade jag här? tänkte jag. Jag satte mig upp och såg att tvn fortfarande var på och Justin ligga och dräggla i soffan. Jag log och kom på en sak! Det var väldigt länge sen jag prankade honom.
Jag ställde mig upp och smög iväg till köket. Där hämtade jag en grön penna och målade sträck i hans ansikte. Sedan tog jag ett kort med min iPhone och la upp kortet på twitter. "Sleeping beauty" skrev jag. Det var faktiskt en söt bild, hoppas han inte blir föööör arg....
Jag bytte bakgrund på mobilen till den bilden och satte mig sedan i andra änden av soffan och kollade på något random program på tvn. Efter en kvart såg jag att Justin rörde på sig och satte sig upp. Jag flinade.

- Hej sötnos, vad flinar du åt?
- Haha, fint grönt dräggel du har sweeite.
Han rusade upp ur soffan och bort till hallspegeln. Jag hörde ett skrik. Sedan kom han springandes tillbaka och jag såg att han gömde något bakom ryggen. Sedan ställde jag mig upp i soffan och sprang till andra änden av den. Men Justin var snabbare, sedan målade han ett långt blått sträck i pannan på mig. Tillslut låg vi på golvet och garvade ihjäl oss, och när jag kunde hämta lite luft sa jag: "Eh, du borde nog kolla twitter".
Han tog upp sin iPhone och hans haka flög ner till golvet typ. Sedan började han skratta igen.
- Du kommer att få sota för det här, hörde jag mellan skrattattackerna.

---

Bra/kass? Vem vill ha drama?? KOMMENTERA!!!! :)

/Amanda och Karro.

- Om...? sa hon ganska allvarligt nu och jag tror nog att hon förstod vad jag skulle säga. Jag ville verkligen säga det också, men det gick bara inte.

Tiden rullade på framför teven och klockan var nästan 6 på kvällen. Det var inte lång tid tills jag skulle möta Justin, vi hade bestämt att träffas på Hardewell café klockan halv 8. Det var där vi hade vår första "dejt". Vet inte om jag riktigt kunde kallade det en dejt, det var ju en dejt, men vi blev avbrytna av en massa paparazzis och fans efter bara några minuter när vi var där.

---

Jag kollade klart på Family Guy som rullade på tvn och när det var slut gick jag in till mitt badrum och hoppade in i duschen. När jag var klar smörjde jag in mig i hallonbodylotion. Jag gick in till min walk in och kollade vad jag skulle ha på mig... Det fick bli ett par svarta tajta jeans, en blommig topp och ett par vanliga svarta klackskor. Enkelt och snyggt!

- Jag saknar dig med. Snälla kom hem! 
- Jag får ledigt i 1 vecka om några dagar, då kommer jag hem, jag lovar! Vi måste prata igenom ALLT! 
- Ja, det måste vi verkligen, face 2 face lixom, sa hon sedan. 
- Men sålänge får vi höras på telefon. Men nu måste jag sova. Det var så skönt att äntligen få höra från dig! 
- Samma här Justin.. Och snälla kom ihåg.. Jag älskar dig! 
- Jag älskar dig med min Sofie! 
Sedan la hon på. Och jag log faktiskt. Jag hoppas allting fixar sig.

---

Framspolat 1 vecka, dagen då Justin kommer tillbaka.

- Det är nog dags att gå hem nu, sa jag och M bara nickade. - Vi alla kan sova hos mig, jag bor närmast. Vi måste lägga is på hans ansikte.
Vi bar upp Christian och gick hem. Jag kollade hela tiden bak eftersom jag trodde vi hade Elliot bakom oss...

---

Klockan var bara runt halv elva när vi kom hem, men med tanke på det som just hänt så var det bara skönt att vara hemma. Mamma och pappa var ute och åt med några vänner så vi hade hela huset för oss själva.
Det första vi gjorde var att bära in stackars Christian till köket. Han satte sig på en stol och Mathilda höll om honom medans jag sprang till frysen och hämtade is. Vi fick stopp på blodet, men han hade ju självklart ont fortfarande.
Vi bestämde oss för en filmkväll och medans jag poppade popcorn, hällde upp chips och godis i skålar och tog fram glas till drickan gick Mathilda och Christian och valde film.
När jag kom ut med allt gottigott på en bricka hade de stoppat in "The social network".
Christian kollade på mig med ett litet men allvarligt léende och sa:
- Jag tror vi alla behöver se en komedi just nu.
Jag skrattade lite lätt men det han sa var faktiskt sant. Vi slängde oss ner i soffan alla tre och jag hade godisskålen i mitt grepp, Mathilda hade chipsskålen på sin mage och Christian stoppade nästan ner huvudet i popcornskålen. Både jag och Mathilda märkte det på samma gång så Mathilda frågade:
- Christian, tycker din näsa om popcornen eller vad? haha.
Han kollade upp och log.
- Nej, men min mun gör det.

Efter ett tag kröp Mathilda upp i Christians famn och jag önskade att Justin hade varit här.
När filmen var slut började vi kolla på SAW 1. Den var ganska rå, så tillslut låg Mathilda på Christian och borrade ner sitt huvud i hans nacke och jag låg och borrade ner mitt huvud i en kudde. 
Filmkvällen, eller ska jag säga natten (?) fortsatte och vi kollade på ytterligare en komedi innan vi alla somnade i soffan.
På morgonen vaknade jag av att Christians mobil ringde.... 
Både han och Mathilda sov fortfarande djupt så jag tog upp hans telefon och kollade vem det var... Jag kunde nästan inte tro det!  
Skulle jag svara eller inte? Det var ju Christians telefon... Men jag måste få prata med honom.

Justins perspektiv:
Jag var fortfarande i varma Grekland och det var natt just nu. Jag kunde inte somna som vanligt, så jag tänkte ringa och tjata lite med Christian, det var ju ganska längesen nu.
Jag tog upp min iPhone och letade upp Christians nummer i telefonboken.
Det gick 4 signaler och jag var påväg att lägga på tills jag tillslut hörde en välbekant röst. Som om jag hade hört den för 2 minuter sedan..
- Hej.. Justin. Det är Sofie.
Först vart jag helt tyst. Jag blev så chockad. Men jag blev glad!
- Hej älskl... Sofie!
Jag hörde att hon ställde sig upp och gick någon annanstans. Hon stängde en dörr.
- Så... vad gör du? fick jag ur mig.
- Inte så mycket. Jag vaknade av Christians telefon, haha. Han och Mathilda sover fortfarande. Själv?
- Okej, haha. Jag försökte sova, men det gick inte.. Men du? Jag har ringt dig i flera veckor.. Men du har inte svarat?
- Nej, jag vet, förlåt så jättemycket Justin! Mår jättedåligt över det, men jag tappade min mobil i havet och den gick sönder. Förlåt! Jag tänkte kontakta dig på twitter men sen kom jag på hur många som skickar DM's till dig varje dag...
- Jaha, okej. Men har du nytt nummer nu då?
- Ja, vill du ha det?
- Självklart!
Hon rabblade upp sitt nya nummer och jag skrev upp det på en lapp. Sedan blev det en oändlig tystnad i telefonen. Efter några minuter hörde jag att hon snyftade.
- Sofie? Jag saknar dig.
Hon slutade snyfta.
- Jag saknar dig med. Snälla kom hem!
- Jag får ledigt i 1 vecka om några dagar, då kommer jag hem, jag lovar! Vi måste prata igenom ALLT!
- Ja, det måste vi verkligen, face 2 face lixom, sa hon sedan.
- Men sålänge får vi höras på telefon. Men nu måste jag sova. Det var så skönt att äntligen få höra från dig!
- Samma här Justin.. Och snälla kom ihåg.. Jag älskar dig!
- Jag älskar dig med min Sofie!
Sedan la hon på. Och jag log faktiskt. Jag hoppas allting fixar sig.

---

Kommer det fixa sig tror ni? Kommentera!! :)

/AMANDA & KARRO.

Han öppnade dörren och jag gick ut. Påväg hem såg jag hans mamma i trädgården och hon vinkade glatt till mig. Jag vinkade tillbaka lite osäkert.

---

Justins perspektiv:
Just nu satt jag inne på hotellrummets balkong i varma Grekland i endast badshorts och solglasögon på huvudet och kollade runt på lite olika skvallersidor. Då fick jag se ett inlägg med en stor rubrik:
"JUSTIN OCH SOFIE? ETT PAR MINNE BLOTT?"
"Världskändisen Justin Bieber och hans tjej Sofie har inte träffats på ett tag nu.. Alla fans undrar om de ens dejtar längre. Sofie har setts med en annan kille de senaste veckorna.. Ojoj, hur ska detta sluta?

Jag stängde ner sidan och gick in på twitter istället. Jag gick in på Sofies twittersida och hon hade tweetat för 17 timmar sedan. "I close my eyes, and i can see a better day. I close my eyes and pray. Im sorry..."
Va? Im sorry? Vad är det som har hänt?
Jag provade att ringa till hennes mobil för typ sjuttiofemte gången, och fick samma svar som alltid:
"Hej, du har kommit till Sofies telefonsvarare. Jag kan tyvärr inte svara nu. Antingen sitter jag på toa, busar med Mathilda eller så tycker jag att du är så dryg att jag ens inte vill svara.  Tala gärna in ett meddelande så ringer jag upp dig ifall jag har lust! Yalla yalla babes! hahahaha."

Jag suckade och la på. Om hon ville göra slut på riktigt.... kunde väl hon åtminstone sagt det..? Men om det är det hon vill, alltså göra slut, så får hon säga det face 2 face när jag hälsar på henne! Börjar faktiskt bli lite frustrerad.. Vad är det jag har gjort som gör att hon inte vill svara..?
Jag tänkte inte mer på det för tillfället och smsa Scooter istället och frågade om han ville följa med till stranden och det ville han.

Jag tog en handduk, pengar och mobil och gick ner till receptionen för att möta honom. Sedan gick vi till stranden och spenderade resten av dagen där. Vi hade faktiskt riktigt kul! Det var beachparty mitt på dagen så jag visade några fans hur man gör en "dougie", haha! Vi spelade beachvolleyboll och åkte jetski.
När klockan började närma sig sju gick vi tillbaka till hotellet och jag tog en dusch och fönade mitt hår. Sedan var det dags för ännu en biopremiär! När jag klev ut ur limmon log jag mot alla kameror och skrev autografer till mina fans.

Sofies perspektiv på andra sidan jordklotet hemma i Atlanta:
När jag kom hem ringde jag Mathilda med en gång och frågade om hon ville komma hit. Jag sa att det var nödsituation så hon kom inrusandes genom dörren efter bara 10 minuter.
- Oj, hej flygaren, det gick snabbt? sa jag chockat och skrattade.
- Men du sa att det var nödsituation, sa hon och kollade allvarligt på mig.
Jag gjorde iordning lite is-chai och tog fram jordgubbar och sedan satte vi oss i våra solstolar vid min pool. Solen stekte.
Sedan satte jag igång och berättade allt i detalj. Mathilda satt som förstelnad ett tag men sedan fick hon ur sig några "oj".
- Så, ska du berätta för Justin? frågade hon sedan.
- Jag vet inte.. asså... jag var otrogen, MEN bara för att jag kände mig så ensam utan Justin, och... jag trodde att Elliot kunde fylla Justins plats.. men det kunde han inte. Så egentligen, nej jag vet inte M! Vad skulle du gjort?
- Jag vet inte... åh det är så svårt! Men det är upp till dig Sofie, men jag finns här om du vill prata mer.
- Tack M, och jag finns här för dig ifall du vill prata.
- Tack, sa hon och log. - såå... detta kanske inte är rätt läge att fråga.. men vad sägs om fest ikväll?
- Fest? Vartdå?
- Hemma hos Emanuel, i våran klass.
- Ja varför inte? Jag menar, det har varit så jobbigt de sista dagarna. Vi borde gå ut och dansa gärnet!
- Sooo, let's go and find some dresses then! sa Mathilda med ett stort flin i hela ansiktet.

Jag sprang upp och tog min plånbok och påvägen ut sprutade jag på mig lite parfym. Sedan satte vi oss i min bil och körde först hem till M för att hon skulle hämta mer pengar och sedan iväg till Mall.
De första vi såg när vi kom in var mina föräldrar. Vi hälsade och sprang vidare. Festen skulle börja om 4 timmar så vi hade lite bråttom.

Vi gick in till New Look och Topshop och massa andra och provade och provade. Jag la undan en på Topshop och M la undan en på New Look.
Sedan satte vi oss på Starbucks och tog varsin Frappuccino. Det var verkligen stekhett ute idag så vi var verkligen varma! När vi var klara köpte jag tillslut klänningen inne på Topshop och M den inne på New Look.
Sedan skjutsade jag hem henne och när jag kom hem åt jag lite av gårdagens mat och sedan tog jag en dusch och gjorde iordning mig. Jag tog på mig klänningen jag köpte och ett par svarta vanliga klackskor och massa ringar till det. Jag sprutade på mig lite parfym innan jag gick och sedan gick jag till Mathilda och hon var jättefin. Sedan gick vi till festen som låg 3 kvarter från oss.

När vi kom in var festen redan igång för full rulle. Vi såg redan några som var stenpackade och klockan var inte ens åtta?
Jag och M tog varsin drink och hälsade på några från bla klassen och några andra.
När Yeah x3 med Chris Brown började spelas ställde både jag och M våra drinkar på bordet och hoppade och dansade som galningar som vi alltid gör till denna låten.
När vi dansat till några låtar fick M ett sms av Christian att han var lite sen och skulle komma om 20 minuter. Vi dansade till några låtar till och sedan gick vi ut och mötte upp han.
Han var också riktigt fin och i denna stunden högg det till i hjärtat så mycket att jag var tvungen att sätta mig ner. Det senaste året hade det alltid varit jag, Justin, M & C. Alltid vi fyra samlade på alla fester vi varit på tillsammans och så, och nu var han inte här. Som tur var så märkte inte C & M någonting och de sa att de skulle gå och dansa. Jag log och nickade och beställde en till drink.
Jag kände mig inte berusad än, men det var väl bara bra.

Sedan såg jag.... Elliot. Han kom gåendes mot mig och drog upp mig ur stolen och kysste mig. Jag kände direkt på hans andedräkt att han var stenpackad. Jag försökte komma loss från hans grepp men han var för stark. Sedan sa han:
- Jag bryr mig inte om du har en pojkvän, jag vill ha dig, NU! Kom nu!! Sa han och jag skrek på Mathilda och Christian. Tillslut såg jag dom stå och prata med några så jag skrek ännu högre. Christian reagerade och drog med sig Mathilda mot mig.
När jag och Elliot kommit runt husknuten tafsade han på mig och jag kände mig så äcklad. Jag försökte komma loss men det gick fortfarande inte. Han nafsade mig i nacken och mina nackhår reste sig. Jag var nära på att spy, så äcklad var jag.
Tillslut såg jag Mathilda så jag skrek och hon sprang mot mig i full fart, samma med Christian. C lyckades sära på mig och Elliot. Elliot blev ännu mer aggresiv och gav Christian en rak höger. Sedan spottade han på marken bredvid honom och gick därifrån medans han skrek "Hora" bakom sig.
Både jag och Mathilda böjde oss ner och såg att han hade riktigt ont.
- Det är nog dags att gå hem nu, sa jag och M bara nickade. - Vi alla kan sova hos mig, jag bor närmast. Vi måste lägga is på hans ansikte.
Vi bar upp Christian och gick hem. Jag kollade hela tiden bak eftersom jag trodde vi hade Elliot bakom oss...

---

Oh no! Vad är det som händer?
Förlåt ifall det var lite osammanhängande i slutet med det är ganska sent (detta är ett tidsinställt inlägg) och jag orkar inte tänka, haha! Men kommentera ändå! :)

/AMANDA & KARRO

Jag drog mig ifrån sängen, drog snabbt på  mig mina kläder och sprang snabbt där ifrån. Vad fan hade jag gjort? Det var inte Elliot jag ville ha, det var Justin. Och.. hur hade jag kunnat tro att han skulle kunna vara som ett bra "byte" mot Justin, ingen kan vara som Justin. Det är omöjligt.

---

Jag sprang ända vägen hem (3 hus, haha) och smällde igen dörren när jag kom hem. Mamma var inte hemma och pappa var ute och grejjade i våran trädgård han såg inte hur arg och besviken jag var på mig själv.
Hur har jag kunnat göra så mot Justin? FAN FAN FAN!!!
Jag sprang upp på mitt rum och rev ner alla mina filmer. Jag var så arg och jag ville bara göra sönder någonting. Jag tog upp ett armband Elliot hade gett till mig för några dagar sedan och kastade det i väggen. Berlocken på armbandet lossnade och föll ner bredvid armbandet som inte hade gått sönder.
Jag gick raka vägen in i min walk in och rev ner Elliots lilla "klädhörna" som en gång varit Justins, innan han åkte iväg.
Sedan sprang jag ner och letade reda på en kartong och när jag lyckligtvis hittade en i garaget sprang jag upp igen och slängde ner alla Elliots kläder, hans parfym och allt som tillhörde honom.
Jag gillade inte ens Elliot, inte mer än som en vän och det jag ställt till med har nog sårat honom väldigt mycket. Och vi ska inte ens tala om hur mycket jag sårat Justin.
Jag slängde mig ner på sängen och kvävde mitt skrik i min huvudkudde och när jag sedan lugnat ner mig klampade jag in i badrummet och tog en lång dusch. Jag gjorde hårinpackning och peelade kroppen. När jag var klar smörjde jag in mig med en cocosbodylotion och satte upp håret. Sedan gick jag in till min nu ganska stökiga garderob och tog på mig ett par svarta shorts och ett oversize vitt linne + ett par ballerinaskor.
Nu såg jag lite frächare ut iallafall.

Jag gick ner till köket och nu var även mamma hemma och hon stod och lagade mat.
- Sofie, hej, har du sett den nya spisen? Visst är den fin?
- Haha, nej, men nu har jag det, jo den var fin...
- Är något på tok?
Hon genomskådade mig alltid...
- Eh nej.. jobbig dag i skolan bara.
- Okej, hur är det med Elliot? Kommer han hit på middag?
Fan!
- Eh, nej han är.. sjuk, sa jag och log litegrann.
Hon verkade tro på mig och sa bara:
- okej, du får hälsa att han ska krya på sig.
- Ja det ska jag allt, sa jag och log och gick ut genom våran stora altansdörr från köket ut till trädgården. Även fast klockan var runt halv åtta och det var bara maj, så var solen fortfarande uppe. Skönt.
Jag satte mig i en solstol och kollade ner i min nya blanka iPhone utan massa repor. Jag vill så gärna ringa Justin och... nej inte förklara vad som har hänt, men.. jag ville bara höra hans röst. Jag kanske ska skicka ett DM på twitter? Men kommer han se det? Det är ju rätt så många som skickar DM's till honom varje dag... Mitt uppe i allt tänkande ropade mamma att det var mat.

Vi satt och åt och småpratade lite om vad vi skulle göra i sommar. Vi skulle tydligen åka till Sverige i någon vecka till mina kusiner och sedan kanske ta en weekend till LA. Mamma frågade om jag skulle träffa Justin något men det visste jag ju inte...

När jag ätit klart gick jag upp till mitt rum och städade upp i min garderob och tog upp armbandet från golvet och la tillbaka det i smyckesskrinet. Men lådan med Elliots saker stod fortfarande kvar på golvet...
Jag tog på mig myskläder och satte på en film. Det fick bli New Moon, för det var så längesedan nu.
Mitt uppe i filmen började min mobil ringa... "Elliot" stod det på skärmen. Skulle jag trycka på röd eller grön?
Jag bestämde mig för att inte trycka på någon knapp och lät mobilen ringa. Han ringde 3 gånger men jag vågade inte svara. Vad skulle jag säga? "Eh förlåt att jag inte har sagt det här till dig men jag har lixom kanske en pojkvän... och det är Justin Bieber". Eller? Asså jag vet inte.

Jag måste ha somnat för jag vaknade av att solen lös genom fönstret. Jag tog upp min iPhone och kollade på klockan.. 07:18..... "Ååååh" fick jag fram. Det var ju lördag förfan!!!
Jag släpade mig in till badrummet och tog en snabbdusch, fönade håret och kletade på mig lite mascara. Det såg ut att bli varmt idag så jag slängde på mig en svart jumpsuit och Converse.
Nu var klockan halv nio... Jag åt frukost sakta med mamma och vi satt och bläddrade i massa veckotidningar. Helt plötsligt dyker en fet rubrik upp mitt framför mina ögon..
"JUSTIN OCH SOFIE? ETT PAR MINNE BLOTT?"
"Världskändisen Justin Bieber och hans tjej Sofie har inte träffats på ett tag nu.. Alla fans undrar om de ens dejtar längre. Sofie har setts med en annan kille de senaste veckorna.. Ojoj, hur ska detta sluta?
Jag slängde tidningen i soptunnan och mamma bara kollade lite underligt på mig. Jag log bara och gick upp till mitt rum.
10 minuter efteråt hörde jag mamma ropa "Sofie!? Jag och pappa åker till Mall, vill du följa med?"
- Nej, jag ska se om Mathilda vill hitta på något idag, skrek jag tillbaka.
- Okej, vi ses senare då.. Hejdå! Sa de och stängde dörren.
Jag skulle faktiskt se om M ville hitta på något.. Men först måste jag reda ut saker och ting med Elliot.
Efter ett velande fram och tillbaka tog jag ett stadigt grepp om kartonen med grejjerna och traskade bort till Elliot. Jag plingade på och lyckligtvis var det Elliot som öppnade. Han blängde bara på mig.
- Hej.. Elliot. Vi måste prata. Kan jag komma in?
Han sa inget men flyttade på sig så jag kunde komma in. Jag gick in till hans rum och la kartongen på hans säng. När jag vände mig om höll han i samma tidning jag kollade i imorse.
- Eh, jo about that....
- VAFAN SOFIE? VAD ÄR DET HÄR? VAR JAG BARA NÅGOT SLAGS "LIGG" DU HADE INNAN DIN BEAVER KOM HEM? han slängde tidningen på golvet med en smäll.
- Snälla Elliot, låt mig förklara!!
Han blängde på mig och lät mig prata på.
- För det första, han heter BIEBER inte beaver, och ja, han är min pojkvän, och jag älskar honom över allt annat och du kan nog inte ana hur svårt det är för mig att vara borta från honom.
- Så därför var du med mig under tiden, fortsatte han.
- Du fick mig att må bra Elliot, men jag älskar Justin och han är min pojkvän, och jag skulle berättat det för dig.
- Det spelar ingen roll, jag vill aldrig mer träffa dig ändå.
- Men Elliot, vi kan iallafall vara vänner?
- Tyvärr Sofie, det skeppet har seglat iväg. Jag trodde att det vi hade var speciellt. Men allt var bara en jävla lögn.
Han öppnade dörren och jag gick ut. Påväg hem såg jag hans mamma i trädgården och hon vinkade glatt till mig. Jag vinkade tillbaka lite osäkert.

---

VAD TYCKER NI OM DRAMAT? Hur ska detta sluta? Det får ni seeeeee. Men sålänge, kommenteraaa! Ni var ju så bra på det i förra inlägget. xx

/AMANDA & KARRO

Jag gick upp från hans säng och ut från hans rum till den långa korridoren och försökte lyssna mig till vart han kunde vara. Jag hörde lite ljud nere från köket så jag chansade på att det var där han var. Jag trippade ner för trappan och in i deras kök, där stod Elliot och fixade en liten picnik korg verkade det som.

- Äh, godmorgon Elliot? sa jag och gnuggade mig i ögonen.
- Good morning beautiful, sa han charmigt och glimta sedan till med ögat. Jag trodde jag skulle smälta av hans charm, den var helt oemotståndlig.
- Vad gör du egentligen? haha.
- Jag hade tänkt att vi kanske kunde gå & ha en picnik, en första riktiga "dejt" lixom? sa han och jag såg sedan hur han rodnade till lite.
- Uhm.... börjaade jag & jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Det var nu tanken slog mig, första gången på flera dagar, jag har ju Justin. Men, han hade ju inte hört av sig på flera dagar och han verkar ha fullt upp med annat att tänka på.
- Alltså, jag menar vi har väl något...på...G...lixom? sa han osäkert.
- Jo, eller asså.... sa jag tveksamt. Vart ska vi ha picnik då? sa jag nu glatt och försökte att komma ifrån det pinsamma som nyss hänt.

Justins perspektiv:
Jag var nu på andra sidan jordklotet av Sofie och vi hade inte snackat på flera dagar. Jag mådde rent ut sagt skit, jag tror aldrig att jag mått såhär dålig förut. Jag har ringt och smsat som en galning till Sofie de senaste 17 (?) dagarna och jag har inte fått något svar, varken på sms eller när jag ringt.

Hade något hänt? Tycker hon jag är jobbig? Har hon slutat älska mig? O, det gjorde så ont att ens tänka den tanken. Jag ringde igen, igen och igen. När jag fick nytt hopp om och om igen att hon skulle svara så hörde jag "Hej, du har kommit till Sofies telefonsvarare. Jag kan tyvärr inte svara nu. Antingen sitter jag på toa, busar med Mathilda eller så tycker jag att du är så dryg att jag ens inte vill svara.  Tala gärna in ett meddelande så ringer jag upp dig ifall jag har lust! Yalla yalla babes! hahahaha."

Jag blev bara orolig när hon inte svara. Jag kände att jag var tvungen att åka hem till henne och se så att hon verkligen lever och är okej, tänk så är det så att något hänt henne? Nej, jag måste kolla upp det! Jag bestämde mig för att åka dit om 1 vecka, innan dess kan jag inte för har 3 konserter kvar här, men om två veckor så hoppas jag verkligen på att få se henne!

Sofies perspektiv:
Vi satt ute på en vacker äng med massvis med blommor. Allt var super fint och en bit bort var det två små tjejer på fyra år som sprang runt en skogsdunge. Dom bara sprang runt där och skrattade. Tänk när jag var så liten och allt var perfekt, och påtal om hur perfekt allt var när jag hade Justin vid min sida..

Nu började jag sjunka långt, djupt in i mina tankar. Vad gjorde jag egentligen med Elliot här, vad höll jag på med? Allt jag hade med Justin var perfekt, varför var vi tvungna att ta en paus? Det fanns inga problem, elller det kanske var det som var problemet.. Att allt var för perfekt. I vilket fall så har Justin antagligen gett upp allt med mig, han har säkert hittat en ny brud under hans turné.

Jag blev oerhört deppad av tänkandet, det började komma upp massa tankar om alla våra minnen ihop och om hur perfekt han verkligen var. Jag kom ihåg vår första natt, den var helt amazing, och påtal om hans fina kropp.. Nej, det funkade inte med dessa tankarna. Jag blev bara mer och mer sugen på att ha han nära mig. På att känna hans andedräkt, snudda vid hans kropp och känna hans underbara läppar mot min kropp.

Det var så underbart när vi hade "det" tillsammans, sex dvs, han var så underbar i sängen och jag älskade att rida honom. Allt föll tillsammans som i ett pussel och allt funkade så himla bra. Han var som en gud i sängen och jag hade verkligen saknat våra sådana stunder..
Det var nu allting hade kommit till Elliot, det var han som var nulägets "reserv".

- Kom Elliot, vi drar hem till dig, vi måste få en sak gjort! sa jag och drog sedan upp honom från marken. Vi sprang mot hans hus som låg en bit bort ifrån ängen och när vi kom in till han sprang vi raka vägen upp till hans rum, det var ingen hemma.

Vi putta ner han i sängen och drog upp alla knappar på hans skjorta.
- Vill du? sa jag snabbt och han nickade ivrigt.
Vi drog av oss våra kläder, båda två, och for sedan ner i sängen.
Vi började lite lätt att rida med hopp (från min sida) om att jag skulle få njuta så som jag gjorde förr vilket jag inte gjort på länge. När vi sakta red där började Elliot stöna som jag vet inte vad och vi började att köra på allt hårdhäntare och snabbare. Jag försökte så gott det gick att njuta men jag njöt inte alls, det var förfärligt.

Jag drog mig ifrån sängen, drog snabbt på  mig mina kläder och sprang snabbt där ifrån. Vad fan hade jag gjort? Det var inte Elliot jag ville ha, det var Justin. Och.. hur hade jag kunnat tro att han skulle kunna vara som ett bra "byte" mot Justin, ingen kan vara som Justin. Det är omöjligt.

---

Bra/Dålig? Vad tror ni kommer att hända? ;)
Kommentera!!! Ju fler kommentarer desto fortare kommer nästa episode.

Kommentera & skriv gärna vad du tror kmr hända, vill veta :D
/ KARRO OCH AMANDA!

Som ni ser på bilden ovan så är vi med om att kunna få bloggsvar till vår blogg.
Vi är med för vi tror det skulle vara både bra & rolig med blogg svar.

Varför?
Jo, vi tycker det blir lättare att ni ställer era frågor där istället som ni undrar om så är det säkrare att ni får svar på det ni undrar! Ibland kan det bli så att man missar någon kommentar & du kanske gärna hade velat ha svar på den, så då är detta super!

Vem som helst kan vara med & få chansen om att på bloggsvar till bloggen så ni kan mer än gärna vara med. Klicka på bilden för att komma till inlägget där du kan "anmäla" dig.

---

Om du inte är intresserad av just att vinna bloggsvar så kanske du är intresserad av att hitta en till novellblogg? För er som inte visste, dessa brudar äger nämligen en novellblogg.

Klicka HÄR för att komma till den :)